Inläggav J R Auk » 23 mar 2007 13:18
Tja jag tror att mycket beror på vår omgivning, andra människor definierar sig själva utifrån dig, och andra i deras omgivning. Därav vill många inte ge handlingsutrymme, fraser som; det där är ju inte du, kan höras från dom.
Vilket ansvar har du fått? Och av vem?
Jag får inget ansvar, och det kan störa mig. Men jag har ansvar, och det kan jag aldrig fly. Ser du skillnaden i dessa?
Det ansvar vi har är inte något som knyter oss till en form eller till en plats eller ens en människa. Det ansvar vi har är det över våra sinnen, över våra tankar. Smärta kan tyckas ofrånkomlig om handen bränns eller om någon sviker. Det är sant men inte sagt för det att det gör ont, det är ett påtalande från vårat sinne om en situation, vi är fria att göra våra bedömningar, fria att värdera smärtan.
Jag undrar hur du gör för att inte förändras. Har du en vilja till något annat än dig själv, som du är nu, så kommer du bara hamna i konflikt om du strävar emot den. Förändring är ofrånkomlig. Redan när du läst detta har du förändrats, frågan är bara vad vi gör med förändringen.
Jag tror att lycka, att vara en lycklig person, att vara en bra person. Det ryms aldrig i formen för ens person, det finns i strävan, det ligger i den konstanta förändringen.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno