Att vara Cyniker VS TRUE BELIVER? Fördelar och Nackdelar...

[Johan Ågren]

Jag tycker också att vad som är gynsammt och bra i en process (katalysator) behöver inte vara sanningsenligt eller gott i sig. Om en irrationell Gudstro är vad som behövs för att en människa ska komma på rätsida med livet och orka ta tag i sin vardag - i stället för att gå under (eller skada andra) så anser även jag att detta är av godo ur ett praktiskt perspektiv. På samma sätt ser jag vår kultur som praktisk, även om jag överallt ser ologiska sammanhang och irrationalitet. Men ur ett teoretiskt filosofiskt betraktelsesätt - som ställer ultimata krav på människan - finns det inte utrymme för motsägelser. Huruvida något faktiskt kan deklareras utifrån detta är en svårare fråga, och blir praktiskt sett fanatiskt när sådana försök begås. Men likväl är det den grund vi har att förhålla oss till. Som sagt; Gud kan inte både existera och ickexistera på samma gång teoretiskt, MEN praktiskt sett, mänskligt psykologiskt så kan det vara så. Av denna anledning delas den akademiska filosofin i två riktningar; och den ena riktningen kallas just praktisk.

När man diskuterar filsofi så ser man snart vilket utgångsläge personen har, och det är också anledningen till att jag ofta för två parallella resonemang som tar hänsyn till inriktning. Den teoretiska filosofin ställer vissa krav på oss - vart vi har att hamna i, och utgå ifrån. Den visar på våra tillkortakommanden, och finslipar hela tiden vårt praktiska förhållningssätt. Det är alltid lite läskigt med människor som har sin teoretiska (metafysiska/ontologiska) världssyn klarlagd, OCH sedan väldigt enkelt målar ut de efterföljande praktiska konsekvenserna. Skönare då med människor som har olika alternativa teoretiska grunder med alternativa praktiska konsekvenser. Visserligen är dessa människor inte så dominanta och övertygande, men de har i alla fall en levande grund av möjligheter som tillåter mental utveckling.

Jag har också rätt så övertygande metafysiska "insikter", men det är inte så intressant att älta något som faktiskt kräver ett högst individuellt psykologiskt tillstånd. Intressantare då att diskutera det som är för handen och se vad för redskap vi har och var vi motsäger oss själva. Fram för dualiteter, och där det råder motsägelser så kan man fundera på hur man praktiskt ska förhålla sig. Jag har en önskan att bli logiskt strömlinjeformad, men är medveten om faran att rationalisera bort fel kategori i mig själv. Därför avvaktar jag - kanske för alltid.

/Johan

[Algotezza]

Ja, i teorin krävs ju motsägelsefrihet och logik, när vi beskriver och analyserar verkligheten och dess natur eller vad vi vill ägna oss åt, men i praktiken kan man ju alltid låta sig inspirereras av tillvarons uppevda  inneboende dualitet/dualism och paradoxer/motsägesler/dialektik.

Det är väl i och för sig en truism, men närhelst vi inte låter teori och praktik ömsesidgt befrukta varandra, utan det blir obalans "i  maskineriet", hamnar vi lätt i mentala återvändsgränder. Samma sak med obalans mellan känsla och intelligens. Det är ju ingen ny insikt, men ibland glömmer man den, i sin strävan att renodla ett visst resonemang. Det kan gälla att visa på alltings ändamålsenlighet eller alltings totala absurditet, intelligent design eller evolution... Då är det lätt att "det drar" åt ena hållet, och man blundar för allt som skulle kunna säga emot ens teser...

A

[Avantgardet]

Är det inte också en skillnad mellan pedagogik och filosofi? Av pedagogen krävs en "övertygelse" om att vad den hävdar är sant - ett slags skådespel om man så vill - och kan därför inte alla gånger låta granska grunderna. Den måste upprätthålla något slags sken av auktoritet, och den auktoriteten existerar blott och bart såsom just övertygelse - i kraft av övertygelse.

Nietzsche talade om en distinktion mellan filosofiska hantverkare och filosofer. Uppgiften för de förra skulle vara att ordna upp och skapa stringens i de tänkandets moden som för en tid visar sig på den historiska scenen. Filosofen skulle däremot alltid stå utanför och bortom dessa, och överlämna hantverket åt hantverkarna. Filosofen är enligt Nietzsche en "laggivare". "Så skall det vara". Intressant distinktion, vare sig man håller med eller inte.

Att hålla fast vid en tes är något underligt. I en värld där allt är i omvandling synes det fåfängt att hålla fast vid något alls. Dialektiken bör väl främjas? Framkastandet av hypoteser, och kritiken av dem, är båda lika viktiga moment - om något värde finns i sanningssökandet alls. Eller är sanningen en moralisk värdekategori?

[Algotezza]

Sanningen är en annan dimension än moralens och en tredje är estetikens. Ibland möts de på ett inspirerande sätt men det är inte nödvändigt. Ibland kan den omoraliska osköna sanningen vara lika inspirerande! Eller den sköna omoralen! De tre dimensionerna kan "leva sina liv" oberoende av varandra sida vid sida men kan låta korsa sina "banor" och låta sig befruktas av varandra om "det faller sig naturligt" och inte blir för "krystat" och kd/fp-aktigt, om man säger så. Man kan smidigt surfa mellan dem i sina inlägg på detta forum. Om man kan hålla balansen.

A

[Avantgardet]

Sanningen är en annan dimension än moralens och en tredje är estetikens. Ibland möts de på ett inspirerande sätt men det är inte nödvändigt. Ibland kan den omoraliska osköna sanningen vara lika inspirerande! Eller den sköna omoralen! De tre dimensionerna kan "leva sina liv" oberoende av varandra sida vid sida men kan låta korsa sina "banor" och låta sig befruktas av varandra om "det faller sig naturligt" och inte blir för "krystat" och kd/fp-aktigt, om man säger så. Man kan smidigt surfa mellan dem i sina inlägg på detta forum. Om man kan hålla balansen.

A

Och min allusion till den Dürkheimska pedagogen...

[Algotezza]

Sanningen är en annan dimension än moralens och en tredje är estetikens. Ibland möts de på ett inspirerande sätt men det är inte nödvändigt. Ibland kan den omoraliska osköna sanningen vara lika inspirerande! Eller den sköna omoralen! De tre dimensionerna kan "leva sina liv" oberoende av varandra sida vid sida men kan låta korsa sina "banor" och låta sig befruktas av varandra om "det faller sig naturligt" och inte blir för "krystat" och kd/fp-aktigt, om man säger så. Man kan smidigt surfa mellan dem i sina inlägg på detta forum. Om man kan hålla balansen.

A

Och min allusion till den Dürkheimska pedagogen...

Allusion eller ovation???

A

[Avantgardet]

Allusionen var anakron (några inlägg tillbaka), ovationen synkron, likväl syntes de sammanfalla. Varsågod! Ett annat namn är självfallet "självgodhet", men det är väl ingen sticker under stolen med det?

[Algotezza]

Allusionen var anakron (några inlägg tillbaka), ovationen synkron, likväl syntes de sammanfalla. Varsågod! Ett annat namn är självfallet "självgodhet", men det är väl ingen sticker under stolen med det?

Självgodheten är den enda sanna godheten.

A