Meddelande

[PopJimmy]

Jag känner ett stark behov av att manifesta att jag lever. Genom dans, musik, text, ritualer etc.

Att skapa kollektiva situationer för "manifestationer".

[What Gives?]

Inte så mycket mer än att det kanske skulle hjälpa att försöka fundera på vad du vill snarare än vad du inte vill. Det kommer förhoppningsvis även omfattas av att testa på nya grejer. Det är svårt att sluta sig till någonting genom inaktivitet. Det är i alla fall vad jag tror. Hoppas det hjälper.

Jag känner ett stark behov av att manifesta att jag lever. Genom dans, musik, text, ritualer etc.

Att skapa kollektiva situationer för "manifestationer".

Fair enough. Bara gör något.

[PopJimmy]

Fair enough. Bara gör något.

Men för mig är det inte så enkelt. Jag har i år försökt skapa musik, texter, spel, etc. Jag erkänner att jag aldrig riktigt avslutat något eftersom jag aldrig varit riktigt nöjd, men samtdigt funderar jag.

Vad är poängen med det.

Jag var sjuk för ett år sedan då jag bara kunde ligga i sängen, jag kunde inte sitta vid datorn alls. På något sätt så kände jag att all min konstnärliga strävan var förgäves. Jag tror det handlar om att jag måste bli bättre på att avsluta saker.

[PopJimmy]

Det handlar om "unfinished business".

Jag tror jag går runt med en neuros. En underliggande stress.

Neuros är en brett begrepp som betecknar en mängd olika typer av mindre allvarliga psykiska besvär. Termen är nära förknippad med psykoanalysen, men har fått bredare användning såväl i vardagsspråket som inom psykologi och psykiatri

Begreppet används numera sparsamt inom psykiatri och psykologi. Exempel på moderna diagnoser som från psykoanalytisk synpunkt skulle betraktas som neuroser är bland annat fobier, ångeststörningar och tvångsproblematik. Enligt psykoanalytisk teoribildning är neuroser uttryck för omedvetna konflikter, eller rester av försvarsmekanismer som utvecklats under barndomen.

Kod: Markera allt

                          KONFLIKT
                              |
                              |
                           ÅNGEST
                             /\
                            /  \
                           /    \
                          /      \
                Anpassnings      Försvars
                mekanismer       mekanismer
                ("coping")       ("defence")
                    |                |
                    |                |
               Personlighets       Neuros
               utveckling



http://sv.wikipedia.org/wiki/Neuros

[PopJimmy]

http://www.primalspirit.com/pr2_1rowan_traumabirth.htm

[Avantgardet]

Du är själv ditt konstverk, använd din fantasi. Fuck produkter liksom.

[Åkes granne]

Jag känner ett stark behov av att manifesta att jag lever. Genom dans, musik, text, ritualer etc.

Jo, det där är ju ett typiskt beteende för de döda. Det finns annan typ av konst också. Men mediterar gör du?

Manualer för IKEA-bokhyllor, heliga skrifter etc. gör att vi så att säga har börjat "leva per teknik". Jag tror detta har fragmenterat människan. Vi ser alltså livet som ett "ingengörsjobb" -lönen vi får är den kommunikationen med själen som vi eftersträvar genom de fiffiga TEKNIKER vi lägger upp; sex, sport, dataspel etc. Vissa människor "tänder" på "mystiska spel" -eftersom de ser de sexuella subtiliteterna.


Det är en instruktionsbok. Det är pinsamt.


Ungefär som om vi inte visste hur man lever..

Säger termen "etiskt anspråk" dig något?


Jag provade att googla på PopJimmy, och fick fram detta:

jaxtone wrote:
PopJimmy!

En fråga bara... har du några barn själv?

Vad menar du med "har"?

Att jag "äger" barn, som i idéen om äganderätten?
Att jag "har ansvar för barn", ungefär som att ha adopterat ett barn och nu har en socioemotionell koppling till barnet, att jag har gjort en emotionell investering i det och därför upplever att jag har ett ansvar för det?
Eller menar du att jag själv varit med i processen av att reproducera en människa, och alla de steg som ingår?
Eller en kombination av dessa, eller någon helt annat tanke om "ägande"?

Jag har aldrig reproducerat människor, dock upplever jag att jag är ett barn själv (och då menar jag att jag fortfarande har något gott oförstört i hjärtat), och att jag har många barn i min familj (om vi då pratar om emotionell omognad och brist på självmedvetenhet).


Vad menar du egentligen?

Var mer konkret tack och dela öppenhjärligt med dig av dina funderingar

Då har man en "grej för" att vara "uttråkad" om man säger så...













Det är som om "the power-struggle" vore ett SKÅDESPEL för dig. Du ser inte det som är som mest närvarande. Inte riktigt. (Den ursprungliga orsaken till handlingen ser lite "bortglömd" ut om du ursäktar.)

Du gör t.ex. ett anspåk på något och är jag socialt inkompetent, så övervärderar eller undervärderar jag ditt omdömme, vilket resulterar i slätstukenhet eller motsträvighet. Den socialt inkompetente är fast i en extrem.

<---------------------------|---------------------------->
slätstruken                                                  motsträvig


Vad gör då den socialt kompetente? Jo han "balanserar" hela tiden.

Det är något som inte stämmer. Det finns inga spelregler.










I din offentliga självdramatisering och ideal om "obefriad profilering" är det är tydligt att du till varje pris försöker "ÖVERLEVA" din illusoriska död.

Det är som om du faktiskt slutat söka i ditt djup, och försökt dölja förlusten...





Det hela blir ju ännu klurigare när man söker sitt VÄRDE genom ägande av de intellektuella strukturerna i djuppsykologiska erfarenheter.










Vad är du så desperat vill få "alla" att FÖRSTÅ ?  

Det är ju något som faktiskt inte ens "finns"... Det är en stor MYT, som du nu "tjänar" till den "inre rösten" [förflutet rädslo-betingad hypnotisering].

Att skapa kollektiva situationer för "manifestationer".

Genuin identitet är att åter-manifestera minnet genom NYA UPPLEVELSER, som du vet.

Svårt när man TROR att man ÄR "något annat".......
































Åh, jag är SÅ kulturellt alienerad. (Från hela mitt samhälle!) För då kan ingen TA EN! Då kan ingen ta en, nämligen.




E jaa pornografpoppig nu?


e ja? e ja?

Heh, vem är jag?      E jaa GUD?





Vem är du (gud?)..., åh, shieet azzå, va här? ,,nej, inte däääär, heh






[Allvarligt: testa att springa fram med en pistol mot ett gäng poliser och se skarpt pillemarisk ut (med haklapp?)]






Va? Vad pratar ni om? Jag vet inte vad ni pratar om.















Hallå? VARFÖR TROR INGEN PÅ MIG? Jag är ett dödspraktiskt inriktat karlslok.












"Vi vet"

[What Gives?]

Alla "friska" människor är mer eller mindre neurotiska enligt begreppets definition, och om det är så att du drabbats av att bli född så kan det vara värt att komma ihåg att även det är en allmängiltig åkomma.

Det är sannolikt föresatsen att hitta orsaken till ens misslyckande som bibehåller maktlösheten. Därmed inte sagt att du får skylla dig själv. Hoppas att jag är tydlig här. Vad jag försöker få fram är att det hjälper mer att fråga sig "hur lyckas jag?", snarare än "var gick det snett?". Att ha ambitionen att bli bättre på att avsluta saker och ting kan vara ett exempel på det förra. Kudos.

[Algotezza]

Alla "friska" människor är mer eller mindre neurotiska enligt begreppets definition, och om det är så att du drabbats av att bli född så kan det vara värt att komma ihåg att även det är en allmängiltig åkomma.

Det är sannolikt föresatsen att hitta orsaken till ens misslyckande som bibehåller maktlösheten. Därmed inte sagt att du får skylla dig själv. Hoppas att jag är tydlig här. Vad jag försöker få fram är att det hjälper mer att fråga sig "hur lyckas jag?", snarare än "var gick det snett?". Att ha ambitionen att bli bättre på att avsluta saker och ting kan vara ett exempel på det förra. Kudos.

Enligt RD Laing är livet en sexuellt överförd sjukdom  med 100% dödlig utgång.



MVH

Algotezza

[Skogsälvan]

Att du vågar dansa på tunnelbanan, Jimmy  :shock: . Skulle jag också vilja, men vågar inte.

[Åkes granne]

Ursäkta för ett barnsligt inlägg, ovan.

Jag befinner mig i ett stadie när jag starkt uppelver att "sanningen är förbrukad", fast på ett annat sätt än en tidigare livsperiod, med samma grund (vilket utslöte en kris, och sedan transformation!)

Jag inser ärligt hur jag bara velat "äga sanningen" för att KÄNNA (trygghet; genom identifikaiton med tillgången) -att jag FÖRSTÅR, och inget annat. Men eftersom jag har så stora problem med min egen personlighet, avslöjar detta att jag bara har försökt IMITERA mig själv.

Detta har i tidigare i livet istället manifesterats som total självkänsla och ett, "ett med jorden" (inom ett själsligt BEVARANDET av livet och SANNINGEN; årstidsväxlingarna, helheten -det naturliga!)

Det tillståndet jag långsamt skapade förut var den totala inre paniken som infann sig när jag insåg att mitt "på-liv-och-död-ständiga-strukturerande" inte kunde fortsätta, vilket skulle innebära min DÖD; eftersom detta "begrepp" jag höll i händerna nu innefattade en total icke-sanning om allting som mänsklig existens innebar.. När jag sedan vågade MÖTA detta uppenbarade sig MITT SJÄLV inom allting i mitt ego, osv.


Dagen innan detta utlöstes, hade jag skrivit ner någonstans exakt att; "man kan lika gärna prata om torrfoder, allt är bara tomma begrepp"..

Det jag nu inser igen, och menar är att: Ingenting spelar någon roll!

Vi har ändå bara hittat på alltsammans, men fastat i processen och identifierat oss med en slumpmässig kreation.


Det enda jag kan göra nu är att bara istället "säga sanningen".. så som den är autentiskt, även fast jag inte förstår att den "finns" (för att såsmåningom "komma till verkligheten"..) Tidlösheten som öppnande sig när FLYKTEN blev ett måste.


Men jag saknar min inre oerhört strukturerade mentala repertorar om livet, som jag förlorade ("glömde bort") när jag gick på neuroleptika i våras. Det är nämligen ENA DELEN i processens perfektion.

Detta känns lite jobbigt faktiskt..