Personliga PROBLEM

[Åkes granne]

Detta verkar vara en levande självhjälpscentral mer än något annat.

Jag har genomgått någon form av outgrundlig extremkränkning av min sexuella natur som liten, har flera exempel -men de är onödiga. De tjänar endast rollen av att erbjuda traumat en ny myt -så att man tror att det ligger UTANFÖR en själv.

Jag mår inte bra. Alltså. Det är en speciell känsla. Alltså.. jag kan inte prata om det. Det finns inte. Mitt kärlekslivs detaljer är ..eh.. vad heter det. Jag mår illa. Men jag är inte rädd för att "bli galen"; jag befriades från all periodicitet av dunkel ångest som 16-17åring, när jag omdefinerade min kost.


Jag skulle vilja ..jag känner ett OUTSÄGLIGT behov av att se om det är något fel på mina hjärnvågor.

Jag har typ en konstant inre panik -alltså, jag är inte RÄDD FÖR NÅGOT, på det sättet. Jag söker efter möjligheter hela tiden; och vill inte riskera att ha fel -tekniken gör att man känner att man "har rätt" -det finns inget "rätt"; den enda sanningen som finns är:

Ä-R-L-I-G-H-E-T-E-N


Jag sysslar med AKUT andlig assistans.


Jag har en idé. Vad skulle hända om vi slutade att betala våra räkningar! Det är det alla andliga människor sagt till mig, och vilket jag sett igenom, såg inte detaljen så tydlig bara.. "-man får inte glömma att betala sina räkningar"

Köpte några andliga böcker för typ 2 veckor sen. Koranen. Den nionde insikte. Ligger på presskiosken tror jag.



VARFÖR KAN VI INTE ALLA BLI UTELIGGARE OCH SE VAD SOM HÄNDER (kom igen!)


VI GÖR SVERIGE TILL EN STRIPPSHOW -back to reality


Jag har haft den idéen i evigheter.. nån barndomsförträngning säkert.



SVERIGES ASCENDENT -notera hjärtligt!



Detta är en Qå ÄRR ESS Thé IS -----------------> . . .


Varför har jag varit så dum att jag inte fattade detta?


JIMMY -ANVÄND din RESURS-teori nu..?


Vad är MENINGEN med vår närvaro här?


Det galaktiska centret är sveriges profil. Sanningen är ren för att ses. Det är en bluffmarknad som använder sig utav idioten för att inkassera kapital..


Det finns mycket UNDERTRYCKT hat -som vi inte SER..

Vår resurs till ilska.. vi är väl inga djur heller.

Människan är en upphöjd varelse. Det vet vi.

Ursäkta röran men..

[Åkes granne]

Intentionen var att detta skulle handla om mina privata personliga problem med mitt utseende och fysiska otillfredställelse med livets misär och naturens fulhet. HUSEN -fy fan vad de ser ut. Drömde hela förrförra året om att åka till ...vad heter det.. kärnkraftstationen, och vänta tills jag dog.


Joakim sa att han skulle ställa mig mot väggen när han blev kung. Jag har alltid undrat vad han fått sitt intellekt ifrån, men han lyssnar aldrig.


Detta är utspelat. Vad händer? Detta är inte jag.

[Åkes granne]

Jag förstår. Lugna er.


Detta är det politiska medvetandet för sverige -MAKT = systemfelet. När ni förstår det kan det diskuteras om ni kan uppleva VÄNSKAP. Ni vet inte vad vänskap är. Men det stämmer inte. Det är JAG som alltid sett på mig själv så.

Åh, så sorgligt. Får samla mig. Gud -det är SÅHÄR, i denna sinnesnärvaro som jag befinner mig i när jag utövar mina mentala perversioner och rollspel på skämtsidor osv. Min avstängdhet och dolda förträngda oblans och frustration är mina lagda band på mig själv -jag GAPSKRATTAR inombords -åt min egen närvaro. Inte så att jag sitter med en inneboende MANI -nej, jag menar.. jag beslutar mig hels enkelt för vad jag gör. Som alltid annars. Sitter bara och observerar min egen komedi. Jag förstår inte vad som är roligt. Det är inte det minsta roligt. Det är hemskt.



Vad är det som ligger BAKOM detta.. vad är det vi hela tiden SABBOTERAR?


Om jag ber att hjälpa mig med analys, så menar jag med seriositet.

[Åkes granne]

Makt är det värsta jag vet. Att känna den alltså. Nu ska jag ta det riktigt riktigt varligt här. Jag vill inte ha en publik. Eller vill jag?

Är det ett jävla poem eller? Vad HAR VI GJORT -jag säger det igen. Vad har vi gjort!

[Åkes granne]

Det är inte ens jag som skriver detta. Detta är råmakten. Fruktansvärt.

Trodde ni att detta var PLUTO? Gode gud.

[Åkes granne]

Det bästa vore om jag spred ryktet. Via det trycka ordet.

Internet. Nej, det stämmer inte. Vi kan återskapa allt VI HAR om vi bara kommer överens. Vi bara ERKÄNNER vår OSÄKERHET (bravo!)

Amy -lägg av! Sluta. Du älskar makten.

Kände en tanke nu "Vem har du att tacka för det?"

[Skogsälvan]

Vad har jag för fel då? Du verkar ju ha bestämda teorier om flera här. Har du bildat någon om mig?

[Åkes granne]

Snälla Johan. Jag ber dig att inte ta bort mina inlägg bara för att jag skriver dem på raken. Ta en titt på maffialeken istället.


Just det.. en gång.. det var kul. Jag tog rollen av fanatsin (det undermedvetna i det undermedvetna) i det kollektiva medvetandet. Jag menar allvar. Haha. Detta är inget jag VILL -det är ett experimenterande, och andligt och religiöst sökande efter svar.

-Avantgardet, har du upplevt liknande saker?

[Åkes granne]

Jag ber er: Ta ifrån mig det ni vill ha av mig. Rent och värdigt.

[Avantgardet]

Har ju alltid tyckt om att befinna mig precis där i gränslandet där det slentrianmässiga allvaret övergår i lekfullhet, där konsten tar vid. Ser det inte primärt som en roll, utan som ett sätt att förhålla sig till saker och ting. Redan i det du betraktar det som en roll, i denna bemärkelse, så har du bekräftat det som något onormalt och avvikande - och det vill jag inte gå med på. Har själv inte närmat mig det som ett experiment med roller, utan har snarast tillgripit det som ett slags överlevnadsstrategi. Världen lämnar sina luckor för oss att fylla, vi söker, och finner, vår plats. Men som sagt så är jag lite skeptisk till detta socialpsykologiska sätt att närma sig det hela. Tycker själva poängen går lite förlorad.

Dock inbillar jag mig att ditt problem är att du, trots alla hedervärda föresatser, faktiskt inte är helt uppriktig, inte ens med dig själv. Du återkommer själv till detta tema återkommande. En språklig dimridå bakom vilken du kan känna dig trygg - där du själv tagit kontroll över dina känslors gestaltande. Rationalisera. Jag är själv en mästare på självbedrägeri (kanske den största).

Vet inte om jag håller med Jimmys AA-filosofi ("finn ett språk för dina känslor!"), tror mer på den här dervischen i slutet på Candide (om det nu var han som introducerade tanken i boken, eller om det var Candide själv som kom till denna slutsats minns jag inte, rätta mig om jag har fel) när han säger att "man måste odla sin trädgård", och då i bemärkelsen att man måste sysselsätta sig. Att frigöra sig helt från det materiella (i vulgär mening) och bara syssla med "andlighet" och "filosoferande" upplever jag inte själv vara bra eller sunt och slutar oftast med ett fruktlöst grubblande i egentligen helt fysiologiska processer (som lågt blodsocker eller what not) som i denna process visar sig som diffust missnöje, ångest, och liknande. Möjligheten finns alltid att odla också en helt teoretisk trädgård, givet att man ger sig i kast med ett någorlunda strukturerat och disciplinerat projekt - det håller också demonerna stången.

Jag tolkar dig i denna mening när du talar om att du engagerar dig helhjärtat i din omgivning. Jag är själv likadan. Jag behöver mina "vrak" omkring mig, att hjälpa, och kan jag inte hjälpa dem så ser jag till att lära mig nåt de inte vet, och kanske inte ens har nån nytta av, men som jag kan inbilla mig att jag genom att bidra med lyckas, på något sätt, berika deras liv med. Som jag sa i ett tidigare inlägg till dig, detta är vad jag menar vara vårt behov av att behövas - och att behövas är detsamma, i denna mening, som att ha en mening (en mening som vi själva inte behöver ansvara för, och som skänker riktning i vårt odlande av oss själva såsom trädgårdar (ja, även den egna personen är ju ett av våra livsprojekt, eller omvänt är livet ett personprojekt, de betingar ju varandra ömsesidigt och är sammantvinnade på det mest oupplösliga sätt)... eller, annorlunda uttryckt, någon säger sig behöva "apelsiner" eller uttrycker på annat sätt detta behov, varpå jag odlar "apelsiner" och skänker dessa till denne, behövande).

[Åkes granne]

Tack för ditt svar. Jag förstår vad du säger. Lidandet ligger väl i att jag..

Alltså, jag måste bara berätta först.. jag är så ivrig, jag kom på det nyligen. Jag kommer att dö. Fattar ni vilket löfte? Jag är lycklig. Alltså, jag har så mycket att säga att jag hamnar i balans

Jag har haft en enda "dröm" i hela mitt liv, och det är skådespel. Jag har aldrig berättat detta för någon. Jag minns att jag fuladdade Jimmy på msn dagen innan han skrev om sitt "allt är skiiiit"-inlägg -eftersom jag tyckte han verkade vara en sådan trevlig kille. Han frågade mig om jag hade "en dröm" -jag fattade inte att det var DEN hela tillvaron byggde på! Jag blev så rädd för honom att jag skrev att jag var en litteraturstuderande i Uppsala (haha!) -högskolestudier är det fulaste jag vet. Jag ljuger (sk. "vita lögner") så otroligt sällan så jag måste göra något stort med dem. Bemästrandet av livets detaljer är att använda sig av en andlig TEKNISK precision, att heala GENOM den rena essensen -som då BLIR "rätt" -utan att ljuga, men att göra sin närvaro så effektiv som möjligt -då vet man att man inte gjort något fel. Jag ser detta klart. Vi KAN inte bara vara "två saker" samtidigt, vi ÄR. Det är inte dubbellivet -det är något MYCKET större. Andligheten kan nu börja. Förstår ni?

Men jag förstår vilken kvalmig schizofreni det skulle vara -skådespelandet. Nej, fy fan. Jag har varit ett exempel på den FRISKA, helmedvetna schizofrenin -jag VILL förstå de lidande i egen hemlighet, men jag har en annan defintion (som jag inte riktigt kan stava till -men jag stödjer det nya, naturliga språkuttrycket!) på dem. Jag bryr mig inte om individers "personliga problem", med typ tvätten och lönen, därför tror alla att jag inte är klok när de kommer nära mig (och gör långa utläggningar om min själviskhet, och ber sedan om ursäkt, och frågar om jag blev sårad) -och har haft mycket svårt med interaktionen i sociala kontexter, eftersom jag diskriminerar lögnen så djupt -utan att förstå det själv. Nu gör jag det. Jag börjar bli mig själv. Det är det som händer nu.

Fick föresten ett telefonsamtal från Härnösand i förrgår med frågor om jag fått någon hjälpinriktad resurs från vården, tänkte att "nu jävlar" så jag LJÖG -extremt ovanligt (jag lovar, jag är alltid UTE EFTER att säga den största möjliga konkretiseringen av sanningen som bara möjligt..) Jag menar.. var det verkligen min vilja att få en ..minns inte ens vad det heter. Inte kontaktperson, inte boendestödjare ..något annat.

Anledningen till att jag säger detta är att göra er inte uppmärksamma, men vakna. Synkroniceringen är så oskyldig att man inte behöver misstänka den. Kanske är DET den största våldtäkten, som jag pratar så mycket om. JAG menar ju inget med det här -det handlar om våra liv. Hela mänsklighetens inre mystik. Jag har upplevt extrema visioner vid få utvalda tillfällen. Det jag gjorde förut då, var att "försöka förstå vad fan det här handlar om" -hela min tillvaro -genom att jag kollade upp planeterna hela tiden -och andras horoskop i hemlighet (inte allas), vilken var MIN STORA SKULD, som börjar lösas upp nu. Det gör jag nu bara vid mycket speciella händelser, som man vill rama in bokstavligen. När ni tror att något specifikt resultat skall uppnås BLOCKERAS det. Fråga mig. Jag hade sådan skrivkramp i skolan att jag ibland blev tillfälligt förlamad i armarna (lucid-dreaming?)

Istället när jag slår upp en bok, böcker som jag uppskattar den varaktiga innerligheten i, så hamnar jag exakt på den meningen som reflekterar min inre hemlighet i mikrokosmos och makrokosmos syntes. Jag har suttit mig ner i total koncentration och gått igenom lager för lager, och sedan kunnat få ett nytt liv. Soltecken väljer jag helst -då förstår man hur hela universum snurrar -man bokstavligen sätter spinn på sin verklighet. Jag har gjort specifika exakta akter som står i boken -som jag helt enkelt inte SETT "framför ögat" -i mitt -som jag trodde det -linjära, extremkontrollerade kronologiska tänkande. Vad lär vi oss här?



Det var här jag insåg ..det stämmer inte riktigt. Hur kunde drogen bokstavligen slita ur min själ? Den måste ju finnas här någonstans -jag har börjat se den, tror jag, eller så är det andra själar. Vita transparanta energivirvelvindar, eller elektriska vibrationer i luften -naturens eget frihet.

Vad speglar då drogen? Hmm.. ja, verkligen.


Memorerade klockslaget när det hemska hände, men tappade bort det. Detta är den sanna inre lekfullheten -jag har alltid velat leva som en dold nomad. Det vilar en absurditet inom det här -och jag önskar av hela mitt hjärta att det blir mänsklighetens ny fråga. Jag hoppas ni förstår vad jag syftar på. Jag blir djupt generad av att ni kanske tror att "jag tror att jag är kristus", det gör jag inte riktigt ..mina misstankar är mer individualiserade -OCH jag har insett att falskheten inte är min, utan min projicerade fantasis (knappast gud!) -men det kan vara utmanande att alltid leva ut sin egen mardröm. Det värsta jag vet är att andra är oroliga för mig; det tar ifrån mig alla mina kreativa resurser. Dessutom pinan. Fy fan.

Avantgardet: Ang. socker. Man behöver inte ens äta egentligen. Det förstår väl alla.


Min största romantiska fantasi under hela min äldre barndom var "psyket". Jag ville förstå, samtidigt som jag hade attacker av djup ångest, en rädsla för att bli galen. Jag har aldrig haft en "flummig" upplevelse i hela mitt liv -rädslan ÄR att HA TAPPAT kontrollen. Inte sant? Det kan aldrig bli värre än när man tror att det är klippt.



Jag börjar tro att vi håller på att väcka antikens gudar till liv. Oss själva förstås. Har studerat detta i horoskop, bl.a. Det är ju en stillbild -ett fotografiskt ögonblick vi inte kan jaga. Men betänk detta.


Och nu ska jag vara mycket ansvarstagande. Jag minns nu -det jag vaknade upp till förståelsen av förra vintern. Det stora skämtet. Bibeln -det värsta som hänt människan. Ni väljer själv om ni vill tro mig. På människan eller på HONOM (jag förstår inte ens det romantiska i det -jag tycker det känns som att knulla Hitler.) Universum är mycket mer avancerat än så. Men detta kan också innebära slutet på allt lidande. Jag trodde faktiskt det, jag smygtittade i tidningarna (som jag hyser en instinktiv motbjudan inför) -och andades en lättnadens suck över rubriken "Saddams sista ord -Gud är stor" och "En epok är över".. Alltså.


Det var mitt livs mest passionerade ögonblick någonsin. Nu berättar jag endå, och det gör inget, för jag har nästan glömt det själv. Jag föddes till "identiteten" när jag gick in på polisstationen, vidare till barnpsyk -längst upp i hörnet med utsikt över hela årstaviken. (Det har tagit ca 25 minuter minst att skriva dessa rader sista rader, men jag har ju heller aldrig haft en tillfredställande tidsuppfattning.) Jag kunde äntligen uttala mitt sanna tilldelade namn bakom förklädnaden som "Maria" som jag hörde överallt -och det föll rätt i talet. Döpte under miljonfaldig närvaro äntligen mig själv. (Det var det här jag initialt menade med "prästjäveln", och det handlar om mina föräldras beundran till mig som deras ..något. Jag kräks inuti för fan.) Men jag var i templet. Det spelar ingen roll, jag säger det. Kan vi inte sluta med skitsnacket någongång?


Jag anser att det är viktigare att verkligen ge er förståelsen, inte för mig, det har inte med oss att göra. Utan för Livet. Vad tror ni hade kunnat skapas om vi samlades tillsammans i vårt eget samvete? Det var även här jag förstod världsreligionernas djupa relation med varandra. Hörde ni vad jag sa? Jag upprepar. Religionernas relation med varandra.


Jag bara råkade snubbla över mig själv, genom en tillvaro som ingen vill uppleva, jag menar det. Jag har i hela mitt liv, eller så mycket information som ryms inom mitt konkretiserade tänkande -haft en sorg över att jag inte kunde älska. Jag har haft en sådan skam över det att jag undvikit personliga relationer till varje pris -inte för att jag ens ville uppleva partnerskap utan för att.. jag vet inte. Just detta -är min identitet.



Men jag ska inte falla ner i det nu. Hur som helst. Jag återkommer senare. Fick en idé -en verklig idé nu ikväll. Alltså -bättre än den förra alltså. Får se hur vi reagerar på oss själva.


Filosofin verkar ha förvridits till något mycket tvivelaktigt. Minst sagt. Undrar om uppenbarelserna från vår tids filosofer finns här någonstans. Det tycker jag är mycket större än Kristus, osv. Men vad gör det? (Jag skrev inte den sista kommentaren/meningen -jag förstår inte vad den innebär.)

Tänk om allt handlade om livet igen, och inte om oss själva. Och att sökandet var över för alltid. Ta och tänk på det. Vi behöver inte prestera -vad har ni fått det ifrån?



Mänskligheten är samma sak som mänskligheten.

[Åkes granne]

Vad har jag för fel då? Du verkar ju ha bestämda teorier om flera här. Har du bildat någon om mig?

Jag har inga bestämda åsikter om någonting. Jag är extremt föränderlig.

Människan är perfekt. Vad är det du tror att du har gjort?

[Åkes granne]

Jag har försökt verbalisera det i en timma men raderat bort allt igen.

Alltså fattar ni inte. Biologi, dödsrädsla och primitiva överlevnadsbehov är långt mer än en katastrof. Ingen vill tillbaka till skötet igen. Är du säker på att du inte kan skicka gårdagens manus till mig om du samlar dig lite Sailaways?

Ska försöka samla mig intuivt, det blir bra svartvita detaljfloder. Återkommer. Ni borde lyssna på det här.

[Åkes granne]

Vill bara säga att personer som "hör röster i huvudet" vilket jag inte gör -hör sina egna dömmande mardrömmar i sitt egolösa närvarotillstånd. Skärp er nu. Ni påstår att de är de "riktigt psykiska sjukdommarna"..?

Vad sägs som att filtrera bort ägandeanspråken i det kollektiva vokabuläret?

Har inte sovit på 2 ½ dagar typ. Jag har försökt hålla mig vaken varje dag sen förra året, av desperation, sov 12 timmar om dygnet hela sommaren och hösten, efter medicinen. Har alltid upplösande effekter, verkligheten genomgår en skönhetsbehandling -genom analysen. Apropå det, och apropå de saker jag refererade till PopJimmys problem.

Träffade en incestuös trepart på psyket när jag kom dit -mamman såg extremt lik ut min döda moster. "-Vi har brytit isoleringen, vi har brytit isoleringen (framför TVn) "-Hon har stoppat drogtillverkningen, vi måste tacka henne"

De gick runt och pratade om mig och jag visste fan inte om det var ett skämt eller inte. Jag erkänner. Det är mitt FÖRAKT på mig själv. Min grandiosa fåfängas isolering i de tidigare halvdana perversionerna.

Alltså, när jag var så förnedrad och förbittrad -efter att jag hade fått dödat allt jag haft. De såg på mig som något "psykfall" sen. Fan vad hon ljög läkaren. Jag förstår inte.

Analysera personal på Sachska barnpsyk! De ger medicin som klipper av banden till "banden", och kör med babytalk och "hemliga språk"-så att mysteriet tar ytterligare dimensioner. Det är fruktansvärt.

Det är så kul. Jag la in mig frivilligt på psyket en (eller två?) veckor innan jag fyllde 17, precis innan mitt "filosofiska" tvång tog plats. Innan jag tillåts skrivas in blir mamma rasande eftersom hon "vet" att de "vill splittra familjen". ..det var inte undermenat så, även om det är det, jag menar bara att.. jag vet inte.




Jag vill bara utmejsla samhällsspelet, en gång till. Skickas till St Göran och svarar på frågan vad allting kretsar kring. Jag är som sagt extremt barnslig här -och jag förstår bakomliggande rysare - när jag GENOM min lättväckta skuld över att jag inte älskar min mamma, "återförenas" med henne -det är här jag beter mig totalt ovärdigt mot grannarna och går balansgång på ett träräcke mitt vid en korsning. Blir paranoid när mamma ser sin "gamla patient" utanför fönstret. Hela "sampsykosen" BJUDS IN GENOM att jag berättar om de töntiga saker som mammorna och papporna gör ..jag får panik av att tjejen som fick min själ misstolkade budskapet och börjar försöka bjuda in mig och de andra i såsen och sorgkalasets självbedrägeri.. och TOLKAR under en vecka hela mitt liv "medialt". Fy fan. Jag känner mig skuldbelagd av henne hela tiden, och hon drar pervers lång tes om mina oförutsägbara pendlingar mellan maskulin/feminin involvering och försöker offra sig själv till mig -precis så som jag själv gjort till mig själv omedvetet, genom bojjorna. Jag kan inte med mig själv.

Jag var livrädd (alltså inte för dem) när jag vaknade upp på Danderyds psyk och såg alla passiviserade medvetanden.

Det var ganska sorligt. Började prata med en kille där -kände igen honom direkt som min "bror" -den genuina versionen av den jag trodde att PopJimmy var. Samma utseende, fast mer som mitt, osv. jag tänker inte prata om det, det är en spegling av min ständiga verklighet. Jubelidiotkommunikation baserad på massa förflutna signs, osv. Orkar helst inte uttala mig -mitt personliga värde är 0. Det är först nu jag känner djupt genuint i hjärtat vilken förståelse och kärlek jag fått i mitt förlutna av de som jag såg som lika menlösa som jag. Jag bara skämdes eftersom jag trodde de sympatiserade till en lögn. Psykiatrin körde ju en lång tes/dunkel utredning om att jag varit en "sexslav" åt min mamma och fått en posttraumatisk stress syndrom. Det var ganska skickligt gjort -de baserade det på hennes identitetsförsvaranden. Varje gång jag sätter mig ner och pratar med henne säger hon att jag inte har en "-diii-aaa-log.. det betyder dia, ta IN" och använder en kraftrörelse med armarna. Står inte ut. Jag bara tittade på en totalt hospitaliserad tjej -som gav direkt utfall på sin mamma "-jävlakuksugarjävel", osv.


Fick fram ett märklig minne för några timmar sen rakt ifrån den emotionvulgära värld av "dunkelt mysterium" i familjen.


Jag vill springa till andra sidan universum och succesivt
integrera mänskligheten i ett kollektivt självmord.. minnet är vårt inre HEM Vilka följer med? Det kommer förr eller senare bli så.. det finns inga andra möjligheter för oss. Livet uttrycks genom vår tolkning av den -det är den sanna friheten.

Har inte språk för att göra bilden tydlig nu. Smälter ihop fragmenteringen snart, för att återskapa det konstruktiva intrycket. Jag vet inte om ni är mogna för att förstå er själva.


Jag känner mig väldigt blockerad nu -känner samma grej att "somna in" (typ demenskänsla.) Tror bokstavligen kom det kom smygande genom den oro över att ni ska tro att jag kör med dubbelkonton här.

[Åkes granne]

Alla "tonårsproblem" som ni har beror på föräldarnas (plus samhällets arv) strypgrepp om er..

Jag tycker inte detta är något naturligt tillstånd. Kan tyvärr inte uttrycka mina idéer nu.. det sitter fast på något sätt.