Okej. Jag behöver HJÄLP

[Avantgardet]

som inte är en personlig dagbok borde underförstått innebära en önskan om att bli förstådd, men istället så snärjer du dig själv genom att vägra anamma de mest grundläggande regler för språkutövning

Dessa rader motsäger sig själv i en enda mening, är det någon som ser detta?

Hur då? Vad menar du dig ha funnit här, eller vara på spåren?

Drama:

Gud är huvudperson. Gud vill att folk ska genomskåda sig själva (Gud i sin karriär) genom att läsa aftonbladet; där sanningen står, eftersom de som skriver aftonbladet blir ombedda att göra en story. För det finns bara en saga.

Gud? Drama? Har Gud sagt detta till dig? Vilken är den enda sagan o.s.v. Vad fan är det du snackar om helt enkelt. Finner heller inget litterärt värde i din prosa.

Det finns inga grundläggande regler för språkutövning.

Jodå, nog gör det det allt, annars vore inte språket överhuvudtaget möjligt. Eller med andra ord, om alla gjorde som du så skulle ingen kunna kommunicera med någon annan - alltså om alla hittade på sina egna betydelser till ord.

Som jag redan har sagt: Jag stödjer det nya språkuttrycket (men hämmar mig själv regelbundet) -samt söker som del i kollektivet att föra oss bortom ägandeanspråk i vårt vokuabulär, eftersom det är EN väg mot ..sanning.

Låter som nåt slags atavism. Ett redan döfött lopp dock, emedan det redan vaskats slut på guld i den flodfåran och det långt innan någon av oss var påtänkt. Ja, i själva verket redan med Rimbaud, Mallarmé, Majakovskij, surrealister och dadaister. Du ligger ganska precis ett århundrade efter, men det är inte illa pinkat av en trähäst (får du lov att ändå tänka).

Sanningen är ju när Jenni säger till Frida att hennes byxor är fula. Sanningen är en UPPLEVELSE. Det är en inre social resurs, bl.a. Det finns bara en sanning, och när den uttrycks/blottas/manifesteras i sin fulla form, skapas en enorm process där vi vänder den ryggen och får en ny form där vi "släpper taget".

Nej, det är inte sanningen, det är en åsikt. Sant är det däremot att säga att Jenni upplever Fridas byxor som gräsliga. Vad är förövrigt en "inre social resurs"? Och nej, det finns många typer av sanningar, och skulle det nu, som du vill mena, endast finnas en så måste det ju vara den som avser just denna språkliga utsaga - att där endast finnes en. Hur löjligt det blir kan du ju själv fundera på. Din egenpåhittade filosofi är mest ett lapptäcke av förlegade idéer, inget nytt alls finner jag däri, och många gånger är den bara svamlig och rent nonsens. Men du får skylla dig själv när du gör sådana gigantiska anspråk hela tiden. Högmod går före fall som man säger.

[Avantgardet]

Orkar inte bemöta resten, för mycket jobb och det hörsammas åt helvete för lite för att ansträngningen skall vara värd det. Det är väl lite upp till dig, du förlorar folk som orkar engagera sig och ge dig feedback om du inte ens bevärdigar din samtalspartner ett någorlunda begripligt svar, till skillnad från det där egenpåhittade språket du kör med. Jag orkar helt enkelt inte längre, känns ju helt meningslöst, och med det inget illa menat. Tycker du kan vara helt djävla okej när du lägger den sidan till, men det här lallandet är, anser åtminstone jag, bara tröttsamt och tjatigt. Jag läser det endast som nåt slags tonårskris.