Inavel på ff?

[* KYREUS *]

... du anför att man missar undertoner. Sant! Ett annat enligt mig större problem, är att många fenomen som beskrivs här, förstår man inte för man har inga egna REFRENSRAMAR som hjälper till med tolkningen.
Då är det lätt att istället för att rannsaka sin egen bristande kompetens och erfarenhet klandra andra för okunskap. Så ungefär.

                   (c) KYREUS

[Avantgardet]

... du anför att man missar undertoner. Sant! Ett annat enligt mig större problem, är att många fenomen som beskrivs här, förstår man inte för man har inga egna REFRENSRAMAR som hjälper till med tolkningen.
Då är det lätt att istället för att rannsaka sin egen bristande kompetens och erfarenhet klandra andra för okunskap. Så ungefär.

                   (c) KYREUS

Ja, det är i sanning ett stort problem. Frågan är när man talar med den Andre eller bara med sina egna föreställningar om densamme, och hur man kan vara säker på vilket utav dem som för tillfället utgör det nav kring vilket ens utsagor och påståenden kretsar. Jag håller helt med dig, men vem kan döma? Jo, den som upplever sig sitta "ovan" det hela och se ned på det, men har inte denne också exakt samma problem att brottas med?

[Algotezza]

Algotezza, måste säga det att jag upplever dej som ytlig.
Ofta kommer du med slentrianmässiga schabloner.
När jag skriver om att "träffa kärnan" så utvecklar du detta till nåt schablonmässig och inte som min avsikt var, som något viktigt, ofta odefinierbart, som jag inte är klar över, men där jag påbörjar en process genom dialektiken och målet är inte alls självklart.

Som ordbajsare får du detta till en lek med ord och fibblar bort det väsentliga med semantiska tricks.

Du får uppleva mig som du vill.

Hur skall jag veta vilka dina avsikter är om de inte framgår för mig? Jag är inget geni. Eller tankeläsare.

Om du nu är så djup och öppen själv kunde du väl se mitt inlägg, skrivet efter bästa förmåga, som ett led i en presumtiv dialektisk process, men i stället verbalkräks du lite på mig. Processen dö. Grattis!

Klart jag kan verka ytlig. Jag skriver ju på detta forum. Forskar inte.

Precisera gärna vad du menar med slentrianmässiga schabloner och vad som gör dem till det. Själv tycker jag inte jag kör överdrivet mycket med dylika. Ta något exempel som jag fattar. Om du orkar. Eller du ville bara lufta dina känslor? OK för mig. Lufta på!

Mycket på ett forum som detta blir en fråga om semantik. Ibland menar folk att de åsyftar något slags intuitiv mening med sina ord, en mening som de inte alltid kan precisera.  Samtal här kan förtydliga. Inte alltid.  Det  kan också mest bli tankeflum av det hela.

Vad som är det väsentliga i olika sammanhang beror på vem du frågar.

Ibland skriver jag någon kommentar med försök till aforistisk filosofisk knorr, ibland skojar jag lite bara, ibland skriver jag mer på allvar. Mera sällan, om någonsin, anklagar jag folk för ditten och datten eller inbillar mig att jag vet något om dem utöver vad de skriver här. Men det tillåter sig andra ganska ofta!

Skit samma. Vi är bara människor. Genier, vanliga tänkare eller schablonpratare och skitsnackare.

Jag böjer mig för din auktoritet på området tankemässig ytlighet. Du har säkert rätt. Ur ditt perspektiv. Mitt är ett annat som du kanske förstår.

---

Är f.ö. det här inlägget från Suchanother exempel på ett föredömligt djupt inlägg utan skitsnack?

Algotezza, efter några år kan jag konstatera  att du ältar problemet tomrum/existens.
Du stödjer dej på flumskiten Martinus, där hela ditt snack går ut på, i nåt konstigt dilemma mellan intet och alltet.
Trodde faktiskt mer om dej Göran, men du ät ok och jag har den största resoekt,

Har du läst något av honom? Eller bara om honom? Sievert Öholms åsikter?

MVH

Algotezza

Erkänner att mina åsikter liknar Sievert Öholms.
Mina åsikter är färdigpaketerade och djupfrysta. Återupplivas de om 100000000000 år så är första meddelandet; Martinus är urtypen för flummare, har ingen anledning att byta åsikt trots 100000000000 år av frysning.

MVH

Algotezza

[Algotezza]

Ibland är man väl helt enkelt inte uppmärksam på alla undertoner.

Ja, man kan hitta vilka undertoner man vill om man lyssnar tillräckligt.

Vad är det som säger att andra läsare här alltid finner mina undertoner? Men det är klart, klassas det mesta jag skriver som yta, schabloner och semantiska tricks finns det ju inga undertoner att bry sig om. Man kan alltid göra det lätt för sig genom att etikettera andra på bekväma sätt.

MVH

Algotezza

[Ling]

Ibland är man väl helt enkelt inte uppmärksam på alla undertoner.

Ja, man kan hitta vilka undertoner man vill om man lyssnar tillräckligt.

Vad är det som säger att andra läsare här alltid finner mina undertoner? Men det är klart, klassas det mesta jag skriver som yta, schabloner och semantiska tricks finns det ju inga undertoner att bry sig om. Man kan alltid göra det lätt för sig genom att etikettera andra på bekväma sätt.

MVH

Algotezza

Dina undertoner tolkas med läsarens förutsättning, hur jag läser det är säkert helt skillt från hur någon annan läser dem. Det gör det ju lite mer roligt.
Jag ser roliga, ironiska, fina och ibland elaka undertoner i dina inlägg, tolkar dem gör jag nog utefter mitt humör för dagen.

[Avantgardet]

Ibland är man väl helt enkelt inte uppmärksam på alla undertoner.

Ja, man kan hitta vilka undertoner man vill om man lyssnar tillräckligt.

Som med snäckan? Är det havet eller ens egen amplifierade blodgenomströmning i örat självt som man då hör?

Vad är det som säger att andra läsare här alltid finner mina undertoner? Men det är klart, klassas det mesta jag skriver som yta, schabloner och semantiska tricks finns det ju inga undertoner att bry sig om. Man kan alltid göra det lätt för sig genom att etikettera andra på bekväma sätt.

MVH

Algotezza

Vet inte hur andra läser. Själv, i egenskap av min lit.vetar-bakgrund, så utläser jag ibland två eller fler möjliga tolkningar av samma språkliga mening, ibland ingen alls. Anser mig rätt duktig på att läsa - att läsa är en hel vetenskap i sig -, men missar jag också titt som tätt.

[Algotezza]

Ibland är man väl helt enkelt inte uppmärksam på alla undertoner.

Ja, man kan hitta vilka undertoner man vill om man lyssnar tillräckligt.

Som med snäckan? Är det havet eller ens egen amplifierade blodgenomströmning i örat självt som man då hör?

Det finns det ett självklart naturvetenskapligt  svar på. Och ett lika självklart poetiskt.

Vad är det som säger att andra läsare här alltid finner mina undertoner? Men det är klart, klassas det mesta jag skriver som yta, schabloner och semantiska tricks finns det ju inga undertoner att bry sig om. Man kan alltid göra det lätt för sig genom att etikettera andra på bekväma sätt.

MVH

Algotezza

Vet inte hur andra läser. Själv, i egenskap av min lit.vetar-bakgrund, så utläser jag ibland två eller fler möjliga tolkningar av samma språkliga mening, ibland ingen alls. Anser mig rätt duktig på att läsa - att läsa är en hel vetenskap i sig -, men missar jag också titt som tätt.

Den intressanta frågan är vad som "finns i texten" och vad läsaren "tolkar in". Går det en skarp gräns däremellan? I synnerhet som vi kan börja laborera med sådana undertexter/ - toner som skribenten inte är direkt medveten om själv. Man kan sitta och gegga i det oändliga med vilken skenbart simpel text som helst. Man får själv sätta stopp för den processen.

För övrigt har jag läst både litteraturvetenskap (inom ämnet svenska), historia, engelska, religionsvetenskap och filosofi på universitetet, om det nu är någon vits med att berätta sådant. Vad hjälper det? Att ha gjort det och att berätta om det? Nada. Jag gjorde det ändå.

Jag anser mig inte särskilt duktig att tolka texter. Jag väljer ofta bort, när det gäller filosofiska texter, att gräva alltför djupt i dem. Vitsen med sådana texter är ju att de skall klargöra. Skall man behöva sitta och gräva i dem då i skikt efter skikt? Skönlitterära är något annat. Gränsen är dock flytande.

MVH

Algotezza

[Algotezza]

Ibland är man väl helt enkelt inte uppmärksam på alla undertoner.

Ja, man kan hitta vilka undertoner man vill om man lyssnar tillräckligt.

Vad är det som säger att andra läsare här alltid finner mina undertoner? Men det är klart, klassas det mesta jag skriver som yta, schabloner och semantiska tricks finns det ju inga undertoner att bry sig om. Man kan alltid göra det lätt för sig genom att etikettera andra på bekväma sätt.

MVH

Algotezza

Dina undertoner tolkas med läsarens förutsättning, hur jag läser det är säkert helt skillt från hur någon annan läser dem. Det gör det ju lite mer roligt.
Jag ser roliga, ironiska, fina och ibland elaka undertoner i dina inlägg, tolkar dem gör jag nog utefter mitt humör för dagen.

Mitt allvar är på lek och min lek är på allvar. De flesta s.k. vuxna tar i regel allvaret på föregivet allvar och leken på konstlad lek.

Min humor är grundad i allvaret och det finns alltid några stänk humor i mitt allvar.

MVH

Algotezza