Anti-psykiatrisk rörelse

[Åkes granne]

Men ni kallar detta för "konst". Vad tror ni jag är ute efter? Eller vem jag är?

Vad är du ute efter? Vem är du?

Allt det som inte är det misstänkta; men samtidigt accepterar jag tolkningen av mitt projicerade utseeende; det är endast spår.

Jag har deklarerat, och gör ständigt -vad jag är "ute efter". Förstår inte varför det skulle vara några frågetecken angående det.

"Jag" är -"mitt" "namn" -men jag tar det med mig när jag går, det är lite ritualistiskt, men det gör inget; så länge innebörden av liv och död är vaken och medveten (dna!) Insåg att mitt liv "är dramatiskt"; för 2 veckor sen, när jag konfronterade innebörden naturligt, i hemmet, en återupprepning av min "uppenbarelse", 1 ½ år senare -fast konkret, situationsbundet, till det verkliga dramats betydelser/faktiska sammanhang. Mitt jag är min förlust av det; en projicerad (ego)död -resultatet av ingenting, självskapande -för att lägga ut spåren, och spåra dem, till källan. Men jag vill nå kaos, och transcendenderas; för att identifiera DET som är "mig"; och leva med en verklig sympati -utan det LEVANDE döda JAGETS inbladning, i det konstnärliga, stora livet; den privata friheten.

[Minded]

Men ni kallar detta för "konst". Vad tror ni jag är ute efter? Eller vem jag är?

Vad är du ute efter? Vem är du?

[...]

Jag har deklarerat, och gör ständigt -vad jag är "ute efter". Förstår inte varför det skulle vara några frågetecken angående det.

Du frågade först.

Ponera att någon del av din omvärld faktiskt var intresserad av att hjälpa dig - vilket sätt skulle vara ett bra sätt?

[Åkes granne]

Vår imitation av treeingheten:


http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=5124

BEHOV ÄR GUD ~gränsbrytande~

TIDEN ÄR KONTRAKTSKAPANDET

Kommentarer?

Vad är skillnanden mellan tankar och filosofi; bortom snobbism? Med de primitiva tankarnas relatering till sig själv skapar man "frågor" och "svar" i ett växelschema för relationen, vilket framkallar filosofi -som blir det naturliga tankelivet, -dialogen kring hur relationen och relationerna uppstår, och finns till; och detta är det "medmänskliga" -det humana på en högre nivå av medvetande -genom den stora balansen, som är relateringen till naturen/själv. På detta sätt skapar vi rättvisan och "kommer ner på jorden"; genom friheten i det naturliga vi ser. Detta är "healande" och -perspektiv.

Sanningen:

TRO: sjärntecknen (=det meningsskapande)

HOPP: mänskligheten (motsatsen till tron)

KÄRLEK: planeterna


. . . . . . . . . . . . . .


Genom: Synkroner / Synkroniciteter -skapar vi KREATIVT (vår fria vilja: solen) "meningen" [solen] med livet..

-genom "mystik" [pluto] (t.ex. ekonomi/religion) för att "söka döden" och BLI kreationens löfte..


Tidräknings-system; lägger "mallar" på tillvaron; och upplevs som "den konkreta illusionen"..

Och vad är det som brukar vilja slå hål på dessa?


Saker skulle (borde) kunna se betydligt friare ut. Förmodligen kommer framtidens ekonomiska system; som utgår från sig själv och gör kausaliteten fri från ångest; börja medvetandegöra människan om dess evolution; genom synkronerna och vårt ansvar. Detta är "andligheten".

[Åkes granne]

Känsligheten jag blixtsnabbt förenades med i ett vidöppet drama för ca 2 veckor sen, var mina personliga värderingar -vilka är ickepersonliga. Det var "den rena luften", när jag insåg tidens verkliga väsen i relation till mig. Detta skapade min "idealism", som blev en kreativ SJÄLVPROJEKTION när jag låstes in mellan psykets väggar, och blev "frigjord stolthet" -istället för "verkligt betydelsefullt sammanhang" -blev det ett självständigt teoriskapande, som fått eld.

Jag insåg tidigare ikväll MINA KÄNSLOR; deras faktiska existens. De är väldigt TYDLIGA; starka och objektiva. Detta har varit upplevelsen av mitt jags inre självskapande drama kring ett filosofiskt inre utforskande; uttryckt i ett frenetiskt teori-skapande; som verkligheten själv (händelser) -och känslorna kan kallas för "ren religion"; en uttryckt ÅSIKT reflekterat till omgivningens undertryckande karaktär..

Återkommer till en viktig punkt i detta lite senare.


Jag har dvs. insett att det är MINA egna känslor; -mitt ägandebehov syns tydligt genom hela min närvaro; vilket för ca ett halvårsen blev "själväcklet" över självrelateringens faktiska SANNING, vilket tömde den transcendentala filosofins verkliga upplevelse i en given rumtid; mitt liv.


Har väldigt svårt att ta till mig balansen i att detta liv handlar om mig i mitt ärende preciserat. Bygger den "aggressiva filsofin", på ett starkt emotionellt minne av att vara attackerad som "handlingen"; -vilket blivit mitt sökande efter själsdöd, och transcendens; penetration av sömnen och besegrandet av och tillgången till -DRÖMMEN. När spänningen blir så intensiv att man BLIR VAKEN.. -detta är vad andra kallar "kärleks-energi"; men detta är "den vetenskapliga ivern", en helt objektiv tolkning av verkligheten som utgår från själen/jaget.


Vad vill jag säga? Jo; livet handlar om att UPPNÅ JAGET. Vad hände när jag HYPNOTISERADE "det mobila teamet" med en massa av filosofisk förståelse. Jo MINA DOLDA AVSIKTER tillbaka-projicerades rakt i min famn, som mig -och skapade resultatet av kollapsen, och minnet av dödslängtan och rädslan/orädslan, i det enorma traumat av att "förlora alltet" dec/jan 06/07; och "frågorna av jagets indivduella betydelse" som kringgår smärtprocessen.

Insåg "intutivt" att dessa VÄRDERINGAR rörde ett motstånd mot psykiatrins vansinne att möjliggöra aktivt drogande av mänskligehtens individer, med tunga mediciner som abrupt sabboterar fina system.

Jag uppnåde sedan, nu alltså, detta ideal som mig själv (min identitetsförlust -mitt jag), och det var vad jag insåg när jag reflekterade över mina känslors verkliga intensitet; verkligheten jag ägde förståelse för. Men vad är förlusten, och var börjar man?



Hoppas kunna healas med tiden, och fullt återgå till friheten i att vara en fri själ, som människa med idealistiska uttryck -för ett MÅL.

[Åkes granne]

Människorna har TAPPAT sin VÄRDIGHET. Varför skulle vi annars vara "rädda om den"? Varför skulle annars kontrollbehovet existera! Kommentarer? Reflektioner?


"Hat" är samma sak som avundsjuka, som är samma sak som förlorat värde/"ta tillbaka" = attraktion. Vi; människan, älskar varandra.

Det är dags att MAGNETISERA TEMAT...


Vissa saker som skrivs här är fantastiskt löjliga. Som om det skulle vara någon skillnad att sparka varandra på smalbenen under en fotbollsmatch, som någon annan stans -vi FÖRSVARAR väl alla SANNINGEN. Det här är mer än överbevisat, mer än korkat -alla är delaktiga.


När vi DÖR -totalt- renar oss från allt det vi varit, kan vi totalt älska döden igen; förlusten/sorgens ständiga NÄRVARO = KÄRLEKEN.

Det är då vi "verkar utan att synas" -mitt uppe i konserten och estetiken. Varje människa har ett djupt behov av KONST. Vi har dött för varandra (eller behöver göra igen!) -den första kärleken är JAGET; och DÄR dog vi! Vi såg något men glömde vad det var -det är det konst/estetik handlar om.

Men vi inser i vår isolerade kroniska sorg någongång att LIVET, Gud -allt det vi vidrör omkring oss -hela tiden känt SAMMA KÄNSLOR för oss i ett polariserat klimatförhållande. Chocken över detta är stor -vi kommer aldrig kunna TRÄFFA vår älskare! Sex är att BLI IDENTIFIERAD -men om konsten saknas i något av de andra livsområdena, om allting inte hänger ihop -finns bara dödslängtan och det dolda föraktet.


Minnet kommer komma tillbaka -vi kommer förstå närvaron i historian till varje enskild individ. Gud kommer BLI EGOT -och vi "dess barn". Våra själar kommer bli varande i kroppens perfekta individualistiska förverkligande. Såsmåningom kommer vi förstå att det är vi -mänskligheten, människan, som hela tiden VARIT GUD. Det rena, vänliga, ädla, ryska.


Ä n t l i g e n -kommer vi slippa identifiera oss med teckenarketyperna -egot är inte människan. Vi är något större.





Varje människa har en naturlig inre önskan om att BEFRIA sig från det biologiska förflutna -och bli en riktig människa. Samtidigt som vi alla har en längtan tillbaka till det -vilket är mänsklighetens möjlighet till "förökning"; ansvarstagande och värdigt. Det handlar inte om självprojicerad glaumorös dominans -med egoisiskt anspråk, utan om MÄNNISKOR! Ingen äger ingen.

[Åkes granne]

Det jag hela tiden vill hjälpa massan att nå föreställning om är hur mänskligheten verkligen ser ut; från de inre perspektiven och förhoppningarna.

Det har alltid varit VI själva. Det KOLLEKTIVA SLUTET PÅ LIDANDET handlar om att vi DÖR precis där vår FÖRESTÄLLNING om våra relationer; det Gud LÄT OSS TRO; för att vi skulle våga.. släpper, och vi inser vilka vi VERKLIGEN ÄR; Gudar (människor!) -som kan SKAPA.

Alla kommer MINNAS SIG SJÄLVA SOM JESUS; och vi kan DÖPA om MÄNSKLIGHETEN till något annat... eftersom vi alla är frigjorda från vår förflutna spegel-perversion och praktexemplar av kreativ dysfunktion; lidandet och sanningen ur.. vilket är "osynligt"..

Sanningen är att Jesus hade en PSYKOS. Han VAR KÄLLAN SJÄLV; och hade alltid "något stort kommande" i famnen, och vid korsfästelsen visste han vad ODÖDLIGHETENS BETYDELSE verkligen var; och upplevde LYCKA men ORO. Fundera över detta riktigt djupt.

(Jag använder ordet psykos för att beskriva FANTASIN; gränslös kärleksnärvaro.)


En annan hemlighet känns aktuell att presentera: Vi är relationer. Dem finns redan, och vi skapar dem -på nytt. Dvs. förflyttar oss i tiden. Detta är alla våra känslor. Vi ÄR dem redan. Tänk själv..

[Åkes granne]

Upplevde en TELEPATISKT känsla/tanke, stark, från mitt eget JAG.


"-Det är för bra för att var sant, det är faktiskt för bra för att vara sant.."

[Avantgardet]

Vad är skillnanden mellan tankar och filosofi; bortom snobbism? Med de primitiva tankarnas relatering till sig själv skapar man "frågor" och "svar" i ett växelschema för relationen, vilket framkallar filosofi -som blir det naturliga tankelivet, -dialogen kring hur relationen och relationerna uppstår, och finns till; och detta är det "medmänskliga" -det humana på en högre nivå av medvetande -genom den stora balansen, som är relateringen till naturen/själv. På detta sätt skapar vi rättvisan och "kommer ner på jorden"; genom friheten i det naturliga vi ser. Detta är "healande" och -perspektiv.

Skillnaden är att filosofin har en mer eller mindre bestämd riktning. Något "naturligt tankeliv" finns inte annat än som vanföreställning. Det handlar inte om snobbism, det handlar om att inte misslyckas med att uppfinna hjulet på daglig basis.

[Waggho]

Creepy...

[Åkes granne]

Något "naturligt tankeliv" finns inte annat än som vanföreställning.

Det är klart att det finns. Om det "finns" en mänsklighet. Som sagt, anser jag, att självet är upphov till sin egen upplevelse.

Vad är det du vill säga egentligen?

[Avantgardet]

Något "naturligt tankeliv" finns inte annat än som vanföreställning.

Det är klart att det finns. Om det "finns" en mänsklighet. Som sagt, anser jag, att självet är upphov till sin egen upplevelse.

Vad är det du vill säga egentligen?

Nej, det är alls inte klart att det finns. Idén om ett "naturligt tankeliv" kan först uppträda när människan enligt dessa kriterier inte längre lever något "naturligt tankeliv". Självet är heller inte ett ting! Vilket medför att det inte kan vara upphov till någonting alls! Världen är vad vi upplever.

Du visade på ett annat ställe en gryende misstro mot ärligheten i de begrepp du själv använder, en berättigad skepsis mot begreppens svarande mot faktiska förhållanden. Det anser jag vara helt riktigt, och vill mena att du bör gå vidare på den vägen om du söker sanning. Inte skapa, och skapa, och skapa, nya begreppskonstellationer, utan söka grunden för dem. Då är du på rätt väg.

[Chloe]

Något "naturligt tankeliv" finns inte annat än som vanföreställning.

Det är klart att det finns. Om det "finns" en mänsklighet. Som sagt, anser jag, att självet är upphov till sin egen upplevelse.

Vad är det du vill säga egentligen?

Nej, det är alls inte klart att det finns. Idén om ett "naturligt tankeliv" kan först uppträda när människan enligt dessa kriterier inte längre lever något "naturligt tankeliv". Självet är heller inte ett ting! Vilket medför att det inte kan vara upphov till någonting alls! Världen är vad vi upplever.

Bara att uppleva annorlunda och kliva ut på den 23. våningen då.

[Avantgardet]

Något "naturligt tankeliv" finns inte annat än som vanföreställning.

Det är klart att det finns. Om det "finns" en mänsklighet. Som sagt, anser jag, att självet är upphov till sin egen upplevelse.

Vad är det du vill säga egentligen?

Nej, det är alls inte klart att det finns. Idén om ett "naturligt tankeliv" kan först uppträda när människan enligt dessa kriterier inte längre lever något "naturligt tankeliv". Självet är heller inte ett ting! Vilket medför att det inte kan vara upphov till någonting alls! Världen är vad vi upplever.

Bara att uppleva annorlunda och kliva ut på den 23. våningen då.

Hur menar du? Ligger det i detta någon självklarhet som du trots alla dessa ihärdiga försök ännu inte lyckats formulera?

[Chloe]

Borde göra det om världen är vad vi upplever. Men du borde kunna förklara hur det är möjligt att självet är kapabelt att uppleva upplevelser om det inte kan ge upphov till någonting alls. Hur kan det ge upphov till upplevelser? Självet borde ju vara aktivt här på något sätt.

Det kan säkert stämma att vissa saknar "naturligt tankeliv", men låt oss inte döma ut alla.

[Åkes granne]

Ni missuppfattade visst båda vad jag menade. Ni ser det alldelles för "tekniskt", för det var inte så jag menade. Människan kommer från "naturen". Jag tycker Avantgardet har "missbedömt" (eller synat tekniskt) mig lite för länge nu..