Krishnamurti: The Wholeness of Life

[J R Auk]

Avantgardet du vill ju bara ha ett posse. Dock så ser du denna skugga och kastar därför ur dig okväden på löpande band så att inte behovet mättas och viljandet går om intet.

Ensam för att inte tappa sugen?

[J R Auk]

När vi talar ger vi relationen mellan språkets delars relation mellan människa och värld, relativt en annans människas språks delars relation till relationen mellan människan och världen.

Och på allt detta ligger det en relation inte bara mellan språk och språk, utan mellan människa och språk.

(och tror man som Avantgardet, mellan språket och världen också)

Inte konstigt att vi fastnat här

[J R Auk]

Jimmy har du läst något om Fuzzy logic?

Tror att de försöker bygga ett system med "sanningsbegrepp" för sådana relationer du talar om.

[Avantgardet]

Hörredu, plocka av dig de där djävla röntgenbrillorna! Självfallet är inte språket genomskinligt (inte ens med röntgenbrillor), mening sprider sig, och din förståelse av dig själv (och världen) bygger på vad språket tillhandahåller, hur taskigt det än kan förefalla så är det likväl sanningen. Du har ingen absolut självrelation. Vi står i metaforisk relation till världen, den måste tolkas. Så istället för att nu kasta sig hals över huvud in i första bästa systembygge så kan man ju ställa sig frågan om vilket och varför? Du lever på att mörka denna fråga Auk, det gör alla filosofer, och den är den första fråga vi måste besvara. Börja från grunden.

[Minded]

Jag tolkar problemet mer fundamentalt. Såväl du som Minded, som Auk, och Johan Ågren tycks förutsätta en trandscendens, eller en naturlig autenticitet, som jag menar är fullkomligt bortom vår förmåga. Jag omfamnar skepticismen till fullo, och kan inte ens vara säker på huruvida jag menade det ena eller det andra, eller måhända båda delar på en och samma gång, om jag viljade si eller så.
[...]
Jag ser inte hur ni ska kunna förmå motivera denna transcendens, autenticitet, detta Logos, eller cogito, eller vad annan metafysik det där nu är. Erkänner man det som ett trossprång så får man väl acceptera det, men då har man fortfarande att motivera det språnget. På vilka grunder? Blir vi lyckligare som troende? Och varför just den dogmen istället för en annan?

Som jag ser det, så försöker vi komma tillbaks till just det här:

Alla är original, aldrig av viljan eller strävan utan ofrånkomligen av naturen.

Svårigheten ligger just i de upplevda bojorna, mentala hjulspåren, vanan av att hålla tillbaks sig själv. Eller som du undrade någonstans, varför vi förutsätter att något är fel i det vi gör.

På tal om autencitet. Hmm.

[Minded]

Nu har jag nog blandat från två trådar.

[Avantgardet]

Ja, alltså att säga att "alla är original..." är ju att redan förutsätta vissa saker. En ganska oskyldig utsaga om du frågar mig. Men jag vill ställa frågan som mer fundamental, låta bli att anta just något alls, annat än det att vi måste göra antaganden och frågan är vilka och varför. Vad vi gör kan endast vara fel eller rätt i förhållande till nåt slags måttstock i form av en underliggande teleologi eller ändamålslighet. Så samma sak där, vad är det vi förutsätter när vi bedömer något som rätt respektive fel, vilket system och varför. Jimmy har ju explicit erkänt sig följa Ken Wilber, som är nåt slags modern teosofi som jag förstår det, och se nån enhetlig kärna under alla olikheter, och du efterfrågade i en annan tråd nåt liknande. Jag å andra sidan vidhåller att vi inte ska göra avkall på skillnaderna, och att man missar en hel del om man gör så. Det finns en rad olika traditioner, och de är inte identiska, tycker inte vi ska låtsas, men vilket/vilka perspektiv skall vi anlägga och varför. Jag ser inte att något perspektiv per automatik skulle vara privilegierat.

[Advocate]

Läste hans "Freedom from the known" för ett tag sedan. Den var ordentligt omvälvande, nästan lite för omvälvande, och har nog fått en stor inverkan på mitt sätt att se på saker och ting och jag skulle kalla den en av de viktigare böcker jag läst. Men trots det hade jag inte tänkt läsa fler böcker av honom på ett bra tag.

Det som jag inte tycker om hos denne Krishnamurti (och en del andra österländska tänkare, efter vad det verkar), är hur vårdslöst kompromisslösa de är och hur mycket vikt och ansvar som läggs på den ensamma individen, och då utan att ta särskillt mycket hänsyn till dennes specifika omständigheter; betingningshistoria, personlighet, livssituation eller någon ting. Allt är möjligt för dem att göra bara man har viljan och det finns inga undantag.

[JimmyAberg]

Det som jag inte tycker om hos denne Krishnamurti (och en del andra österländska tänkare, efter vad det verkar), är hur vårdslöst kompromisslösa de är och hur mycket vikt och ansvar som läggs på den ensamma individen, och då utan att ta särskillt mycket hänsyn till dennes specifika omständigheter; betingningshistoria, personlighet, livssituation eller någon ting. Allt är möjligt för dem att göra bara man har viljan och det finns inga undantag.

Han lutar sig inte tillbaka på någon etablerad tradition, och det finns problem med detta. Han är friare, men samtidigt så kan utvecklingen bara mogna om man tar saker pö om pö - rom byggdes inte på en dag som sagt, ibland är det bra att vara otålig - men ibland behövs tålamod.

När man väl är i god form att ta tjuren i hornen - så tycker jag att han har väldigt mycket att komma med.

[Advocate]

När man väl är i god form att ta tjuren i hornen - så tycker jag att han har väldigt mycket att komma med.

Ja fast då upkommer frågan, när vet man om man är i god form? När är man mogen?

Jag tror inte att man alltid vet när man bör ta sig an utmaningar etc. och när man å andra sidan bör vara försiktig och ha "tålamod".

Vad tror du om det?

[J R Auk]

När man väl är i god form att ta tjuren i hornen - så tycker jag att han har väldigt mycket att komma med.

Ja fast då upkommer frågan, när vet man om man är i god form? När är man mogen?

Jag tror inte att man alltid vet när man bör ta sig an utmaningar etc. och när man å andra sidan bör vara försiktig och ha "tålamod".

Vad tror du om det?

Äh det är inte boken som ger dig problem om problem kommer efter boken, det får du svara för själv.

Finns inget som farlig information, vilket ord och mening rimligtvis är. Det är nog snarare det som byggts upp som hotar.

Men som de flesta ting som hör sinnet till så gör inte ett ras så mycket, de bär bara tänkt vikt och inget som på allvar krossar. Det är bara känslan, självkänslan som får en törn.

Det är bara att köra på, sen går det som det går. Men om man inte komplicerar det så blir det inte komplicerat. Som att ragga på en brud

(tror jag i alla fall)