Utifrån känslorna

[Åkes granne]

Jag har "upplevt" betydelsen av "kausalitet", men jag har tittat upp ordet först för att veta vad det betyder.

[Åkes granne]

Detta kan uppfattas esoteriskt av en del.

Här en en låttext av en låt som heter Pluto, av Björk.

Excuse me
But I just have to
Explode
Explode this body
Off me


Woo-ooh
Oooooh (x4)

I'll be brand new
Brand new tomorrow
A little bit tired
But brand new

OOoooh! X3
Aaaaah! X13
Aaaaaah!
Woaahh!!!

[Åkes granne]

känt en aning av hur MÄNGDER av "andra världar" (manifestationer) ser ut.. det är det jag VIDAREBEFODRAR i mina texter.... Men specifikt t.ex.. hur min naturs hjärta kan kännas i den jordiska ASSMILIERINGEN.. transcendensen på en personlig nivå, det mänskliga.. alltså centrets innehåll innan innehåll.. personligheten bakom..

Och en annan sak: Ni tänker kanske "det är därför hon talar om sig själv hela tiden, det är därför hon behövt tala om sig själv hela tiden" (pga att ni kanske ser det som att jag -utifrån förklaringarna här, att jag är gay, men inte erkänner det). Men det är i sanning så att jag faktiskt VILL, behöver.. FÖRKLARA (dedikernde) hela bilden, dvs erbjuda alltings polaritet denna "igenkänning", jag har behövt att både män/kvinnor ska kunna relatera till detta, som en uppvisning av relationens abstraktion, och därför har jag varit "sexuellt splittrad" och fortsätter vara till jag mer ror mina mål i hamn, mina mänskliga ambitioner, min mänskliga/kollektiva "inter-aktualisering".. Det är absolut det som betyder något, att kunna hjälpa, etc



Känns ungefär så som det här -det i citat längst ovan:






Så inser jag också precis när jag klistrar in det här.. Min Sols placering på Imun Coeli, Nadir (natthimmeln)... Ja, ni förstår. (Det är därför det är så svårt för mig att se mig själv, och så förbluffande enkelt, ifrån den andra/första, sidan).

Neptunus är Världssjälen, som jag relaterar till denna fysik. Har även ett verkligt minne eller en erfarenhet från i slutet av februari för två år sen, när jag upplevde transcendens, "genomborrande"/penetrering av sömntillståndet, inför en förening ("ett") med världssjälen. Jag visste alltså intutivt att det var det. Det skedde ute på balkongen (tänker då, nu alltså, på en tidigare händelse/erfarenhet i början av september 06 när jag gick runt i hallen där på natten och beskådade sakers "råhet", ett halvt år innan, då jag tänkte mig in i ett tillstånd av "rå tid" -"ingenting finns", var energi av ren skräck, i den mentala fixa förståelsen/teorin i utforskandet av sanning, innan genombrott, som kanske gav en "kick" till det som senare skapade vidare upplevelser).

Saturnus är verklighetens form (och det var alltså det jag då helt som mig själv identifierde mig med; som sagt: från slutet till början; till slutet).

Tredje huset är "syskonskap" (dualism); det tudelade jaget (intellektet).

Och Oxen (Månen, och Solens kvadratur till Jupiter -NATUREN; jorden/sanningen) är det fysiska/materiella/påtagliga..

[Åkes granne]

Nu tänker jag bara skriva här.. alltså bara skriva på.. jag innehåller en viss grad av extrem barnslighet, "otillgänglighet", okänslighet över situationen.. men samtidigt kan det vara nyttigt att provocera med då detta är så som de flesta av er lever era liv.. Kanske inser ni inte ens vad jag menar här.. skit samma.


Känner ni igen till tillstånd utav kombiantion av total disciplin/struktur och total brist på struktur?

Jag är i himmlen. Det är därför jag inte ser mig själv.


Jag vet inte vad jag gör här. Det är ett helvete.

Det är som om jag helt blånekar till att jag lever.. jag tar mig inte på allvar..

Jag var "Jesus" innan jag drogades ner; och dödsögonblicket KRISTALLIERADES i HJÄRNAN; själva kreativitetesbetydelsens KONST.

..och det där med "konst" var en slags "pervers" social nedstättning jag la till med för att ni började tjata om "konst" eftersom ni inte kunde förstå mig då jag var så svulstig, i somras/våras.. Jag var tvungen att på något sätt bevara mig eller göra mig hörd.. Ville typ "skynda mig" att utmejsla ett tillstånd av ett kontrollerat kaos, för att bevisa något i människan. Det är som om jag har provocerat fram "strapatser" i min livsväg, bara för att bevisa människans alla dömda brott s.a.s.. Även då det är förnedrande, men det tillhör alltså den historian i sig själv. Jag har tagit allt på så jävla stort allvar, 100%igt försökt förstå de "galnas" idéer och utsagor (inlåst på psyket pga familjebråk).. jag ser klyvningen i allting relativistiskt.. Man kanske bara alltid ska OBSERVERA istället..

Så säger jag liksom så här ( juli/aug 08 ):

Men... hur illa tror du att det är? Rent biologiskt/neurologiskt. Hur lång tid bruykar det ta att bli sig själv igen, hur farligt är det?

HAHA.

Människan är alltså F Ä L T (energimetaforer).. När jag inbjöd mig i ASSMILIERINGENS beblandning blev jag alltså injicerad av MITT JAG. Min gamla smärta; som rent konkret skapade en slags bokstavlig "kärnkraftskatastrof"..


Det som har hänt när jag drogats ner till andlig medvetslöshet, är att jag MÖTT mitt eget SJÄLV; min Neptunus styrande 5.e huset.

Jag inledde den här operationen för ett antal år sedan, med en vilja att förstå vad som var illusion och inte, hur verkligheten var byggd.. den seriositen verkar fallit bort. Jag har av och till blivit för berusad, eftersom jag ser det som en svår lek, där "det GÅR att hitta utvägen".. den bakomliggande stoltheten har alltså då tagit över, min själ avslöjas, kanske är det för att jag inte erkänner den yttre interkationens mening tydligt.


Hoppas jag inte fördunklar och rör till "bilden" nu, av det jag nu senast vill bokstavera. Och som sagt; det har egentligen inte med mig att göra in the flesh, jag är bara ett "sammanlingsnamn".

Men t.o.m verkar ni missförstå vad jag menar med döden.. och då "lyssnar" ni eller "ser" ni inte det jag skriver, eftersom ni ser det som något "inte verkligt/fysiskt".. utan någon sorts vansinnespoesi.


Men jag tror liksom själv inte att detta är på riktigt, något som händer i mitt liv.... då jag "äger" den INRE meningen så inbitet.. och det är just den som är FRISTÅENDE "er"/kulturen/tillvaron...

[Åkes granne]

Det stämmer inte riktigt.

eftersom jag ser det som en svår lek, där "det GÅR att hitta utvägen"..

Det här är liksom som en "personlig prägling" på livstörsten, bundet till "tidigare liv"/förflutna "spårformer".

Detta påminner när jag ser på det, om ett groteskt tillstånd av en upplevelse av att min mentala strutkur (tillsammans med det vi kan kalla för "överjag") skapade en verklighetsbild av att tolka tillvaron "som ett dataspel"... att alla mina filosofiska utsagor var en slags metodik sprunget ur denna "reflex" eller vad jag ska säga. Det här var efter nyår för två år sen då jag hade blivit medicinerad med skit, och i samma upplevelse (kanske 1 dygn) så "smälte jag samman" med min mors bild/utsaga ("paranoid form") av sammanhaget (karman) -specifikt då hennes "sanning" om att psykvården/samhället "vill/söker att -splittra familjer".... Mitt jag i alla riktningar bygger på "fullständigt ansvar"; känner ingen meningen med mitt liv annars..

Det var totalt smärtsamt. Jag upplever "samma" smärta, men på en annan nivå, min seriositet, extremt FASTA former i en "sentimental depression".. där "klyvningen" ligger i att man samtidigt VET att ingenting håller, jagets fängelse..  och "desperationen" är "långt bortom bergen" (pga förlust/onåbarhet av det eget kvinnliga)

Och samtidigt inser man här, då ..att INGENTING; inga bilder OAVSETT är sanna eller konkreta.

Jag förlorade här mitt JAG under några dagar mer eller mindre fluktuerande/alternerande.. och "kunde inte tänka"...det var den djuaste smärtan, förlusten av det mest harmoniska ..jag hade inget EGET personligt "bagage" att luta mig på... utan upplevde i svår smärta ("bitterhet", desperation) att mina tankar BARA som i ett kontrakt, kunde uttryckas genom en imititation av det studerande/inlärda/memorernande.. utav en överensstämmelse med själen.... Men detta var inte jag. (Läste en gång en sk "tripprapport" av en tjej som genom psykadelika förlorade sin inre "moder" och egna virke. Blev väldigt ledsen när jag läste det.)

Men hur kan man befrias/dö, då detta är det förflutna; ens ANTAGONIST som man samtidigt DOLT parasiterar på, då man vänder sig mot detta ansikte..?

Avd: ...SKULD....


Det jag menar är ..att mina föräldrars relation, mitt tidiga avtryck av familjelivets passiva destruktion... inte finns.. ingenting är verkligt.. det finns ingen utväg.. MEN genom vad denna präglings ansamlande av extrem ENERGI/FOKUS (ang. "goal") -SKAPAR som den egna "vidareutvecklingen" i seperationen... är en verklighet; och när denna i FRIKTION ställs brevid dåtiden; kan man "förflyttas", genom att GE UPP materialets "första klassrum"..


-


Vill bara säga, när jag skrev att "detta var inte jag".. Jag har upplevt, under denna tid för 2 år sen.. helt absurda saker. Det är sådant som händer när två eller flera människor med för lika energipoler kommer för nära varandra utan att kunna "förlåta"/assmiliera/lösa upp... Har tidigare berättat lite om detta... några dagar efter att jag hade neddrogats och upplevt "den första förlusten -urförlusten"; tillbakatagit smärtan i en extrem kontrast till det skapat nya... så kom det in en tjej i min ålder på barnpsyk.. och jag såg hur hon upplevde det jag upplevde innan (enhet/extas med allt som är; bara själ)... Hon vibrerade hela tiden, och omgav sig med ett lätt "ljus"... total intensiv närvaro.. såg "radiostyrd" ut..

Men hon hade blockeringar i "världsbilden" vilket visade sig som en slags "låg bildning/filosfisk förståelse"... och det gav mig lite panik.. inte bara genom sorgen (som jag samtidigt alltid har "accepterat" på den nivån) att hon hade "tagit min själ" (eller att vi var exakt samma, att vi upplevt samma sak, men att hon inte visste det)... Hon berättade att hon typ "vaknande" "vid nyår" ...men hon hade inget språk för upplysningen... hon gick istället tillbaka genom att börja med en slags "frälsning".. istället för att befrias från allt i formens värld..

Någon måndad senare.. jag hade kommit tillbaka dit.. i en vecka.. sov inte på sex dagar... vi upplevde genom en ickeverbal extrem konflikt mellan oss, en slags synkronicerad "stigmatisering".. genom sår i ansiktet och på händernas ovansida...

Hon var otroligt MEDIAL -läste mitt liv i "signs" men hade inget jävla ansvar eller seriositet... utan gissade till sig de bakomliggande intentionerna i mitt "kaos"... och gjorde missklädsamma "sagor" om delarna från mitt förflutna...


Hon föll på något sätt pga samma missförstånd, eller besatthet ..som jag.. kunde inte riktigt släppa "Jaget" (pga andlig omogenhet, som jag som sagt)...

Alltså, nej.. det går inte ens att verbalisera kaosets allvar i detta som hände.. och med kaos menar jag inget eget.. jag var klar i huvudet... utan meningssammanhanget... för otroligt..

Såg att detta handlade om att hon andligt/prenatalt hade blivit medveten om sin egen balans-natur, hennes egen Yin-Yang; polaritets extrem.. SÅG detta i hennes föräldrar.. Hon sa till mig det första hon gjorde.. "-dem tror att de vet vem man är.. och så fort man mår dåligt.. då kommer de efter en.. det är för att de älskar en.." Jo, visst.. de älskar barnet, som deras egen självprojektion, och förvirringen/mysteriet vill de behålla...

Jag såg det första jag gjorde när kom dit.. "mig själv".. barn som fått en extrem självdistans.. och VET att de är det ANDRA tror att dem är, pga att de tagit ansvar för föräldrarnas mysterium i konflikten och yttersta obalans.. T.ex. en incest-familj, med syskon till föräldrar.. fast det var den mest "bilologiska" versionen... Mamman satt i soffan (som en fysisk kopia till min döda moster) och sa "-vi har brytit isoleringen.."


Tjejen som jag nämnde ovan var Vädur/Våg, hennes mamma Vädur och pappa Våg.. i en extrem "b-kulturs komik och självironi".. de förnedrade sedan mig med flit (försökte lista ut vad jag höll på med, vad det tekniska felet var), då jag inte hade något att återgå till.. förutom MIN INRE ganska lika överensstämmelse med deras ironi, fast i en form då jag själv tar in strukturen som något eget personligt....

[Åkes granne]

Alltså.. allt det här som tillhör det här.. Det känns ungefär som om jag blivit "våldtagen".. "av maffian" ..och inte får/kan prata om det, eftersom "jag är i Kina"..

[Åkes granne]

Din förståelse eller inte, inför detta, visar på om du är "falsk" i din kugghjuls-prototyp eller ej..

(Satt typ och kände "spädbarns-smärta-blockering" av att inte "få" lägga benen hur jag ville i bussen....)

..utifrån mina VÄRDEN.

Men det är löjligt att prata om sånt här. Ungefär som om det vore SANT; det är ju en SKADA. UNGEFÄR SOM ATT SITTA OCH OMSORGSSJUKT prata om ETT SÅR PÅ TUMMEN, vilket man med ALL SIN PSYKISKA KRAFT då alltså, bara därför, för att det är så KUL att TÄNKA... -KONSERVERAT .....i typ 3 år.




Viva långvården, protiendryck-senior+, viva liggsår!! Hur tror du att det _konkreta tänkandet_ med 78 års livserfarenheter och djup förståelse, känns, när man är underordnad förlamning och stumhet (t.ex. i lyssnadet på Emelie och Cassandras orerande om bodymodification utifrån korridoren?) -när den sensuella samt kreativa existens-regenereringen är BEROENDE av dialoger och fysisk integritet i återskapandet av SAMHÄLLSIDEAL?



Tänk att inte ens få klämma fingrarna i dörrarna.



Kill me. Kill me. Kill me. Kill me. Kill me. Kill me. Kimmi me. Kill me. Kill me. Kill me. Kill me. Kill me. Kill me. Kill me. kill me. kill me. kill me kill me kill kill me kill me kill me kill kill me kill mekill me kill kill me kill meKill mee. Kill me. Kill me. Kille me. Kille me. Kille mej. Killeeme. Kille. Kiilll meii.. KLiiimiljion


OooowooOWoo....

It's all starting over again. You believe it when you see it.





"Skrivet: 02 Maj 2008 21:57 Ämne:

Kemiska substanser är dagens dejtingverktyg. Det var så hemsk på psyket. En riktigt förstörd patient gick och upprepade sin inre röst: "I am the sun. I am the moon. Play with me." -Och låg och daskade på sin mjälliga suspensoar. Han hade försökt göra en ansiktlyftning på sig själv. Haha."

[Åkes granne]

Jag förlorade här mitt JAG under några dagar mer eller mindre fluktuerande/alternerande.. och "kunde inte tänka"...det var den djuaste smärtan, förlusten av det mest harmoniska ..jag hade inget EGET personligt "bagage" att luta mig på... utan upplevde i svår smärta ("bitterhet", desperation) att mina tankar BARA som i ett kontrakt, kunde uttryckas genom en imititation av det studerande/inlärda/memorernande.. utav en överensstämmelse med själen.... Men detta var inte jag. (Läste en gång en sk "tripprapport" av en tjej som genom psykadelika förlorade sin inre "moder" och egna virke. Blev väldigt ledsen när jag läste det.)

Det här var alltså min "den spirituella avbilden" som jag efter "kroken" böjde tillbaka i, av den "kropp/MATERIA" av det mitt relations-JAG har integrerat sig i; dvs. det SOCIALT bundna beteendemönstret (inte genuint EGET intellektuellt/filosofiskt). Det som jag navigerar min avsikt med, detta speglar typ hur jag "döljer" saker i en slags förhöjd teknik.. hur jag är "manipulativ". Givetvis försöker jag konfrontera detta aktivt i mig, men det ligger bakom/djupare..

T.ex. att jag sätter "offline" ibland på min msn och trixar i förhållande till allmänheten/pesonliga kontakter ("koder", som även är kollektivt bundna).. rent EMOTIONELLT!

Men i mitt ANDLIGA föråd har jag just resurs att "föräldla" eller "skapa" något med denna SJÄLSLIGA nivå då jag förenas med mitt ursprungs nya "känsla/esoterik" (utifrån erfarenheters ickeinförlivande "seensing".. fatiska skeenden i miljön, som ÄR det geniuna FILOSOFISKA "landskapet"...)


Jag är väldigt beslutsam och inriktad på healande.. Jag söker mig in i allmänhetens och mänsklighetens sår som ligger för dolt och djupt ner i min medvetenhet för att jag ska icensätta det själv, och har antagligen medvetet skapat det såhär för att jag ska kunna göra det bästa av situationen, dvs. "överleva"/stå ut, med smärttillstånd som hotar att vilseföra mig/döda mig.. genom att jag istället förhöjer allting till ett mentalt ansvar (som samtidigt är min sensuella natur) och "redan besegrad erfarenhet"; i en återgång/regredering... för att göra "funktionen" 100%ig ..känner samtidigt en gemenskap.. Och det jag SKAPAT min inre harmoniska tankevärld/filosfiska minnen med, ÄR denna distanserade "relation" till "era spår"....  min reflektion (och förbättring; som det nya mötande "svaret") till "bilden".. Alltså, detta är precis allt vad jag är..

Jag tror egentligen alla är bisexuella vars undertryckta "krav" i denna värld av fasta former, skapar tvångsneuros. MENTALT är kanaliserad alkemi androgynt. Människan kan alltså varken "utveckla" sig, eller "förstå sitt ursprung". Alltså en oförutsägbar känslo-OCD, "allt ska vara perfekt" -samtidigt som hmm.. det är något som inte stämmer i den "övre interaktionen" som jaget är i sig själv.

Jag har fattat att... DJUP ALLVARLIG DESTRUKTION -jag har aldrig fattat/känslomässigt mött mitt JAG i det här. Jag har aldrig identifierat mig med det, samtidigt som det är min "högsta prioritet" ..jag "utvecklar" mig alltså genom min skit, på en annan slags nivå..

Alltså, jag "älskar" destruktion... Min egen alkemiska rymd/rörelse av MÄNSKLIGHETEN som intentionalitetsobjekt, KRÄVER detta... för att gå inåt/utåt...

Det här på något sätt den "rena nerven"....

Jag vill inte "lida", det har inget med det att göra.. känner mig "upphöjd" över allting, och minns inget av det jag inte offentliggör.. kanske därför jag har detta behov av publicitet.. ett "falskt minne"..

Det här är "riktigheten" i allt, som tar reda på vad "detet" inte är.


Jag har hela tiden identifierat mig med strukturerande av alla slag -är besatt av det (dött ego), men jag har alltså ingen STRUKTUR alls -men har fått en "strukturens RYMD" utav att vara OFÖDD i MANIFESTATION: "total kris" -HUR ska den lösas genom massan?

-

Och citatet i inlägget ovan, beskriver hur man "kommer tillbaka till kroppen" -och det kan bara göras på en andlig nivå..

[Åkes granne]

trixar i förhållande till allmänheten/pesonliga kontakter ("koder", som även är kollektivt bundna) .. rent EMOTIONELLT!

Jag har ett slags missbruk av detta, eftersom jag älskar människor/mänskligheten. Jag (tänkte fortstätta meningen, men ..det funkar så också..) Det är något annat, tror ni inte att jag vet det.. det ÄR MITT JAG... att jag känner vår gemenskap...

Jag menar.. att det bara är där jag kan uppleva den kollektiva vetskapen om vår "bisexualitet" (vår mänskliga struktur).. bortom gruppens sociala kontrakt/spel (förhållande/"lag"/familj/normkultur, etc).

Jag är som totalt envis, och respekterar ingen på något annat sätt, och kan egentligen inte "göra något åt det".. eftersom det är min "godhet".. eller själsvilja att få bytt blod..

Har alltid egentligen tyckt det varit "orättvist" att jag inte kan uppleva den konkreta rörelsen av min "överdrivenhet" ...och det var ungefär där, för länge länge sen.. som jag började mitt "mål" i allt detta....


Det är bara ANDEN och upplösning, som kan vidarebefodra budskapet jordiskt penetrerande.... det är SPECIFIKT alla vinklar jag älskar, och inte sidorna... dem är mer mina "drifter till"..

[Åkes granne]

Det funkar inte!

Jag blir en envis, bortglömd visa förlorad i en kosmisk storm, om jag inte tar det på allvar.

Jag har inte gränser överhuvudtaget, och vill "reclaima" min historia i ett totalt känslouttryck, och skapa en konstruktion/fysisk form, för denna ihopsamling; transcenderad. Jag är inte tillfredställd förens jag älskar alla människor ..men lurar mig själv (förstås!) varenda dag till att tro något annat... det blir ju så..

Alla mina personliga kontakter skapar jag ganska spontant bara av avsikten att dem ska "ta mig" till denna större, vision, men vill förstås inte svika dem endast som en källa till makt... snarare är det så att jag ständigt villar bort mig i dagens upptåg hela tiden, pga min lata betingelse..

Jag har inga gränser -i rå tid/form. Transcendensen är alltså inget man kan se med sina ögon eller med sin begreppsvärld. Det är verkligt och i fas med tillvaron.

Detta har vi förlorat oss i... Filosofiforum!


Det funkar inte.

Du löser det inte.

Det funkar inte.

Det funkar inte.

Det ligger BORTOM!!!






Jag är världens PÅLITILIGASTE människa. Jag är helt OPÅLITLIG....


Skärp er nu.. det här,


<<<<<----------->>>>> @!£½!!!@@@)(/&%

OBS! O.S.A före kl 46:12 pm i förrgår.


Min sk. "idealism" är ingen "naivitet". Det är så barnsligt. Eller är det såhär du tänker?

[Åkes granne]

God, i've waited so long,
to walk by your side

Please put me at ease,
now my soul is ready for peace

Now i'm ready,
my rebel, my hope.



Folk är så OÄRLIGA. Det är mycket litet estetiskt eller harmoniskt. Det är glaumor och förvillelse, förnekelse.


Förstår ni (inte) det "opersonliga".. det "alltid kompromissande kompromisslösa".. "upproret".. ?





Det finns någon som säger "jag ser spelet".. och tar ner tavlan för 16 700 kr. Varför?


Det finns en särsklid arketyp, bevarandet av människans perversa fördomsfrihet, drömlandskapet utan minne. När detta löfte för framtiden låses in i en garderob väcks de brytna revbenen till ett ursprungligt socialt anpassat skådespel. Strukturen finns men framtiden och drömmen gör det inte, och villkoret måste "bli människa". Men det är inte så det ska vara. Det är alltså något högst overkligt eller nästan knappt möjligt, en arketyp utan sig självt, människan naken -från andra sidan, ärligheten bortförklarad! Jag kan inte konkretisera denna symbolik annat än som döden. Och det finns ingen sorgligare.

[Åkes granne]

Jag måste kanske snart fly härifrån, då min konfrontation genom detta "möte" med "er".. inte lyckas med att skapa sammarbete med någon slags tjurskallig ointelligens/blockering av "stil"..

Det ligger helt inte i linje med min utveckling.


Fattar ni inte? Det är logik. Ni vet fan inte vad lögn är; så ni trodde att man BEHÖVDE "manipulera" för att det skulle rent och ärligt.. "ärligt".. verkligen?

Energierna kring detta forum tynger ner mig.. det verkar som om vissa saker inte går för er att förstå...


Jag pratar om det som den "omedvetna, jordiskt romantiska, konventionella människan" har i sitt hjärta. En DRÖM! Det som händer när DRÖMMAREN misshandlas och fråntas sin tid är att han/hon BLIR ett "undre hav/undre mark" av det EVIGT KONVENTIONELLA; blir en social rörelse utan innehåll, av bara känslor utan EGEN unik personlighet.. det är en slags "våldtäckt av DNAt".. Förstår ni? Det finns ingen PROGRESSION utåt.... Det är "färdigt och klart".. en jävla källare. Och jag vet exakt vad detta handlar om; vår mänskliga förlust av det kvinnliga. Men hur får jag in det i detta? Hmm, det är djupt och jag kan inte riktigt i ord förklara det, men det bygger lite på erfarenheter jag haft.

Det är alltså KÄRLEKEN SJÄLV utan KÄRLEKEN, och allting avstannar då ifrån att växa eller röra sig. Något som aldrig kan älska "det andra" men samtidigt BARA kan "möta" det andra. Allting slutar röra sig. Alltså, den FALSKASTE samvaro som finns! Comprende? Tänk efter nu. Det är någotslags "kommunisitiskt bögsällskap".

Hoppas ni förstår.


Det är så skadligt och ..fult, framför allt.. smärtsamt.. och hemskt..

[Åkes granne]

Min "prio" handlar om en integrering i något som hela tiden naturligt.. gör mig ANALYTISK KORREKT (mycket uttryckt i ORD/språk) -alltså holistiskt (balansmässigt). Det rinner mellan fingrarna men det stannar på botten av brunnen.

[Åkes granne]

Skrev på ett lite barnsligt sätt mer som en "konst" detta i somras:

A-kurs-evolution: Hela kvinnor älskar mannen. Hela män älskar kvinnan.


Kärlek handlar om att (lära sig) älska det andra könet, relationen. Älska PERSONEN. Romantik handlar om att älska sig själv som någon annan.

Min erfarenhet av att förlora sin egen substans, var alltså en förlust av "mannen" i mig, min animus alltså och ingen egen roll, och på så sätt förlorade jag även det kvinnliga i mig, då den kollektiva kvinnliga jorden blottades som hemsk och primitiv. Vad är en drömmare utan dröm? Närvarande, men endå högst FRÅNVARANDE: sig själv; kärleken.

Vi är ju så EVIGA, glöm inte det.


Jag upplever, just nu, hur denna "smärta", detta "minne" i mig.. får mig att förstå att jag måste ta problemet på allvar. Jag HAR redan förlorat det, men samtidigt innebär detta ytterligare komplexitet då det "honom" jag MÖTER i den manliga delen, bokstavligen speglar "förtrycket" och ÄR denna inre man i/av förlust! Han har heller inte ens då en inre kvinna, utan det "hänger löst"; dvs. UTANFÖR. Och tror att det ska vara så, att "jag" (hon) BEHÖVER (kvinnlig princip) det... alltstå en fortsatt RUNDGÅNG av DÖDEN!! Och därför är jag så rädd och "självdisciplinerad"..

Den manliga polariteten i vår mänsklighet/existens, fortsätter alltså uttryckas såhär, genom en gemensam underliggande DÖDSRÄDSLA för att "förlora fotfästet"... det som vi tror ska hända då vi inser att vi just nu är precis SAMMA SAK (i avsaknad!) = p a r a n o i a (=störningar i kollektivtraffiken osv.)

Detta är alltså den FÖRLUTNA smärtan/fragmenten i min SJÄL..... Jag kan inte "nå" mänskligheten, då jag inte är återskapad... Men jag har aldrig riktigt varit rädd för att "förlora fotfästet" eftersom jag förstår vad det vi kallar "galenskap" är.. och träffade en del rebeller på psyket..

Det var detta jag kände distinkt när min egen inre harmoni "byttes ut"... Jag blev alltså UTANFÖR (död) mig själv... till min stora bitterhet då. Död, frånvarande, men desto mer "kännande" eller "hatiskt"... om man med känslor menar "styrka" eller "friktion"..


Snälla förstå.

[Åkes granne]

(Jag är "nedgrävd"..)

Behöver helt och håller befria mig från "Yin/Yang"-bild i kulturen, det är mitt STÖRSTA PERSONLIGA HOT känner jag... det är min rädsla för att få min frihet bortsliten/förvillad.... Jag gillar det inte.

Explode this body
Off me

Hört på bussen: "-jag vill vara normal.."



Nu när jag accepterar min inre död då jag identifierar den praktiskt, så känner jag en slags frihetskänsla.

Detta är vad ALLA KÄNNER.

Jag sitter alltså om BLÅNEKAR min könspolaritet för att bevara det vulgära, den omvända transsexualiteten "utan avsändare", då detta ger mig en känsla av "frihet" -och det är allt det här, den människa jag är nu. Jag har vetenskapliggjort känslorna.. det lätt lustiga i det här, är att jag känner hur det är "det här jag velat uppnå" som det verkligt avancerade, "förstadiets studie" har jag "velat uppnå" som den status som det verklighetsmässiga allvaret är i sig själv, alltså samma sak -förstår ni vad jag menar? Jag är bara "matematik och dröm" men vill inte ta personligt ansvar för det konstanta "upplevelsemässiga strukturerande" min livsmodell ger mig mening med. Jag förstår faktiskt vad jag menar med den här medvetenheten, mitt intellekt är en "struktur" som innehåller rymden av arketyperna..

Mer information om gemensamma identitetsborfall: http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... vs%E4ndare


TAR NI TILL ER: innehållet i mina publiceringar, så kanske jag kan bygga upp en genuinare "funktionalitet" här på forumet..


--X^¨