Vad tänker du på?

[Pilatus]

Ja, det låter väl ok. Vad jag personligen intresserar mig för är den andliga upplevelsen, inte speciellt sammanslutningar. Det här är en av de bästa studieböcker jag läst https://www.bokus.com/bok/9789127819351 ... sykologin/ Fyrahundra något som hittat för den intresserade. Noll studielån.

Oj, nej jag skulle inte klara att ta mig igenom en sådan bok, det blir för mycket. Jag har min gamla Axel Hägerström, Religionsfilosofi, Stockholm, 1949

Jag börjar så sakta komma över sådant som religion och sanning, hur förhåller de sig till varann? Att hålla för sant är inte detsamma i religionen som det är inom logiken. Ser vi till berättelserna i Nya Testamentet så kan de rimligen inte vara sanna i den mening vi betraktar en utsaga om dagens verklighet. Vinet och brödet i eukaristin representerar en människas lekamen och blod, men vi skulle minst sagt rygga tillbaks om vi fattade vinet och brödet som mänskligt, som Jesu blod och lekamen.

Det är berättelsen, sådan den nu är, och gemenskapen i en rit som kan ge (oss) en känsla av samhörighet, en trosgemenskap. Som jag ser det. Det är religionens grund.

[Anne]

Den är lättläst, Pilatus!

[Pilatus]

Jag har inget behov av att ingå i en religiös grupp. Jag pratade med en diakonissa i den svenska kyrkan vid min bortgångne mors födelsedag. Det var ett fint samtal. Hon insisterade att jag skulle ta en kopp kaffe i caféet sedan. Där jobbade en god katolik. Hon gjorde sylt och grejer till prästerna och beklagade sig över en stinkande uteliggare som brukade komma dit. Jag fick ju predika lite för henne.

Religion måste ju bygga på åtminstone några föreställningar om vår gemensamma verklighet. T ex trosbekännelsen. Vi får givetvis tro på vad vi vill. Men finns det något utmanande i det? Vad går det ut på? Eller blir det som någon slags meditativ yoga-övning?

[Pilatus]

Dessa äldre intellektuella har ett krav som saknas idag. Behöver inte betyda att de har rätt i sak men formulerar sej otroligt snyggt. Man förstår att de har satt sej i sakfrågan ordentlig och formulerar sej koncist.

Émile Durkheim tillhör de första sociologerna, Marx, Weber m fl. Han skrev även om religionssociologi, han menade att religionens primära funktion är dess sammanhållande funktion av den sociala gruppen, då man genom religionens gemenskap upplever kollektivet (Guds vilja?).

[Anne]

Ok, förändrar inte spörsmålet.
Dessa äldre intellektuella har ett krav som saknas idag. Behöver inte betyda att de har rätt i sak men formulerar sej otroligt snyggt. Man förstår att de har satt sej i sakfrågan ordentlig och formulerar sej koncist.

Vad är väl en dufwa utan en fjäder?
Hör och häpna, mitt herrskap, en dufwa ändå!
Som tvingas göda det kalla blå.

Vad är det nu Karon förtäljer som myggorna så girigt swäljer
De swäljer saften med glupsk aptit
Och i det andliga ges respit
blott av dufwans fjäder
Så låt din hud dväljas av
Fjädern med silfwersträngar.


/ Med inspiration av gamla anor. Jag kan fortsätta hur länge som helst. Det viktiga är vad du hör. Vilken musik är det? Vilken tid är det? Osv.

[Anne]

Dessa äldre intellektuella har ett krav som saknas idag. Behöver inte betyda att de har rätt i sak men formulerar sej otroligt snyggt. Man förstår att de har satt sej i sakfrågan ordentlig och formulerar sej koncist.

Émile Durkheim tillhör de första sociologerna, Marx, Weber m fl. Han skrev även om religionssociologi, han menade att religionens primära funktion är dess sammanhållande funktion av den sociala gruppen, då man genom religionens gemenskap upplever kollektivet (Guds vilja?).

Ja, men jag betraktar min relation till Skaparen som exklusivt. Privat. Så är väl de flesta kärleksförhållanden? Lite pratar man om det, men inte allt. Så är det för mig alltså, men jag förstår att folk söker sig till t ex gemenskapen i religiösa samfund/ kulter whatever.

[Pilatus]

Ja, men jag betraktar min relation till Skaparen som exklusivt. Privat. Så är väl de flesta kärleksförhållanden? Lite pratar man om det, men inte allt. Så är det för mig alltså, men jag förstår att folk söker sig till t ex gemenskapen i religiösa samfund/ kulter whatever.

Jo visst, men religion definieras ju knappast genom de känslor man förnimmer på sin kammare, knäböjd vid sin säng. Jag förstår vad du säger, men jag saknar ett innehåll, något intellektuellt och meningsskapande. Klarhet.

Guds motsägelsefulla natur som låter pandemier härja i världen, ser 80 miljoner människor bli hemlösa, medger att folk som säger sig tro på Gud (i en långt högre grad än i det sekulariserade Sverige) välja en fullkomligt empatilös skojare som Donald Trump som president. Kanske går det att bortse från världen som den är?

[Anne]

Jag hoppas också att du får klarhet och möter den kärlekskraft som älskar dig så djupt även fast Han känner till allt du gjort, sagt, tänkt. Och allt är ju inte direkt smickrande. Ja! Det är skrämmande att möta!

Det går att se på världen på många sätt. Jag vet inte än om jag ska ta avstånd från den, eller omfamna den. Jag är ganska still.

[hakkapeliitta]

Jag tror religionen uppfyller främst ett behov att tillhöra en gemenskap. Skiljer sej inte från andra gemenskaper annat än idén på Gud som gemensam nämnare istället för t.ex. bilintresse.
Rätt så ålderdomligt att idag tro på Gud. Varför gör man det?

[Pilatus]

Jag tror religionen uppfyller främst ett behov att tillhöra en gemenskap.

Ja, det är så religionssociologin ser funktionen med att utöva en religion.

Rätt så ålderdomligt att idag tro på Gud. Varför gör man det?

Vi är uppfostrade i en evangelisk-lutherskt kristen kultur. Hade vi varit födda i under asarnas era skulle vi offrat till Oden. Konstigare än så är det inte.

[hakkapeliitta]

Vi är uppfostrade i en evangelisk-lutherskt kristen kultur. Hade vi varit födda i under asarnas era skulle vi offrat till Oden. Konstigare än så är det inte.

Är det verkligen hela förklaringen?
Kan det vara så att vi i brist på vettig förklaring söker en räddning i något som är större än oss?

[Pilatus]

Vi är uppfostrade i en evangelisk-lutherskt kristen kultur. Hade vi varit födda i under asarnas era skulle vi offrat till Oden. Konstigare än så är det inte.

Är det verkligen hela förklaringen? Kan det vara så att vi i brist på vettig förklaring söker en räddning i något som är större än oss?

Vi har ju alla ett behov av att veta något om vårt ursprung, varifrån allt kommer? Det finns i varje kultur en berättelse om hur allt en gång kom till. Världsträdet Yggdrasil. Religionen ger även ett svar på frågan hur det blir sedan, då våra liv är till ända.

[Anne]

Jag vill betona att jag skriver Skaparen. Jag skulle visst läsa Psaltaren idag, men jag hatar er inte Hakka och Pilatus. Ni är inte Guds fiender.

[Pilatus]

Jag vill betona att jag skriver Skaparen.

Vem är det? Det finns så många olika referenser till sådana demiurger.

[Anne]

Skaparen har många namn. Nu ska vi ju inte ändra eller tillägga i Bibeln, men Han är så mycket större att det går bortom mänskligt förstånd. En sof.
För min del kan vi avsluta den här diskussionen nu. Jag vill bara säga att vara med i en församling skulle stympa min kontakt och det prioriterar jag före gemenskapen med andra människor och det säger jag trots att jag uppskattar gemenskap. Om jag gick med i... tja, Jehovas vittnen t ex skulle jag tillåtas ta emot Guds blod, men inte göra vad Gud gjorde för mig och bli blodgivare. Överallt finns sådana för mig aber. Ett tag letade jag efter åtminstone någon sekt. Men nej. Jag är ändå nöjd så här. Diskussionen blir kanske inte så konstruktiv att diskutera min personliga tro.