Vad tänker du på?

[Anne]

Jag kom att tänka på ett lustigt "original" där jag växte upp. Han talade om för mig att han hade minsann betyg från skolan, som bestod av lodräta och vågräta streck (för länge sedan var en etta det sämsta betyget man kunde ha, ett vågrätt streck symboliserade så mkt frånvaro att betyg inte kunde sättas). Kom att tänka på det när jag nu hör fotboll i bakgrunden. Han diggade Everton skarpt

[Pilatus]

kamp leder till frihet

Jo visst kan det vara så. Dessvärre är vi ibland våra egna fiender. Det irrationella har fått grepp om oss och kan bli ett hot mot vår förmåga att kunna handla fritt. Det krävs ibland mycket mod att vara människa och det har vi inte alltid då det skulle behövas.

Om man känner så, så tror jag att man behöver ta det mer lugnt, kanske inte på alla sätt, men över lag, stressa mindre, tillåta sig att vara ensam längre stunder och tänka mer så att ens tankar blir egna och kontrollerade.

En sympatisk tanke. Man får övervinna sina rädslor i så små eller stora kliv som man kan klara. Hellre det än att vara ett offer för irrationella fantasier. Det irrationella kan ju vara att man beter sig på ett tvångsmässigt sätt i situationer som känns jobbiga. Barn vill ofta ha en nattlampa. Själv skulle jag varit tveksam till att gå genom skogen i mörkret då jag var yngre.

[klorofyll]

Jag kom att tänka på ett lustigt "original" där jag växte upp. Han talade om för mig att han hade minsann betyg från skolan, som bestod av lodräta och vågräta streck (för länge sedan var en etta det sämsta betyget man kunde ha, ett vågrätt streck symboliserade så mkt frånvaro att betyg inte kunde sättas). Kom att tänka på det när jag nu hör fotboll i bakgrunden. Han diggade Everton skarpt

Alla som på ett eller annat sätt blir bäst måste vara original! Förtydligande exempel: Hur kan du springa fortast om du inte kommer fram först?

[klorofyll]

Jo visst kan det vara så. Dessvärre är vi ibland våra egna fiender. Det irrationella har fått grepp om oss och kan bli ett hot mot vår förmåga att kunna handla fritt. Det krävs ibland mycket mod att vara människa och det har vi inte alltid då det skulle behövas.

Om man känner så, så tror jag att man behöver ta det mer lugnt, kanske inte på alla sätt, men över lag, stressa mindre, tillåta sig att vara ensam längre stunder och tänka mer så att ens tankar blir egna och kontrollerade.

En sympatisk tanke. Man får övervinna sina rädslor i så små eller stora kliv som man kan klara. Hellre det än att vara ett offer för irrationella fantasier. Det irrationella kan ju vara att man beter sig på ett tvångsmässigt sätt i situationer som känns jobbiga. Barn vill ofta ha en nattlampa. Själv skulle jag varit tveksam till att gå genom skogen i mörkret då jag var yngre.

Tack, jag tycker att det är klokt det du säger om små steg, det som verkar vara ett stort steg är också ofta i själva verket många små, sedan är det ju också så att tomma tunnor skramlar mest!

[Anne]

Jag tror ju att det ligger en en hel del i taoismen - den som ställer sig sist kommer först. Pratade precis med en kompis som berättade (jag själv är totalt ointreserad av fotboll) att Elton John tydligen hade ägt Everton. Det här originalet jag nämnde var sjukt långt ifrån Elton John. Han var en gammal boxare eller brottare eller nåt sånt, jag minns inte riktigt. Men han hette Evert (everton) med blomkålsöron

[klorofyll]

:) Jag tror ju att det ligger en en hel del i taoismen - den som ställer sig sist kommer först. Pratade precis med en kompis som berättade (jag själv är totalt ointreserad av fotboll) att Elton John tydligen hade ägt Everton. Det här originalet jag nämnde var sjukt långt ifrån Elton John. Han var en gammal boxare eller brottare eller nåt sånt, jag minns inte riktigt. Men han hette Evert (everton) med blomkålsöron

Mm, jag tror att när du har uppnått en viss nivå inom något fält så spelar det inte längre någon roll vilken position du för stunden tilldelas inom fältet för du har nu friheten att enkelt kunna ta dig till den position du vill ha.

[Pilatus]

Jag tror på reinkarnation och jag ser inte fobier som irrationellt.

Hur menar du att t ex en spindelfobi kan vara rationell? Svenska spindlar är inte farliga för människor på något sätt. Att de kan förefalla otrevliga att ha krypande där man inte förväntar sig finna några kan jag gå med på, men att araknofobi skulle kunna vara rationellt har jag svårare att ta till mig. Med irrationell menar jag ett icke ändamålsenligt sätt att tänka, känna och uppträda.


Michael Sowa, Spider on the wall

[Algotezza]

Metafobi - fobifobi - överdriven rädsla för att utveckla fobi... ? tänkte jag på när jag läste trådar ovan...

/Algotezza

[Anne]

Jag tror på reinkarnation och jag ser inte fobier som irrationellt.

Hur menar du att t ex en spindelfobi kan vara rationell? Svenska spindlar är inte farliga för människor på något sätt. Att de kan förefalla otrevliga att ha krypande där man inte förväntar sig finna några kan jag gå med på, men att araknofobi skulle kunna vara rationellt har jag svårare att ta till mig. Med irrationell menar jag ett icke ändamålsenligt sätt att tänka, känna och uppträda.


Michael Sowa, Spider on the wall

Vad jag avsåg med rationell i sammanhanget menar jag innebär att man förstår sin fobi. Jag tror inte en fobi bara huxflux uppstår utan att man faktiskt kan förklara den på rationella grunder. Därför ser jag inte fobier som irrationella i sig, men det kanske inte finns tillräckligt med verklighetsförankrade cues tillgängliga för att göra fobin begriplig då förträngande är vanligt vid obehagliga upplevelser. KBT är ju för övrigt en ganska effektiv quick fix för fobier. Ganska bra statistik i botande. Inom den terapiformen utsätter man sig för stegrande prövningar i svårighetsgrad för den aktuella fobin. (Däremot ägnar man inte en tanke till vad fobin beror på, går till roten s a s i flygande termer).

[Pilatus]

Vad jag avsåg med rationell i sammanhanget menar jag innebär att man förstår sin fobi. Jag tror inte en fobi bara huxflux uppstår utan att man faktiskt kan förklara den på rationella grunder. Därför ser jag inte fobier som irrationella i sig, men det kanske inte finns tillräckligt med verklighetsförankrade cues tillgängliga för att göra fobin begriplig då förträngande är vanligt vid obehagliga upplevelser.

Fobi är definitionsmässigt en omotiverad (eller i vart fall mycket överdriven) fruktan för olika situationer och föremål. Det är ett sätt att skydda sig från ångest genom att överföra den på yttre situationer. Agorafobi är vanligast bland fobier, ca 50%. Kanske har vi en viss grund för att utveckla fobier mot ormar, spindlar och flygresor, eftersom de ibland kan skada oss. Det går i alla fall att förstå. Blir man ständigt varnad som barn för allt som kan vara farligt, så kan det bidra till att fobier utvecklas. Så riktigt hux flux utvecklas inte fobier.

[förstår mig själv]

Fobier är en tanke om naturen. Dvs en teori om naturen. Denna teori/Idee ger olust. Olust/ångest/rädd är något som vi inte vill känna. Därför undviker vi sådana situationer. Tvingas vi att vara i sådana situationer kommer fobin att botas. Kroppen registrerar vad som sker och en ny teori bildas.

[Anders]

En fobi är väl knappast en tanke?

[Algotezza]

En fobi är väl knappast en tanke?

Det är väl snarast något som kan orsaka tankar och känslor men som kanske kan beskrivas som en emotionellt-kognitiv låsning på ett djupare plan än känslor och tankar.

/Algotezza

[Anne]

Jag tänker på en specifik uteliggare och undrar vad han gör nu. Han satt på trottoaren och tittade ner i gatan rätt sent på kvällen. Jag satte mig på huk, la handen på hans axel och frågade om han var ok. Han nickade och frågade om jag hade en liten slant. Det sa jag att jag hade, men att jag inte har så mycket. Två hundringar. Han fick den ena. Och så sa jag till honom att jag hoppas att det reder ut sig, så här borde det inte vara. Promenerade vidare, men det verkade som vi borde gå tillbaks. Då såg jag honom igen. Han satt på samma plats och grät. Jag satte mig bredvid honom på marken. Vi småpratade en god stund. Han verkade blivit rörd över att någon såg honom som en människa. Jag kommer aldrig glömma hans blick. Den var så oerhört Vacker.

[evasson]

Jag tänker på en specifik uteliggare och undrar vad han gör nu. Han satt på trottoaren och tittade ner i gatan rätt sent på kvällen. Jag satte mig på huk, la handen på hans axel och frågade om han var ok. Han nickade och frågade om jag hade en liten slant. Det sa jag att jag hade, men att jag inte har så mycket. Två hundringar. Han fick den ena. Och så sa jag till honom att jag hoppas att det reder ut sig, så här borde det inte vara. Promenerade vidare, men det verkade som vi borde gå tillbaks. Då såg jag honom igen. Han satt på samma plats och grät. Jag satte mig bredvid honom på marken. Vi småpratade en god stund. Han verkade blivit rörd över att någon såg honom som en människa. Jag kommer aldrig glömma hans blick. Den var så oerhört Vacker.