Gulliga ungar (och djur!)!

[Minded]

Allvar ska man ta på allvar. Lyssna på nn´s låtar, minded. Det är inte riktigt ditt språk, men du kan nog lära dig det.

Det är inte svårt att byta ned sig (ang språk). Problemet är bara huruvida man skulle vilja det. Nej, jag är inte lockad av att höra mer därifrån.

[Minded]

Minden, ta allt på skämt. Menar allvar. Känner inte dej och kan naturligtvis inte komma med tvärsäkra åsikter.
Själv tar jag det mesta på skämt, är trygg i mej själv, skämtar, tar skämten med ett skratt. Inget kan egentligen rubba mej på allvar.
Men jag kan ju inte värdera dej. Mitt råd är dock, ta det mesta med glimten i ögat. Då mår du bra!

Cool, tack för tipset.

[Skogsälvan]

Och det är här jag tycker du gör din blunder. Ja, jag tycker riktigt illa om mig själv för att jag förklarar hur jag ser på det här, men jag kan inte låta bli längre.

[Minded]

Vilken är min blunder? Jag är för att folk säger vad de tycker. Detta ger att man förr eller senare blir tvungen att motivera sig. Sånt gillar jag.

[nytt namn]

Minded,

Problemet du genomgående har gjort:
1. Du har genomgående överskattar dig själv (du säger kategoriskt att du har rätt. Och att jag, Auk, Johan och alla andra har fel).
2. Du kommer med påståenden som saknar grund (Att jag inte vet vet något om Kristendom, Hinduism, Postmodernism, osv).
3. Du har konsekvent demoniserat mig (kommit med personangrepp och kallat mig "idiot", "mobbare", "lögnare", osv).

Och det du gör nu är att ge upp, du inser att detta kanske är ett spel du inte kan vinna.

...

Och när du nu ger upp, så går du samtidigt in i en offerroll, och försöker därmed slutgiltigt cementera min roll som demon (förövare).

Men låt oss då stanna upp, om bara för en sekund, och betänk, vad mitt egentliga "brott" består av.
Av vad jag kan komma ihåg, så vitt jag kan komma ihåg, så har jag inte kommit med några personangrepp.
Jag har inte heller demoniserat dig.

Det jag istället har gjort, är att ta det du säger, och vänder det emot dig. Jag påvisar att du ställer orimliga krav på dig själv (av att du ska vara "räddaren i nöden") och att du ställer orimliga krav dina medmänniskor (som placeras in i extrema fack: mobbare/förövare/ond, offer/svag/god, tyst-feg/likgiltig. fack som de senare inte kan ta sig ur).

Men vet du vad?
Det går även att tävla i vem som kan vara mest offer också.
Jag har varit med om, exakt, vad du går igenom nu.

...

Du säger "Nytt namn, så länge du vill ge sken av att röra dig på den 'logiska' arenan, så kommer jag alltid ha the drop on you".

Du säger att jag "vill ge sken". Men då frågar jag dig: vart någonstans har jag någonstans lovat dig, att våra diskussioner ska leda fram till, att du ska tycka mina argument är "logiska"? Vart har jag lovat dig någonting?

Jag har inte lovat dig någonting.
Jag har inte sålt dig någonting.
Jag har inte berövat dig någonting.
Så vad består mitt "brott" av?
Att jag är ihärdig? Detta kan inte vara ett brott, eftersom detta är du själv lika medskyldig till!
Så vad består "brottet" av?

[Minded]

Nytt namn, du kan ordbajsa så mycket du vill nu. Jag bryr mig inte längre om dig och vad du säger. Jag vet att det inte finns något bakom orden. Jag gav dig upprepade chanser att visa detta, sida ut och sida in. Nog är nog. Jag har ingen respekt för det du säger.

[nytt namn]

Tack för att du låter mig "ordbajsa" nu.
Jag förstår inte vad du är så rädd för eller sviken inför.
Lite "ordbajs"?

[Skogsälvan]

Just nu är du så pissed off att du inte lyssnar på det nn säger. Visst tycker jag att nn kan förklara sig bättre (och det säger jag eftersom jag vet att han kan förklara sig bra) men han ger trots allt några små hintar. Vore direkt dumt att bara skratta bort det.

Jag har rätt höga tankar om dig Minded och därför blir jag en gnutta besviken. Du går faktiskt på som en ångvält just nu, utan någon som helst pardon, och förväntar dig ändå förklaringar och ursäkter i sensmoralen "du är ett svin, medge det - jag tänker inte prata med dig förrän du erkänner att du är ett svin".

Vad mitt liv har lärt mig är det inget bra sätt. Jag tycker förvisso att nn är skyldig dig förklaringar, men du ökar på hans "skuld" till lite oproportioneliga dimensioner. Det här är bara min åsikt. Gör som ni vill, men det som händer nu tycker jag inte är konstruktivt. Konflikter kan däremot vara konstruktiva.

[Minded]

Jag är inte rädd. Sviken, ja, jag anser jag gett dig upprepade chanser att bevisa din värdighet inför mig. Men du har inte kunnat/velat det. Nu värdesätter jag min tid högre än så. Du har fått dina chanser.

[Minded]

Just nu är du så pissed off att du inte lyssnar på det nn säger.

Korrekt. Eller egentligen, mer trött på att lyssna och försöka make sense out of vad han säger. Det finns ingen sense däri.

Jag har rätt höga tankar om dig Minded och därför blir jag en gnutta besviken. Du går faktiskt på som en ångvält just nu, utan någon som helst pardon, och förväntar dig ändå förklaringar och ursäkter i sensmoralen "du är ett svin, medge det - jag tänker inte prata med dig förrän du erkänner att du är ett svin".

What is a man to do? Jag känner mig faktiskt lite handfallen. Poängen som jag med logik förklarar verkar inte gå fram. Jag tänker (tänkte) mig att jag kan pröva att sänka mig till hans nivå och se om vi genom 'att tala samma språk' lättare når en samstämmighet. Men nu börjar jag ge upp hoppet om den metoden också. Och då orkar jag helt enkelt inte längre försöka. Men tips emottages.

[Skogsälvan]

Jag tror inte att människor kan vara genuint onda eller goda. Däremot tror jag på att uppmuntra det goda, vilket gynnar oss alla i längden.

Så om man ska se något realistiskt får man se det bra-iaga och det dåliga. Ha lite tålamod, ska snart lämna er ifred, vill bara säga en sak till. Jag förespråkar sandwichmetoden. Den ska göras med ärlighet.

Då påtalar man en sak man gillar hos personen eller dennes tankegångar. Sedan berättar man vad man inte sympatiserar med. Slutligen berättar man något mer man gillar hos personen.

Kan man inte göra det på ett ärligt sätt så har man duktigt dålig förståelse för personen. Ni två som har hängt här så länge borde ju lyckats komma upp till denna nivå, ömsesidig förståelse och oenighet med varandra. Nu ska jag sluta predika.

[nytt namn]

Jag är inte rädd. Sviken, ja, jag anser jag gett dig upprepade chanser att bevisa din värdighet inför mig. Men du har inte kunnat/velat det. Nu värdesätter jag min tid högre än så. Du har fått dina chanser.

Du säger att du gett mig upprepade chanser att bevisa min värdighet inför dig.

Men har jag verkligen kunnat bevisa min värdighet för dig? Som jag ser det, så har jag aldrig kunna göra detta. Varför inte då?

Jo, för när man ska diskutera med dig så förväntar du dig vissa roller och krav på dem du ska diskutera med. Du har alltså "paxat din spelpjäs" i den sociala dynamiken. Problemet med detta, är att du låser in människor i att spela ett väldigt otacksamt spel. Du vill alltid vara (spela pjäsen) "det godas försvarare".

Och visst, jag kan tillåta dig spela den pjäsen (även fast jag själv också gillar denna pjäs). Men då gör jag det inte helt villkorslöst.

Antingen så förväntar jag mig lite uppskattning (och inte bara högar med skit) i min roll som "djävulens advokat".
Eller så förväntar jag mig att det finns regler för hur man byter pjäser med varandra, och ett ansvar i att en person inte belägrar/klamrar-sig-fast vid den bästa pjäsen i spelet.

[Minded]

Jag tror inte att människor kan vara genuint onda eller goda. Däremot tror jag på att uppmuntra det goda, vilket gynnar oss alla i längden.

Jag har också alltid tänkt det här. Men det verkar inte vara effektivt i att reellt uppnå det (tydligen).

Så om man ska se något realistiskt får man se det bra-iaga och det dåliga. Ha lite tålamod, ska snart lämna er ifred, vill bara säga en sak till. Jag förespråkar sandwichmetoden. Den ska göras med ärlighet.

Jag värdesätter din input och närvaro, eftersom jag hör på dig att den är av både ärlig och god intention.

Då påtalar man en sak man gillar hos personen eller dennes tankegångar. Sedan berättar man vad man inte sympatiserar med. Slutligen berättar man något mer man gillar hos personen.

Problemet är att detta är precist vad jag tycker mig ha gjort. Jag gav honom credos och uppmuntran i en tråd (jag kan leta reda på citat om någon tvivlar). Och efter en stund så kommer det där 'hihi, här sätter du honom på pottan' - riktat till mig. Jag vill minnas att jag bara kräver honom på en förklaring då, inte speciellt 'engagerat'. Men den uteblir, trots att jag postar frågorna flera gånger om. Sen hoppar han in i situationen som var mellan transversal och mr m, och förnedrar den senare. Där någonstans tänder jag till på allvar.

Jag gav honom respekt. Men jag fick skit tillbaks. Och inte bara det, han slängde inte bara skit på mig, utan på andra skribenter också. Och detta utan att reellt veta vad han ens pratade om. Det där som skulle 'satt mig på pottan', var Auks kommentar - som det visade sig att Nytt namn inte ens förstod vad han menade med. Och som fö alls inte satte mig på någon potta.

Jag känner mig klar med honom. Förutom att jag överväger att hänga efter honom ett tag, och typ markera att han faktiskt inte vet någonting, där missförstånd om annat potentiellt kan uppstå.

[Minded]

Nytt namn,

I korthet, det är motiveringar som saknas från din sida. Du vill mycket, och du gapar en hel del. Men du motiverar väldigt bristfälligt till varför du skulle få vad du vill ha. Detta har jag sagt till dig upprepade gånger.

[Skogsälvan]

Jag tror inte att ni kommer att förstå varann förrän ni har gjort det här. Se det som en utmaning. Ni behöver inte vara överrens, men ni kan respektera varann ändå. Steg 1 - 3 i sandwichmetoden.