Vad tänker du på?

[Pilatus]

Jag uppfattade det inledningsvis som att diskussionen handlar om, "Går det att utesluta att universum till viss del är imaginär till sin natur?"

Det imaginära har sitt ursprung i växelverkan, och de tänjnings-fenomen som är involverade.
Mer explicit refererar det imaginära atomärt till maskerings-principen, MP.

Jag skall inte bråka om detta, men ordet imaginär brukar tolkas som något som endast finns i föreställningen. Vad är det i maskerings-principen som är av sådant slag att du väljer att kalla det imaginärt, samtidigt som du talar om elektromagnetiska vågor där termen har tillämpning? Är det inte risk att det kan finnas de som inte förstår ändamålet med att använda termen i så helt olika betydelser? Det finns ju fler än jag som varnat för att imaginär är en vansklig term att handskas med.
Det var Descartes som först använde termen i Geom. 1: 76 (1637)

Descartes Geometriae.jpg (37.67 KiB) Visad 1015 gånger

[Illusionen]

"Går det att utesluta att universum till viss del är imaginär till sin natur?"

/Illusionen

Det där var väl en tydlig och rak fråga. Den kan jag inte låta bli att svara på.
(Imaginär = inbillad, overklig)
Vetenskapen försöker att förstå mer och mer av universums natur.
Vi kommer förmodligen aldrig att kunna förstå allt. Vi blir tvungna till hypotetiska förklaringar.
Däremot kan vi nog utesluta att universum skulle vara delvis imaginärt (inbillad) till sin natur.
Den tanken är solipsistisk till sin natur.

När jag gör gällande att verkligheten inkl universum är en "illusion", ska du inte tolka detta som att
verkligheten är inbillad (ej existerar i någon form ö h t), utan att vi som atomär struktur tolkar ”något”
som verkligheten. Verkligheten så som jag uppfattar den, är alltså en tolkning via den atomära strukturen.
Det innebär att verkligheten förnims med en typ av ”upplösning” (≈”nivå”) som är atomärt betingad.

Det som komplicerar resonemanget är att "atomen" är en konsekvens av den verklighet den själv varit
med om att skapa. Det får vi ta en annan gång, annars finns det risk för att vi gör Pilatus sömnlös.

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

[xion]

"Går det att utesluta att universum till viss del är imaginär till sin natur?"

/Illusionen

Det där var väl en tydlig och rak fråga. Den kan jag inte låta bli att svara på.
(Imaginär = inbillad, overklig)
Vetenskapen försöker att förstå mer och mer av universums natur.
Vi kommer förmodligen aldrig att kunna förstå allt. Vi blir tvungna till hypotetiska förklaringar.
Däremot kan vi nog utesluta att universum skulle vara delvis imaginärt (inbillad) till sin natur.
Den tanken är solipsistisk till sin natur.

När jag gör gällande att verkligheten inkl universum är en "illusion", ska du inte tolka detta som att
verkligheten är inbillad (ej existerar i någon form ö h t), utan att vi som atomär struktur tolkar ”något”
som verkligheten. Verkligheten så som jag uppfattar den, är alltså en tolkning via den atomära strukturen.
Det innebär att verkligheten förnims med en typ av ”upplösning” (≈”nivå”) som är atomärt betingad.

Det som komplicerar resonemanget är att "atomen" är en konsekvens av den verklighet den själv varit
med om att skapa. Det får vi ta en annan gång, annars finns det risk för att vi gör Pilatus sömnlös.

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

Svåra ord och begrepp att få nån ordning på i den här frågan.

Vad jag menade var att universum inte kan vara något annat än ren fysik till sin natur.
Någonting som kan uppfattas som andlighet tror jag inte alls kan vara inblandad och ingen lär kunna få belägg för det heller.
Mot detta protesterar naturligtvis alla som har någon form av tro på en "högre" makt.

[Illusionen]

Det där var väl en tydlig och rak fråga. Den kan jag inte låta bli att svara på.
(Imaginär = inbillad, overklig)
Vetenskapen försöker att förstå mer och mer av universums natur.
Vi kommer förmodligen aldrig att kunna förstå allt. Vi blir tvungna till hypotetiska förklaringar.
Däremot kan vi nog utesluta att universum skulle vara delvis imaginärt (inbillad) till sin natur.
Den tanken är solipsistisk till sin natur.

När jag gör gällande att verkligheten inkl universum är en "illusion", ska du inte tolka detta som att
verkligheten är inbillad (ej existerar i någon form ö h t), utan att vi som atomär struktur tolkar ”något”
som verkligheten. Verkligheten så som jag uppfattar den, är alltså en tolkning via den atomära strukturen.
Det innebär att verkligheten förnims med en typ av ”upplösning” (≈”nivå”) som är atomärt betingad.

Det som komplicerar resonemanget är att "atomen" är en konsekvens av den verklighet den själv varit
med om att skapa. Det får vi ta en annan gång, annars finns det risk för att vi gör Pilatus sömnlös.

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

Svåra ord och begrepp att få nån ordning på i den här frågan.

Vad jag menade var att universum inte kan vara något annat än ren fysik till sin natur.
Någonting som kan uppfattas som andlighet tror jag inte alls kan vara inblandad och ingen lär kunna få belägg för det heller.
Mot detta protesterar naturligtvis alla som har någon form av tro på en "högre" makt.

Du behöver inte vara orolig för sammanblandning med det andliga i mitt resonemang.
Allt baseras på enkel "båtbyggar-logik".
Om du är verkligt intresserad, så är det Citat B som du bör begrunda, och som väntar på svar.
Jag tänkte återkomma till detta senare i höst efter att jag klarat av vissa andra saker.

/Illusionen

[Illusionen]

Jag uppfattade det inledningsvis som att diskussionen handlar om, "Går det att utesluta att universum till viss del är imaginär till sin natur?"

Det imaginära har sitt ursprung i växelverkan, och de tänjnings-fenomen som är involverade.
Mer explicit refererar det imaginära atomärt till maskerings-principen, MP.

Jag skall inte bråka om detta, men ordet imaginär brukar tolkas som något som endast finns i föreställningen.
Vad är det i maskerings-principen som är av sådant slag att du väljer att kalla det imaginärt, samtidigt som du talar
om elektromagnetiska vågor där termen har tillämpning? Är det inte risk att det kan finnas de som inte förstår ändamålet
med att använda termen i så helt olika betydelser? Det finns ju fler än jag som varnat för att imaginär är en vansklig term att handskas med.
Det var Descartes som först använde termen i Geom. 1: 76 (1637)

Descartes Geometriae.jpg

Det är svårt att bryta ut en enskildhet i detta, och försöka förklara detta enkelt, men det är även här så att det
du efterfrågar är förklarat rätt detaljerat i tidigare inlägg. En ledtråd till att hitta ingången kan ev följande vara.
Notera att det inte enbart är matematik som tillämpas utan även hållfasthetslära, m a o en kombination.

Många känner till Eulers formel, och kan använda sig av formeln, men det är få, om ens någon, som verkligen
förstår dess hela bakgrund. Formeln känner du till sedan tidigare, men varifrån kom det negativa tecknet i, √‒1 ?
Jag började med att söka orsaken till det negativa tecknet i, √‒1, och varför j = ±√‒1 krävde dubbel-tecknet, ±.
Rätt snart insåg jag att det rörde sig om ett skalfaktorberoende dubbelriktat tänjnings-fenomen.
Svårare att se inledningsvis var hur balansen mellan reellt och imaginärt skulle uppnås, men det löste sig när jag
förstod att formeln inte skulle tillämpas isolerat, utan parvis. Det var så DRP och MP såg dagens ljus.
Sedan var vägen inte lång till att inse att tänjningen tillämpad på en cirkulär form gav en typ av ”tänjnings-rotation”,
som i sin tur i förlängningen gav en pol-vändning, som resulterar i det negativa tecknet. På likartat sätt resonerade
jag vidare och fann att jag kunde använda Eulers formel (inkl dess imaginära egenskaper) i konceptet.

Som jag uppfattade Davids kommentarer är han mer inriktad på att förstå budskapet, än att fastna i olika, i mitt tycke,
i sammanhanget oväsentliga skillnader mellan abstrakt och imaginärt. Jag tror att det är den bäst framkomliga vägen,
om man har som målsättning att nå målet inom rimlig tid.

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

[Pilatus]

Det här är vad jag tänker på:
Hur avslutar jag mitt konto?

Skrev jag igår och idag från min profilsida genom att klicka på Kontakta oss, och får upp att mottagare är Administratör.
Ännu har jag inte fått svar.

Är jag fast för evigt?
Ingen vet vart ff är på väg och kanske om några år så är det skämmigt att ha engagerat sig på den här sajten. Vad vet jag?!

Hur avslutar jag mitt konto?

Jag kollar med Johan och David H.

[Pilatus]

Många känner till Eulers formel, och kan använda sig av formeln, men det är få, om ens någon, som verkligen förstår dess hela bakgrund. Formeln känner du till sedan tidigare, men varifrån kom det negativa tecknet i, √‒1?

Som jag tidigare citerade, Bell.
Betraktat som en räkneoperation har sålunda en multiplikation med ii samma verkan som en multiplikation med -1 och en multiplikation med i har samma verkan som en 90 grader vridning, och dessa tolkningar är (som vi just funnit) logiskt sammanhängande. Vi kan nu om vi har lust skriva ii=-1 eller i^2=-1, varför operationen att vrida ett segment 90 grader symboliseras med √-1.

[David H]

Det här är vad jag tänker på:
Hur avslutar jag mitt konto?

Skrev jag igår och idag från min profilsida genom att klicka på Kontakta oss, och får upp att mottagare är Administratör.
Ännu har jag inte fått svar.

Är jag fast för evigt?
Ingen vet vart ff är på väg och kanske om några år så är det skämmigt att ha engagerat sig på den här sajten. Vad vet jag?!

Hur avslutar jag mitt konto?

Jag vet inte vart meddelande kommer då man klickar på "Kontakta administratör"...jag har iaf inte noterat att jag fått sådant meddelande trots att jag har adminrättigheter. Jag kan avsluta konton, men hoppas jag inte behöver göra det, kontaktar via PM för mer info.

[David H]

Vad jag menade var att universum inte kan vara något annat än ren fysik till sin natur.
Någonting som kan uppfattas som andlighet tror jag inte alls kan vara inblandad och ingen lär kunna få belägg för det heller.
Mot detta protesterar naturligtvis alla som har någon form av tro på en "högre" makt.

Kanske inte nödvändigtvis protesterande, men lite undrande kring vad du menar.

Så länge någon väljer att betrakta universum som något fysiskt, så kommer den väl knappast heller hitta något annat än fysiska saker i universum. Alla saker du hittar i universum är såklart fysiska saker med massa som kan vägas osv.

Men finns det i universum inga abstrakta substantiv? Till exempel, finns det ingen kärlek, fred, tid, värde, kunskap, orsakssamband, tankar, känslor? Finns det inget subjekt eller något subjektivt? Finns det inga olika namn på olika personer i universum? Och om det finns: är allt detta också fysiska saker som går att komma underfund med genom att bara observera och mäta och väga likt allt annat i naturen?

Jag har svårt att förstå hur allt det abstrakta ska kunna upptäckas genom endast studerande av universums fysiska struktur. Studera universums fysiska struktur och du kan finna diverse stjärnor och planeter, men sen allt det där andra?

[Pilatus]

Vad jag menade var att universum inte kan vara något annat än ren fysik till sin natur.
Någonting som kan uppfattas som andlighet tror jag inte alls kan vara inblandad och ingen lär kunna få belägg för det heller.
Mot detta protesterar naturligtvis alla som har någon form av tro på en "högre" makt.

Kanske inte nödvändigtvis protesterande, men lite undrande kring vad du menar.

Så länge någon väljer att betrakta universum som något fysiskt, så kommer den väl knappast heller hitta något annat än fysiska saker i universum. Alla saker du hittar i universum är såklart fysiska saker med massa som kan vägas osv.

Men finns det i universum inga abstrakta substantiv? Till exempel, finns det ingen kärlek, fred, tid, värde, kunskap, orsakssamband, tankar, känslor? Finns det inget subjekt eller något subjektivt? Finns det inga olika namn på olika personer i universum? Och om det finns: är allt detta också fysiska saker som går att komma underfund med genom att bara observera och mäta och väga likt allt annat i naturen?

Jag tror xion har rätt i det han säger. Det som karaktäriserar universum är dess materiella struktur. Om där finns mörk energi och materia så får vi justera en hel del och skriva ett par nya kapitel i läroböckerna. Långt efter Big Bang kom universum att bli tillräckligt avkylt för att kunna utveckla liv som kan ha uppstått litet varstans. Men vi vet inte så mycket om detta är ett spritt fenomen.

Jorden kan ha varit ett undantag, eller en sällsynt stenplanet med speciellt gynnsamma egenskaper. Men det är nog mer troligt att det finns miljarder andra planeter som också är lämpade för utveckling av liv. Hur som helst, liv finns på jorden, kulturer och ett myller av hungriga människor och djur och växter. Hur vi än ser på jorden, så är den inte så stor om vi jämför med solsystemet och ännu mycket mindre då vi jämför med Vintergatan. Proportionerna blir överväldigande. Skalar vi upp det ännu mer så ser vi en hop av galaxer, Lilla galaxhopen, kanske 5–10 miljoner ljusår tvärs över. Så kan vi hålla på till dess vi ser ännu mycket större strukturer.

Men jorden är människans hem, det är här vi bor och antagligen finns det inte någon annan planet som kan ta emot oss om vi skulle behöva fly.

[xion]

Det här är vad jag tänker på:
Hur avslutar jag mitt konto?

Skrev jag igår och idag från min profilsida genom att klicka på Kontakta oss, och får upp att mottagare är Administratör.
Ännu har jag inte fått svar.

Är jag fast för evigt?
Ingen vet vart ff är på väg och kanske om några år så är det skämmigt att ha engagerat sig på den här sajten. Vad vet jag?!

Hur avslutar jag mitt konto?

Det är väl bara att sluta skriva.
Vem som helst kan ju gå in och läsa.
Eftersom du skriver som avatar vet ingen vem du är.
Om du skrivit något som du skäms för så kan du gå in och ändra/ta bort.

[xion]

Vad jag menade var att universum inte kan vara något annat än ren fysik till sin natur.
Någonting som kan uppfattas som andlighet tror jag inte alls kan vara inblandad och ingen lär kunna få belägg för det heller.
Mot detta protesterar naturligtvis alla som har någon form av tro på en "högre" makt.

Kanske inte nödvändigtvis protesterande, men lite undrande kring vad du menar.

Så länge någon väljer att betrakta universum som något fysiskt, så kommer den väl knappast heller hitta något annat än fysiska saker i universum. Alla saker du hittar i universum är såklart fysiska saker med massa som kan vägas osv.

Men finns det i universum inga abstrakta substantiv? Till exempel, finns det ingen kärlek, fred, tid, värde, kunskap, orsakssamband, tankar, känslor? Finns det inget subjekt eller något subjektivt? Finns det inga olika namn på olika personer i universum? Och om det finns: är allt detta också fysiska saker som går att komma underfund med genom att bara observera och mäta och väga likt allt annat i naturen?

Jag har svårt att förstå hur allt det abstrakta ska kunna upptäckas genom endast studerande av universums fysiska struktur. Studera universums fysiska struktur och du kan finna diverse stjärnor och planeter, men sen allt det där andra?

Att försöka placera andliga "objekt" i en fysisk miljö är något som inte låter sig göras. Det blir som ett slags andligt utomkvedshavandeskap.
Egentligen lika som att försöka placera värde i tinget/i sig istället för "i mig" där det hör hemma.

[xion]

Tittade på Idebyrån på Svt-play.
Det påstods att vi blir bara dummare och dummare.
Det har jag inte märkt.
Jag tycker jag blir bara smartare och smartare

[David H]

Vad jag menade var att universum inte kan vara något annat än ren fysik till sin natur.
Någonting som kan uppfattas som andlighet tror jag inte alls kan vara inblandad och ingen lär kunna få belägg för det heller.
Mot detta protesterar naturligtvis alla som har någon form av tro på en "högre" makt.

Kanske inte nödvändigtvis protesterande, men lite undrande kring vad du menar.

Så länge någon väljer att betrakta universum som något fysiskt, så kommer den väl knappast heller hitta något annat än fysiska saker i universum. Alla saker du hittar i universum är såklart fysiska saker med massa som kan vägas osv.

Men finns det i universum inga abstrakta substantiv? Till exempel, finns det ingen kärlek, fred, tid, värde, kunskap, orsakssamband, tankar, känslor? Finns det inget subjekt eller något subjektivt? Finns det inga olika namn på olika personer i universum? Och om det finns: är allt detta också fysiska saker som går att komma underfund med genom att bara observera och mäta och väga likt allt annat i naturen?

Jag tror xion har rätt i det han säger. Det som karaktäriserar universum är dess materiella struktur. Om där finns mörk energi och materia så får vi justera en hel del och skriva ett par nya kapitel i läroböckerna. Långt efter Big Bang kom universum att bli tillräckligt avkylt för att kunna utveckla liv som kan ha uppstått litet varstans. Men vi vet inte så mycket om detta är ett spritt fenomen.

Jorden kan ha varit ett undantag, eller en sällsynt stenplanet med speciellt gynnsamma egenskaper. Men det är nog mer troligt att det finns miljarder andra planeter som också är lämpade för utveckling av liv. Hur som helst, liv finns på jorden, kulturer och ett myller av hungriga människor och djur och växter. Hur vi än ser på jorden, så är den inte så stor om vi jämför med solsystemet och ännu mycket mindre då vi jämför med Vintergatan. Proportionerna blir överväldigande. Skalar vi upp det ännu mer så ser vi en hop av galaxer, Lilla galaxhopen, kanske 5–10 miljoner ljusår tvärs över. Så kan vi hålla på till dess vi ser ännu mycket större strukturer.

Men jorden är människans hem, det är här vi bor och antagligen finns det inte någon annan planet som kan ta emot oss om vi skulle behöva fly.

På vad sätt besvarar det då frågorna jag ställde? Är din slutsats att alla abstrakta substantiv inte hör till universum, eller att alla abstrakta substantiv är fysiska, eller något tredje alternativ?

[David H]

Vad jag menade var att universum inte kan vara något annat än ren fysik till sin natur.
Någonting som kan uppfattas som andlighet tror jag inte alls kan vara inblandad och ingen lär kunna få belägg för det heller.
Mot detta protesterar naturligtvis alla som har någon form av tro på en "högre" makt.

Kanske inte nödvändigtvis protesterande, men lite undrande kring vad du menar.

Så länge någon väljer att betrakta universum som något fysiskt, så kommer den väl knappast heller hitta något annat än fysiska saker i universum. Alla saker du hittar i universum är såklart fysiska saker med massa som kan vägas osv.

Men finns det i universum inga abstrakta substantiv? Till exempel, finns det ingen kärlek, fred, tid, värde, kunskap, orsakssamband, tankar, känslor? Finns det inget subjekt eller något subjektivt? Finns det inga olika namn på olika personer i universum? Och om det finns: är allt detta också fysiska saker som går att komma underfund med genom att bara observera och mäta och väga likt allt annat i naturen?

Jag har svårt att förstå hur allt det abstrakta ska kunna upptäckas genom endast studerande av universums fysiska struktur. Studera universums fysiska struktur och du kan finna diverse stjärnor och planeter, men sen allt det där andra?

Att försöka placera andliga "objekt" i en fysisk miljö är något som inte låter sig göras. Det blir som ett slags andligt utomkvedshavandeskap.

Andliga objekt vet jag inte vad det skulle vara. Hur kan ett subjekt vara ett objekt? Om det är så att subjekt bara är objekt blir det väl likt att ta bort subjektet helt och hållet tänker jag. Kan det alls finnas något subjekt i en rent fysisk miljö? Är universum en rent fysisk miljö, eller är universum också något annat?