Vad tänker du på?

[Pilatus]

Om jag ska tolka inläggen som skrivs i det här forumet så uppfattar jag det som att Pilatus och xion utgår från första betydelsen, att universum bara är rymd och materia i rymden, medan Illusionen å andra sidan utgår från något som är mer i linje med den andra betydelsen, att universum är en (abstrakt) aktivitets- och upplevelsesfär.

Om någon vill beskriva universum med adjektiven, abstrakt eller imaginärt, kan det betraktas som absurt, utan mening. Det har i sammanhanget ingen mening, det är språkligt fel. Vi kan beskriva vår språkliga och sociala kultur på många sätt. Men det måste finnas en tanke bakom som går att beskriva. Räcker inte det?

[Illusionen]

Illusionen skrev:
Många känner till Eulers formel, och kan använda sig av formeln, men det är få, om ens någon, som verkligen förstår dess hela bakgrund.
Formeln känner du till sedan tidigare, men varifrån kom det negativa tecknet i, √‒1?

Varifrån i kommer i Eulers formel står som jag tidigare påpekat fullständigt klart om man överför formelns båda led till potensserier vilket görs med en Taylorutveckling. Resten är ren algebra.

Av det det jag tidigare skrivit och förklarat, vid ett flertal tillfällen, framgår att matematikens regelverk
är utformat för att återspegla den förnimbara verkligheten. Av det skälet är matematikens förmåga att
beskriva något som är beläget ”bortom” verkligheten, behäftad med begränsningar.
”Taylorutveckling” du refererar till har sin grund i matematikens regelverk !
Regelverket kan i bästa fall indikera ett atomärt behov, men inget mer.
Frågan ”varifrån kom det negativa tecknet i, √‒1? är således fortfarande obesvarad.”
I ett annat inlägg skriver jag citat, ”Konceptet beskriver orsaker, medan du beskriver välkända
effekter av orsaker du ej förmår redovisa !”

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

[Illusionen]

För att uttrycka det klart, jag delar inte Pilatus uppfattning om universum och det imaginära begreppet.

Vid det här laget känner ni ant till att jag förutom båtbyggare är, radioamatör (A-cert, SM5SST), ingenjör telelinjen
(telefon, radio, radar, mikrovågor mm), har mångårig erfarenhet av sprickdetektering via virvelströmsteknik
(v g se http://www.deltakonceptet.se), baserat på utvärdering av komplexa givar-impedans-variationer.
Jag anser mig m a o väl förtrogen med Maxwells ekvationer, och har i konceptet redovisat den basala grunden.

Antag att Pilatus och likasinnade har rätt,
• Vad representerar i så fall de elektromagnetiska fälten på basal nivå ?
• Vad är det som Mawxells ekvationer teoretiskt beskriver ?
• Varför innefattar Eulers formel im termer ?
• Vad refererar dessa im-termer till ?
• Varför förekommer två typer av fält ?
• Är fälten reella eller är de imaginära ?
• Varför är elektriska impedansdiagram komplexa ?

För att ev svar skall uppfattas som trovärdiga (ej typ "god dag yxskaft"), bör de vara kortfattade.

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

[hakkapeliitta]

Frågan ”varifrån kom det negativa tecknet i, √‒1? är således fortfarande obesvarad.”

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

På det imaginära talplanet x-i, en multiplicering med -1 vridning 180 grader.
En multiplicering med imaginära enheten i är en vridning 90 grader.
Ren geometri och krävs inget flummande. Egentligen rätt enkelt.

Observera imaginära talplanet som frågan gäller. Multiplicering med komplext nummer är varv runt origo.

[Illusionen]

Frågan ”varifrån kom det negativa tecknet i, √‒1? är således fortfarande obesvarad.”

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

På det imaginära talplanet x-i, en multiplicering med -1 vridning 180 grader.
En multiplicering med imaginära enheten i är en vridning 90 grader.
Ren geometri och krävs inget flummande. Egentligen rätt enkelt.

Observera imaginära talplanet som frågan gäller. Multiplicering med komplext nummer är varv runt origo.

Du menar alltså att jag inte skulle känna till detta ?
Kan du tänka tanken att du helt missat poängen ?

[Vertumnus]

Illusionen skrev:
Många känner till Eulers formel, och kan använda sig av formeln, men det är få, om ens någon, som verkligen förstår dess hela bakgrund.
Formeln känner du till sedan tidigare, men varifrån kom det negativa tecknet i, √‒1?

Varifrån i kommer i Eulers formel står som jag tidigare påpekat fullständigt klart om man överför formelns båda led till potensserier vilket görs med en Taylorutveckling. Resten är ren algebra.

Av det det jag tidigare skrivit och förklarat, vid ett flertal tillfällen, framgår att matematikens regelverk
är utformat för att återspegla den förnimbara verkligheten. Av det skälet är matematikens förmåga att
beskriva något som är beläget ”bortom” verkligheten, behäftad med begränsningar.
”Taylorutveckling” du refererar till har sin grund i matematikens regelverk !
Regelverket kan i bästa fall indikera ett atomärt behov, men inget mer.

Matematikens regelverk är inte alls utformat för att återspegla en förnimbar verklighet. Det regelverket speglar är den mänskliga kunskapsförmågan, det är alltigenom analytiskt och utvecklas i enlighet med sin inre logik.

Frågan ”varifrån kom det negativa tecknet i, √‒1? är således fortfarande obesvarad.”
I ett annat inlägg skriver jag citat, ”Konceptet beskriver orsaker, medan du beskriver välkända
effekter av orsaker du ej förmår redovisa !”

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

Det negativa tecknet i √‒1 är samma negativa tecken som det vi finner i talet -1. Negativa tal liksom imaginära tal följer logiskt ur våra räkneregler och är således nödvändiga för att beskriva ett komplett talplan.

[Illusionen]

Varifrån i kommer i Eulers formel står som jag tidigare påpekat fullständigt klart om man överför formelns båda led till potensserier vilket görs med en Taylorutveckling. Resten är ren algebra.

Av det det jag tidigare skrivit och förklarat, vid ett flertal tillfällen, framgår att matematikens regelverk
är utformat för att återspegla den förnimbara verkligheten. Av det skälet är matematikens förmåga att
beskriva något som är beläget ”bortom” verkligheten, behäftad med begränsningar.
”Taylorutveckling” du refererar till har sin grund i matematikens regelverk !
Regelverket kan i bästa fall indikera ett atomärt behov, men inget mer.

Matematikens regelverk är inte alls utformat för att återspegla en förnimbar verklighet. Det regelverket speglar är den mänskliga kunskapsförmågan, det är alltigenom analytiskt och utvecklas i enlighet med sin inre logik.

Frågan ”varifrån kom det negativa tecknet i, √‒1? är således fortfarande obesvarad.”
I ett annat inlägg skriver jag citat, ”Konceptet beskriver orsaker, medan du beskriver välkända
effekter av orsaker du ej förmår redovisa !”

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

Det negativa tecknet i √‒1 är samma negativa tecken som det vi finner i talet -1. Negativa tal liksom imaginära tal följer logiskt ur våra räkneregler och är således nödvändiga för att beskriva ett komplett talplan.

Om det är din uppfattning respekterar jag det.

[hakkapeliitta]

Vet inte varför det föll bort text från mitt inlägg.
Skrev att -1 är en vridning 180 grader i det imaginära talplanet.
Den imäginär enhet i är en vridning 90 grader.
Det här är fullständigt logiskt geometriskt.
Multiplicering innebär varv kring origo.

[Vertumnus]

Av det det jag tidigare skrivit och förklarat, vid ett flertal tillfällen, framgår att matematikens regelverk
är utformat för att återspegla den förnimbara verkligheten. Av det skälet är matematikens förmåga att
beskriva något som är beläget ”bortom” verkligheten, behäftad med begränsningar.
”Taylorutveckling” du refererar till har sin grund i matematikens regelverk !
Regelverket kan i bästa fall indikera ett atomärt behov, men inget mer.

Matematikens regelverk är inte alls utformat för att återspegla en förnimbar verklighet. Det regelverket speglar är den mänskliga kunskapsförmågan, det är alltigenom analytiskt och utvecklas i enlighet med sin inre logik.

Frågan ”varifrån kom det negativa tecknet i, √‒1? är således fortfarande obesvarad.”
I ett annat inlägg skriver jag citat, ”Konceptet beskriver orsaker, medan du beskriver välkända
effekter av orsaker du ej förmår redovisa !”

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

Det negativa tecknet i √‒1 är samma negativa tecken som det vi finner i talet -1. Negativa tal liksom imaginära tal följer logiskt ur våra räkneregler och är således nödvändiga för att beskriva ett komplett talplan.

Om det är din uppfattning respekterar jag det.

Att matematik och fysik är skillda discipliner är mer än min enskilda uppfattning. Och hur skulle det kunna vara på ett annat sätt? Om matematikens regelverk vore utformat för att återspegla en förnimbar verklighet så skulle den totalt sakna den självständighet som gör den användbar för att beskriva och förutsäga skeenden.

[David H]

Jag kommer ihåg en gång att jag satt på balkongen och hade ett filosofiskt samtal med en vän. Och min vän sa då något om universums struktur och paralleller med matematiska mönster. Och medan jag lyssnade till detta kände jag för en kort stund en förundran, men sen blev jag plötsligt också skraj. Och samtidigt som jag kände denna rädsla var det som att något inom mig tvärt stängde av den tankeprocess som jag var på väg att ledas in i. Jag "zoomade ut" och den mentala dörren jag var på väg in igenom stängdes framför nästan på mig. Och det tyckte jag också kändes skönt. För inte helvete ville jag hamna i det där obehagliga solipsistiska tillståndet igen, som typ får mig att uppleva att hela världen är pytteliten och att inget är på riktigt...och som får mig att känna att jag måste fejka för att klara av att hantera sociala situationer utan att väcka för mycket uppmärksamhet. Men det var inte utan att jag också kände mig lite falsk och rutten för att jag stängde ute denna tankeprocess.

[Illusionen]

Jag kommer ihåg en gång att jag satt på balkongen och hade ett filosofiskt samtal med en vän. Och min vän sa då något om universums struktur och paralleller med matematiska mönster. Och medan jag lyssnade till detta kände jag för en kort stund en förundran, men sen blev jag plötsligt också skraj. Och samtidigt som jag kände denna rädsla var det som att något inom mig tvärt stängde av den tankeprocess som jag var på väg att ledas in i. Jag "zoomade ut" och den mentala dörren jag var på väg in igenom stängdes framför nästan på mig. Och det tyckte jag också kändes skönt. För inte helvete ville jag hamna i det där obehagliga solipsistiska tillståndet igen, som typ får mig att uppleva att hela världen är pytteliten och att inget är på riktigt...och som får mig att känna att jag måste fejka för att klara av att hantera sociala situationer utan att väcka för mycket uppmärksamhet. Men det var inte utan att jag också kände mig lite falsk och rutten för att jag stängde ute denna tankeprocess.

Det är nog en kombination av nyfikenhet och fascination som håller liv i processen.
Under resans gång finner man att frågetecknen fortfarande är många.

Min personliga inställning är att acceptera att vi med våra olika bakgrunder inte alltid kan ha/nå
samma uppfattning om det vi diskuterar. Samtidigt leder detta till en avvägning om när en
diskussion är meningsfull att fortsätta. För mig går den gränsen när motparten inte besvarar
mina frågor på ett korrekt sätt, eller som ofta är fallet, helt ignorerar ställda frågor.
De uteblivna svaren är för mig en bekräftelse på att motparten inte förstår mitt budskap.

Merparten av mina frågor har aldrig besvarats.
Pilatus brukar ha invändningar mot detta, men dessa bottnar oftast i att han missförstått frågan.
För att testa om motparten förstått det jag skrivit, har jag i senaste inläggen t ex ställt några frågor.
Ingen har gjort sig besvär att besvarat dem !

Om du läser det ursprungliga konceptet från 2013 (ca sid 23) ang bl a produkt- och kvot-bildning
avseende Eulers formel, och hur detta sedan har betydelse för vxv-modellen, så förstår du
förhoppningsvis hur uppgivet jag uppfattar erhållna kommentarer ang tolkningen av ”i”.

Min slutsats är att ingen förstår det jag under lång tid enträget försökt förklara.

En fråga jag ställt mig är om allt skrivande varit bortslösad tid och möda. Så förhåller det sig dock inte.
Dels har jag fått ett någorlunda bra grepp på/om hur andra ser på mitt koncept, men även en annan mer
omtumlande syn på tillvaron, än jag tidigare haft. Sist, och inte minst viktigt för en pensionerad båtbyggare,
har konceptet bidragit till att hålla demensen i schack.

Så lyfter på hatten, och tackar alla för visad uppmärksamhet !

För att inte röra upp känslorna ytterligare får detta bli min avslutande kommentar i denna tråd.

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

[Anders]

Jag kommer ihåg en gång att jag satt på balkongen och hade ett filosofiskt samtal med en vän. Och min vän sa då något om universums struktur och paralleller med matematiska mönster. Och medan jag lyssnade till detta kände jag för en kort stund en förundran, men sen blev jag plötsligt också skraj. Och samtidigt som jag kände denna rädsla var det som att något inom mig tvärt stängde av den tankeprocess som jag var på väg att ledas in i. Jag "zoomade ut" och den mentala dörren jag var på väg in igenom stängdes framför nästan på mig. Och det tyckte jag också kändes skönt. För inte helvete ville jag hamna i det där obehagliga solipsistiska tillståndet igen, som typ får mig att uppleva att hela världen är pytteliten och att inget är på riktigt...och som får mig att känna att jag måste fejka för att klara av att hantera sociala situationer utan att väcka för mycket uppmärksamhet. Men det var inte utan att jag också kände mig lite falsk och rutten för att jag stängde ute denna tankeprocess.

Kan säga att liknande svart hål har funnits i mig sen 11 års ålder. Till och från inte så aktivt men periodvis nåt i stil med dementorerna i Harry Potter.

[xion]

Ur människans, vår egen, synpunkt finns det bara två "världar".
Den yttre världen, som brukar kallas sinnevärlden.
Och den inre världen, som brukar kallas idevärlden.
Detta verkar vara historiskt etablerat inom filosfin.
Universum som helhet tillhör definitivt sinnevärden, eller som man också kan säga, den fysiska världen som finns utanför oss.
Alla former av tänkande och känslor tillhör idevärlden, eller som man kan säga, en metafysiska värden, tankevärlden vi bär inom oss.

[Pilatus]

För mig går den gränsen när motparten inte besvarar mina frågor på ett korrekt sätt, eller som ofta är fallet, helt ignorerar ställda frågor. De uteblivna svaren är för mig en bekräftelse på att motparten inte förstår mitt budskap.

Merparten av mina frågor har aldrig besvarats.

"när motparten inte besvarar mina frågor på ett korrekt sätt", Illusionen

Det finns ett antal mycket långa trådar där ett flertal forumdeltagare läst allt du skrivit i tråden och fört en dialog med dig i syfte att försöka förstå hur du tänker och vad konceptet ytterst handlar om.
Till en del handlar den uteblivna förståelsen på själva ämnet. Du själv har läst ellära och matematik. Svårt nog för den som i första hand vill diskutera kosmologi från en filosofisk utgångspunkt med skolkunskaper som bas.

Den andra anledningen hänger samman med presentationen. Vi diskuterade nyss användningen av några ord som förklaras bra i NE och NF. Men du håller inte med om de framförda argumenten.

Det är ju litet trist att diskussionerna ofta strandar på svårigheter med att förstå din tanke och att det blir grus i maskineriet.

[Illusionen]

För mig går den gränsen när motparten inte besvarar mina frågor på ett korrekt sätt, eller som ofta är fallet, helt ignorerar ställda frågor. De uteblivna svaren är för mig en bekräftelse på att motparten inte förstår mitt budskap.

Merparten av mina frågor har aldrig besvarats.

"när motparten inte besvarar mina frågor på ett korrekt sätt", Illusionen

Det finns ett antal mycket långa trådar där ett flertal forumdeltagare läst allt du skrivit i tråden och fört en dialog med dig i syfte att försöka förstå hur du tänker och vad konceptet ytterst handlar om.
Till en del handlar den uteblivna förståelsen på själva ämnet. Du själv har läst ellära och matematik. Svårt nog för den som i första hand vill diskutera kosmologi från en filosofisk utgångspunkt med skolkunskaper som bas.

Den andra anledningen hänger samman med presentationen. Vi diskuterade nyss användningen av några ord som förklaras bra i NE och NF. Men du håller inte med om de framförda argumenten.

Det är ju litet trist att diskussionerna ofta strandar på svårigheter med att förstå din tanke och att det blir grus i maskineriet.

Kompletterade just mitt senaste inlägg.
Jag tycker i grunden bra om dig Pilatus, jag har lätt för att se vad folk går för, och du har bra moral och är ärlig,
samtidigt som jag är väl medveten om mina brister, och att jag är en udda figur här på FF.
Ska jag tro på en myndighetsperson som kommenterade mig som person var jag ”den mest halsstarriga” person
han haft att göra med, så hoppas du ursäktar mig.

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.