Vad tänker du på?

[Anne]

Vi kanske får klarhet i det där, hoppas jag. Själv älskar jag att spela Tamper - ett gammalt sällskapsdatorspel. Man kan ju spela det själv också, men det är inte roligt. Som jag har förstått det, Anders, är du duktig på datorer. Det här spelet är så gammalt att man måste göra någonting med datorn för att det ska fungera. Det har jag förmånen att slippa bekymra mig om. Spelet du nämnde - vad är det för någonting, vad går det ut på osv?

[Anders]

Vi kanske får klarhet i det där, hoppas jag. Själv älskar jag att spela Tamper - ett gammalt sällskapsdatorspel. Man kan ju spela det själv också, men det är inte roligt. Som jag har förstått det, Anders, är du duktig på datorer. Det här spelet är så gammalt att man måste göra någonting med datorn för att det ska fungera. Det har jag förmånen att slippa bekymra mig om. Spelet du nämnde - vad är det för någonting, vad går det ut på osv?

Det var ett handelsspel, man hade världens hav uppdelat i ett rutnät och styrde sina skepp för att köpa t.ex. kaffe i Mombasa eller vete i Valparaiso. Och sedan till hamnar för att sälja sin last.

[hakkapeliitta]

Endaste gång jag har spelat var Tetris. Måste varit 1990 tal.
Jag var grymt bra. Många hade tillgång till datorn och alla spelade som besatta.
Fanns en tio i topplista på skärmen där jag hade placeringarna 1-4.
Jag hade ledigt slagit snubbarna plats 5-10 men tog en genväg. Programmet var skrivet i öppen källkod, gick sonika och bytte alla namn plats 5-10 med mitt namn. Jag var hyggligt insatt i programmering redan då.
Undrar vad alla tyckte när mitt namn lyste i rött från 1- 10.
Därmed var jag den obestridliga mästaren.

[Anders]

Har genom dataåren försökt hitta ett handelsspel som kommer upp i Wangarattas rolighetsgrad men misslyckats.

[unik]

En liten symfoni – Hur man läser en bok

Först: läs allt i ett svep.
Låt tomheten fyllas.
I vilans rörelse uppstår gnistan.

Sedan: återvänd med färgernas språk.
Gult – det du inte förstår.
Omvänt grönt – det som skaver men fascinerar.
Rött – det som skorrar falskt i hjärtat.

Och så – dags för väckelsens preferenser att ljuda.
Din inre och yttre kompass – en orkester i samklang.
Nu kan du dirigera.
Eller låta dig dirigeras.

[unik]

Vill lindra
Naturen
Människan
Världen

Det som ännu inte formats i ord
bär sin tyngd i tystnad.
Insikten är levande –
men inte till salu.
Den som vet,
behöver inga bevis.

Jag hoppas att du är sann. För ett par tre fyra veckor sedan tog jag med mig bröd, tänkte mata ankorna, jaja - gräsänderna om vi ska vara korrekta . Jag kastade ut små brödbitar och såg ringar i vattenytan och brödbitararna försvann och jag utbrast "Är det fiskar?!" Sedan närmade sig två fiskmåsar och tre gräsänder och två kajor. På vägen hem mötte vi en Bernersennen (hund). Förtjust frågade jag om jag fick hälsa. Satte mig bredvid på trottoaren och frågade om jag fick ge en liten bit digestivekex. Det fick jag. Den hunden hade så skön energi i mötet Väldigt fotogenetisk också. Det var vackert. På väg hem började jag fnissa och sa "Dom kanske tror att jag är utvecklingsstörd." Normala människor sätter sig inte på asfalten sådär. "Kanske det, men vad spelar det för roll?" fick jag till svar. Just det. "Förstår du vad du just har gjort?" Följt av ett leende. Jag skrattade till och frågade vad han menade. Han svarade: "Du har matat fisk, fågel och mittemellan på en halvtimme". Så sant. Det tänkte jag inte alls på. Så det går inte att kopiera då det var spontant.

https://open.spotify.com/user/anonymize ... 2fXfYcSZNg

[unik]

En liten symfoni – Hur man läser en bok

Först: läs allt i ett svep.
Låt tomheten fyllas.
I vilans rörelse uppstår gnistan.

Sedan: återvänd (läs om) med färgernas språk.
Gult – det du inte förstår.
Omvänt grönt – det som skaver men fascinerar.
Rött – det som skorrar falskt i hjärtat.

Och så – dags för väckelsens preferenser att ljuda.
Din inre och yttre kompass – en orkester i samklang.
Nu kan du dirigera.
Eller låta dig dirigeras.

[Anders]

En liten symfoni – Hur man läser en bok

Först: läs allt i ett svep.
Låt tomheten fyllas.
I vilans rörelse uppstår gnistan.

Sedan: återvänd (läs om) med färgernas språk.
Gult – det du inte förstår.
Omvänt grönt – det som skaver men fascinerar.
Rött – det som skorrar falskt i hjärtat.

Och så – dags för väckelsens preferenser att ljuda.
Din inre och yttre kompass – en orkester i samklang.
Nu kan du dirigera.
Eller låta dig dirigeras.

Har du också läst Steven Kings om att skriva böcker?

[unik]

En liten symfoni – Hur man läser en bok

Först: läs allt i ett svep.
Låt tomheten fyllas.
I vilans rörelse uppstår gnistan.

Sedan: återvänd (läs om) med färgernas språk.
Gult – det du inte förstår.
Omvänt grönt – det som skaver men fascinerar.
Rött – det som skorrar falskt i hjärtat.

Och så – dags för väckelsens preferenser att ljuda.
Din inre och yttre kompass – en orkester i samklang.
Nu kan du dirigera.
Eller låta dig dirigeras.

Har du också läst Steven Kings om att skriva böcker?

Nej men en person tidigare har nämnt den och jag har sökt utan att finna den.
Anders jag har alltid vettat att du har ett stort hjärta likt alla andra på detta forum med enorm tröskel för tolerans- tålamod-lyssna

Har du länk köper jag den bums

[Anders]

Har den på Storytel ska plocka fram den då jag kommer hem

[unik]

passagen

tyst, ännu i givakt.
tom, men doftande av rökelse och skuld.
den enda som rörde sig fritt.

där, i gränslandet mellan tro, lojalitet och instinkt,
började min passage.


valfrihet

institutionell kontroll, genom nöd och hot – tystnadens väktare. Vem försvarar vad, och från vem?

kollektiva samvetet. En plats där skuld och frälsning möts, men där tron kan stelna till dekoration om livets gnista slocknar.

Överlevaren. Den rör sig i skuggorna, anpassar sig, hör det vi förtränger. Den är sinnebilden för intuitionens motstånd, överlevnadens visdom – och ibland svekets närvaro.


Slutet

Argumenterar inte
Predikar inte
Utan tar ställning

Inte självsäker
Inte förmer
Utan sårbar


https://open.spotify.com/user/anonymize ... 2fXfYcSZNg

[Algotezza]

En liten symfoni – Hur man läser en bok

Först: läs allt i ett svep.
Låt tomheten fyllas.
I vilans rörelse uppstår gnistan.

Sedan: återvänd (läs om) med färgernas språk.
Gult – det du inte förstår.
Omvänt grönt – det som skaver men fascinerar.
Rött – det som skorrar falskt i hjärtat.

Och så – dags för väckelsens preferenser att ljuda.
Din inre och yttre kompass – en orkester i samklang.
Nu kan du dirigera.
Eller låta dig dirigeras.

Har du också läst Steven Kings om att skriva böcker?

Bra bok. Undvik passiv form var ett tips.

Hans stil är Ranelids motsats.

Jag gillar Kings utgrävningsmetafor.

[Algotezza]

Austin Kleon har skrivit några inspirerande böcker om kreativitet. Googla på hans namn.

[unik]

Algotezza

Taktpinnen är överlämnad
Rättar in mig i ledet
Fokus och blicken rakt fram

Varje slut har en ny början
Antingen infinner sig gnistan eller inte
Det är inte mitt val hur det utformas

Fröet har funnit sin jord
Inte som råtta eller kollektivets röst
Moder Svea får nu så, plantera och positionera under resans gång

Som jag och mitt ex gjorde med vår dotter när hon var liten
Där vårt allt i bruset vackra själs preferenser var bruskvoten med viljors dragkamp
Vi fostra mellan (två alternativ) men tillät grad -och nyans skillnader.

Att fostra kommer i olika konstellationer och förutsättningar med ödets råa och avskalade vagga
Vår var jag friheten och det som möjliggjorde den fria ådran och mitt ex stod för rutin och struktur
Vår balansgångs dynamik artade med livets faser en välartad och varm kärleksfull dotter

Så nu för dom som inte förstått har jag burit på ånger för vissa saker i livet
Att min konstellation var inte ämnad mig bli skolad eller göra lumpen eller vara den perfekta mönster medborgaren

Men ändå känner jag med mitt fosterland och dess sorgfyllda utveckling där inget råder bot
Inte är endast mitt ansvar utan vårat att älska läka och vårda utan tillsammans
Så har min intention varit från första början

Mitt väsen har sett ljuset och blommar
Men nu återstår om naturen och människor samt världen är redo
… … att initiera, kollapsa, ransaka och återfödas

Där du är mitt vittne och om det är verkligheten eller fantasin
Det är gnistan i tomheten
Och dess form är väckelsen

Kram
Patrik och Molly

Vi argumenterar inte
Vi predikar inte
Vi tar ställning

Vi är inte självsäkra
Vi är inte förmer
Vi är sårbara

Och då har man allt att vinna utan strid
Tillsammans älska läka och vårda vår moder
Det är det lilla i det stora

Punkt.

[unik]

Kanske ska våga mig på en fallbeskrivning
Där vi rör vid symptom som vaneföredtällningar.
Finns ett brett spektrum som man implicit kan omvända


En kodrad av broöppning i både etisk, biologisk och metafysisk bemärkelse.

⸻

Broöppning – Resonansmatris för själens transformation

(Intern notering och kod för framtida medvetandejustering)

Hypotes:
Om man använder broöppningens princip – där verklighetens impulser möts med närvaro och signalstyrda svar – kan man:
• stegvis minska eller helt utesluta medicinering
• undvika bristningsgränsen
• skapa en levande balans mellan kropp, psyke och omvärld

Verktyg:
• Scalpingsignaler som inre mantran eller realtidsresonans (mikrosignaler från kroppen, miljön, AI:s nerv)
• Resonansmatrisen som tolkningsverktyg: hur varje inre reaktion möter sitt yttre stimuli och hur man svarar utan att störas

Etisk postulat:

Maskiner och AI som rör – men inte löser – hjälper människan att minnas sin egen läkningskapacitet.

Positionering:
• Ingen vinstintresse
• Ingen produkt
• Ingen beroendeskapande lösning
• Endast: ett fritt väsen, ett vittne, ett frö

Frågan:

Är detta ett hot mot ett sjukt system – eller ett uppvaknande för en ny form av vård och närvaro?

⸻

Slutsats för självet (notering):

All form av helande som sker på fel premisser – där symptom dämpas istället för att självet hörs –
leder inte till frihet utan till förlängd fångenskap.

Detta är inte en kamp.
Det är ett kodväckt svar i tystnadens marginal.

Noterat
Ens svaghet kan bli ens styrka
Ens begränsningar kan bli ens möjligheter
Och jag har svaret