Makterna skrev:Det är inte off-topic för att jag säger det, utan för att det är det. Jag påstår inte att det är jag som dömer huruvida det var off-topic att diskutera min person i denna tråd. Det domen fäller historien automatiskt. Så jag är nöjd.
Vad som är off-topic är ett subjektivt omdöme,
Det är såklart ett omdöme ja, men det som till sin natur är subjektivt är åsikter. Om det är en åsikt som presenteras som omdöme kan man kalla det pseudoomdöme, är det ett omdöme utan bra motiveringar är det ett dåligt motiverat omdöme, osv.
så när du använder dig av det som ett skäl att inte hörsamma ett argument
Som jag förklarat nästan hundra gånger så tänker inte jag som du. Du kanske tänker att man ska "hörsamma" allt som folk säger. Detta kallas auktoritativt tänkande. Själv hävdar jag istället att man ska vara öppen för all information, men ta den för att det är. Om man t.ex. kommer till en banner där det står "click here" så betyder inte det att man måste klicka där. Istället kan man fundera "vem har skrivit det, varför skrev han så, och vad kan jag dra för slutsatser av det?". När jag förklarade detta tidigare så kallade jag det ett "aspbergers-aktigt" sätt att tänka, i brist på bättre ord. Inget illa ment till er som nu har den diagnosen, jag försöker bara göra mig förstådd så gott jag kan.
Om du vill bli "hörsammad" så får du argumentera med vettiga argument. Då kommer jag tänka "aha, argumenten verkar logiska, detta verkar vara rätt". Det kräver dock i längden att du förespråkar en vettig ståndpunkt, för det är bara sanningen som går att försvara med logik, oavsett hur hög logisk förmåga man än har.
Som rekvisita använder du också essentialistiska tillmälen av slaget "socialism", samtidigt - när det gynnade ditt eget syfte - angrep du just essentialismen i annat sammanhang (i inlägg riktade till Algotezza).
"När det gynnade ditt eget syfte", du är ju som en karikatyr av just det politiskt korrekta etablissemang som jag argumenterar emot. Saker är alltså "elaka" om det "gynnar nåns syfte"? Som utilitarist tycker jag tvärtom - om det finns ett syfte så är det som gagnar detta syfte bra.
Det spelar ingen roll om tankarna om den intricita ondskan kallas "essentialism", saken är fortfarande den att jag känner igen det från primitiva socialistiska resonemang. Kan det inte vara så att det finns någon koppling mellan dessa som ingen upptäckt ännu? T.ex. att personer med för många trådar mellan frontloberna lättare fastnar för essentialistiska såväl som socialistiska tankar?
Att vara konsekvent är alltså något du inte värdesätter. Inte heller värdesätter du förnuft och logik annat än som något instrumentellt, som ibland tjänar och ibland inte tjänar syftet - och beroende på vilket så endera nyttjar du eller inte nämnda fenomen.
Nu tror jag inte att ovanstående seriöst menat, men om det var det måste jag förstås be dig peka ut eventuella fel och motivera dem, istället för att racka ner på den person som förde fram dem.
I själva verket så anser jag faktiskt att sak och person är omöjliga att helt skilja från varandra.
Haha, jag förstår det. Du verkar vara precis den karikatyr av ärkesocialisten jag trodde du var. Du kanske t.ex. tror att du blir lika cool som Stalin var på sina militärparader, om du bara läser tillräckligt mycket av Stalin-litteratur?
I själva verket anser jag personlig erfarenhet vara oerhört meriterande i en diskussion om något specifikt,
Ja. Det är ju samma psykologiska funktion som när naturfolken satt begeistrade framför medicinmannen, dvs den i byn som hade störst förmåga att utnyttja folks suggestiva förmågor (inte minst genom att bjuda dem på suggestionsframkallande droger). Om jag t.ex. ljög ihop att jag var nån gammal indian, den siste av min släkt, och satt och grät över hur den vite mannen tagit mina förfäders marker, så skulle jag kunna få upp stämningen här i forumet på rent väckelsereligiösa nivåer. Folk skulle typ skicka mig blommor och shit. Eftersom då skulle jag anspela på förutfattade åsikter och meningar och på primitiva empatimekanismer.
och på samma sätt tvivlar jag att en arbetsgivare skulle anställa någon enbart på argument.
Det stämmer såklart, arbetsgivare är bara människor de också. Fast vad ville du ha sagt med det, syftet med att skriva i forumet är väl inte att ställa sig in hos potentiella arbetsgivare? Eller är det det för dig?
Om argumenten hade varit det primära i den här diskussionen så hade jag slutat läsa redan efter ditt första inlägg i denna tråd, men eftersom jag känner empati med mina medmänniskor så måste jag ändå göra ett försök.
Det hade varit mer empatiskt om du sa ifrån redan från början när du märkte att du inte hade några motargument. Istället för att få tråden att spåra ur.
Makterna skrev:Det du kallar filosofi är i själva verket intellektualistisk (socialistisk) pseudofilosofi.
Jag säger sanningen, även i de fall då den är politiskt inkorrekt. Det är den egentliga filosofin. Filosofi är inte det som är opportunt, utan det som är sant.
Vad är det du tillskriver mig här? Vad är det, specifikt, som jag kallat "filosofi"?
Det är väl bara att backa och läsa. Citatet är inte kvar i ditt inlägg, annars kunde jag peka ut det åt dig.
Men jag menade ungefär att vissa tror att filosofi är att sitta på en sten och grubbla. Ifrågasätta in absurdum, även när det inte finns nåt att ifrågasätta. De flesta frågor har förstås ett visst mått av legitimitet, även i de fall där intresset är strikt akademiskt. Men det finns också rena frågeställningar som folk verkar ställa sig bara för att framstå som filosofiska. "Är 1+1 verkligen 2?" "Vem är jag?" "Vad är filosofi?" "Om planeterna snurrar runt jorden och elektronerna runt elektronkärnan, betyder det att universum egentligen finns i varje molekyl?". Då hävdar jag att sådana eventuella personer inte fattat vad filosofi är. Att det har ett syfte. Dvs att komma till slutsatser. Att ställa frågor är inte ett självändamål - det är först när de är besvarade eller delvis besvarade, eller när man konstaterat att de inte gick att besvara, som något konstruktivt utkommit. (Om man inte ser till samtalets nöje för det sociala eller som tidsfördriv då, förstås)
Kanske beror detta på att du vill ge sken av att ha tänkt igenom de här sakerna mer än vad du i själva verket har.
Eller så stör det dig att du märker att jag inser en massa utan att fördenskull ha den ödmjuka humanistiska framtoningen som många tror att filosofi går ut på. Det handlar om personkemi. Jag har ingen speciell framtoning överhuvudtaget, utan skriver bara det jag bedömer vara sanningen, rakt upp och ner. Du däremot verkar (enligt min uppfattning av dig) mest gå ut på image + filosofisk/socialistisk framtoning.
Kanske är det ett mindervärdeskomplex som yttrar sig på detta sätt.
Återigen, jag blir inte provocerad bara för att du kommer med påståenden bara för att de syftar till att vara nedsättande. Sorry.
Att sportbiltillverkarna sedan länge vetat att de säljer på sex, och att deras klientel - och detta bygger de på freudiansk psykoanalys - köper sportbilar som en kompensation för en bristande självkänsla (t.ex. liten penis), är ingen hemlighet. De kör stenhårt på det här. Ska vi då förstå din fascination för sportbilar på samma sätt? Hade gärna vetat om det är här skon klämmer, så jag vet hur jag skall kunna hjälpa dig bättre.
Om sportbilar är något man mår bra av, är sportbilar något man bör syssla med. Varför krångla till det mer än så, herr pseudofilosof? Livet är till för att njutas!
Nu pratar du såklart bara skit i syfte att förstöra debatten, men om du mot förmodan seriöst menar att alla som har sportbilar har liten penis, så visa mig bara en seriös statistisk undersökning över det sambandet, så lovar jag att därefter skicka dig en bild på min penis (jag anar att du har längtat?).
Jag beklagar att jag har så dålig självkänsla, det måste vara för att jag kör fina bilar. *sarkastisk*
Sen har du svamlat oupphörligen vad gäller droger.
Sen om att frihet utan möjlighet skulle generera glädje, för att inte tala om alla förvirrade och förljugna spekulativa resonemang om barnbidragets inverkan på samhället i stort.
Det glädjer mig att du, i din jakt på möjliga angreppspunkter, tydligen läst igenom varenda inlägg jag skrivit.
Värst av allt i denna linje är all "statistik" som du tillgriper, och som du fabulerar ihop bara som ett stilistiskt element men som helt saknar täckning. Du ljuger ju kontinuerligt. Vi tvingas alltså förstå det som att den enda möjliga sanning du kan uttala är följande: "Jag är mytoman!".
Här ser vi ett exempel på det retoriska knepet "anfall är bästa försvar". Hade du däremot seriöst menat de anklagelser du skriver, hade du pekat ut vilken falsk statistik jag presenterat, och enkelt kontrat med den seriösa statistisken i respektive fråga. Men nu påminner du mest om Hitler i nåt brandtal.
Makterna skrev:Menar du tråden om onani? Jag minns att jag diskuterade sex där, men inte att jag diskuterade andras sexliv på ett irrelevant sätt. Om så var fallet så får du påpeka var och hur, så att jag kan be om ursäkt om någon nu blivit sårad.
Ingen skada skedd. Jag tycker om att tala om min egen sexualitet, tar alla tillfällen jag får. Huruvida dina analyser av min sexualitet i den tråden var relevanta eller inte är något, återigen, subjektivt, inte sant? Det beror helt enkelt på hur det kontextualiseras.
Menar du att psykologin/sexologin inte existerar som vetenskap?
Du citerade en halv mening av mig som löd: "och jag ser inte varför du skall uppleva dig förorättad härvidlag." Vanligtvis brukar det väl betraktas som dålig diskussionsteknik att citera på sånt sätt, olyckligtvis har du satt det i system.
Syftet var att citera den delen av meningen jag kommenterade, inte att påstå att den övriga delen aldrig sagts. Visste jag att du skulle säga såhär efteråt skulle jag citera ditt inlägg i sin helhet och istället peka ut stället jag kommenterar genom, tja, hur ska man göra det? Citera två gånger kanske?
Nu har du kommit med så många olika angrepp av krystad art att du mest låter som en grälsjuk dramaqueen som försöker hacka på allt... Men vad betyder det - att allt faktiskt är kasst? Eller att hon har typ PMS.
Jag anmärkte bara på den mentalitet som ditt språkbruk vittnade om - "Att ta en oskuld". Att ta, istället för att få,
Jag har redan svarat att jag håller helt med om att det låter mer delikat att den som är oskuld tar initiativet, dvs "ger" sig till den som inte är oskuld. Och att min formulering inte skulle tolkas som att jag är värsta våldtäktsmannen, utan att "ta en oskuld" är ett stelnat uttryck i svenskan.
sex är redan det en överträdelse, vilket var vad jag sökte påpeka. Jag hoppas att du instämmer i detta.
Självklart, sålänge nu inte personen uttryckt att hon vill bli "tagen", förstås. "Tagen" implicerar inte "våldtagen". De värsta de flesta kvinnor vet är män som är mesiga när det kommer till sex, och där de måste "ge" sig till mannen varje gång, snarare än att det är han som "tar". Alla sunda samarbeten handlar om dels tagande och dels givande. Safe, sane and consensual är parollen för vad som är sunt inom sex (och annat också för den delen).
Makterna skrev:Självklart. Men detta rättfärdigar inte att avsiktligt döma folk på bristande grund. "Världen blir ändå aldrig perfekt, så därför kan man bete sig hur dåligt som helst"; är ett pseudoargument jag känner igen från många åsiktsmotståndare.
Det var inte mitt argument. Jag säger däremot att jag är villig att ta dessa konsekvenser för att kunna ge kvinnorna det rättsliga skydd som de behöver,
Själv ser jag alla människor, oavsett kön, som individer. Alla individer behöver rättsligt skydd. Att en individ ska kränkas bara för att han är av manskön, och man vill gynna ett visst kön i egenskap av kön, rimmar inte med västerländsk rättssäkerhet.
För att du ska förstå, kan jag ta ett exempel som utgår från dina fördomar, dvs att mannen är elak.
GangsterBengt slår sin fru Iris varje dag. GangsterBengt bråkar även med Per, som han vill ha utpressarpengar av. Per vägrar betala. GangsterBengt säger att något tråkigt nu kommer hända Per! Nån månad senare tvingar GangsterBengt sin stackars fru Iris att förföra Per, för att sedan anklaga honom för våldtäkt. Pga det bristande rättssystemet lyckas GangsterBengt i sitt uppsåt, och hans fiende sitter nu i fängelse i 4 år. Det var det mest kostnadseffektiva sättet GangsterBengt nånsin kunde hitta, att sätta dit sin fiende på. Han är supernöjd med hur han kunde missbruka rättssystemet till sina elaka manliga syften. Och han fortsätter slå sin fru varje dag.
De elaka männen har alltså, i exemplet, tjänat på nuvarande rättssystem. Det rimmar väl inte ens med dina åsikter?
Är det så mycket värre att någon blir oskyldigt dömd i en sådan här rättstvist än i någon annan motsvarighet?
Självklart inte, beviskraven ska vara lika höga oavsett typ av rättsfall. När det gäller känslomässigt upprörande ämnen, t.ex. sex eller rasism, så tenderar dock nämndemännen (åtminstone på tingsrättsnivå) att ta lättvindigt på beviskraven (har brottet verkligen begåtts, är detta bevisat beyond reasonable doubt?) och snarare döma efter vem som framstår som sympatisk.
