Vad tänker du på?

[unik]

De enda lagar som finns är naturlagarna, allt annat är mänskliga konstruktioner.

Citat av grundaren av Rika Tillsammans

[Vega]

Jag tänker på att många nog skulle vilja uppleva mer mening/spänning i sin vardag. Det kanske är få som vill att det ska bli krig men, ni förstår.. Själv så tror jag att det finns någon typ av mening med allt. Det är fullständigt onödigt att tänka att man har otur eller att känna meningslöshet. Om det är meningen så är det meningen.

Man kan fråga sig: kommer jag överens med andra människor? Om svaret är nej så har man något att lära. Istället för att bara skjuta undan problemet och hitta på ursäkter så kan man gräva där man står.

Projektioner är något som jag finner intressant. Liksom att förlägga olika inre egenskaper på andra människor. Ofta är det väl svårt att hantera andras projektioner om man inte är medveten om att det handlar om projektioner.

[Algotezza]

Jag tänker på att många nog skulle vilja uppleva mer mening/spänning i sin vardag. Det kanske är få som vill att det ska bli krig men, ni förstår.. Själv så tror jag att det finns någon typ av mening med allt. Det är fullständigt onödigt att tänka att man har otur eller att känna meningslöshet. Om det är meningen så är det meningen.

Man kan fråga sig: kommer jag överens med andra människor? Om svaret är nej så har man något att lära. Istället för att bara skjuta undan problemet och hitta på ursäkter så kan man gräva där man står.

Projektioner är något som jag finner intressant. Liksom att förlägga olika inre egenskaper på andra människor. Ofta är det väl svårt att hantera andras projektioner om man inte är medveten om att det handlar om projektioner.

Omgivningen speglar oss men ibland förvränger speglarna bilden.

[unik]

Går det skola bort luddigt tänkande?
Ja.
Finns det färdiga modeller för skola bort luddigt tänkande?
Ja.

[Pilatus]

Går det skola bort luddigt tänkande?
Ja.
Finns det färdiga modeller för skola bort luddigt tänkande?
Ja.

Det var luddigt, ett tomt påstående. Hur?

[Vega]

Omgivningen speglar oss men ibland förvränger speglarna bilden.

I allmänhet så känner väl de flesta sig själv bäst. Och så har man vanföreställningar om andra. Om det nu går ihop.

[Vega]

Går det skola bort luddigt tänkande?
Ja.
Finns det färdiga modeller för skola bort luddigt tänkande?
Ja.

Det var luddigt, ett tomt påstående. Hur?

Det allmänna tänkandet är väl inte så ofta precist.

[unik]

Instämmer Vega.
Ha en fin kväll.

[Pilatus]

Instämmer Vega. Ha en fin kväll.

Säkert, i alla fall om man vill undvika att tänka.

[Vega]

Diamanter döljer sig inte var man förväntar sig.

[unik]

Egen text:
Vega, håller du med om att en logisk, påtvingande struktur eller mall, kan underlätta luddiga fallgropar? (Tanke -vurpor/fällor).
Håller på att utkristallisera något som både Aristoteles och Thomas av Aquino är kända för, den skolastiska metoden.
Jag tycker att det kan liknas vid en viss form av argumentations-teknik.

Texten nedan är AI-genererad:
Den skolastiska strukturen (Steg-för-steg)
Varje fråga (kallad en articulus) är strikt uppbyggd enligt följande mall:

1. Utrum (Frågan): En ja- eller nej-fråga ställs, till exempel: "Kan man bevisa att Gud finns?"
2. Videtur quod non (Invändningar): Här listas de bästa och starkaste argumenten emot det svar författaren egentligen vill ge. Man lägger alltså fram motståndarens argument så ärligt och kraftfullt som möjligt.
3. Sed contra (Men å andra sidan): Här vänder texten. Författaren citerar en tung auktoritet (som Bibeln, en kyrkofader eller en känd filosof) som pekar på det motsatta hållet.
4. Respondeo (Jag svarar att): Detta är själva brödtexten där författaren lägger fram sin egen sammanhängande filosofiska eller teologiska förklaring.
5. Svar på invändningarna: Slutligen går författaren tillbaka och betar av de första invändningarna (från punkt 2) en efter en, och visar logiskt varför de är felaktiga eller feltolkade.

Böcker som förklarar metoden enkelt:
Aquinas (A Beginner's Guide) av Edward Feser. En mycket rekommenderad och lättillgänglig bok som förklarar tankesättet och metoden utan att kräva förkunskaper.

Egen text:
Tänker öva och lära mig denna metod och köpa boken som nämns ovanför denna text.

Vidare, tycker jag det blir ett bra komplement till att flödes-skriva.
Då det är cirka 15 minuters seanser av kåseri av allt möjligt mellan himmel och jord.
Där man sedan veckovis läser igenom texterna för se om det finns små guldkorn eller betänkligheter som sticker ut, som sedan kan bli något mer än luddigt kludd.

V

[Pilatus]

Den skolastiska strukturen (Steg-för-steg)
Varje fråga (kallad en articulus) är strikt uppbyggd enligt följande mall:

1. Utrum (Frågan): En ja- eller nej-fråga ställs, till exempel: "Kan man bevisa att Gud finns?"
2. Videtur quod non (Invändningar): Här listas de bästa och starkaste argumenten emot det svar författaren egentligen vill ge. Man lägger alltså fram motståndarens argument så ärligt och kraftfullt som möjligt.
3. Sed contra (Men å andra sidan): Här vänder texten. Författaren citerar en tung auktoritet (som Bibeln, en kyrkofader eller en känd filosof) som pekar på det motsatta hållet.
4. Respondeo (Jag svarar att): Detta är själva brödtexten där författaren lägger fram sin egen sammanhängande filosofiska eller teologiska förklaring.
5. Svar på invändningarna: Slutligen går författaren tillbaka och betar av de första invändningarna (från punkt 2) en efter en, och visar logiskt varför de är felaktiga eller feltolkade.

Böcker som förklarar metoden enkelt:
Aquinas (A Beginner's Guide) av Edward Feser. En mycket rekommenderad och lättillgänglig bok som förklarar tankesättet och metoden utan att kräva förkunskaper.

Kul att du tog upp skolastiken, den skulle kunna ha sin tillämpning i de problem som politikerna försatt sig i. Att ersätta röda linjer med strukturerad argumentprövning skulle kunna göra förhandlingar mer stabila och mindre polariserade.

Skolastikernas dialektiska metod i korthetSkolastikerna (särskilt från 1100–1300-talet, med Thomas av Aquino som det mest kända exemplet) utvecklade en mycket systematisk metod för att hantera till synes oförenliga ståndpunkter. Den klassiska formen i disputatio såg ungefär ut så här:Frågeställning (quaestio) – formulera problemet så precist som möjligt.
Argument för den ena sidan (videtur quod…) – samla de starkaste argumenten för en position.
Argument för den motsatta sidan (sed contra…) – samla de starkaste argumenten mot.
Distinktioner och preciseringar – här låg den verkliga styrkan. Man skiljde mellan olika betydelser av begrepp, olika nivåer (t.ex. absolut vs. relativt, i princip vs. i praktiken, nödvändigt vs. lämpligt).
Lösning (responsio) – en syntes som ofta inte var en “kompromiss i mitten”, utan en mer nyanserad position som visade att motsättningen delvis vilade på begreppslig otydlighet eller på att man blandade olika plan.
Svar på invändningarna – man gick tillbaka och visade varför de ursprungliga argumenten inte längre stod sig, eller under vilka villkor de gjorde det.

Metoden var alltså inte främst en förhandlingsteknik utan en intellektuell disciplin för att upplösa skenbara motsägelser genom klarare begreppsanalys.Kan den hjälpa i dagens svenska regeringsfråga?Indirekt – ja, mer än man kanske tror. De “röda linjerna” fungerar ofta som absolutistiska påståenden (“aldrig samarbete med X”, “absolut nej till Y”, “omöjligt att ge efter på Z”). Skolastikernas metod skulle tvinga fram åtminstone tre saker som saknas i dagens debatt: Precisering av vad linjen egentligen betyder.
Är “nej till samarbete med parti X” ett absolut moraliskt ställningstagande, ett taktisk ställningstagande under rådande omständigheter, eller en signal till de egna väljarna? Skolastikerna skulle kräva att man skiljer dessa nivåer åt.
Undersökning av om motsättningen är reell eller begreppslig.
Många röda linjer handlar om symbolfrågor eller om att skydda en identitet snarare än om konkreta policykonflikter. Dialektiken skulle tvinga fram frågan: “Under vilka villkor skulle denna linje kunna omformuleras utan att det egentliga värdet går förlorat?”
Hierarki av principer.
Skolastikerna var duktiga på att rangordna värden (t.ex. det högre goda framför det lägre). I politik skulle det kunna översättas till: Vilka frågor är egentligen existentiella för partiet/väljarna, och vilka är mer förhandlingsbara när man ställs inför alternativet att inte få igenom något alls?

Begränsningar Metoden fungerar bäst när parterna fortfarande delar en gemensam rationell horisont och är beredda att låta sig övertygas av bättre argument. I dagens politiska klimat är många röda linjer inte primärt intellektuella positioner utan identitetsmarkörer och löften till den egna basen. Där fungerar dialektik sämre, eftersom kostnaden för att “förlora” en distinktion kan vara större än vinsten av en mer logiskt hållbar ståndpunkt. Så: som hjälpmedel för att tänka klarare och som en modell för mer seriös offentlig diskussion – absolut värdefull. Som praktiskt verktyg för att få partier att lägga ner sina röda linjer här och nu – mer begränsad, eftersom det också kräver politisk vilja och en kultur där man belönas för intellektuell ärlighet snarare än för orubblighet.Det mest realistiska bidraget vore kanske att journalister, debattörer och partistrateger själva började tillämpa mer av den typen av preciserande distinktioner i stället för att bara upprepa de absoluta formuleringarna. Då skulle utrymmet för lösningar bli synligare – även om det inte automatiskt skapar viljan att ta det.

[unik]

Den skolastiska strukturen (Steg-för-steg)
Varje fråga (kallad en articulus) är strikt uppbyggd enligt följande mall:

1. Utrum (Frågan): En ja- eller nej-fråga ställs, till exempel: "Kan man bevisa att Gud finns?"
2. Videtur quod non (Invändningar): Här listas de bästa och starkaste argumenten emot det svar författaren egentligen vill ge. Man lägger alltså fram motståndarens argument så ärligt och kraftfullt som möjligt.
3. Sed contra (Men å andra sidan): Här vänder texten. Författaren citerar en tung auktoritet (som Bibeln, en kyrkofader eller en känd filosof) som pekar på det motsatta hållet.
4. Respondeo (Jag svarar att): Detta är själva brödtexten där författaren lägger fram sin egen sammanhängande filosofiska eller teologiska förklaring.
5. Svar på invändningarna: Slutligen går författaren tillbaka och betar av de första invändningarna (från punkt 2) en efter en, och visar logiskt varför de är felaktiga eller feltolkade.

Böcker som förklarar metoden enkelt:
Aquinas (A Beginner's Guide) av Edward Feser. En mycket rekommenderad och lättillgänglig bok som förklarar tankesättet och metoden utan att kräva förkunskaper.

Kul att du tog upp skolastiken, den skulle kunna ha sin tillämpning i de problem som politikerna försatt sig i. Att ersätta röda linjer med strukturerad argumentprövning skulle kunna göra förhandlingar mer stabila och mindre polariserade.

Skolastikernas dialektiska metod i korthetSkolastikerna (särskilt från 1100–1300-talet, med Thomas av Aquino som det mest kända exemplet) utvecklade en mycket systematisk metod för att hantera till synes oförenliga ståndpunkter. Den klassiska formen i disputatio såg ungefär ut så här:Frågeställning (quaestio) – formulera problemet så precist som möjligt.
Argument för den ena sidan (videtur quod…) – samla de starkaste argumenten för en position.
Argument för den motsatta sidan (sed contra…) – samla de starkaste argumenten mot.
Distinktioner och preciseringar – här låg den verkliga styrkan. Man skiljde mellan olika betydelser av begrepp, olika nivåer (t.ex. absolut vs. relativt, i princip vs. i praktiken, nödvändigt vs. lämpligt).
Lösning (responsio) – en syntes som ofta inte var en “kompromiss i mitten”, utan en mer nyanserad position som visade att motsättningen delvis vilade på begreppslig otydlighet eller på att man blandade olika plan.
Svar på invändningarna – man gick tillbaka och visade varför de ursprungliga argumenten inte längre stod sig, eller under vilka villkor de gjorde det.

Metoden var alltså inte främst en förhandlingsteknik utan en intellektuell disciplin för att upplösa skenbara motsägelser genom klarare begreppsanalys.Kan den hjälpa i dagens svenska regeringsfråga?Indirekt – ja, mer än man kanske tror. De “röda linjerna” fungerar ofta som absolutistiska påståenden (“aldrig samarbete med X”, “absolut nej till Y”, “omöjligt att ge efter på Z”). Skolastikernas metod skulle tvinga fram åtminstone tre saker som saknas i dagens debatt: Precisering av vad linjen egentligen betyder.
Är “nej till samarbete med parti X” ett absolut moraliskt ställningstagande, ett taktisk ställningstagande under rådande omständigheter, eller en signal till de egna väljarna? Skolastikerna skulle kräva att man skiljer dessa nivåer åt.
Undersökning av om motsättningen är reell eller begreppslig.
Många röda linjer handlar om symbolfrågor eller om att skydda en identitet snarare än om konkreta policykonflikter. Dialektiken skulle tvinga fram frågan: “Under vilka villkor skulle denna linje kunna omformuleras utan att det egentliga värdet går förlorat?”
Hierarki av principer.
Skolastikerna var duktiga på att rangordna värden (t.ex. det högre goda framför det lägre). I politik skulle det kunna översättas till: Vilka frågor är egentligen existentiella för partiet/väljarna, och vilka är mer förhandlingsbara när man ställs inför alternativet att inte få igenom något alls?

Begränsningar Metoden fungerar bäst när parterna fortfarande delar en gemensam rationell horisont och är beredda att låta sig övertygas av bättre argument. I dagens politiska klimat är många röda linjer inte primärt intellektuella positioner utan identitetsmarkörer och löften till den egna basen. Där fungerar dialektik sämre, eftersom kostnaden för att “förlora” en distinktion kan vara större än vinsten av en mer logiskt hållbar ståndpunkt. Så: som hjälpmedel för att tänka klarare och som en modell för mer seriös offentlig diskussion – absolut värdefull. Som praktiskt verktyg för att få partier att lägga ner sina röda linjer här och nu – mer begränsad, eftersom det också kräver politisk vilja och en kultur där man belönas för intellektuell ärlighet snarare än för orubblighet.Det mest realistiska bidraget vore kanske att journalister, debattörer och partistrateger själva började tillämpa mer av den typen av preciserande distinktioner i stället för att bara upprepa de absoluta formuleringarna. Då skulle utrymmet för lösningar bli synligare – även om det inte automatiskt skapar viljan att ta det.

Fin text.
Det glädjer mig att du upplever att denna metod kan tillföra.
Själv känns det som att jag har hittat hem.

V

[unik]

Man kan plantera något hos någon annan, som kommer manifesteras, likaså kan man medveten-göra något hos någon annan som blir varse DET som tidigare inte fanns i deras föreställningsvärld.

Fascinerande enkelt

[Algotezza]

Man kan plantera något hos någon annan, som kommer manifesteras, likaså kan man medveten-göra något hos någon annan som blir varse DET som tidigare inte fanns i deras föreställningsvärld.

Fascinerande enkelt

Så frön i andras medvetanden, frön som blir träd med frukt.