Är du en äkta människa?

[nuddle]

då måste jag fråga dig, Nuddle, vad är absolut skönhet...

finns det t.ex. några proportioner mellan ben och överkropp osv.

Visar Marlon Brando absolut skönhet

frågar du mig


det är inget som kan degraderas till matematiska formler

absolut skönhet är bortom det relativa

och handlar egentligen om en vacker själ som vilar i andens famn

[mullback]

HD

en äkta svensk kärlekssång,,John Holm sjunger om sin själ

Mycket vackert! - Meget vakkert - Very beautiful - Sehr Gut!

[Harald Davidsson]

Jag pratar bortom själen och anden, Jag pratar om Guds form i världen,
alltså det elfte chakrat, Saguna Brahman,
det finns en slags HELIG  geometri, som är bortom absolut och relativt, för de utgör bara enkla tumregler, det finns varken relativt eller absolut, men både ock,,

jag har set att talet 12 handlar om bättre säga helheten
av det som vi kallar form, och talet 5 utgör
guds olika aspekter.

form, Saguna Brahman den ursprungliga och heliga formen, som skapar HARMONI
har vissa heliga proportioner,

jag känner det själv, för jag jobbar just nu i mig själv med denna heliga form,,

och var kan vi skymta den?????

människans skönhet som heliga form

alltså som GUDS AVBILD..

men spontant måste jag vara äkta
och jag tyckte Lena Olin var den vackraste kvinnan i Sverige då jag var där,
undrar om det hänger ihop med nån slags helig geometri
oberoende av KARISMA..


Och John Holms sång...den känns heligt vacker...Och Dylans kärlekssång och tiggarn ifrån Loussa..

och Jackson Pollocks...

var kan vi se den heliga formen............................................................................................

alltså hur känner vi igen Gud

på den heliga formen..

[Harald Davidsson]

Harald


Genom stadens park går sommarsuset,
skalden Wennerbom från fattighuset
kommer raglande — butelj i hand
— kryssar varligt över gångens sand,
tar en klunk ibland,
ler och mumlar saligt under ruset.

Bin flyr kring från trädgårdmästarns kupa,
kryp och larver störta huvudstupa
ned från träden, allt står hög i blom,
allt är fyllt av doftens rikedom
— skalden Wennerbom
sätter sig i gräset till att supa.

Fåglar tokiga av glädje kvittra,
grästets hundra syrsor spela cittra,
Wennerbom han lyss med bitter min
— när han klunkar sitt eländes vin,
super som ett svin,
solens strålar mot buteljen glittra.

Brännvinet och han de hålla gille
och han mumlar: "brännvinet ger snille,
brännvinet ger tröst, när hoppet far,
skål för ungdomen och det som var,
låt oss ta en klar,
om det här får gå, så får jag dille.

Jag var glad i tron och stor i tanken,
tills jag drunknade i denna dranken,
det är slut med mig se'n femton år,
hejsan, bror butelj, allt skönt förgår,
låt oss ta en tår,
Wennerbom är full, det ger han fanken!"

Och han somnar in, han går till vila,
parkens medlidsamma kronor sila
Litet ljus kring skalden Wennerbom,
milt kastanjen regnar med sin blom,
flaskan ligger tom,
krypen härs och tvärs däröver kila.

Djup och rik är nu hans gudagåva
och i själen stinga inga dova
ångerns smärtor över last och brott,
till sin ungdoms drömland har han nått,
sover ganska gott,
det är skönt för skalder att få sova.




det finns en gnutta av helig form i Frödings fin, fina dikt..

[Harald Davidsson]

Harald


Drömmarna, aftonens rodnad i virvlar,
sovande sjö i en solnedgångs näckros
kom nu med köld och med tystnad, du svarta
syster till honom som gav dig en krans och en
himmelens strålkrans av snö på din panna,
blommande moln fick din ögonfrans bära,
du som går kring i de enklaste kläder
skrattar: - Och valnötsträdshösten är nära?
Blusen som sytts utav skuggor försmår du,
stjärnbeströdd spindelväv bär du om natten ...
Guldet det sover och dimman den driver.
Vem ger jag daggen? Och tårarna - vem?


detta är Paul Celans form..

bra, va

[freddemalte]

Harald


Drömmarna, aftonens rodnad i virvlar,
sovande sjö i en solnedgångs näckros
kom nu med köld och med tystnad, du svarta
syster till honom som gav dig en krans och en
himmelens strålkrans av snö på din panna,
blommande moln fick din ögonfrans bära,
du som går kring i de enklaste kläder
skrattar: - Och valnötsträdshösten är nära?
Blusen som sytts utav skuggor försmår du,
stjärnbeströdd spindelväv bär du om natten ...
Guldet det sover och dimman den driver.
Vem ger jag daggen? Och tårarna - vem?


detta är Paul Celans form..

bra, va

Harald
Va roligt att du lägger ut massor med "störtsköna" text, hur kommer sig detta?

Vänligen

Fredrik

[David H]

Rekoj

jag hittar inte vad jag skrev om dig, jag ska strax i väg, men på den här tråden skriver du bra, jag menar det finns ett djup och en tanke bakom vad du säger, det har också Sailaways, kanske Mullback,,men annars verkar det bara vara destruktivitet..

vad tycker du om mina citat av Ferlin, han var en äkta människa, det var musik i hans poesi, han var bra. Men du sa inget om storinkvisitorn i Dostojewskis bröderna karamasow,, där kan vi se dostojeweskis kristusbild,,
dostojewski var en äkta människa.

Camues ..främlingen upplever jag som ett språkligt mästerverk

Du använder dig ofta av radikala uttryck, jag tolkar dig inte så bokstavligt. Det finns många goda, intressanta människor här på forumet..

Om storinkvistorn... och ondskan. Det berör mig kanske speciellt eftersom jag växt upp med min mamma som är kristen, och Jesus var länge min förebild nr 1. Det har väl präglat min personlighet och mina värderingar, även om jag inte har kvar samma tro. Vad ska jag säga om Dostojevskijs historia, jag vet inte, men mina spontana sympatier hamnar hos Jesus. Dostojevskij, främst har jag intresserat mig för hur han skriver, mer hur än vad.

Vet du, någon riktig diktkännare är jag inte. Min relation till poesi är främst genom de sångtexter jag lyssnar på och memorerar. Leonard Cohen var det som förenade mig och min flickvän if it be your will och hey that's no way to say goodbye spelade vi igen och igen. Men när hon skickar mig dikter Brodsky, Pasternak och Auden... jag hade lite svårt för att ta till mig det, tappar koncentration och fokus. Om Ferlin kan jag inte uttala mig om. Kanske en dag när jag är äldre.

Om Främlingen håller jag med, språkligt underbar,,. men boken lämnade också en obehagskänsla hos mig, lite creepy, kanske sårar mig för att jag är enkel och naiv. En annan bok av Camus värre, minns inte namnet

[Harald Davidsson]

Rekoj

Främlingen är oerhört rak, sibyllan av Pär Lagerkvist har något av samma direkthet, den nakna luchen har också liknande rakhet, men symboliskt helt komplex, medan främlingen och Sibyllan känns naivistiska. men alla dessa tre böcker förmedlar öppenhet till läsaren som gör att han verkligen kan komma in i texten, alltså en oerhörd närhet. men dostojewskis historier är nästan hallucinationer, huvudpersonerna proppfulla av känsla, av intensitet av liv. Börjar man med en av dostojewskis böcker blir den en del av ens tillvaro, fast att han är död är han mycket närvarande i rummet, verkligen pratar med en själv. Fast samuels Beckets böcker har känts som djupa vänner.Hans romanfigurer är så nakna och avskalade att det inte finns något kvar att dölja. Men för mig har dylan varit den stora hjälten, utan hans närvaro, världen hade säkert gått under för 50 år sedan.

Ferlin har ett väldigt djup i sin enkelhet.

[David H]

Rekoj

Främlingen är oerhört rak, sibyllan av Pär Lagerkvist har något av samma direkthet, den nakna luchen har också liknande rakhet, men symboliskt helt komplex, medan främlingen och Sibyllan känns naivistiska. men alla dessa tre böcker förmedlar öppenhet till läsaren som gör att han verkligen kan komma in i texten, alltså en oerhörd närhet. men dostojewskis historier är nästan hallucinationer, huvudpersonerna proppfulla av känsla, av intensitet av liv. Börjar man med en av dostojewskis böcker blir den en del av ens tillvaro, fast att han är död är han mycket närvarande i rummet, verkligen pratar med en själv. Fast samuels Beckets böcker har känts som djupa vänner.Hans romanfigurer är så nakna och avskalade att det inte finns något kvar att dölja. Men för mig har dylan varit den stora hjälten, utan hans närvaro, världen hade säkert gått under för 50 år sedan.

Ferlin har ett väldigt djup i sin enkelhet.

Ja, Dylan det är bra. Like a rolling stone, mycket fint och likaså the times they are a-changing. Det tog dock lång tid för mig att börja lyssna på honom. Jag har haft förkärlek för de lite mer mjuka typerna vet du, Paul Simon. Mina föräldrar gifte sig till Simon & Garfunkel och nu säger mamma att hon vill ha dem till sin begravning också, hihi.
Min favoritbok av Pär Lagerkvist var Barabbas. I Barabbas var jag Barabbas tyckte jag när jag läste den. Sibyllan har jag inte läst.

[Harald Davidsson]

FREDRIK


Varför jag lägger ut dessa texter, det kommer helt spontant från Saguna Brahman, jag är bara mig själv som centrum i mitt medvetande, förmedlar vad jag känner och upplever, och nu när jag befinner mig mitt i Sagunas medvetande så blir det så här, men det är ju jag som skriver, fast min upplevelse har ändrats, jag upplevde att forumet saknade riktig skönhet, alla dessa texter om varför solen lyser och varför inte einstein sa det och datten, det blir som beskrivningar av olika maskindelar i en motor, ifall den insprutningen är från höger eller vänster, jag vill ha LIV och känsla och skönhet, men detta med Saguna handlar om att bryta ner den oheliga formen, och försöka börja jämka in sig på tredje ögat, där det inte finns några begränsningar, där fantasi och verklighet, evighet och tid flyter ihop, jag skriver som i ett sammanbrott i mig själv för den form jag tidigare varit beroende av...jag höjer alltså med dessa texter t.ex. Celans nivån på forumet,  jag tar alltså upp forumet istället för att trycka ner det.

[Harald Davidsson]

Rekoj

jag lyssna på Paul Simon för en tid sedan, dessa sånger kändes alltför kraftlösa, de kunde inte riktigt hävda sig emot
t.ex. Dylans eller Elvis sånger från samma tid, de är lite bättre peter paul and mary eller kingstone trio..och som musik gillar jag verkligen mick jaggers egna inspelningar, primitive cool osv..precis som Guns and R. har några riktigt sköna låtar. Och Roy Orbinsons I drove all night känns på gränsen till helig.

[Harald Davidsson]

Jag spela like a bridge over troubled water  och kollade ifall de indiska lyssnarna kunde uppleva nåt, men de var negativa, och då kände jag att den sången var lite av svensk-topps-musik, det är någonting som saknas i den musiken,

[David H]

Ja, vi skiljer oss åt där. Du tar avstånd från svenskarna, medan jag ofta sympatiserar med dem/oss. Med musik, det ändras hela tiden. Det som känns helt rätt att lyssna på ena dagen har tappat intresse nästa dag, för att sen bli återfunnet igen vid ett tredje tillfälle. Senaste låten jag lyssnat ppå med Dylan, glömde säga, Hurricane, riktigt skön låt. Och Manja skickade mig en låt "Love minus Zero - no limit", hade jag aldrig hört förut, den var fin.

[Harald Davidsson]

hARALD



Hyperions ödessång

Ni vandrar däruppe i ljuset  
 På mjuka stigar, sälla himlaväsen!  
   Glänsande gudafläktar  
     Vidrör er lätt,  
       Som harpistens fingrar  
         Heliga strängar.

Utan öde, som det sovande  
 Lindebarnet, andas de himmelska;  
   Kyskt bevarad  
     I ödmjuk knopp,  
       Blommar evigt  
         Säll deras själ,  
           Och de saliga ögonen  
             Blickar i stilla  
               Evig klarhet.

Men oss är givet,  
 Att ingenstans få ro,  
   De störtar, de faller  
     De lidande mänskor  
       Blint från stund  
         Till stund  
           Som vatten från klippa  
             Till klippa kastade  
               Genom åren ner i ovissheten.





den här dikten av Hölderlin känns som heliga form
…

[Harald Davidsson]

Jag gillade svarte Rudolf han dansar då john holm och Ola magnell sjunger duett, den är så äkta, den inspelningen,
och när dimman lättar  av bernt staf..jag gillar svenska musik, speciellt thotstein Bergmans dan andersson och ..minns ej hans namn...som gjort en underbar inspelning av Ferlins dikter--blues sångare..