Om allt är en dröm - en illusion

[klorofyll]

Spelar ingen roll om allt är en dröm/illusion eller ej. Man behöver mat ändå, sova, gå på dass. Vara tillsammans med andra, få körlek, värme, närhet... Man kan bli sjuk, råka ut för olyckor ändå. Vore allt en dröm, en illusion, borde man kunna tänka bort alla problem. Men utan problem, skulle man se det fina då? Kan någon av er tänka bort alla era problem, tänka er mätta och lyckliga?

Ja kanske är livet (eller rättare sagt den upplevelse av tillvaron som utgör ens liv) en slags hägring eller illusion av något annat - om så är fallet, är ju frågan av vad? Och så länge ingen kunskap erbjuds gällande om så är fallet och vad det skulle kunna vara så spelar det ju som sagt ingen roll.

Jag tror att det finns en reality i grunden som vi kan komma mer eller mindre nära, to get there we have to change or minds many times, turn our heads round and round. Man kanske har en viss illusion om verkligheten, men illusioner är inte fullkomliga, så när vi då möter något i tillvaron som klargör våra illusioners begränsningar, så reagerar vi känslomässigt.

[Pilatus]

Man kanske har en viss illusion om verkligheten, men illusioner är inte fullkomliga, så när vi då möter något i tillvaron som klargör våra illusioners begränsningar, så reagerar vi känslomässigt.

Vi borde i så fall bry mer om det vi vet något om. Allt detta prat om illusioner låter som om Skaparen hittat på en massa trams för att göra livet bedrägligt, att vi ständigt skall känna oss lurade. Jag har inte en sådan känsla. För den som ständigt går med ångest att leva i en illusion, pröva att läs något om kritisk realism!

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kritisk_realism

[klorofyll]

Vi borde i så fall bry mer om det vi vet något om.

Jag vet ingenting. Förr visste jag allt.

[Algotezza]

Begreppet illusion behöver väl inte vara absolut, eller...? Det är bara illusoriskt i relation till det vi finner mer verkligt. Om allt är en illusion, upplöses begreppet illusion.

[Algotezza]

Vi borde i så fall bry mer om det vi vet något om.

Jag vet ingenting. Förr visste jag allt.

Förmodligen vet du någonting. Mellan allt och ingenting.

[Pilatus]

Vi borde i så fall bry mer om det vi vet något om.

Jag vet ingenting. Förr visste jag allt.

Det är förvisso självmotsägande! Hur kan du veta att du inte vet något och hur kan du ha någon kunskap om att du visste "allt" förr om åren? Det var Sokrates som tyckte sig veta att "det enda som jag vet är att jag ingenting vet".

[Illusionen]

Bryr sig verkligheten om våra ekvationer? Logik/matematik gäller det vi säger om världen, våra utsagor om världen. Det som sker sker.Världen bara finns även om det kan finnas relationer och förhållanden i verkligheten som kan symboliseras och beskrivas matematiskt. Gyllene snittet/fibonacciserien...

Nej, verkligheten bryr sig inte om ekvationer, men den bryr sig om den verklighet som beskrivs med hjälp av ekvationer. En ytterligare dimension t ex är ju någonting verkligt alldeles oavsett vår förmåga att uppleva den eller ens att kunna föreställa oss den annat än som just en del av en ekvation. Naturen upplever vi på tredimensionellt sätt. Illusionens hypotetiska modell får mig inte att förstå någon aspekt av tillvaron som förefaller saknas i vår enkla världsbild. Om jag förstod vilket problem modellen avser att lösa vore det i alla fall en start.

Mitt koncept är inte tänkt att förklara ”någon aspekt av tillvaron som förefaller saknas”. Verkligheten
är definitionsmässigt sådan vi förnimmer den, och då är det svårt att hävda att något saknas atomärt.
Målsättningen med konceptet anges i konceptets inledning, och kan sammanfattas som att förslag
till svar ges på fundamentala frågor som t ex, Vad är tid ?
En teori inom ämnesområdet, som saknar svar på denna fråga, saknar trovärdig grund.
I förlängningen förklaras bl a relativitetsbegreppet, utan att postulat behöver tillgripas, vilket vare sig
Lorentz eller Einstein klarade av. Därutöver redovisas en imaginär effekt, som balanserar ”relativiteten”.
En metafysisk modell, ∆Ø, krävs dock för detta, då resonemanget vilar på ej atomärt förnimbara
(= "bortom" rum-tiden) egenskaper. Så min slutsats är att utan metafysik är det svårt att frigöra sig från
verklighetens invanda kännetecken och storheter.
Om man nu nöjer sig med verkligheten, så som den gestaltar sig, är det givetvis inget fel.
Är man däremot nyfiken på varför verkligheten beter sig som den gör, så räcker inte enbart det förnimbara
som förklaring.

/ Illusionen

https://www.youtube.com/watch?v=P5ItNxpwChE

PS
"Illusionens Gud visste vad han gjorde då han gav oss våra sinnen och vår förmåga att filosofera om världen."
En trevlig och helt korrekt slutsats, Pilatus !

[Pilatus]

Målsättningen med konceptet anges i konceptets inledning, och kan sammanfattas som att förslag till svar ges på fundamentala frågor som t ex, Vad är tid ? Om man nu nöjer sig med verkligheten, så som den gestaltar sig, är det givetvis inget fel. Är man däremot nyfiken på varför verkligheten beter sig som den gör, så räcker inte enbart det förnimbara som förklaring.

Till att börja med har vi kommit fram till en förklaring om vad tid handlar om och hur vi kan definiera den. Avståndet mellan två punkter i en händelse kan mätas med hjälp av SI-enheten för tid (s) som är sekund. Liksom längd (m) kan mätas i SI-enheten meter. På motsvarande sätt för massa, elektrisk ström, temperatur, substansmängd och ljusstyrka. Det finns ingenting magiskt som urskiljer tiden från andra SI-enheter.

En alldeles fundamental egenskap med materien är att den är ekvivalent med energi. Materien innehåller energi, energin har rörelse som form, materien befinner sig i rörelse. En hel del kan termodynamik och entropi förklara. Så det är direkt fel att påstå att det saknas förklaringsmodeller till "varför verkligheten beter sig som den gör".

Så min fråga kvarstår, vad finns det att veta som ingen lyckats förklara? Jag har pekat på den lucka som det talats mycket om under de senaste trettio åren, en teori för allting. Strängteorier och M-teorin. Kan inte dessa binda samman kvantfysik och relativitet? Man är inte framme vid målet, men man arbetar med ett väl definierat problem.

[klorofyll]

Begreppet illusion behöver väl inte vara absolut, eller...? Det är bara illusoriskt i relation till det vi finner mer verkligt. Om allt är en illusion, upplöses begreppet illusion.

Spontant tänker jag, nej, begreppet illusion kan inte vara absolut, den slutsatsen gör jag med anledning av att, känslor väl inte kan vara helt obesvarade i praktiken...

[klorofyll]

Vi borde i så fall bry mer om det vi vet något om.

Jag vet ingenting. Förr visste jag allt.

Förmodligen vet du någonting. Mellan allt och ingenting.

Jag har märkt att i de stunder då man är helt ärligt, vilket jag var när jag skrev det ovan, så ändras verkligheten, jag känner nu att jag faktiskt vet något.

[klorofyll]

Vi borde i så fall bry mer om det vi vet något om.

Jag vet ingenting. Förr visste jag allt.

Det är förvisso självmotsägande! Hur kan du veta att du inte vet något och hur kan du ha någon kunskap om att du visste "allt" förr om åren? Det var Sokrates som tyckte sig veta att "det enda som jag vet är att jag ingenting vet".

Men vetskap kanske inte är enda sättet att få kunskap om världen... kanske kan man också känna saker?

[Pilatus]

Det var Sokrates som tyckte sig veta att "det enda som jag vet är att jag ingenting vet".

Men vetskap kanske inte är enda sättet att få kunskap om världen... kanske kan man också känna saker?

Vad vi känner eller tycker är inte kunskap i epistemologisk mening. Kunskap kan vi skaffa oss om det vi har goda skäl tro också är sant.

[klorofyll]

Men vetskap kanske inte är enda sättet att få kunskap om världen... kanske kan man också känna saker?

Vad vi känner eller tycker är inte kunskap i epistemologisk mening. Kunskap kan vi skaffa oss om det vi har goda skäl tro också är sant.

Okej, intressant! Men vad är det man egentligen vet när man påstår "att man inte vet någonting"?

[Pilatus]

Vad vi känner eller tycker är inte kunskap i epistemologisk mening. Kunskap kan vi skaffa oss om det vi har goda skäl tro också är sant.

Okej, intressant! Men vad är det man egentligen vet när man påstår "att man inte vet någonting"?

Det är nonsens! Bara om man är utpräglat skeptisk till att vi kan veta något, (som t ex Hans Mathlein kunde vara i Filosofiska rummet) så kan man till slut börja tvivla på att man är sina föräldrars barn. Mathlein sa sig tro att vi visserligen kunde veta något, men han tillade snabbt, "men gör vi det då?" Han fick ett exempel, tänkte en sekund och sade sedan prövande: "Det där skulle jag vilja granska." Alltså, i det partikulära fallet var det inte så himla säkert att det vi trodde oss veta verkligen var hugget i sten.

Det verkar hopplöst, klart vi vet en massa. Frågan är dock ofta, om det verkligen motsvarar de mer stränga kraven på vetande. Kanske inte, men vi kan ofta med litet hjälp av någon bok eller internet finna en skapligt god källa. Men till vardags vet vi mycket om det vi har omkring oss.

[Illusionen]

Målsättningen med konceptet anges i konceptets inledning, och kan sammanfattas som att förslag till svar ges på fundamentala frågor som t ex, Vad är tid ? Om man nu nöjer sig med verkligheten, så som den gestaltar sig, är det givetvis inget fel. Är man däremot nyfiken på varför verkligheten beter sig som den gör, så räcker inte enbart det förnimbara som förklaring.

Till att börja med har vi kommit fram till en förklaring om vad tid handlar om och hur vi kan definiera den. Avståndet mellan två punkter i en händelse kan mätas med hjälp av SI-enheten för tid (s) som är sekund. Liksom längd (m) kan mätas i SI-enheten meter. På motsvarande sätt för massa, elektrisk ström, temperatur, substansmängd och ljusstyrka. Det finns ingenting magiskt som urskiljer tiden från andra SI-enheter.

En alldeles fundamental egenskap med materien är att den är ekvivalent med energi. Materien innehåller energi, energin har rörelse som form, materien befinner sig i rörelse. En hel del kan termodynamik och entropi förklara. Så det är direkt fel att påstå att det saknas förklaringsmodeller till "varför verkligheten beter sig som den gör".

Så min fråga kvarstår, vad finns det att veta som ingen lyckats förklara? Jag har pekat på den lucka som det talats mycket om under de senaste trettio åren, en teori för allting. Strängteorier och M-teorin. Kan inte dessa binda samman kvantfysik och relativitet? Man är inte framme vid målet, men man arbetar med ett väl definierat problem.

När du använder dig av händelser, f(tid), och punkter, f(rum), för att besvara frågan, VAD ÄR TID ?,
så utgår du från den förnimbara verkligheten (= rum-tiden) och dess egenskaper och storheter.
Fenomenet TID kan av det skälet, enligt min uppfattning, omöjligt härledas enbart via rum-tiden.

Med din förklaring kan du t ex mäta tid, men du vet inget om vad det är för fundamentala samband
som tid representerar.
Det samma gäller när man i brist på annat ”definierar” tid som det ”man mäter med klockor”.

/ Illusionen