sociala perversioner

[Algotezza]

Om vi uppfattar människor som si eller så har primärt att göra med vår egen erfarenhet, vilka vi själva är, då hur vi uppfattar andra är en bild som uppkommer i reaktionen mellan oss själva, ytterst vår erfarenhet, och "den andre". Hur den andre är i sig vet vi inte, vi vet bara hur vi själva reagerar när vi möter honom/ henne och vilken bild vi då skapar av den andre. Så om man mött "en sådan person" eller ej har att göra med vilken bild jag skapat av denne i vårt ömsesidiga möte och om jag då via min bild av den andre identiferat denne som just "sociopat"/ "psykopat" eller någon annan behändig etikett vi kategoriserar andra med.

Ja uppenbarligen så projicerar du egenskaper på andra människor utifrån din "erfarenhet".

Vilka egenskaper är det jag projicerar på andra menar du som du tydligen inte gör gentemot mig, menar du?

Hur kan jag veta att det inte under allas yta, även min, "lurar oförstånd och tvättäkta egoism"? Jag menar, detta, att det under ytan"lurar oförstånd och tvättäkta egoism",  är i mina ögon ett omdöme som till största delen vilar på emotionell grund. Känslor är viktiga men dina känslor inför andra säger mer om dig än om dessa.

Som sagt, din naivitet skiner igenom. Det du säger handlar mer om dig än om de karaktärsdrag som andra benämner som "psykopati".

Att jag inte har samma erfarenhet som du skiner väl igenom. Kalla det naivitet om du vill. Var och en har ju sin erfarenhet.

Det handlar också om vilka sidor man förmår se hos andra och hur man etiketterar andra.


MVH

Algotezza

[Algotezza]

Ett exempel:
En person jag känner som är 47 fick låsa in sig på toaletten när hennes 13-åriga dotter blev arg eftersom dottern skulle mörda modern med en kökskniv.

Är det i detta fall så att problemet ligger i mammans föreställningar om dottern eller har dottern ett problem?

Ja, men det finns väl en förhistoria till detta. Det dök väl inte upp som gubben ur lådan? Vilket ansvar hade mamman för situationen? Vilken etikett mamman sätter på sin dotter och vilken diagnos dottern får av psykvården har väl i högsta grad att göra med andras föreställningar om 13-åringen, och hur man sedan väljer att lösa problemet.

Problemen finns i verkligheten. En annan sak är hur vi etiketterar dem och ser på våra medmänniskor. Etiketter och vår syn på andra finns väl i våra föreställningar, eller hur...?

Finns det andra diagnoser, andra etiketter, andra sätt att se på varandra, andra sätt att belysa problemen?

Lätt att måla upp något man tycker är en entydig situation med offer och förövare, men är det så enkelt och entydigt som i de bilder vi målar upp av verkligheten? Varje problem har många infallsvinklar och det är inte säkert att de vinklingar vi spontant i förstone känner stämmer håller i längden eller är de mest konstruktiva.

Ett problem kan beskrivas på mer än ett sätt.

Visst, jag är väl bara en naiv idiot som inte upplevt tillräckligt  av livets och människornas djävelskap för att få ha en åsikt om psykopati och verka trovärdig i andras ögon. Men jag har sett och upplevt mitt skit, jag har min erfarenhet, men jag talar inte alltid så högt om det. Men det kanske "skiner genom" ändå...

MVH

Algotezza

[PopJimmy]

Vilka egenskaper är det jag projicerar på andra menar du som du tydligen inte gör gentemot mig, menar du?

Det är ju ditt resonemang jag tar upp - jag resonerar inte såhär naivt, jag gör bara det här för att påvisa det löjliga i att haka sig fast i detta sätt att resonera.

Jag försöker bara säga att ditt sätt att lyfta fram "problemet" med sailaways sätt att resonera handlar om dig själv och ditt sätt att projicera.


Du försöker sätta sailaways "på plats" genom att säga att han "projicerarar", men samtdigit är då dettta bara ett projicerande av dig -  utifrån DITT sätt att resosonera. Det är alltså inget argument mot det sailaways säger. Alltså är din "kritik" helt trivial och bör inte tas på allvar.

Det jag försöker säga att det du gör helt enkelt blir lite fånigt.

Att jag inte har samma erfarenhet som du skiner väl igenom. Kalla det naivitet om du vill. Var och en har ju sin erfarenhet.

Vad som är din erfarenhet skiter jag egentligen i (jag gör inte detta för att alla dina erfarenheter inte har relevans, jag gör detta eftersom jag speglar ditt sätt att relatera till detta. Du skiter i vad han säger vilket medför i att jag skiter i vad du säger). Det jag försöker säga är att du försöker med hjälp av din erfarenhet att förvränga sailaways erfarenheter. Du förnekar alltså relevansen i det han säger, och ersätter det han säger med en försköning. Du utger dig för att "förkasta" sailaways upplevelse men samtidigt smyger du in din upplevelse och försöker säga att den är "mer korrekt" än hans.

Det du gör är fånigt eftersom du helt förbiser det han säger, du tar inte honom på allvar, vilket gör att det blir mycket svårt att ta dig på allvar.


Om det är, som du säger, att han projicerar, så gör du det med, och därför är det banalt av dig att påpeka att sailaways projicerar, ungefär som det vore något "fult" och "dåligt". Du själv gör ju samma sak då. Du påpekar att någon annat gör ett misstag för att ha "rätt", men gör samtidigt då samma misstag själv.

Det handlar också om vilka sidor man förmår se hos andra och hur man etiketterar andra.

Precis. Du förmår helt enkelt inte att se vissa sidor hos andra.

[PopJimmy]

Ja, men det finns väl en förhistoria till detta. Det dök väl inte upp som gubben ur lådan? Vilket ansvar hade mamman för situationen? Vilken etikett mamman sätter på sin dotter och vilken diagnos dottern får av psykvården har väl i högsta grad att göra med andras föreställningar om 13-åringen, och hur man sedan väljer att lösa problemet.

Problemen finns i verkligheten. En annan sak är hur vi etiketterar dem och ser på våra medmänniskor. Etiketter och vår syn på andra finns väl i våra föreställningar, eller hur...?

Finns det andra diagnoser, andra etiketter, andra sätt att se på varandra, andra sätt att belysa problemen?

Lätt att måla upp något man tycker är en entydig situation med offer och förövare, men är det så enkelt och entydigt som i de bilder vi målar upp av verkligheten? Varje problem har många infallsvinklar och det är inte säkert att de vinklingar vi spontant i förstone känner stämmer håller i längden eller är de mest konstruktiva.

Men varför säger du detta till mig? Jag har inte, på något sätt, motsatt mig det du säger.

Ett problem kan beskrivas på mer än ett sätt.

Tydligen inte eftersom det var fel att beskriva problematiken genom att använda termen "psykopati". Detta var visst fel sätt att beskriva problematiken, och du sitter på "rätt" sätt att beskriva problematiken, dvs, du förnekar att problemet existerar.


Vi pratar om helt olika problem, vi gör detta eftersom du och Avantgardet aldrig förstod vad sailaways försökt säga. Ni förstod aldrig hans problembild utan körde över honom.

Lyssna på vad han säger istället för att säga att han gör på "fel  sätt" dvs "projicerar", och att du och Avantgardet ser på "rätt" sätt.

Det du och Avantgardet sagt i denna tråd, har träffat fel från första stund. Ni pratar om ett helt annat problem än vad jag och sailaways gör. Skapa en annan tråd om ni vill diskutera ett annat problem än det sailaways försök undersöka.

[Algotezza]

Vilka egenskaper är det jag projicerar på andra menar du som du tydligen inte gör gentemot mig, menar du?

Det är ju ditt resonemang jag tar upp - jag resonerar inte såhär naivt, jag gör bara det här för att påvisa det löjliga i att haka sig fast i detta sätt att resonera.

Jag försöker bara säga att ditt sätt att lyfta fram "problemet" med sailaways sätt att resonera handlar om dig själv och ditt sätt att projicera.


Du försöker sätta sailaways "på plats" genom att säga att han "projicerarar", men samtdigit är då dettta bara ett projicerande av dig -  utifrån DITT sätt att resosonera. Det är alltså inget argument mot det sailaways säger. Alltså är din "kritik" helt trivial och bör inte tas på allvar.

Det jag försöker säga att det du gör helt enkelt blir lite fånigt.

Att jag inte har samma erfarenhet som du skiner väl igenom. Kalla det naivitet om du vill. Var och en har ju sin erfarenhet.

Vad som är din erfarenhet skiter jag egentligen i (jag gör inte detta för att alla dina erfarenheter inte har relevans, jag gör detta eftersom jag speglar ditt sätt att relatera till detta. Du skiter i vad han säger vilket medför i att jag skiter i vad du säger). Det jag försöker säga är att du försöker med hjälp av din erfarenhet att förvränga sailaways erfarenheter. Du förnekar alltså relevansen i det han säger, och ersätter det han säger med en försköning. Du utger dig för att "förkasta" sailaways upplevelse men samtidigt smyger du in din upplevelse och försöker säga att den är "mer korrekt" än hans.

Det du gör är fånigt eftersom du helt förbiser det han säger, du tar inte honom på allvar, vilket gör att det blir mycket svårt att ta dig på allvar.


Om det är, som du säger, att han projicerar, så gör du det med, och därför är det banalt av dig att påpeka att sailaways projicerar, ungefär som det vore något "fult" och "dåligt". Du själv gör ju samma sak då. Du påpekar att någon annat gör ett misstag för att ha "rätt", men gör samtidigt då samma misstag själv.

Det handlar också om vilka sidor man förmår se hos andra och hur man etiketterar andra.

Precis. Du förmår helt enkelt inte att se vissa sidor hos andra.

Ja, och du fortsätter ju på samma sätt som du anklagar mig för. Här projiceras hej vilt. Så hur meningsfull blir den här diskussionen?

Jag tar sailaways upplevelse som hans upplevelse på allvar men det kanske finns fler sätt att se på situationen som den kanske kan se som har den på distans, som tredje part.

Jag känner igen dina anklagelser att inte ta andra på allvar. Är det att ta på allvar att bara hålla med, inte ifrågasätta? Jag ifrågasätter inte att andra känenr och upplever vad de känenr och upplever men det finns väl fler relevanta synvinklar på samma problem. Det är väl vitsen med filosofi att visa på dessa.

Löser det några problem att kalla andra psykopater?

MVH

Algotezza

[Avantgardet]

Fattar inte den här grejen Jimmy. Om man nu vill propagera för sin Sanning kan man väl blogga eller nåt, trodde det här stället var till just för bredden på tolkningar och infallsvinklar. Det kallas att berika en diskussion. Varför ska det vara så viktigt att driva en linje? Med den inställningen så kommer du ofrånkomligen misstolka vartenda inlägg som inte bekräftar det du redan på förhand vill ha sagt. Är det så svårt att föreställa sig att någon (ja, kanske till exempel endera jag själv eller Algotezza i denna tråd) faktiskt förstår de inlägg han eller hon läser men ändå kan söka bidra med en nyansering? Är det ett problem, anser du?

[Minded]

En kultursocial betingad aversion mot tonårstjejrer som i sin frigörelse period vill ha självbestämmande över sin egen framtid och kropp. Kan i extrema fall leda till att det patriakalat grundade stambeteendet slår över och medför Tonårstjejens omedelbara död.
Detta torde vara en social perversion i de flesta samhällen.

När patriarkens skamkänslor är mer värda en ett människoliv, så har han hamnat i en total återvändgränd.

Minded, hur skulle detta kunna bli "han som sa det var det"?

Social perversion? Fortfarande har ingen definierat det. Den som försöker göra det kommer att misslyckas i sitt uppsåt. Om inte allting ska kunna klassas som det, vilket skulle göra själva ordet irrelevant att tala om. Vilket, innebär att alla chansar på saker som skulle kunna stämma in på det. Säg ungefärligt som 'saker som normalt inte bör hända i ett samhälle'.

Först och främst vem är normal? Svensson som köper aftonbladet och har 1½ barn? Vi måste veta det för att kunna avgöra vad som inte är normalt. Bör hända? Borde? I betydelsen borde, för att faktiskt kunna klassas som normalt beteende? Dvs att det dels inte finns något som kan klassas som 'normalt', dels att det ändå är upp till 'någon' att bedöma det hela från situation till situation ändå. Kort sagt i stort sett frånvaro av regler och struktur.

Alternativt, så kan man se det ur perspektivet om effektivitet för samhällets/sammanslutningens totala överlevnad. Ur detta perspektiv, som egentligen också är lika gott som något annat, men ändå bör nämnas eftersom att det ger en uppfattning om ont/gott, rätt/fel och därför också (typ) normalt/onormalt. Säg att situationen du beskrev ovan inträffade. Säg att situationen hade slutat annorlunda, att tonårstjejen som själv vill bestämma över sin kropp lyckades kuppa och ta över ledningen av samhället, kort genom att störta patriarkatet. Vad ska då alla andra som därför hamnar under tonårstjejen göra? För nu är ju hon in control of befolkningen istället. Dvs hon har kontroll över alla andras kroppar just eftersom att hon har kontroll över sin egen. Hon har makten att bestämma rätt och fel, normalt och onormalt. Så vad som har hänt är att patriarkatet bara bytt namn och form. Det skulle istället - med förakt - ses på och kallas tonårstjejen med den egna kroppen. Men det skulle också ändra namn till något enklare. Typ drottning eller så. Varpå folk skulle kunna börja förhålla sig till drottningen som de tidigare gjorde med patriarkatet. Samma situation. Bara andra namn, andra ansikten. Men samma situation.

Och sist, patriarkatet är det som byggt upp samhället till vad det är. Just eftersom att det varit motståndskraftigt, haft en instinkt om egen överlevnad. Menar du att allt positivt patriarkatet någonsin gjort inte skulle betyda jack shit, bara för att de en gång senare blev skamsna? Vem säger att deras döttrar och söner ens skulle levt idag, om inte patriarkatet haft den värdegrunden redan från början? Det som lever vill oftast fortsätta leva. Man gör det genom att skydda sig själv, och allt som kommer från en själv. Man skyddar sina investeringar, så att säga. Precis som du inte är helt villig att släppa din ståndpunkt i ens den här diskussionen. Eller jag själv. Eftersom att det är vår egen ståndpunkt, den grundar sig på hela vårt egna upplevda liv. Detta kan kallas konservatism. Att inte hoppa ut för stupet bara för skojs skull, för att se vad som händer. Nej, jag tar hellre det säkra före det osäkra, och behåller livet, trots att jag inte faktiskt får veta vad som skulle hänt.

Ledare är ledare just eftersom att de leder. Och just det faktum att de leder, leder till att saker och ting händer, förändras.

Kan ledarna som byggt samhället, själva det sociala, anses besitta egenskaper som klassas som sociala perversioner?

[PopJimmy]

Ja, och du fortsätter ju på samma sätt som du anklagar mig för. Här projiceras hej vilt. Så hur meningsfull blir den här diskussionen?

Det är klart den inte är meningsfull, det är ju det jag försökt säga dig hela tiden! Det är inte meningsfullt att reducera vad andra människor säger till "projiceringar", bättre är istället att se relevansen i vad de försöker säga, vilket ni, hittils inte gjort.

Både du och Avantgardet har helt missat poägen i vad sailaways försöker säga. Skit samma i etiketten, det handlar om något helt annat.

Jag tar sailaways upplevelse som hans upplevelse på allvar men det kanske finns fler sätt att se på situationen som den kanske kan se som har den på distans, som tredje part.

Visst. Jag återkommer till detta.

Jag känner igen dina anklagelser att inte ta andra på allvar. Är det att ta på allvar att bara hålla med, inte ifrågasätta? Jag ifrågasätter inte att andra känenr och upplever vad de känenr och upplever men det finns väl fler relevanta synvinklar på samma problem. Det är väl vitsen med filosofi att visa på dessa.

Du lyfter fram extremerna. Jag håller inte alltid med sailaways, men jag förstår i alla fall vad han försöker säga.

här kan vi ställa upp en femstegsmodell för för ett budskap tas emot i en en kommunikativ process:
1. sent
2. recieved
3. understood
4. agreed
5. acted on

Mitt förhållningsätt till sailaways ligger mellan 3 och 4, dvs understood och agreed. Ditt och Avantgardets förhållningstätt ligger istället mellan 2 och 3.

Avantgardets modell ser däremot ut såhär (såvida han inte updaterat den):
1. sent
2. recieved

Men jag tycker inte det räcker.

Löser det några problem att kalla andra psykopater?

Okej, du lyfter fram två saker:
1. Hur tillvida det "löser några problem att kalla andra psykopater"
och
2. Om det "kanske finns fler sätt att se på situationen som den kanske kan se som har den på distans, som tredje part".


Jag ska kortfattat förklara varför du och Avantgardet bara mottagit det sailaways eller jag säger men ännu inte förstått det.


Jag kan, utan problem, se relevansen i Hitlers agerande och columbine studenterna osv. Jag kan försvara deras känslor. Men denna diskussion handlar inte om detta.



Du frågar: "Löser det några problem att kalla andra psykopater? ". Men du har tyvärr inte reflekterat djupare kring din egen frågeställning. Den naturliga följdfrågan på denna fråga är: "Löser problem, för VEM?".

För sailaways, som är arton år och som hela livet haft en mor som varit otroligt känslomässigt distanserad, till och med då han hade riktigt allvarliga ätstörningar, så måste denna diagnos vara kännas som en enorm lättnad.

För någon 50-60 åring som aldrig kommit i kontakt med problemet i vardagen kan det säkert vara "fult" att ta ställning. Du kanske tycker det är "helt i sin ordning" för en mor att inte ge något som helst stöd åt sina barn, att snarare motarbetat sitt egna barns välmående då en diagnos för ätstörning uppdagats? Men kanske har inte heller sailaways haft en ätstörning heller? Är denna diagnos bara förtryckande för sailaways? Är det förtryckande för människor att få ett samlingsnamn för en grupp beteenden vars konsekvenser leder till att inre organ kollapsar p.g.a. tvångsmässig matkontroll?


Är allt i sin ordning, för den "tredje part" som i sin "distans" inte vill ta ställning då en fjortonårig dotter plötsligt får ett vredesutbrott och misshandlar sin mamma tills hon ligger och grinar på marken, samtidigt som dottern står och hånflinar åt sin gråtande och misshandlade mamma?


Jag menar inte att "ettiketten" psykopati är ett slags "magiskt trollspö", det har jag aldrig påstått.


Men för sailaways måste det antaligen vara enormt lättande att få en förklaring för den skit han gått igenom.

Jag själv ställer mig frågande inför, om man kan klassa hans mammas störning som "psykopati", detta gjorde jag från första stund han berättade detta för mig, men det innebär inte att jag på något sätt försöker försköna andra människors störda beteende.


Jag själv är psykiskt störd i vissa kanter, för mig är detta något som bör tas på allvar, och inte trivivaliseras bort.

[Morningstar]

tjhtrsyhref

[PopJimmy]

Fattar inte den här grejen Jimmy. Om man nu vill propagera för sin Sanning kan man väl blogga eller nåt

Tja, det är bara att börja blogga om du känner så.

, trodde det här stället var till just för bredden på tolkningar och infallsvinklar.

Ja, och det är tråkigt att du inte vill ta mina tolkningar och infallsvinklar på allvar, utan hänvisar mig till en blogg.

Varför ska det vara så viktigt att driva en linje? Med den inställningen så kommer du ofrånkomligen misstolka vartenda inlägg som inte bekräftar det du redan på förhand vill ha sagt. Är det så svårt att föreställa sig att någon (ja, kanske till exempel endera jag själv eller Algotezza i denna tråd) faktiskt förstår de inlägg han eller hon läser men ändå kan söka bidra med en nyansering? Är det ett problem, anser du?

Men poängen är fortfarande att ni inte sett relevansen i det sailaways försöker kommunicera. Jag håller naturligtvis med om att det finns ett problem med diagnosställande. Detta har jag själv stött på i praktiken då jag möter läkare som klappar mig på axeln och säger att "det är många killar i min ålder som har problem med erektioner" - med undertoner kring att jag ser sex som något prestationsmässigt, när det för mig istället handlar om en fysisk skada som riskeras att läka fel. Klart jag fattar problemet. Men det sorgliga är att ni inte fattar att jag fattar vad ni försöker säga, samtidigt som ni inte fattar att jag fattat vad sailaways försöker säga samtidigt som ni inte gör det.


Vad är det du försöker nyansera? Vad är det för något jag försöker förneka i det du försöker lyfta fram för mig? Handlar det om att jag inte förstår problemet med diagnostisering eller är det något utöver detta som jag missat?


Klart du kan nyansera saker. Men jag tror sailaways som skapade denna tråd, som uttalat har grava psykiska problem, inte behöver någon som sitter i värmen och "ifrågasätter" honom. Han behöver stöd.

Naturligtvis man man komma med nyanseringar, men det är inte samma sak som "nyanseringar". Men då måste man först nå nivå 3, dvs förståelse. Det du har gjort är att du tagit emot det han sagt och börja spinna iväg tolkningar utan att riktigt förstått vad som är relevant i det han försöker säga.

Du kan naturligtvis prata om andra saker än det han försöker förmedla, men reducera då inte hela hans strävan att få ordning i sin tillvaro till "projiceringar". Han försöker verkligen förstå sin relation med sin mamma, det är allt.

[Tractatus]

Om vi uppfattar människor som si eller så har primärt att göra med vår egen erfarenhet, vilka vi själva är, då hur vi uppfattar andra är en bild som uppkommer i reaktionen mellan oss själva, ytterst vår erfarenhet, och "den andre". Hur den andre är i sig vet vi inte, vi vet bara hur vi själva reagerar när vi möter honom/ henne och vilken bild vi då skapar av den andre. Så om man mött "en sådan person" eller ej har att göra med vilken bild jag skapat av denne i vårt ömsesidiga möte och om jag då via min bild av den andre identiferat denne som just "sociopat"/ "psykopat" eller någon annan behändig etikett vi kategoriserar andra med.

Överdriven subjektivitet.

[Morningstar]

s,mtjfh

[Marksa]

Marksa skrev:
En kultursocial betingad aversion mot tonårstjejrer som i sin frigörelse period vill ha självbestämmande över sin egen framtid och kropp. Kan i extrema fall leda till att det patriakalat grundade stambeteendet slår över och medför Tonårstjejens omedelbara död.
Detta torde vara en social perversion i de flesta samhällen.

När patriarkens skamkänslor är mer värda en ett människoliv, så har han hamnat i en total återvändgränd.

Social perversion? Fortfarande har ingen definierat det. Den som försöker göra det kommer att misslyckas i sitt uppsåt. Om inte allting ska kunna klassas som det, vilket skulle göra själva ordet irrelevant att tala om. Vilket, innebär att alla chansar på saker som skulle kunna stämma in på det. Säg ungefärligt som 'saker som normalt inte bör hända i ett samhälle'.

Lite Uppslaget

Social=något som har med samhället att göra

Perversion=pejorativ ej längre använd benämning på det som setts som avvikande sexuellt fantasi- eller handlingsmönster. Såsom ordet vanligen används idag innehåller den ett underförstått moraliskt fördömande.
Ordet "perversion" härleds ur det senlatinska perversio "omvridning", "förvridning", vilket kommer av det latinska verbet perverto "vända upp och ned", "kasta över ända", "fördärva".

pervers syftar på något som anses av den som använder ordet onormalt,Pabnormt eller onaturligt.

Och i och med dessa vedertagna definitioner på orden så hamnar exemplet ovan om tonårstjejens öde i exemplet ovan väl inom social perversion. Om du sedan vill hitta en egen definition så är det upp till dig men det är kanske ganska meningslöst för då måste alltid dina ord ledsagas av din egen definition.

Först och främst vem är normal? Svensson som köper aftonbladet och har 1½ barn? Vi måste veta det för att kunna avgöra vad som inte är normalt. Bör hända? Borde? I betydelsen borde, för att faktiskt kunna klassas som normalt beteende? Dvs att det dels inte finns något som kan klassas som 'normalt', dels att det ändå är upp till 'någon' att bedöma det hela från situation till situation ändå. Kort sagt i stort sett frånvaro av regler och struktur.

Och du vill säga att ingen är normal, Okey det är höjden av mänskliga rättheter jag är med dig.
Var menar du att det inte finns regler och struktur. sämhället är ju övesvämmat av just dessa i övermått.

Alternativt, så kan man se det ur perspektivet om effektivitet för samhällets/sammanslutningens totala överlevnad. Ur detta perspektiv, som egentligen också är lika gott som något annat, men ändå bör nämnas eftersom att det ger en uppfattning om ont/gott, rätt/fel och därför också (typ) normalt/onormalt. Säg att situationen du beskrev ovan inträffade. Säg att situationen hade slutat annorlunda, att tonårstjejen som själv vill bestämma över sin kropp lyckades kuppa och ta över ledningen av samhället, kort genom att störta patriarkatet. Vad ska då alla andra som därför hamnar under tonårstjejen göra? För nu är ju hon in control of befolkningen istället. Dvs hon har kontroll över alla andras kroppar just eftersom att hon har kontroll över sin egen. Hon har makten att bestämma rätt och fel, normalt och onormalt. Så vad som har hänt är att patriarkatet bara bytt namn och form. Det skulle istället - med förakt - ses på och kallas tonårstjejen med den egna kroppen. Men det skulle också ändra namn till något enklare. Typ drottning eller så. Varpå folk skulle kunna börja förhålla sig till drottningen som de tidigare gjorde med patriarkatet. Samma situation. Bara andra namn, andra ansikten. Men samma situation.

Jag förstår inte din ståndpunkt här. Menar du att det alltid kommer att råda samma förhållande mellan "ont/gott" oavsett vad samhället gör, Alltså vad vi tar oss för med kvinnoförtryckare och barnamördare som gör detta endast för att behålla sin perveterade hederkodex från sitt stamsamhälle?

Och sist, patriarkatet är det som byggt upp samhället till vad det är. Just eftersom att det varit motståndskraftigt, haft en instinkt om egen överlevnad. Menar du att allt positivt patriarkatet någonsin gjort inte skulle betyda jack shit, bara för att de en gång senare blev skamsna?

Kolla vad du själv skriver om konservatism nedan.

Vem säger att deras döttrar och söner ens skulle levt idag, om inte patriarkatet haft den värdegrunden redan från början? Det som lever vill oftast fortsätta leva. Man gör det genom att skydda sig själv, och allt som kommer från en själv. Man skyddar sina investeringar, så att säga.

Genom att kasta ut dom från balkongen på 4 våningen?

Precis som du inte är helt villig att släppa din ståndpunkt i ens den här diskussionen. Eller jag själv. Eftersom att det är vår egen ståndpunkt, den grundar sig på hela vårt egna upplevda liv. Detta kan kallas konservatism.

Javisst kalla det vad du vill, ibland kan det kallas envishet. Och ibland för sund värde konservatism, det beror på ståndpunkten och vem som är betraktaren.

Att inte hoppa ut för stupet bara för skojs skull, för att se vad som händer. Nej, jag tar hellre det säkra före det osäkra, och behåller livet, trots att jag inte faktiskt får veta vad som skulle hänt.

I bland är det väldigt inntresant att ta klivet ut i det okända. Men att släppa den värderingsgrund som har som mål att bistå de som för tillfället hamnat i underläge kommer jag inte att göra. Patriarken klarar sig alltid. Lite kantstöd måhända.
Visst även detta utalande kan uppfattas moraliserande, vem är jag att dömma. Men jag har gjort den kalkylen att det positiva i minståndpunkt överväger det negativa som ultiraristen skulle kunna säga.

Ledare är ledare just eftersom att de leder. Och just det faktum att de leder, leder till att saker och ting händer, förändras.

Sa han och marcherade vidare i ledet.

Kan ledarna som byggt samhället, själva det sociala, anses besitta egenskaper som klassas som sociala perversioner?

Kan värdekonservatism användas in absurdum i en retorisk debatt?

[Avantgardet]

Men poängen är fortfarande att ni inte sett relevansen i det sailaways försöker kommunicera.

Jag tror inte att jag skulle ha gjort de uttalanden jag gjort kring ämnet om jag inte hade gjort det (sett relevansen). Det måste vara bekvämt att hela tiden förutsätta att man ensam förstår saker och avfärda allt annat, säkert är det åtminstone bra för självkänslan - om den brister från början vill säga.

...sailaways som skapade denna tråd, som uttalat har grava psykiska problem, inte behöver någon som sitter i värmen och "ifrågasätter" honom. Han behöver stöd.

Vad är "grava psykiska problem"? Går lite inflation på den där terminologin. Det är fan en lyx att ha tid till att ha "grava psykiska problem". Tycker sailaways verkar skärpt och vettig, dock nästan patologiskt självransakande i sitt sönderplockande av sig själv. Så exakt vad är sjukdomen? Stöd och stöd. Bort med stödhjulen, ryck plåstret på en gång. Njut av skiten istället. Jag har gått igenom för mycket skit för att straffa mig själv med sjukdom.

Men det sorgliga är att ni inte fattar att jag fattar vad ni försöker säga, samtidigt som ni inte fattar att jag fattat vad sailaways försöker säga samtidigt som ni inte gör det.

Jag blev tvungen citera den där bara för att jag tycker den är lite komisk, och för att den säger så mycket. Jag tänker inte ens fråga dig hur du menar dig kunna veta detta, vilket tangerar psykopatiproblematiken för att inte säga detta med paranoia o.s.v.

Överdriven subjektivitet.

Jasså? Hur då? Spelar väl knappast någon roll om konventionen är med och skapar kategorierna, det är väl likväl jag själv som måste förhålla mig till dem, eller? (Sorry, Algot, att jag hoppar in i dina grejer här)


(Hoppsan, hejsan! Såg det här:

Avantgardets modell ser däremot ut såhär (såvida han inte updaterat den):
1. sent
2. recieved

Du hade gärna fått förklara utförligare hur min modell ser ut!)

[Morningstar]

----