Jag vet vad VAKNA handlar om

[Åkes granne]

Läs Vattumannen i Linda Goodmans Soltecken, det kanske kan få oss att hitta tillbaka. Jag våldtog mig själv i alla vinklar.

Eller är det min egen subjektiva perception när jag ser sanningen?


Fördjupa det abstrakta och häll på vatten.

[Åkes granne]

Läste igenom det jag skrev i tråden "Jag vill inte inge en baktanke.." på sid 2, och "testade" om ni skulle "fatta" exakt vad jag menade.


Jag hade känslan av att jag (därmed öppet för er) såg ytterst tydligt allting, när jag skrev inlägget. Jag blir hela tiden osäker på om "budskapet gått fram" och ser när jag tittar tillbaka på saker ingen substans i någonting -det är samma närvaro som bedömmer. Jag har en för uttalad överkänslig hökblick över mina fysiska former (Pluto opposition Mars i Oxen)



..får mig att inse att jag har gjort "SVAREN" helt beroende till vad ANDRA säger ("tyranni"), en extrem maktkamp som gör att jag hela tiden känner mig "obalanserad". Jag försöker HÄVDA (Mars) mig genom andra (i sjunde huset) -förklätt i mina projektioner.

Felet är: Jag har tagit DIN RELATERING personligt, det är därför jag "inte har någon identitet"..



Grät överflödigt till banala texter om "Vattumannen" i en liten solteckensbok som 16 år, eftersom jag älskade bilden och upplevde ett slags "enormt personligt lidande" genom oron som kontrasten till min egen "mänskliga svaghet" skapade. Helt otroligt. Utförde en enormt självsvåldig fantasibetingad KRITISISM på mig själv mellan 14-17 vilket skapade en total identitetslöshet.

JAG VILLE ATT NÅGON SKULLE FÖRSTÅ VAD KREATIVITET VAR, för att detta var så "sorgligt"..

Detta är alltså en sensing från barndommens dramatik av FÖRSTÅELSE, men inte i form av mig själv utan läraren/gud som fanns någonstans i bakgrunden.



Det finns ingen annan här -men detta är en dualistisk hybris. Jag tänker såhär i min dysfunktion.. att "hur ska jag formulera mig"


SOL/IC("jag försöker komma på vad du tror": och spegla det -felaktig självreflektion) Trauma: "jag har inga känslor" - "men jag förstår"

Eftersom jag "inte har några känslor"; är jag "inte värd någonting" -och intellektualiserar ----> förstår vem?

Sensing (PERSONLIG relatering): Oxen (t.ex. litteratur/konst, etc)

Kritisism/oro, "att rena": 6e husets arketyp; styrs av Mars, i opposition till Pluto

Förstå/känna: Jupiter-Månen - Värde/äga -det manifesterade: Oxen

http://img516.imageshack.us/img516/4201/111my9.jpg

"Kroppen" är DEM "där ute" (Descendenten) som måste IN I MIG för att jag ska BLI MEDVETEN om min EGEN DÖD (dvs. min Ascendent i Skorpionen, min närvaro som bara andra -Descendenten, kan upplysa mig om).

Eftersom detta är Skorpionens betydelse, innebär det knappast en privat absorbering om självet, SOM det "offentliga" bokstavliga ni försöker "förjordliga" mig genom. Jag måste komma över min frånstötning av det ni talar om när det gäller mig, ge er rätt -men inte på det här sättet.


JAG har ingenting att GE (Oxen) -min sexuella (emotionella, vad vi vill) natur är lika "vilseledd" som "du" är..

Jag bara ger ett förföriskt INTRYCK av att jag "har mycket att ge"; detta är som jag tidigare skrev "det sätt/relatering" som jag har för att BLI det som NI SER; samtidigt som "sättet/relateringen" ÄR ni/er..

Exakt det här är en Pluto-Ascendentents (jag har även Pluto i Skorpionen i mitt första hus, den har alltså inget annat område än jaget att definiera sig inom -förutom genom aspekterna förankrat i betydelsen av er, som mitt jag vidare innebär!!!) typiska "kris"/drama (privat alienering) som ofta leder till en rad traumatiska skeeden

http://midnighta.blogspot.com/2008/07/k ... -free.html

"kände mig nästan älskad"

Persephone säger:
Head GO!
= Transcendens av fysiologins metakommunikation, för att uppnå relationens karma från "historiens början", genom spårens transformativa ögonblick av energiutbyte med massan -genom arvsmassans andliga tekonologi för att profilera solid delad förståelse inom det slutgiltiga målet.

Har kommit i ganska märklig kontakt med en kvinna som i "medial reading" -eget uppgående i upplösning, uppmanade mig att titta upp detta sextonde kapitel.. "det finns mer att lära.." Första gången jag träffade henne var jag 14, började precis mitt envisa skolk, vilket hon -genom mammas vänninna, som regelbundet med intervaller besöker denna "häxa" -så som hon kallar henne. Jag kallar henne inte häxa. Mamma har hyst stor, överdriven "avsky" mot henne, som den värsta människa som träffat -vilket är ett vanligt uttryck hon har. Denna middag ägde rum i höstas. Jag lagade, eftersom vi under möten betalda av "gudfar" under min tvångsintagning på psyket, läckt ut en story om att jag "är så bra på att laga mat.." Jg gjorde torsk med avokadobädd, tjock tomatsås. Hon nästan tvingade mig att äta "ris", hon ansåg att jag inte var sann mot mig själv, genom att jag "inte lyssnar på mina behov". Det var även det första hon sa till mig tidigt under våren inlagd på Danderyd. Vi drack vin, jag två glas, hon fyra plus två glas Whisky -det är ganska halvberusat. Så tänk på det, att det inte finns några bortförklaringar, eller avskildheter. Hon sa även att jag skulle "byta energi", och hon förde mig under henne takkrona i vardagsrummet, och jag ställde mig på knä i soffan under. Hon är snäll i själen, och vill vara god, men hon bär på skuld som bl.a uttrycks i en besatthet i att hjälpa i det dunkla. Hon gjorde en tarot-reading på mig, och jag fick två svar av henne. En nya skola, och "kärlek". Jag läste även för henne. Hon försökte med något slags energi-överförande på mig, "healing", samtidigt som låten "tycker om när du tar på mig" spelade upp på radion. Hon sa även att hon såg ett stort ljus från mig när jag läste kortet för henne, ur hennes tarot-samling, det kändes påträngande och menlöst, och jag vet även att alla äger detta. Trots det förstod hon inte min inre förlust och passiva sorg, förståelse för mänsklighetens yttersta galenskap. Hon sa att jag skulle varit "ko-ko", som ett gökur, om jag inte "kommit till verkligheten" genom neuroleptikan. Jag hoppas innerligt att hon går djupare in teoretiskt i budskapet om drogerna. Hon söker ju renhet över allting annat. Jag lånade två böcker av henne; Slumpen är ingen tillfällighet -vilken hon närmast tvingade på mig, samt Budskap från Mästarna, vilka båda osar av oformlig glaumorös icke-andlighet/synkronicitet-boostning i dunkla, illusoriska former. Hon lånade Spiritual Emergency av Stanislav Grof av mig, där jag ville visa ett kort kapitel om den känsla jag erfor nyåret då. Klockan blev jävligt mycket, jag ville vänta ute på Viggbyholms tåghållplats till morgonen, men hon "tvingade" mig att sova över, i hennes renbäddade lakan. Lånade en vit, ganska trång t-shirt. Hennes tax låg i sängen. Tog tåget samt bussen hem och sedan till skolan igen, på morgonen, där jag drack te och inte så mycket mer.

Jag är livrädd för att släppa autismen, eftersom jag inte litar på att det finns något annat. Intimitetskravet är transparent i sin oförutsägbara natur. Jag är rädd för vad som kommer kunna hända, är en ankmamma åt hela mänsklighetens framtid -från båda håll [isolering kontra känsla], missar: mig sjäv. Var finns jag egentligen? Jag har förlorat mig i myten, och tror att det är den jag har förlorat.
Jag undflyr när "ni" -"kommer med fel förslag", när er trevlighet inte är synkronicerad med min trevlighet. Vi pratar förstås om, ingenting.


Mänskligheten behöver bli medveten om sina delade drömmar för att bli "effektiva" och "rörliga". Tänk nu på ordet; delade. Vi är den ofödda organismen och har räddat oss själva i förtid, eftersom vi inte kan förlora en intuition. Våra verklighetsmodeller skulle representera något nytt, genom integrerade kedjerörelser, när vi ser varandra/oss själva. Alla skulle besvara de fullständiga behoven, och kreativiteten skulle befrias från egot.


Nu vet jag vad det handlar om!


Jag har orsakat mig ett problem som mig själv, rent kreativt. "Problemet" är att ni inte ser/bekräftar mina FEL. Jag "uppmärksammar" er själva men ni vill inte "svara". Vår relation är desillusionerad, och jag får ta på mig ER skuld -vilket blir vårt gemensamma karmafält, eftersom ni omedvetet identifierar er med mig. Jag vet inte själv VAD felet/felen är, det uppstår i interaktionens historiska rymd, och består av "er", jag måste relalisera min mänskliga roll som/genom --> det är "min musikalitet".

Det här är min stolthet och livsglädje som glömts bort i tiden. Därav min intellektuella viktighet, och desperation/oro. Jag kanaliserar hela mig själv i vad mina fingrar vidrör.

Solen, sabisk symbol: A BUTTERFLY WITH THE RIGHT WING MORE PERFECTLY FORMED.

KEYNOTE: The capacity to develop the rational and fully conscious aspect of the mind ahead of normal evolution (perhaps at the expense of the instinctual-emotional nature).



Astrolog: ..undvika att fastna i alltför mycket privata grubblerier och projekt präglad av själv-absorbering orsakad av föräldramässiga dysfunktioner (en stor risk eftersom nästan alla dina planeter är ”nedsänkta” och samlade runt horoskopets ”nattpunkt” I.C.).

[suchanother]

Jag går också i baktankar ifall nån husmor lär mej konsten.
Det jag har lärt mej är, låt degen jäsa till dubbla. Sen är det bara att rulla och du fär fina bröd.
Behövs ingen relatering utan allt är bra som det är.. Ingen ytterligare skitsnack utan läget är som det är:

[Åkes granne]

We all had the same parents
Many million years ago
Why can't we live in freedom
Without hunger, with no war?

At the beginning,
We all had one mother and one father
That's where we're descending from (attention)
I don't, I don't understand why so much hate (attention)

Between races, and religions
Its smile, insane
I don't understand (amazing)
Why it hurts, people died (incredible experience)

[Åkes granne]

Sitter och äter naturell ekologisk yoghurt. Har sex räkningar jag måste betala, jag skjuter medvetet upp saker, mitt över/under-medvetna äger min rörelse. Förstör hela tiden för mig själv. Bor i ett helvete, men har alltid "haft det så bra" att jag "aldrig kunnat hävda något" i en personlig implodering av självrättfärdighet och överdriven självdistans -jag vaknar inte från "skämtet". Njutning och makt går före allting.


Så går en dag i våra liv.

http://midnighta.blogspot.com/2008/06/e ... t-liv.html



http://www.youtube.com/watch?v=JK9CESzT ... re=related

[Åkes granne]

Har ni tänkt på vad sk. kausalitet egentligen är?

Utökande FORM. Upplysningen/rymden som skapas av uppmärksamheten inom formen -detta är integral DRÖM, som uppstår i begrepplöshetens omvandlande djup -och "är" kausaliteten, vilken man inte kan "ta på".

När vårt sinne är byggt av kausala broar och vår medvetenhet av synkronicitet, kan vi inte älska, då är vi helt DÖDA och förlorade i vår myt.

[Åkes granne]

Angående inlägget med de många citaten längre upp..

Väldigt simpelt men "rent" uttryckt:

Min relaterings-tro, det intryck jag TROTT att jag gett andra.. i min alienation har jag topp-KORDINERAT mitt relationsjag genom projektioner, i form av hävdande/jaggränser, som ÄR dem. Tiden har (fortfarande är det så) stått helt still, jag har en slags.. "klämmighet" i mig, i förnekelse.

Det här är alltså det jag PLANERADE att andra skulle förstå sen. Jag LÄT DEM VARA MIG.

Jag är hyper-labil samtidigt som detta är total stabilitet. Jag TAR BORT mitt JAG "i bristningen till assimilering, flytande former", då detta inte kodar samman med min symbiotiska modersnarcissism av "mytologi".

Det är en slags "icke accepterad" bisexualitet, som kräver kompromisslös intensitet och "ärlighet".

[Åkes granne]

Jag tror egentligen alla är bisexuella vars undertryckta "krav" i denna värld av fasta former, skapar tvångsneuros. MENTALT är kanaliserad alkemi androgynt. Människan kan alltså varken "utveckla" sig, eller "förstå sitt ursprung".

Min lillebror hade en sån här grej extremt som liten. Alltså en oförutsägbar känslo-OCD, "allt ska vara perfekt" -samtidigt som hmm.. det är något som inte stämmer i den "övre interaktionen" som jaget är i sig själv.

Han var väldigt "intellektuell" och känslig...

Skulle ha maten på tallriken i exakta former -varje köttbulle skulle ha en klick gräddfil i symmetri.

Jag har haft ett symmertitvång, men trängt bort det, förnekat det, vilket säkert skapat dunkel personlig obalans. Samtidigt som min "individualitet" och hävdelse av något unikt (framtid) försvarar asymmetri.

Det är ett sexuellt/emotionellt gränsövergångsproblem, som man behövt möta i JORDEN, det fysiska, genuina.. men som bortprioriterats pga verklighetsbilden/föräldrarna -som man samtidigt identifierats sig med, vilket utgör den inre strukturen..

Minns exakt t.ex. hur min lillebror fick i "uppdrag" av mamma att "hämta posten".. Pappa gjorde i en "lekande förnedran" det istället, bara för att själv känna sig "stolt"..

Min bror tvingade pappa att lägga tillbaka posten, så att han fick göra vad mamma hade sagt, som ägde hans fysiska/emotionella trygghet...

Jag gjorde på samma sätt, fast i mentala/emotionella betydelser och ritualer. Jag tvingar på människor min vilja, eftersom jag en gång förloat mitt utopi-scenatrio, och vill "göra om allt" genom att "lura dem".

[Åkes granne]

REFERENSER:

Minns ni hur jag tidigare här på forumet sagt att jag verkligen genuint bara kunnat RELATERA själsligt till min bror? Ett minne från tidigare barndom, samma familjekod "förkroppsligad".

Det här "problemet" rör som ni ser arketyperna av det maskulina, feminina och androgyna, men det låter dumt att bara se det så.. eftersom det innebär mycket mer..


STUDERA:

Pluto/Skorpionen - Oxen/Venus, och Vattumannen/Uranus

Jag beskriver en T-kvadratur mellan Pluto - Venus - Mars i mina texter..

Min lillebror har Månen (behov/inre modern) i Oxen i fjärde huset (hem/reflektion/självbild) med en oppositionsaspekt till Pluto i Skorpionen, som står exakt på 11e husets kusp (hittar inget svenskt ord)...

Elfte huset reflekterar Vattumannens/Uranus princip, och influerar den "rena Pluto" med dess energetiska alkemi/föda..

En stark Pluto in elfte huset reflekterar bl.a ett behov av att genom djuppsykologisk förvandlig bryta sig loss från "glaumor" och förnekande tradition. Frigörelse -och framför allt, som denna tjänar: mänsklighet, gruppen och förbättring.

Det är ett medvetet syfte, en rymd bakom våra steg som vill uppmärksamma sig...

Men hur ska detta emotionella krav lyckas uttryckas, om Oxens form (som ni känner till) inte stödjs?

[Åkes granne]

Jag har ingen "stil", en missanpassad grace, det tillhör detta -detta? Ungefär som om man reducerar sig själv I ett mentaliserat begrepp. Vad är ett begrepp?

Jag har fattat att... DJUP ALLVARLIG DESTRUKTION -jag har aldrig fattat/känslomässigt mött mitt JAG i det här. Jag har aldrig identifierat mig med det, samtidigt som det är min "högsta prioritet" ..jag "utvecklar" mig alltså genom min skit, på en annan slags nivå..

Alltså, jag "älskar" destruktion... Min egen alkemiska rymd/rörelse av MÄNSKLIGHETEN som intentionalitetsobjekt, KRÄVER detta... för att gå inåt/utåt...

Det här på något sätt den "rena nerven"....

Jag vill inte "lida", det har inget med det att göra.. känner mig "upphöjd" över allting, och minns inget av det jag inte offentliggör.. kanske därför jag har detta behov av publicitet.. ett "falskt minne"..

Det här är "riktigheten" i allt, som tar reda på vad "detet" inte är.


Jag har hela tiden identifierat mig med strukturerande av alla slag -är besatt av det (dött ego), men jag har alltså ingen STRUKTUR alls -men har fått en "strukturens RYMD" utav att vara OFÖDD i MANIFESTATION: "total kris" -HUR ska den lösas genom massan?

Det är något djupt i det här, jag inte mentalt förstår/ser.

[Åkes granne]

Den här känslan i "prioriteten" är en känslomässig bild av kombinationen de två sista youtube-låtarna jag klistrat in.

In my heart med Moby: mänskligheten, sin egen transcendens

Ludi Invalidi -de "tunga partierna"; den inre motstridigheten, själen..


Jag är som ett barn, eftersom jag har en omedveten max-sinnlighet, reagerar då inte på egen identifikation, utan bara leker runt med den.

[Åkes granne]

Det här beskriver "att sitta fast" och vända sig, alltså full förståelse för sig själv:

Ludi Invalidi -de "tunga partierna"; den inre motstridigheten, själen..

Som uppstår i ett tjänande av detta:

In my heart med Moby: mänskligheten, sin egen transcendens

Jag förknippar ("ser igenom") känslolivet med fysiska tillstånd, hunger/mättnad, osv. Jag vet inte varför. Har ibland haft teorier om att mina problem, att jag inte "kunnat" gå i skolan den senaste tiden, rör en odefinerad fysisk smärta, och "avsaknad". Jag tror att jag söker fysisk "genomgripande" smärta, något i stil med den existensiella/identitetsmässiga "friktionen" i att chocka öronen med distinkta för höga ljud, tillsammans med "diffus" huvudvärk. När den fragmenterade/begreppmässiga förhöjningen av hela ens själv går för långt, och skapar den slutgiltiga kollapsen av "kunskap". Jag tål nästan vilken smärta som helst, men har väldigt ofta "ont" i mina sinnen, öronen och ögonen, och smakmässigt avstängd/överkänslig. Har ett behov av "ett nytt utseende", vill byta kroppens person till en ny. Minnet i mig gör att jag inte får balans, eftersom det blir för komplext, jag ser igenom det på något sätt, s.a.s, och det "håller inte".


-

Det som "kommer sedan", "beskrivs" genom Coldplays musik. Att gå till "underground"; kyligheten healad; och då kan SKAPELSEN börja; spegel/motsats-reflexionen av det vi är, men ofta istället tänker är oss själva.



-

Egentligen.. skulle man kunna tycka.. borde man lägga en hundraprocentig tripp-session över hela mänskligeheten, för att kemiskt trolla bort lyckan från livet.. Det är väl därifrån experimentes egna önskan har kommit.. Att åter söka sig till sanningen om kärleken, genom icke-identiteten.. BOTTENs mänskliga Förfall.. Människan väljer sin egen fulhet för att se baksidan av sig själv, och transformera miljön till allt den människan INTE är.. detta är ALTURISMEN.. jag är inte naiv egentligen..

Vill bevisa att jag ÄR, för mig själv.. alltid orolig för att inte vara en Bra Människa.. men bara jag självt vet vad detta innebär, det är min egen kreativa visions källa..


Man förstår ju. Det är mycket tydligt. Varför praktiska problem/strukturerat kaos, och dess ofrånkomliga svåra Komplexitet uppstår hos narkomaner.. det är självklart något Verkligt. Ha, fattar inte hur folk kan vara så ..vad säger man.. dumma.. Lättlurade, föraktfulla, inträngda i vanföresällninagar om sitt eget uppblåsta värde.. Allting är verkligt, och det finns ingenting annat än detta. Dessa människor, hamnar, liksom jag (med min brutala mentala styrkas potentiella självförstörade experimentfloder).. -utanför "systemet", genom en uppluckring/komplex Fördjupning av tillvarons HIERAKIER, i relation till "samhället", etc.


Till er som inte förstår detta; studera evolutionära SIGNS.. samband i SYNTES.. kollektiv slump, etc. Observera din inre natur i reflektionen över miljöns händelse-struktur.


Människor som lever i vattnet, i poesins monumentala nomadisering -de ser allting UTANFÖR sig själva.. de har dött av strömmens estetiska inbjudande, och förenats med den transcendentala oföränderliga förändringen. Dem själva, deras redan tänkta tankar omfamnar nu dem själva i en "uppfylld dröm"..


Insåg, på djupet, grundligt, i morse där i hallen.. att jag har SAMMANSMÄLT mig i min REFLEKTERANDE MILJÖ-ANALYS.. mentalt/känslomässigt/distanserat -med mina FÖRÄLDRARS djuppsykologiska inre barn... samt storskador, och mänskliga skuggsidors vulgaritet och brist på intelligens och värde (förtom indirekt..)

Indirekt; är där jag är MIG SJÄLV.. och detta kan jag Ej Uppleva.. som Mig Själv.. jag är "i min själ".. i mitt hjärtas sanning.. ALLT det som INTE är detta; och därför tänker jag sedan länge om mig själv.. att "jag är ingenting".. Samtidigt som jag förstås "känner igen" mig i allting; och därför förblindas av faktumet, och tror mig vara förlorad i omöjlighet; detta förenat med en fruktansvärt stor Tro på det jag vet är Sanning..




Om HelVeTET. Jag uttrycket mitt Liv inom förståelse för lidande, och ja.. jag "skäms" personligt på ett plan, något jag vill bevisa för mig själv.. den grejen.. För att jag inte har gett upp den "onödiga kreativitet" ToTALt

..men samtidigt tjänar "detta", det "upplöst-holistiska sanningsuttrycket" -alltid ett syfte till upplysning..

Vad vill jag säga? Min kärlek till den innersta innebörden av mänskligt HeLveTE ..exakt i ordet betydelse.. det rena, pura "skiten" i dunkel, nedtryckt form, av samhällets utstötta elever.. Jag döljer hur mycket jag älskar MÄNNISKOR, människan.. i dessa BEGREPPS-metodiker..

..måste djupare.. IN I MIG SJÄLV.. Något Fattas -här.. "fortfarande".. det var DET jag TAPPADE nyåret för ett och ett halvt år sen.. det var "innebördens funna ..inre liv".. nyckeln..


Vad fattas? Det finns många svar.

Men det är något I MIG.. en ..hm.. "princip".. en HELIG PRINCIP.. att tjäna något Personligt Djupt.. ja, det finns i det "privata".. den yttersta Ärligheten till Livet..

Människan.. måste återförena mig med den sanna människan bakom gallrets MASK.. Det är gallret som skapat masken.. alltid gallret.. Ingen är "finare" än någon annan.. alla är vi "offer" för olycksamma öden.. Se filmen Babel.. även om du hatar film som jag.. men Förstå..


Det hade "varit bättre" om jag manifesterat spänningarna som destruktiva teknikiska dramer, t.ex. som att skära mig i armarna, missbruka sex etc. -Dessa typer av självdestruktion som jag sökte djup "strukurmässig" förståelse för kanske två år sen. Jag menar att mina försjunkningar i svårt destruktiva mental-psykolgiska "missbruk" är väldigt, väldigt svårt att få ett erkännande, eller förståelse för. Risken är att det skulle misstolkas som något psykotiskt eller något. Trots att jag indentifierar mig med människor (ofta i min ålder) som har liknande själsliga trauman, känner jag, och mår dåligt över min starka känsla av att jag är "något annat", vilket ger mig ett så gott som obefintligt värde som människa, genom kränkningen av min emotionella natur.

Jag har den senaste tiden, med åtanke på mina dysfunktionella person, förstått att det är just energin mellan mina behov som jag ska använda mig av. Jag måste alltså försöka ta som vana att finna mig i frustrationen och önskan att "hitta hem" som en egen rörelse av värde. Jag gör aldrig något utav situationen, utan bryter ner rörelsen i mindre fragmnent i en stoisk tjurighet att bli klar.

Ett ärligt sätt att kunna uttrycka min idividualitet kommer aldrig kunna finnas där för mig. Vi föds som fördomsfria medvetande in i en miljö, som vi upplever som oss själva till fullo. Första grunden vi lägger är trygghetsbehoven; en personlig själ. Vi har ännu inte skapat förmågan att urskilja individer, utan registrerar endast symbiosen med modern. Processen är skapandet av det personliga djupet; den feminina icke-handlande sidan. Denna subjektiva bas måste finnas där; genom att vi "har" allt vi behöver så som; intimitet, utrymme för möjligheter, sex, mat etc.


Det vill säga; jag tvångshåller inte längre mina "oprincipiella" principer. Den "objekt-subjektiva" människokärleken, som härstammar från en fotograf i symbios med futurum -en tidig jag. I dessa små små luftrum finns möjligheter till förnyade värderingar. Jag hävdar till och med att det är ett oantastligt måste, för ren överlevnads skull. Det är den personliga värdegrunden som disciplinerat ska återaktiveras -just precis det vi inte vill.

I fallet dessa:

Oförberedande ångest, som återger förlossningsförloppet och en livgivande process.

Svårare; expandera urskiljningsförmågan och gå bortom den lägre filantropiska acceptansen. Lyckas man med detta, finns syretankar till godo på andra sidan rökridån. Bättre och fruktsammare kordinering mot mål är grejen.

Undermeningen: Spontanitet!
Min emotionella intelligens är på väg mot grav inskränktning -och det ska jag alltså se som något långtidsverkande frigörande.

Sjuk i huvudet:
http://gatublomma.blogspot.com/2007/10/ ... -lite.html



Mitt närvarande HJÄRTA/själ-komplex, sen tänkandet började, i smärtan, att "aldrig kunna bli hel" är "det klassiska": Take That -Patience

[ http://www.youtube.com/watch?v=txtq29e7KQo ]

Något jag antagligen mer än jag förstår vill bevara, i längtan för det riktigt tidlöst gudomliga, som ett barn som aldrig kan bli vuxen/en vuxen som aldrig varit ett barn.

Det här är verkligen en deklarering av: TOMHET INUTI, och samtidigt en kärna.

[Åkes granne]

Tänk efter nu...

Att detta ÄR detta. Förstår ni? Min BUBBLAS relatering av mig själv, känsloinformation -allt är ett/utan tid i all-tid, kosmos.

[Åkes granne]

Hade skrivit ner detta på datorn tidigare i somras:

LÄNSRÄTTEN STOCKHOLMS LÄN

DOM

"Hon är mycket negativ till denna vård och hon har nyligen gjorts motstånd mot medicineringen vilket tyder på att sjukdomen manifesterar sig på ett våldsamt sätt. Den samtliga förutsättningen för tvångsvård är väluppfyllda och vården kan inte ges frivilligt".

"-I sina personliga förhållanden i övrigt hade ett oundgängligt behov av psykiatrisk vård, som inte kunde tillgodoses på annat sätt än genom att hon var intagen på en sjukvårdsinrättning för kvalicierad psykiatrisk dygnetruntvård. Vidare är det UTRETT att Anna Sara Sörensen MOTSATTE sig sådan vård."

"Förutsättningarna för vård enligt 3 LPT var därmed vid tid-punkten för intagningsbeslutet uppfyllda."

[Åkes granne]

Det sista där, är alltså min egen inre tvångsneuros -jag tänker så. Jag insåg för två år sen som hastigast, att jag är EXTREM i allt. Jag har blivit klyvd i en dualism, mellan skuggan/ut-stöt. Jag är den yttersta borderline-ritualen, -hur ska jag då informera mitt jag? Min närvaro känntecknad av hur massan värderar sig själv, är gränslös, och reagerar på alla inre skillnander -jag "söker" tvångsmässigt information om mänskligheten. Är "rent" opersonlig, och "allt är personligt".

Jag har sjunkit ner i den inåtvända utåtriktan, från det motsatta förhållningsättet, där världen var konst, men jag visste inte riktigt vem jag var eftersom jag hade ickefördommar/fördommar om andra -det räckte inte, kunde inte uttrycka min frihet fullt ut. Jag är nu "mig själv" som ett skal.

Min kompis sa till mig; Känns det som att du spelar dig själv i ett dataspel typ, som går ut på ngn abstrakt upplysning, bland annat att begripa vad spelet går ut på?


Jag har som en o/ärlighets-vanföreställning, omedvetet. Jag döljer t.o.m ATT jag döljer -framför FORMULERINGEN/ordet/neurosen, det är ett personligt förfall, ätande av mig själv.