Självmordsbenägen? (Nu: Utkast på en summering av mig)

[Avantgardet]

Provade på det här med att vara ren i sommar. Insåg att mitt liv var helt öde och tomt, och att framtiden inte hade nån plats alls för mig. Men jag bet ihop och var ihärdig. Ville ju imponera på ett fruntimmer och visa att jag visst kunde. Blev bara motarbetad av myndigheter och allting. Inte medvetet från deras sida förstås, men det hade (rent konkret) varit både bättre och enklare för mig om jag hade kört på som vanligt och missbrukat. Inga glada miner har mött en heller. Istället har man fått ovanligt mycket skit, för man är ju helt plötsligt människa igen med ett känsloliv och allt det där, och tar saker och ting på allvar, och gör sig ovän med andra och allt möjligt konstigt. Sen när man en helg eller två tänker att va fan, andra super ju varje helg, är väl ingen skillnad om jag käkar ett par kryss, eller några smärtstillande, nej då betraktas man helt plötsligt som hade man tagit ett återfall, eller aldrig upphört vara missbrukare överhuvudtaget, och så kommer minerna (de sura, onda), piskorna, bestraffningarna fram. Denna stämpel lever man med, blir aldrig något annat i andras ögon. Den gladaste dagen den här sommaren var när en kärring på arbetsförmedlingen placerade mig i facket "teoretiker" istället för som alltid annars folk gör "missbrukare". Levde på det en hel vecka. Tänk om man ändå kunde få vara blott människa. Ni har era djävla pengar att slänga omkring er, köpa ett leende med, jag skaffar mitt på det sätt jag har råd och möjlighet till. Fattar inte grejen. Bärs som bärs...

[Anna Sara]

(Hatar alkohol/berusning).

Fick precis en kopia på det som skickas för remiss här när jag byter läkare. Rätt sympatiskt skrivet, om att jag försökt självmedicinera mig med min LSD och psilocybin för att tankelivet och känslovärlden blockerats av neuroleptika.. Alltså jag vet att dem bara skriver men den här läkaren har försökt hjälpa mig mer ärligt än andra.

Tog ju 13 x 40 mg Ritalin för någon knapp vecka sen. Känner att jag skulle behöva genomleva/lida det under minst en månad, typ 10-15-20 om dagen. Min alkemi, min själ mådde mycket bra.

Blir förbannad för att "droger" är en sådan stor grej, att det ska vara så svårt och man ska bli straffad.

[suchanother]

Provade på det här med att vara ren i sommar. Insåg att mitt liv var helt öde och tomt, och att framtiden inte hade nån plats alls för mig. Men jag bet ihop och var ihärdig. Ville ju imponera på ett fruntimmer och visa att jag visst kunde. Blev bara motarbetad av myndigheter och allting. Inte medvetet från deras sida förstås, men det hade (rent konkret) varit både bättre och enklare för mig om jag hade kört på som vanligt och missbrukat. Inga glada miner har mött en heller. Istället har man fått ovanligt mycket skit, för man är ju helt plötsligt människa igen med ett känsloliv och allt det där, och tar saker och ting på allvar, och gör sig ovän med andra och allt möjligt konstigt. Sen när man en helg eller två tänker att va fan, andra super ju varje helg, är väl ingen skillnad om jag käkar ett par kryss, eller några smärtstillande, nej då betraktas man helt plötsligt som hade man tagit ett återfall, eller aldrig upphört vara missbrukare överhuvudtaget, och så kommer minerna (de sura, onda), piskorna, bestraffningarna fram. Denna stämpel lever man med, blir aldrig något annat i andras ögon. Den gladaste dagen den här sommaren var när en kärring på arbetsförmedlingen placerade mig i facket "teoretiker" istället för som alltid annars folk gör "missbrukare". Levde på det en hel vecka. Tänk om man ändå kunde få vara blott människa. Ni har era djävla pengar att slänga omkring er, köpa ett leende med, jag skaffar mitt på det sätt jag har råd och möjlighet till. Fattar inte grejen. Bärs som bärs...

Inte så upplyftande text Avant. Säger väl en hel del om dej. Och jag tror på en del Levee sa om dej, varför hela tiden söka martyrrollen?

[mereologi]

Jag har en sak att säga om martyrskap. Riktiga martyrer väljer inte sitt martyrskap. De har inget val.

[suchanother]

Amen. Då äro vi klara med den saken. Martyren styrs av gud allena och är en expropierad utomjordisk kraft.

[Zokrates]

Amen. Då äro vi klara med den saken. Martyren styrs av gud allena och är en expropierad utomjordisk kraft.

Menade du: exproprierad?

Antar att de där småfelen följer med dig överallt i allt du gör, men så är det med akademiker

[mereologi]

Jag menar bara att om martyren ville dö så skulle han ju inte samtidigt dö för saken.

[Avantgardet]

Provade på det här med att vara ren i sommar. Insåg att mitt liv var helt öde och tomt, och att framtiden inte hade nån plats alls för mig. Men jag bet ihop och var ihärdig. Ville ju imponera på ett fruntimmer och visa att jag visst kunde. Blev bara motarbetad av myndigheter och allting. Inte medvetet från deras sida förstås, men det hade (rent konkret) varit både bättre och enklare för mig om jag hade kört på som vanligt och missbrukat. Inga glada miner har mött en heller. Istället har man fått ovanligt mycket skit, för man är ju helt plötsligt människa igen med ett känsloliv och allt det där, och tar saker och ting på allvar, och gör sig ovän med andra och allt möjligt konstigt. Sen när man en helg eller två tänker att va fan, andra super ju varje helg, är väl ingen skillnad om jag käkar ett par kryss, eller några smärtstillande, nej då betraktas man helt plötsligt som hade man tagit ett återfall, eller aldrig upphört vara missbrukare överhuvudtaget, och så kommer minerna (de sura, onda), piskorna, bestraffningarna fram. Denna stämpel lever man med, blir aldrig något annat i andras ögon. Den gladaste dagen den här sommaren var när en kärring på arbetsförmedlingen placerade mig i facket "teoretiker" istället för som alltid annars folk gör "missbrukare". Levde på det en hel vecka. Tänk om man ändå kunde få vara blott människa. Ni har era djävla pengar att slänga omkring er, köpa ett leende med, jag skaffar mitt på det sätt jag har råd och möjlighet till. Fattar inte grejen. Bärs som bärs...

Inte så upplyftande text Avant. Säger väl en hel del om dej. Och jag tror på en del Levee sa om dej, varför hela tiden söka martyrrollen?

Här var självömkan lite på skoj också. Det finns ett underliggande gravallvar, en poäng om du så vill, men språkdräkten röjer väl också ett slags distans och förhållande till det som inte är så djävla nedstämd. Det hade behövt sägas på pitmål egentligen, där är distansen inbyggd. Tror man lätt kan ta mig allvarligare än jag tar mig själv. Så, det är förvisso sant, men det är inget jag direkt sörjer. Jag mår fint. Men jag har inget förnuftigt argument till att hålla mig drogfri.

Hade jag känt det som du tycks anta så hade jag inte kunnat tala om det så här.

[Anna Sara]

Man "identifierar" sig inte med martyrskap, sammanhanget är naturligt, det är skitsvårt att hitta sig sanningen om sig själv för mentalisering konstlar bara det.

Droger -det är den renaste erkännandet av flödet. "Problem" är i en förenkling helt enkelt förnekelse av flödet. Fattar ni inte att samhället förstör Avantgardets liv? Vad är det för fel på droger i sig självt?

Drog precis i mig hasch så jag vinglar och har tagit 2 lugnande tabletter jag köpt på gatan. Jag misshandlar ett behov hos mig av stimulans av minna sinnen på i en speciell miljö som kan kanske vill veta att jag "egentligen" kommer ifrån, om jag inte vågar vara mig själv. Jag kan inte göra så mot mig själv. Jag blir arg på mig själv -DETTA ÄR FAN MIN ILSKA; mitt undetryck av transcendens med mina tvångsmässiga privata estetiska trick med samhällssynden. Känner stora konstraster till när jag öppnar upp mig med droger. När jag svamptrippat har jag upplevt rädslor jag kallade "psykos"/förvirringsångest när jag är "arg på mig själv" och "dem" gör etiska bedömningar utifrån ett maskulint tvång (dömmandemodeller) -det är tyrrani. Är "rädd för"sår i mig av "dåtidens sanning" eftersom det var något jag investerade av stolthet och säkerhetsbegär. Ska jag mörda kärleken? Men det här kanske bara är romantik som behöver vara genomskinlig och expanderande/fri från "andras" t.ex materiellt inflytande i något trauma eller någon -gör guds skull, kreativitet -fattar ni inte vilka arketyper det här spelar med? det kanske bara handlar om uppmärksamhet jag får från min gud och verkligheten som lyser upp mig, precis som i alla andra scener men detta är den resterande och är att ha kommit närmare sanningen. Jag har inget mainstreem hjärta, kolla på vad som hänt med oss. Tänk om man vet det här då ska man sitta och filosofiera? Det är förstås i botten en narcissistiskt maktspegling men man blir fan psykotisk av hur kulisserna byts ut av dem som kommit in från fel team i nätet, men vi snackar om vårt nät inte sant? Poliser etc.. de är bara ointelligenta människor, försökte förstå den där "hiearkin av upplösningens karma"/tillbaka i vattnet igen, förut. Ja, alla har vi lika stora fel, vi är samma människa. Varför inte låtsas om VERKLIGHETEN? Ingenting kommer ju bortom den även om man tar vantar på sig.

[Avantgardet]

Men om vi skulle vara lite noggrannare här. Hur mycket "väljer" vi vår situation egentligen? Har som bara minnen av att redan ha funnit mig i en situation (fallen-het som det heter på heideggerska, vi kommer aldrig utifrån och kliver in i världen, utan vi är alltid mitt uppe i den och den är redan på ett visst sätt, vi finner oss själva helt enkelt i situationer)? Försökt hanka mig fram bäst jag kunnat. Lite skratt, lite gråt, allt det där. Halkat omkring på ett bananskal och försökt greppa tillfällena i flykten.

Vet dock att jag skulle vilja bo i slummen om jag skulle bo i nån metropol, och att jag alltid känt mig hemma just bara bland narkomaner och kriminella. Har jag valt, har jag blivit vald. Samma fråga kan ställas dig. Är det odelat enkelt att svara på.

[mereologi]

Narcissismen är en spegel av verkligheten när realitetens råhet tränger in en i ens egen fantasi.

[Anna Sara]

Jag är liksom rädd för mig själv för mitt dubbelspel med verklighetsjaget. Jag utnyttjar förväntningar pga hämningar och skadar mig själv, spelar dum i huvudet på riktigt... Nu t.ex... så känner jag hur mina "verkliga tankar" (eg. känslor) kommer fram, och jag blir mer stabil i miljön, mer äkta autentiskt..

T.o.m är jag känslig för stereotypen för pundare som börjar "säga till" när dem börjar använda som jag läste in. Har svårt att vara "mig själv" eftersom det är så mycket paranoior. Rädd för att inte ni ska tro jag är "helt ärlig" med mina åsikter utan att det skulle vara något inre val avlek man gjorde, självbildens analyser. Har svår att vara varm vilket jag egentligen är, det är lågt, är lite bitter för sånt som andra förnekar, och blir oabalanserad/hippienaiv när jag undantrycker det bara tänker på vad jag "ska få".

Fan vad jag hatar att jag hatar mig själv det måste vara ett inlärt (narcissistiskt) tvång eftersom människan inte tidigt får veta vad livet handlar om. Kärlekslöshet.

[suchanother]

Kram Anna, försök klara dej.

[Avantgardet]

Hur du känner dig mer "autentisk"? Det kan inte vara så att du stoppat i dig lugnande och känner dig lite avslappnad? Och det är inte direkt ovanligt att en del nojar på braj. Många som inte röker av det skälet. En del behöver röka ett par-tre dagar innan de kan slappna av och sluta noja. Ta det piano och njut. Minsta man kan göra tycker jag.

[Anna Sara]

Nej men ibland känner jag att jag blir ärligare mer fysiskt. Men jag är fobisk inför att andra ska såga det i sitt patos som att jag "spelar". Min mamma sa eller skrek det till mig när jag var 14-15 och började säga till levde i stora hämningar som skapade tvångssyndromer som barn, började "välja" att vara aggressiv och sånt ner för att våga provocera men det blir väldigt obalanserat och låst. "-Haha, titta nu SPELAR hon roll igen.." -Jo du speeelar". Hon är riktigt sjuk alltså, hon vad säger man våldtar egocentriskt uppfostran.

Jag vill känna mig respekterad. Jag har själv varit misstänksamhetsjuk dissikterande i det mentala rummet socialt, och det har jag väl fått tillbaka på mig, eller får. När upplysning sker det är kanske när vågskålarna av nagativ förfluten skuld, och återskapande står i balans.


Scenariot är: Att jag blir ärlig, och jordad i min jävla känsla. Men jag blir orolig för hur mycket ni investerar i den "gamla Anna Sara".. att ni bara kommer låsa in mig med roller, och det som jag ville prata om var typ just sådana kollektiva problem, så allt blir liksom förgiftat.. sitter fast i min utveckling hela tiden men VET INTE VARFÖR.