Vad tänker du på?

[Fornax]

Enligt min verklighetsuppfattning så existerar oändligt många universum, eller kanske rättare sagt Big Bangs, just nu där ute "i ingenting". Vad skulle hindra deras existens?

Universum = allt som finns

Kosmologerna förför oss med sina sagor om tänkbara modeller. Det blir som en ny slags religion med parallella världar och mycket annat spännande. Men metafysiken lurar ofta ut oss i fantasier om sådant som ingen har för avsikt att experimentera med i sina laboratorier. Oändligheten är mest en matematisk term då vi får en nolla i nämnaren.

Det jag tycker blir lite lurigt är att kalla ett ingenting utan gränser, där det ploppar upp mängder med big bangs utan avstånd mellan varandra, för ett enskilt universum.
Hade det varit någon form av ursoppa där big bangen suger åt sig materia från samma rymd och befinner sig på reella avstånd från varandra tycker jag det känns mer naturligt att kalla det ett och samma universum.

Men men... låt oss säga att man kan kalla det big bang-producerande intet för ett och samma universum istället för varje big bang som egna universum.

Hur skall vi kunna veta att det finns oändligt mycket av något?

Därför att ett ingenting utan gränser med förutsättningar att producera materia inte har någon begränsning i hur mycket som kan produceras.

När någonting med begränsad storlek plötsligt existerar så existerar fortfarande ingenting utanför detta någonting, ett intet utan gränser där det fortfarande råder förutsättningar att producera mer materia.

När väl bubbla nr 2 har uppstått finns inget avstånd mellan bubblorna eftersom det inte kan finnas avstånd där ingenting finns. Alltså ser jag det som att varje bubbla är en egen dimension som varken är supernära eller oändligt långt bort från nästa bubbla. Men framförallt så påverkar inte bubbla 1 eller 2 ifall bubbla 3 kan uppstå.. eller ifall bubbla 94938282 kan uppstå.

Intet är som ett oändligt kokande vatten där nya bubblor av verklighet ständigt bubblar fram och antingen spricker eller fortsätter expandera i en oändlighet.

[Pilatus]

Hur skall vi kunna veta att det finns oändligt mycket av något?

Det beror väl på vad man räknar, men om man sätter sig i ett rymdskepp och åker lågt härifrån i vår rymd, inte krockar man väl tillslut med en vägg som markera universums yttersta gräns, det är inte logiskt och även om man kanske inte sett materia på miljoner ljusår finns väl ändå en chans att man kan göra det..?

Det är riktigt att vi kommer för all tid att kunna resa i vår snabba lilla raket i riktning mot universums yttre gräns. Vi kommer aldrig dit. Men det är inte något bevis på oändlighet. Det är inte konstigare än att befinna sig på en ballong som kan blåsas upp kontinuerligt. Ballongen har i varje stund en given storlek, med du kan aldrig lämna denna snabbt expanderande sfär. Orsaken är att din raket inte är tillräckligt snabb.

Eller så kan man ta ett grönt blad från ett träd och kika på det i ett mikroskop, skulle man inte kunna öka förstoringen oändligt många gånger.. kan man verkligen förstora något så mycket att man inget ser?

Det finns ingenting som talar för att man kan dela ett grönt blad (eller något annat) oändligt många gånger.

Antagligen vore det mera sant att påstå det motsatta. Tänk dig att du har en grön ärta i din hand. Du dubblerar den ett antal gånger. Snart får du baxa ut den ur vårt planetsystem om du skall kunna dubblera den. I princip kan du säkert fortsätta att dubblera ärtan godtyckligt många gånger utan att den dunkar in i någonting som hindrar dess fortsatta dubblering. Det är det som Big Bang håller på med. Det expanderar och blir allt större. Många säger att det är oändligt stort. Det är en praktisk konsekvens att det förhåller sig så, men om vi vore Gud och befann oss utanför tid och rum skulle vi lätt kunna konstatera att universum i varje ögonblick har en viss given storlek som begränsas av dess expansionshastighet.

[Pilatus]

Hur skall vi kunna veta att det finns oändligt mycket av något?

När någonting med begränsad storlek plötsligt existerar så existerar fortfarande ingenting utanför detta någonting, ett intet utan gränser där det fortfarande råder förutsättningar att producera mer materia.

Det universum du beskriver, som mycket riktigt saknar någon yttre gräns, är allt som finns, det är därför knappast meningsfullt att tala om någonting "utanför".

Vill man kan man ju fantisera om något helt annat slags "universum" som liknar det du beskriver. Men vad är det för idé med att göra det? Vi kan inte ens se den verkliga storleken av det universum vi är en del av på grund av Hubblegränsen.

[Fornax]

Det universum du beskriver, som mycket riktigt saknar någon yttre gräns, är allt som finns, det är därför knappast meningsfullt att tala om någonting "utanför".

Vill man kan man ju fantisera om något helt annat slags "universum" som liknar det du beskriver. Men vad är det för idé med att göra det? Vi kan inte ens se den verkliga storleken av det universum vi är en del av på grund av Hubblegränsen.

Vad är det du tycker tyder på att intets förutsättningar att producera big bangs upphör så fort ett big bang har uppstått?
Är inte intets förutsättningar oföränderliga?

[klorofyll]

Hur skall vi kunna veta att det finns oändligt mycket av något?

Det beror väl på vad man räknar, men om man sätter sig i ett rymdskepp och åker lågt härifrån i vår rymd, inte krockar man väl tillslut med en vägg som markera universums yttersta gräns, det är inte logiskt och även om man kanske inte sett materia på miljoner ljusår finns väl ändå en chans att man kan göra det..?

Det är riktigt att vi kommer för all tid att kunna resa i vår snabba lilla raket i riktning mot universums yttre gräns. Vi kommer aldrig dit. Men det är inte något bevis på oändlighet. Det är inte konstigare än att befinna sig på en ballong som kan blåsas upp kontinuerligt. Ballongen har i varje stund en given storlek, med du kan aldrig lämna denna snabbt expanderande sfär. Orsaken är att din raket inte är tillräckligt snabb.

Man kan försöka föreställa sig hur människor som antog att jorden var platt upptäckte att jorden var rund genom att segla över haven... Om jag går en promenad och återvänder till samma ställe, vad är det som säger att det är samma ställe? En annan sak, om man färdas rakt fram ur en synvinkel och i en båge ur en annan synvinkel... kan man uppleva accelerationen i en simulator?

[Pilatus]

Vill man kan man ju fantisera om något helt annat slags "universum" som liknar det du beskriver. Men vad är det för idé med att göra det? Vi kan inte ens se den verkliga storleken av det universum vi är en del av på grund av Hubblegränsen.

Vad är det du tycker tyder på att intets förutsättningar att producera big bangs upphör så fort ett big bang har uppstått?
Är inte intets förutsättningar oföränderliga?

Det är som att säga att det finns någonting utanför universum som vi kallar "intet" där det kan försiggå märkliga ting. Det finns säkert hypoteser i den riktningen, men om det verkligen går att detektera någon sådan värld "utanför" universum tillhör de mycket luftiga hypoteserna. Jag tror att M-teorin har sett utvidgade modeller i sin mångdimensionella värld. Som jag ser det är universum det hela, än så länge.

Det krävs i alla fall något halvbra argument för att spekulera om ytterligare händelser annorstädes än inom det universum vi känner till. Vi vet inte om det finns något som svarar på frågan varför universum kom till, bara att det kom till. Universums historia är till sina äldsta delar mycket hypotetisk. Den kosmologiska standardmodellen är en bra teori och ger oss en mycket rationell förklaring till det vi kan iaktta.

[Pilatus]

Man kan försöka föreställa sig hur människor som antog att jorden var platt upptäckte att jorden var rund genom att segla över haven...

Man visste redan under antiken att jorden var en sfär. När det gäller ekvatorns omkrets beräknades denna någorlunda korrekt redan på 200-talet f.Kr. av Eratosthenes av Alexandria. Eratosthenes beräknade längden till 39 690 kilometer. Idag menar vi att den är ca 40 000 kilometer.

Om jag går en promenad och återvänder till samma ställe, vad är det som säger att det är samma ställe?

Om du verkligen är osäker så kan du upprepa experimentet. Du kan variera det och starta din promenad i olika riktningar. Om det visar sig att du ständigt återvänder till "samma plats" så finns det i alla fall ett fullgott skäl att tro att det verkligen är en och samma plats som du återvänder till. Om du ändå tvekar - varsågod!

En annan sak, om man färdas rakt fram ur en synvinkel och i en båge ur en annan synvinkel... kan man uppleva accelerationen i en simulator?

Om simulatorn har de egenskaper som den borde ha för att kunna efterlikna verkliga förhållanden så är svaret ja.

[Fornax]

Vill man kan man ju fantisera om något helt annat slags "universum" som liknar det du beskriver. Men vad är det för idé med att göra det? Vi kan inte ens se den verkliga storleken av det universum vi är en del av på grund av Hubblegränsen.

Vad är det du tycker tyder på att intets förutsättningar att producera big bangs upphör så fort ett big bang har uppstått?
Är inte intets förutsättningar oföränderliga?

Det är som att säga att det finns någonting utanför universum som vi kallar "intet" där det kan försiggå märkliga ting. Det finns säkert hypoteser i den riktningen, men om det verkligen går att detektera någon sådan värld "utanför" universum tillhör de mycket luftiga hypoteserna. Jag tror att M-teorin har sett utvidgade modeller i sin mångdimensionella värld. Som jag ser det är universum det hela, än så länge.

Det krävs i alla fall något halvbra argument för att spekulera om ytterligare händelser annorstädes än inom det universum vi känner till. Vi vet inte om det finns något som svarar på frågan varför universum kom till, bara att det kom till. Universums historia är till sina äldsta delar mycket hypotetisk. Den kosmologiska standardmodellen är en bra teori och ger oss en mycket rationell förklaring till det vi kan iaktta.

Jag tycker det är tvärtom, att det krävs bra argument om man menar att intets förutsättningar förändras så fort ett big bang har uppstått. Det här tycker jag inte är ett hållbart argument:

1. Det finns ingenting
2. Det råder förutsättningar för big bang att uppstå
3. Ett big bang uppstår och påbörjar sin expansion
4. Vid ett givet tillfälle har expansionen nått diametern av en millimeter.
5. Intets förutsättningar är därmed förändrade och kan inte längre "producera" big bangs. Allt som kan finnas är detta enda big bang för mer än så är inte möjligt ur detta ingenting utan gränser, och mer kan vi inte bevisa och därför är det rimligen bilden av verkligheten vi bör ha.

Försöker inte sätta ord i din eller någon annans mun, och jag hoppas att jag har missförstått, men är det inte så resonemanget går?

Vad händer i så fall om vårt big bang går under i en big crunsh? Eftersom det bara finns en form av ingenting med en typ av förutsättningar så måste väl då plötsligt intet få tillbaka förutsättningarna att producera big bangs igen?
Det är just den där millimetern med universum som styr om det är möjligt eller inte..?

[Pilatus]

Jag tycker det är tvärtom, att det krävs bra argument om man menar att intets förutsättningar förändras så fort ett big bang har uppstått.

Jag känner inte till vilka de förutsättningarna är som gjorde att universum kom till. Det finns en del hypoteser, men det är och förblir troligen metafysiska spekulationer. Hur skall man kunna veta något om de villkor som har framställt universums materia och energi? Ett slags energiöverföring från något större? Membran? För det är ju inte klarlagt att universum uppstått bara därför att det inte fanns någonting alls som hindrade att det uppstod något. Någonting får finnas om det genast återställs till noll. Det är som att orsak föregås av verkan.

Det du säger dig vara kritisk mot, vem företräder en sådan åsikt? En halmgubbe?

[Fornax]

Det du säger dig vara kritisk mot, vem företräder en sådan åsikt? En halmgubbe?

Jag tycker det verkar vara en åsikt de flesta företräder.
Man säger att intet har förutsättningarna som krävs för att big bang ska uppstå, men bara ett big bang, som om det inte får plats fler.
Vad menar man är begränsningarna?

Kan det vara så enkelt som att man menar att när väl ett big bang har uppstått så finns någonting och man kan inte längre prata om ett intet? Vad finns då utanför detta big bang om inte ingenting?

Jag tycker man får ställa sig själv frågan om det finns olika typer av ingenting. Har ingenting förutsättningarna att "producera" big bangs eller inte?

[Pilatus]

Man säger att intet har förutsättningarna som krävs för att big bang ska uppstå, men bara ett big bang, som om det inte får plats fler.
Vad menar man är begränsningarna?

Om man skall lösa ett stort problem, så söker man bryta ner det till sina delar och söka efter de enklaste förklaringarna. Det betyder inte att man utesluter något, men man begränsar sig till en hypotes åt gången att besvara. T ex den fotoelektriska effekten (Einstein), att utföra experimentella undersökningar med fotoner som hela tiden uppstår och försvinner i ett vakuum (Christopher Wilson).

En teori om allt är en svårare uppgift att lösa och har knappast lämnat hypotesernas värld. Samma med kosmologiska modeller som avser att förklara universum. Mest allmän är standardmodellen, den besvarar mer än väl de flesta av dina frågor. M-teorin har jag redan nämnt, den är värd att bekanta sig med om man skall förstå och kunna besvara en del av dina frågor.

[Fornax]

Jag har läst om både standardmodellen och M-teorin från x antal källor men hittar inget om möjligheten att fler än ett universum eller big bang uppstår ur intet.
Det finns många teorier om parallella världar, multiversa osv. men får intrycket av att det menas att alla dessa uppstått i samband med vårt big bang. Finns säkert undantag men de har jag i så fall stött på så sällan att jag t om. hunnit glömma dem.

Jag får söka vidare.

[Pilatus]

Jag har läst om både standardmodellen och M-teorin från x antal källor men hittar inget om möjligheten att fler än ett universum eller big bang uppstår ur intet.

I det ekpyrotiska scenariot är inte Big Bang början på allt, utan snarare en händelse som kan ske om de parallella branen kolliderar med varandra. Denna nya modell motsäger inte Big Bang-teorin, men ändrar dess tidiga historia.
Ang ekpyrotiska scenariot se Neil Turok och Paul Steinhardt

[Ben]

Jaha, varför köper och äter människor djur när det är så oheligt? Djuren ger bara mjölk och ägg. that's it. inte sitt kött.

Framtiden = en vegansk kost som människan anammar, för att uppnå en högre frekvens av kärlek.

[Fornax]

Jaha, varför köper och äter människor djur när det är så oheligt? Djuren ger bara mjölk och ägg. that's it. inte sitt kött.

Framtiden = en vegansk kost som människan anammar, för att uppnå en högre frekvens av kärlek.

Läste en post på Flashback från en vegan. Tycker det var en intressant synpunkt som förmedlades och undrar hur du ställer dig till den?
Jag äter själv kött och dricker mjölk från och till ska tilläggas så jag har inga åsikter om att du dricker mjölk och äter ägg. Skulle bara vara intressant att höra vad en "flexvegetarian" har att säga om renodlade veganers synpunkt på att vi inte har rätt att använda andra djurs kroppar för att tillfredsställa våra behov. Hur ställer du dig till den här poängen hen redogör för här?
Varför är det inte en ytterligare högre frekvens av kärlek att överhuvudtaget sluta utnyttja djurens kroppar? Tänker då på att de behöver stå i trånga stall och burar stora delar om året för att vi ska få tillgång till deras "gåvor".

Från Flashback:
"Ur ett djurrättsligt perspektiv - vilket jag förespråkar som vegan - ser jag inte enbart hur väl djuren behandlas som en avgörande faktor, men att vi respekterar djurets autonomi, djuret är inte någons egendom utan självständiga individer. Att de är omtänksamma och bryr sig om djur tvivlar jag inte på, och jag menar inte att vi inte kan leva tillsammans med djur och aldrig lägga oss i deras angelägenheter, men att vi inte har någon rätt att använda deras kroppar för att tillfredsställa våra behov. Därför är jag emot alla handlingar som förstärker normen att djur är till för våran skull, vilket du gör när du dricker deras kroppsvätskor."
https://www.flashback.org/t2583777

Jag tror att jag själv kan vara i övergångsfasen att delvis övergå till en mer vegetarisk kost. Jag märker att jag allt oftare spottar ut "maten" när tanken slår mig att det är en muskelmassa jag begeistrat finfördelar i munnen. Det mesta måste numer vara riktigt well done och välkryddat för att ens övervägas att stoppas i munnen. Tror det är en blandning mellan äckelkänslor för att det är muskler jag tuggar i mig i kombination med att jag inte tycker det känns rätt för djurens skull. Tyvärr med betoning på äckelkänslorna tror jag.
Har från och till problem med både ägg (livmodervätskan+embryo) och mjölk (juvervätskan) också men tror tyvärr inte att jag nånsin kan begränsa mitt proteinintag till enbart tråkiga källor som linser, bönor, kikärter, quinoa, bovete, hampafrön, chiafrön, soja och quorn.
Ska jag frivilligt bestämma mig för att för resten av livet undvika att äta oxfilé tillsammans med stekt potatis och nån god sås igen så får det bjudas på mer spännande saker än kikärter och bovete kan jag tycka. De där vegetariska biffarna kanske kan va nåt ändå...