klorofyll skrev:Många är väldigt deprimerade, jag är det (men inte just nu) och jag tror att om bara människor lyfts en liten aning ur depressionen och börjar kämpa, börjar ge 110% så skulle det ge utmärkt resultat. Det är därför som det är så viktigt att vi alltid försöker vara snälla mot varandra. Den där passiviteten som är resultatet av depression är skadlig. Vi måste tänka på ett nytt sätt.
Ja handlar det om väldigt deprimerade personer så är det nog bra om de får stöd i ett tidigt stadie så de kan börja kämpa med rätt saker innan depressionen hinner ta över allt. Jag har anhöriga som varit nere i djupa depressioner och vet hur lång väg det var för dem att hitta ut och må bättre. Ett par av dem fick ordentliga slängar av den där passiviteten.
Som Pilatus nämnde så behöver inte alla problem lösas alla gånger. Tycker själv ofta att det känns mer givande att helt släppa fokus på det negativa eller problemen och istället rikta in mig på de områdena i livet som känns intressantare för stunden och som skänker glädje. Så den där "passiviteten" kan nog vara både skadlig och givande beroende på hur mycket och på vilket sätt depressionen/problemet och passiviteten påverkar livet.
Jag kan inte minnas att jag nånsin känt mig mestadels deprimerad under en längre period. Har mer haft en blandad kompott. Vissa områden i livet har känts deprimerande och meningslösa, andra neutrala, och ytterligare andra har känts meningsfulla och gett mig en massa glädje och som då har vägt upp mycket av det negativa och gjort att jag överlag känt mig nöjd i livet. Det har räckt med att titta mig omkring i världen mot mindre tursamma länder och människor eller ut i den vackra naturen och upp mot stjärnhimlen för att inse att jag inte har någon större anledning att gå omkring här och vara missnöjd för att mitt liv inte känns optimalt inom alla områden. Visst, det har inte alltid varit en perfekt balans. I perioder har vissa delar av livet känts extra jobbiga och meningslösheten har färgat av sig på humöret. Men jag har alltid tyckt att de positiva delarna i livet varit mer fantastiska än de negativa delarna varit drabbande så det har oftast inte dröjt länge innan verkligheten gjort sig påmind och jag hittat balansen igen.
Apropå Einstein, balans och det du nämnde om att fortsätta kämpa så tycker jag om hans (lite banala) poäng här.
“Life is like riding a bicycle. To keep your balance, you must keep moving.”
