Vad tänker du på?

[Algotezza]

Javisst, livet har en puls, en rytm, liv är förändring och rörelse... även om det ofta finns en del som inte förändras lika lätt och ofta som annat... ytvågor och rörelser på djupet... Den balans jag talar om är inte stillastående, kanske mer en balans över tiden, mellan tider man går igenom av olika karaktär. Omväxling förnöjer och utan kontraster skulle vi ingenting uppleva.

[klorofyll]

Livet eller ödet ger en vissa chanser som jag tror det gäller att ta, i stort som smått...

Den "träningen" jag fått i det här livet säger mig att det man uppfattar som en motgång ofta leder till framgång längre fram, det är bara det att man inte kan se det för stunden. Men det är svårt att resonera över chanser man inte tagit för man vet inte vad resultatet hade blivit.

Gäller att finna en balans mellan inåtvändhet och utåtvändhet, mellan avvaktan och pang på...

Generellt tycker jag att man skall göra det man vill. Själv behöver jag nog lyssna lite mer till mina känslor för jag har lite brist på vilja.

[Ben]

lalala, sink into the life of coma...

[klorofyll]

Finns det en rekommendation?

Enligt min erfarenhet är det mesta möjligt. Andra människor kan vara så jävla svårflörtade. När man har gått och varit extrasnäll i tusen år smälter de äntligen. Men man måste nog ha en tanke bakom vad man gör. Man måste mena det.

[Fornax]

Den balans jag talar om är inte stillastående, kanske mer en balans över tiden, mellan tider man går igenom av olika karaktär. Omväxling förnöjer och utan kontraster skulle vi ingenting uppleva.

Låter som en sund balans. Att anpassa sig efter livets förändringar och inte klamra sig fast vid ett visst "tryggt" förhållningssätt.
Det är en bra poäng men kan inte släppa tanken på att samma poäng kan funka åt andra hållet också.
Det är väl inte att vara helt ute och cykla om man påstår att man lever ordentligt när man skiftar mycket mellan extremerna och inte tillåter sig fastna i det svenska gråa mellanregistret. Vad är mer kontrastrikt än att pendla mellan de djupaste dalarna och de högsta topparna?
På sätt och vis är det enkelspårigt om det är det enda man kan göra, men det är då inte fattigt på upplevelser.

Men som sagt... jag håller med om att det är bra med en mer stabilare balans. Har bara svårt att få en ordentlig överblick över argumenten när de talar emot varandra.

Enligt min erfarenhet är det mesta möjligt. Andra människor kan vara så jävla svårflörtade. När man har gått och varit extrasnäll i tusen år smälter de äntligen.

Jag tror inte att det är många som går omkring och försöker vara svåra för sakens skull. Man agerar oftast utefter det man tycker är rätt och rättvist och tyvärr krockar det inte så sällan med andras uppfattningar om vad som är rätt. Jag minns massor av gånger när jag känt mig orättvist behandlad, agerat därefter, och sen blivit bemött som att det är jag som är bråkstaken. I min mening för att jag inte uttryckt mig så lyckat... men hur själva uttryckssättet fick mer fokus än någon annans dåliga beteende var något jag aldrig förstod.
Svårsmälta personer uppfattar det antagligen som att de inte bara bemöts av extrasnälla människor?

Men man måste nog ha en tanke bakom vad man gör. Man måste mena det.

Har du nåt exempel på typ av person som inte agerar utefter det den menar?

[klorofyll]

Jag tror inte att det är många som går omkring och försöker vara svåra för sakens skull.

Nej, det är nog inte det. Vilket är positivt, om man kan tänka så.

Jag minns massor av gånger när jag känt mig orättvist behandlad, agerat därefter, och sen blivit bemött som att det är jag som är bråkstaken.

En del människor har konspirationsteorier, de ser inte hela bilden, de ser en liten bit i sammanhanget och förstorar upp den till fel proportion. Jag tror att mycket förenklas om man berättar hur man känner för sina närmaste.

Har du nåt exempel på typ av person som inte agerar utefter det den menar?

T.ex. människor som aldrig tar chansen (det kan tolkas på olika sätt), människor som gör sig till (det kan också tolkas på olika sätt). Jag tänker på en speciell person som jag inte känner så väl. Jag kanske bara projicerar detta på honom. Men jag tycker att det här med att mena blir uppenbart i kärlek...

[Fornax]

En del människor har konspirationsteorier, de ser inte hela bilden, de ser en liten bit i sammanhanget och förstorar upp den till fel proportion. Jag tror att mycket förenklas om man berättar hur man känner för sina närmaste.

En del människor? Varför är du så otydlig? Varför inte bara säga rakt ut vad det är du menar? Det är ju det du själv förespråkar.. att säga det man menar.
Du pratar om att vissa gör sig till. Vad innebär det egentligen? Är det inte något vi alla gör? Eller många av oss åtminstone.

T.ex. människor som aldrig tar chansen (det kan tolkas på olika sätt), människor som gör sig till (det kan också tolkas på olika sätt). Jag tänker på en speciell person som jag inte känner så väl. Jag kanske bara projicerar detta på honom. Men jag tycker att det här med att mena blir uppenbart i kärlek...

Jag är inte helt överraskad att ämnet är på tapeten igen. Det brukar diskuteras minst en gång i månaden. Det är, som du verkar vara medveten om också, inte så enkelt att välja bort hursomhelst. Vill man vara naturlig gäller det att kunna improvisera och leka med möjligheterna man ställs inför. Överanalyserar man allt i detalj är det svårt att låta bli att planera och styra händelserna på ett överdrivet sätt. Har man väl nått det stadiet får man försöka vara uppmärksam och förändra sitt beteende steg för steg och det är nåt som tar tid och inget som förändras bara för att man bestämmer sig för att det borde hända. I så fall hade inte problemet funnits.
Det får ta sin tid helt enkelt och förhoppningsvis står folk ut omkring en, annars får de säga till på ett tydligt sätt.

[Fornax]

En del människor har konspirationsteorier

Det låter så negativt laddat när du använder ordet konspirationsteorier. Det är ett faktum att konspirationer förekommer, det är något vi får acceptera och ta till oss. Det är att lura sig själv att tro att alla konspirationsteorier är falska.

En av mina favorit-"konspirationsteorier" är att en viss person från det här forumet har haft kontakt med en person från mitt privatliv.

[Antic]

Det här var något nytt. De länder som förorenar minst är också de som är mest sårbara för de snabba klimatförändringarna. Det är som passiv rökning. Det är farligare att sitta brevid en rökare än att röka själv.

A new study by University of Queensland and WCS shows a dramatic global mismatch between nations producing the most greenhouse gases and the ones most vulnerable to the effects of climate change.

http://www.sciencedaily.com/releases/20 ... 100505.htm

[Fornax]

Jag har ibland känslan av att jag inte känner mig hemma i min art. Jag tilltalas sällan, om någonsin, av andra människors "helhetskoncept". Många har bra idéer och tankar inom många enskilda områden men jag sympatiserar aldrig rakt av med en människa. Så är det väl iofs för alla. Alla verkar "ha fel" inte bara i många sakfrågor utan även i allmän fokusering och inriktning på det som betyder något på riktigt.
Är det jag som inbillar mig eller är alla knasbollar som inte ser det fantastiska i existensen och lever efter villkoren som livet förtjänar att levas efter?
Är det inte något fundamentalt värdefullt med existensen och våra liv vi missar? Är det någon som ärligt kan säga att vi lever livet så fullt ut som det förtjänar att levas?
Hur kan en dag, vecka eller månad få gå till spillo då fokus endast legat på jobb, ett par kramar med närstående, kolla lite fotbollsmatch, en öl, och så sänggång..? Om det vill sig riktigt väl så har vi uppskattat livet lite extra under några minuter här och där.

Vad är det som hindrar oss från att inse vad vi är med om och njuta fullt ut av skådespelet? Borde det inte räcka med att öppna ögonen för att inse att det vi är med om är en extremt värdefull resa som vi bör göra vårt yttersta för att krydda med det som skänker oss som mest glädje?
Jag vill tro att vilken annan intelligent civilisation som helst hade haft den inriktningen. Hur skulle de inte kunna ha det? Att uppskatta ens existens bör väl vara alla intelligenta varelsers big number 1 i livet?
Varför kommer uppskattning av vår egna existens så lågt i priolistan bland majoriteten av alla människor trots att det är det mest påtagliga och värdefulla vi har i våra liv?
Hur kan vi vara så oerhört smarta och samtidigt så oerhört ointelligenta som ras som inte ser det mest självklara framför våra ögon?

Hur ska jag kunna acceptera att människor omkring mig varken verkar se eller uttrycka det fantastiska i vår existens?
Är de flesta av oss galningar?
Borde vi inte kunna förvänta oss mer av en civilisation intelligent nog att kunna se tillbaka nästan hela vägen till universums början?

[Pilatus]

Borde vi inte kunna förvänta oss mer av en civilisation intelligent nog att kunna se tillbaka nästan hela vägen till universums början?

Det var ju en välfunnen slutkläm! Vår civilisation befinner sig i svår otakt, det finns de som ogillar de framsteg som västländerna står för och man kan ibland förstå dem. Om Nordkorea har framgångar i utvecklandet av långdistansraketer och rejäla smällare så får de FNs fördömande uttalande mot sig och hotfulla uttalanden om sanktioner. Till vad nytta? Svälter inte befolkningen redan? Bidrar det till att lösa konflikten med det USA-stödda Sydkorea?

Men visst är vår civilisation beundransvärd. Folk blir hundra år numera, jag har en faster som nyligen fyllde just hundra år. Vi delar ut nobelpris till framstående forskare inom fysik som t ex 1979 belönades för sina insatser inom teorin för förenad svag och elektromagnetisk växelverkan mellan elementarpartiklar, innefattande bl.a. förutsägelsen av den svaga neutrala strömmen. Det var Steven Weinberg, Abdus Salam och Sheldon Glashow som fick dela på det priset. Resultatet av deras forskning ingår, förmodar jag, numera i grundskolans läroböcker.

Men allt är inte bra, dagens tidningar skriver om hur man slagit sönder en ambulans i Tensta. Personen som skulle hämtas fick anlita färdtjänst i stället. Jag kan ibland förstå att unga människor i förorterna är besvikna på samhället. De blockeras på arbetsmarknaden för ingen behöver deras arbetsförmåga till de löner som anses vara norm. Och bostad får de inte utan inkomst. Segregationen fungerar perfekt och det är ingen som på allvar vågar yttra sig om lägre ingångslöner för då mullrar det inom LO.

Salafismen tycks ha slagit rot inom islam och förmodligen har inte heller LO förstått att samhället har förändrats. Folkhemmet har fått en sten kastad genom sitt vackra fönster och utanför dörren knackar en ålderdomlig samhällssyn på. Möter vi det genom att hela tiden falla undan så kommer vi att få det mycket besvärligt.

[Antic]

Ännu märkligare?

Vi förstör hela planeten vi bor på. Vi bidrar inte med en enda positiv sak för att upprätthålla livskedjan på planeten helt olikt de andra varelserna som lever på den. Vi har överseende med enorma orättvisor och fogar oss snällt i den fålla som samhället ställt fram åt oss.

Det är för att ett system styr som gör oss masstänkande och talar till våra allra sämsta sidor samtidigt som det effektivt kedjar fast oss i vår mall där vi skall leva "lyckliga" och tro att vi är "fria".

Nej, människan är inte så dum, vi görs såna och redan som liten tar man ur dig allt som inte passar systemet där du förväntas vara dum, ytlig och väldigt fysiskt. Fantasi, tankar, vad är det? Lev ditt liv, måla staket, spara till en studsmatta till bakgården och sköt ditt monotona jobb för att klara av 25 års lånen.

Kommer något att ändras?

Nej, allt kommer se likadant ut intill sista dagen kvar på den här planeten då någon dumjeppe försökte tjäna pengar på ännu en katastrof.

[Antic]

Ljusår från oss stela tråkiga svenskar
https://www.youtube.com/watch?v=Sq_fgC52HaM

De här tog länge att försöka anpassa till samhället och man har nog inte lyckats än.

[Algotezza]

Poänglöst med självhat och allmän misantropi.

[Illusionen]

Jag har ibland känslan av att jag inte känner mig hemma i min art. Jag tilltalas sällan, om någonsin, av andra människors "helhetskoncept". Många har bra idéer och tankar inom många enskilda områden men jag sympatiserar aldrig rakt av med en människa. Så är det väl iofs för alla. Alla verkar "ha fel" inte bara i många sakfrågor utan även i allmän fokusering och inriktning på det som betyder något på riktigt.
Är det jag som inbillar mig eller är alla knasbollar som inte ser det fantastiska i existensen och lever efter villkoren som livet förtjänar att levas efter?
Är det inte något fundamentalt värdefullt med existensen och våra liv vi missar? Är det någon som ärligt kan säga att vi lever livet så fullt ut som det förtjänar att levas?
Hur kan en dag, vecka eller månad få gå till spillo då fokus endast legat på jobb, ett par kramar med närstående, kolla lite fotbollsmatch, en öl, och så sänggång..? Om det vill sig riktigt väl så har vi uppskattat livet lite extra under några minuter här och där.

Vad är det som hindrar oss från att inse vad vi är med om och njuta fullt ut av skådespelet? Borde det inte räcka med att öppna ögonen för att inse att det vi är med om är en extremt värdefull resa som vi bör göra vårt yttersta för att krydda med det som skänker oss som mest glädje?
Jag vill tro att vilken annan intelligent civilisation som helst hade haft den inriktningen. Hur skulle de inte kunna ha det? Att uppskatta ens existens bör väl vara alla intelligenta varelsers big number 1 i livet?
Varför kommer uppskattning av vår egna existens så lågt i priolistan bland majoriteten av alla människor trots att det är det mest påtagliga och värdefulla vi har i våra liv?
Hur kan vi vara så oerhört smarta och samtidigt så oerhört ointelligenta som ras som inte ser det mest självklara framför våra ögon?

Hur ska jag kunna acceptera att människor omkring mig varken verkar se eller uttrycka det fantastiska i vår existens?
Är de flesta av oss galningar?
Borde vi inte kunna förvänta oss mer av en civilisation intelligent nog att kunna se tillbaka nästan hela vägen till universums början?

Det är ett intressant inlägg du presterat, Fornax!

De som fått livet har inte bett om det.
Förutsättningarna som ges för våra liv är formade i första hand av evolutionen.
Vi är därför i grunden fortfarande en överförfinad aggressiv apa.
Evolutionen har troligen enbart ”förnimmelsens” fortlevnad som målsättning.
Vad som av evolutionen krasst föredras av egenskaperna gott och ont, för att uppnå optimal fortlevnad
för ”förnimmelsen”, ges av växelverkan med omgivningen.
Känslan av, som du uttrycker det, citat, ”jag inte känner mig hemma i min art” är du därför inte ensam om.
Så vems ärenden går vi ?

/ Illusionen