Vad tänker du på?

[Anders]

Det går ibland inte att skriva nåt och posta, här på FF med Tor webbläsare (anonymitet).

Skriver du på det nystartade forumet?

[Algotezza]

Jag går med en ständig stilla sorg över alltings flyktighet, åtminstone de sköna stundernas flyktighet. Eländet och mörkret har ju en tendens att klistra sig fast i nuet. Ibland känns det som om jag levde id et förflutna och livet bara är en detaljerad minnesprocess. Har ofta deja-vu - men då retroaktivt, inte direkt medan något sker.

Jag lekte med den tanken när jag var tjugofem och satt i trädgården en sommar och kollade föräldrarnas villa. Jag tänkte jag var en femtio-sextio år och satt och mindes när jag var tjugofem... Plötsligt är jag där, åldersmässigt, i det som en gång var en tankelek...

[Anders]

Jag går med en ständig stilla sorg över alltings flyktighet, åtminstone de sköna stundernas flyktighet. Eländet och mörkret har ju en tendens att klistra sig fast i nuet. Ibland känns det som om jag levde id et förflutna och livet bara är en detaljerad minnesprocess. Har ofta deja-vu - men då retroaktivt, inte direkt medan något sker.

Jag lekte med den tanken när jag var tjugofem och satt i trädgården en sommar och kollade föräldrarnas villa. Jag tänkte jag var en femtio-sextio år och satt och mindes när jag var tjugofem... Plötsligt är jag där, åldersmässigt, i det som en gång var en tankelek...

Är inte så sorgsen över det som varit, mer orolig för det som komma skall, eller belåten/missbelåten med läget just nu.

Har själv satt upp såna där framtida mål, alla som minns månlandningen har säkert också minnen av "tänk år 2000 hur gammal är jag då ojojoj..." På nåt sätt så blev jag immun mot framtid efter det antiklimax år 2000 var. Same-same som 1978 ungefär egentligen för mej, och det är ingen större skillnad nu. Saker har i och för sig hänt, större och mindre men jag är ungefär lika lite och mycket belåten med sakernas tillstånd. Och jag har ungefär samma skräck för evigheten nu som 1973.

Men att "leva i nuet" är en klyscha som jag tror faktiskt funkar.

[Algotezza]

Jag går med en ständig stilla sorg över alltings flyktighet, åtminstone de sköna stundernas flyktighet. Eländet och mörkret har ju en tendens att klistra sig fast i nuet. Ibland känns det som om jag levde id et förflutna och livet bara är en detaljerad minnesprocess. Har ofta deja-vu - men då retroaktivt, inte direkt medan något sker.

Jag lekte med den tanken när jag var tjugofem och satt i trädgården en sommar och kollade föräldrarnas villa. Jag tänkte jag var en femtio-sextio år och satt och mindes när jag var tjugofem... Plötsligt är jag där, åldersmässigt, i det som en gång var en tankelek...

Är inte så sorgsen över det som varit, mer orolig för det som komma skall, eller belåten/missbelåten med läget just nu.

Har själv satt upp såna där framtida mål, alla som minns månlandningen har säkert också minnen av "tänk år 2000 hur gammal är jag då ojojoj..." På nåt sätt så blev jag immun mot framtid efter det antiklimax år 2000 var. Same-same som 1978 ungefär egentligen för mej, och det är ingen större skillnad nu. Saker har i och för sig hänt, större och mindre men jag är ungefär lika lite och mycket belåten med sakernas tillstånd. Och jag har ungefär samma skräck för evigheten nu som 1973.

Men att "leva i nuet" är en klyscha som jag tror faktiskt funkar.

Ja, sorg över tidens flyktighet och oro för framtiden. Nuläget blir väl vad man gör det till. Bättre än så här förmår jag inte göra det...

Finns det öht ett nu? Är det inte förgånget i samma stund vi blir medvetna om det? Fast det är kanske samma nu som återanvänds hela tiden. Hållbart nu...

[Anne]

Jag har lite dåligt samvete att jag inte har hört av mig, tackat för julhälsningar, inte svarat när folk ringt osv. Hoppas jag är ursäktad, har varit grubblande trött. Hur som helst tänkte jag speciellt på en älsklingsvän och lyssnade på Ledins En del av mitt hjärta Så är det. Och så hittade jag ett klipp på YouTube som borde ses, men som jag inte fattar hur man lägger in med den här plattan och på den här plattformen: Tomas Ledin överraskar i tunnelbanan - En del av mitt hjärta.

Titta på resenärerna. Vi dras ju med en allvarlig folksjukdom! Drar handen genom mitt hår. Alltså... Kan vi inte bli liiite gladare och liiite mer crazy? Snälla?

[Algotezza]

Jag har lite dåligt samvete att jag inte har hört av mig, tackat för julhälsningar, inte svarat när folk ringt osv. Hoppas jag är ursäktad, har varit grubblande trött. Hur som helst tänkte jag speciellt på en älsklingsvän och lyssnade på Ledins En del av mitt hjärta Så är det. Och så hittade jag ett klipp på YouTube som borde ses, men som jag inte fattar hur man lägger in med den här plattan och på den här plattformen: Tomas Ledin överraskar i tunnelbanan - En del av mitt hjärta.

Titta på resenärerna. Vi dras ju med en allvarlig folksjukdom! Drar handen genom mitt hår. Alltså... Kan vi inte bli liiite gladare och liiite mer crazy? Snälla?

Inte alltid så lätt...

[Anders]

Jag har lite dåligt samvete att jag inte har hört av mig, tackat för julhälsningar, inte svarat när folk ringt osv. Hoppas jag är ursäktad, har varit grubblande trött. Hur som helst tänkte jag speciellt på en älsklingsvän och lyssnade på Ledins En del av mitt hjärta Så är det. Och så hittade jag ett klipp på YouTube som borde ses, men som jag inte fattar hur man lägger in med den här plattan och på den här plattformen: Tomas Ledin överraskar i tunnelbanan - En del av mitt hjärta.

Titta på resenärerna. Vi dras ju med en allvarlig folksjukdom! Drar handen genom mitt hår. Alltså... Kan vi inte bli liiite gladare och liiite mer crazy? Snälla?

Inte alltid så lätt...

Förr satt folk på tunnelbanan och stirrade allvarligt på ingenting. Nu sitter de och flinar åt det de jocklar med på sina mobiler. På facebook är folk lite crazy. Inte mycket, men mer än på tunnelbaneperrongen i alla fall.

[Algotezza]

Jag har lite dåligt samvete att jag inte har hört av mig, tackat för julhälsningar, inte svarat när folk ringt osv. Hoppas jag är ursäktad, har varit grubblande trött. Hur som helst tänkte jag speciellt på en älsklingsvän och lyssnade på Ledins En del av mitt hjärta Så är det. Och så hittade jag ett klipp på YouTube som borde ses, men som jag inte fattar hur man lägger in med den här plattan och på den här plattformen: Tomas Ledin överraskar i tunnelbanan - En del av mitt hjärta.

Titta på resenärerna. Vi dras ju med en allvarlig folksjukdom! Drar handen genom mitt hår. Alltså... Kan vi inte bli liiite gladare och liiite mer crazy? Snälla?

Inte alltid så lätt...

Förr satt folk på tunnelbanan och stirrade allvarligt på ingenting. Nu sitter de och flinar åt det de jocklar med på sina mobiler. På facebook är folk lite crazy. Inte mycket, men mer än på tunnelbaneperrongen i alla fall.

Skönare att cykla... Vi slipper tunnelbana i Lund... Men spårvagn planeras... Hujedamej... Crazy som jag ser det... Spårvagn på medeltida gatunät... funkar det?

Idag var det gofika - vi har knytis på längden. En gång i veckan bjuder man kollegerna. Fast jag hade med lite extra i tisdags. Bjöd på internationellt godis från Taiwan på internationella kvinnodagen. Äldste sonen kom med några vänner för någon vecka sedan från Taiwan och de ville kolla Österlen. De hade med sig kilovis med kakor och godis. Stora resväskor...

Det crazy jag brukar göra på mina cykelturer är improvisera låtar på svenska eller engelska om det jag ser. Sjunger högt. Folk tittar. Who cares?

[klorofyll]

Jag tänker på försvarsmekanismer.

[Algotezza]

Jag tänker på försvarsmekanismer.

Varför det? Har du upptäckt några nya?

[Illusionen]

DN skriver att Andrew Wiles belönas med miljonbelopp för att han lyckades presentera ett bevis för Fermats stora sats.
Här avses ett matematiskt bevis, men har ni tänkt på att ett bevis troligen även skulle kunna vara av principiell/funktionell natur,
baserat på de samband som formar vår verklighet ?
Balanskriteriet ∆Ø är en atomär modell som innefattar/ger rum-tid, och som baseras på "kvadrant-böjar".
Verklighetens fundament ger m a o Fermats stora sats, vilket gör satsen intressant att begrunda ur fler aspekter.

/ Illusionen

[Pilatus]

DN skriver att Andrew Wiles belönas med miljonbelopp för att han lyckades presentera ett bevis för Fermats stora sats.

Har man funderat på Pierre de Fermats teorem sedan år 1637 så kan det ju vara skäligt med en belöning.

Här avses ett matematiskt bevis, men har ni tänkt på att ett bevis troligen även skulle kunna vara av principiell/funktionell natur, baserat på de samband som formar vår verklighet?

Kan du ge ett exempel?

Enligt Fermats stora sats har den diofantiska ekvationen: x^n + y^n = z^n
inga lösningar (för n > 2) bland de positiva heltalen.

[Illusionen]

DN skriver att Andrew Wiles belönas med miljonbelopp för att han lyckades presentera ett bevis för Fermats stora sats.

Har man funderat på Pierre de Fermats teorem sedan år 1637 så kan det ju vara skäligt med en belöning.

Här avses ett matematiskt bevis, men har ni tänkt på att ett bevis troligen även skulle kunna vara av principiell/funktionell natur, baserat på de samband som formar vår verklighet?

Kan du ge ett exempel?

Enligt Fermats stora sats har den diofantiska ekvationen: x^n + y^n = z^n
inga lösningar (för n > 2) bland de positiva heltalen.

Det här är fascinerande, men samtidigt helt nytt för mig, så det är för tidigt att ge något exempel innan jag haft tid att fundera lite.
Det som fick mig intresserad är att satsen förefaller överensstämma med vad som kan förväntas av den ömsesidiga normerade växelverkan,
via tillämpningen av det jag benämner MP och DRP.
Enkelt uttryckt kan satsen ant beskrivas som att när exponenten överstiger ett fixt värde, ryms inte växelverkan inom ekvationen,
vilket innebär att ekvationen ej återspeglar verkligheten så som vi förnimmer den.
Om detta visar sig stämma, rör det sig inte om ett matematiskt bevis, utan om ett "principiellt/funktionellt" bevis, baserat på MP och DRP.

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=9hAn1rN8VxM
https://www.youtube.com/watch?v=DlIPyey3_YY

[Anders]

Har läst dialogen "Sofisten". Sofisten är skitsnackaren som inte som filosofen söker sanningen...
Hur är det nu? Finns sanningen? Vilka snackar professionellt skit?

[Pilatus]

Hur är det nu? Finns sanningen?

Läste just att förra året utsattes 112 personer för dödligt våld. Det är det högsta antalet sedan Brottsförebyggande rådet började göra den här typen av mätningar. Det har länge talats om att mängden anmälningar av grovt våld håller på att minska. Det är som att politisera sanningen, att vilja hävda att läget är under kontroll, att vi för en klok politik, några fler poliser behövs inte.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6400810