Köper ni de hemlösas tidning?

[Makterna]

Vad gäller småmysigheten med att skaffa barn, undrar jag om du själv har erfarenhet av att spädbarn, det ser absolut inte ut så här.

På vilket sätt skulle detta vara relevant för resonemanget?

Det var ditt påstående "Nu är det inte så, utan att skaffa barn är ekonomiskt överkomligt även för fattiga problemfamiljer, som tycker det verkar lite småmysigt med söta barn så man slipper vara så ensam på dagarna." Som jag komenterade, du ansåg att det var relevant då. Jag ser det som ett felaktigt påstående varandes 2 barns far själv. I övrigt ingen gemförelse med den fattiga problemfamiljen dock.

OK, lite slarvigt uttryckt av mig. Vad jag menade, lite noggrannare uttryckt, var att barnanskaffarsubventioner i olika former gör att nästan vemsomhelst kan skaffa barn utan större ekonomisk merkostnad, vissa kanske rentav av så onödiga skäl som att de helt enkelt känner sig ensamma eller tycker det är småmysigt, snarare än att de har ett genuint intresse för barnuppfostran. Dessa olika nivåer av "seriositet" har såklart implikationer på hur väl man är rustad för att ansvara för barnets uppväxt.

Nu lite politiskt korrekt värde konversatism från min sida.
Om man föder barn till världen, och sedan inte ge om verktygen att leva i samhället med oss andra är det i grunden fel. I första hand skall ansvaret ligga hos föräldrarna/föräldern att förse barnen med dessa verktyg. Men om föräldrarna av någon annledning som de inte själva rår över inte klarar av detta skall samhället träda in för barnets bästa.

Jag vet inte om vi menar samma, men jag hävdar att staten såklart måste ingripa om det avslöjas att en förälder inte sköter sina barn rätt. Man kan sällan tvinga en dålig förälder att bli bra. Då är det bättre att adoptera bort barnen till en bättre rustad familj. Man äger inte sina barn, inte efter att de lämnat livmodern iallafall. (Allra bäst hade såklart varit om de dåliga föräldrarna aldrig hade blivit föräldrar från början)

Gott jag tror att vi är övens här. Det ser ju faktiskt nästan ut som du inbegriper den hemlösa i lyckomålet.

Ja, självklart. Allas välbefinnande bör, enligt min utilitariska nyliberalism, värderas lika högt av staten. Till och med brottslingars.

[Makterna]

Makterna om du öppnar ögonen så ser du hur mycket pengar som staten pumpar in i välbeställda människor.

Nej det ser jag inte. Däremot ser jag att "välbeställda" människor är "välbeställda" bara för att de pumpar in pengar i sina egna fickor. Varför skulle det vara staten som "pumpar", menar du?

Är du bara här för att väga över den vågen mer?

Nej, detta är inte mitt syfte. Fast jag vet att vänsterns primära syfte är att stödja de sympatiska grupperna i samhället, och förtrycka de osympatiska. Som liberal däremot tror jag på allas likhet inför lagen, och att alla individers välbefinnande ska värderas lika högt av staten.

Det vill säga ge ännu mer till de som är förmånstagare för de stora bidragen staten ger?

De flesta bidrag bör avskaffas; de får inte de effektiva konsekvenser som vissa hoppas på. Tvärtom skapar många bidrag bara bidragsfällor.

Du måste inse att byggandet av infrastruktur och liknande bär upp många i samhället.

Arbetsmarknadspolitik menar du? I normala länder där vanliga företag bygger infrastrukturen, är inte arbetslösheten större. Tvärtom. Tron på att staten måste spika upp telefontrådar och äga asfalteringsmaskiner och så vidare, för att samhället ska kunna fungera, är det väl ingen som längre tror på. Visst, det kanske var så för hundra år sen, men inte i dagens kommunkationssamhälle.

Det som är problemet är alltså att vissa inte ingår i denna struktur av samhällsbygge och då kan man fråga sig om de saknar värde för det. Är bygget så självklart värt i sig själv? Behöver det inte subjekten det relaterar till?

Jag förstår inte frågan? Och återigen; vem är det som ska värdera, och ur vilket hänseende är det som individen ska värderas? Varför måste en individ etiketteras med ett värde alls?

Om vi skulle köra på din linje, varför skulle vi kräva lydnad inför lagen då? Varför skulle den fattige, eller hemlöse respektera någon annan människa då (utom de i sin egen situation).

Jag kallar det inte att "kräva lydnad", jag kallar det istället att staten genom sin våldsmakt ska skapa en situation där folk vet att de sätts i fängelse om de gör sånt som står i lagboken. T.ex. misshandel och stöld. Syftet med detta är att skapa ett samhälle där lyckan maximeras. Besvarar det din fråga? Du kan se det såhär om du vill: Vemsomhelst "får lov" att göra olagliga saker, men han riskerar såklart att utsättas för brottspåföljd isåfall.

Jag menar tänk dig där står du och ser hur hundratals år av kultur och investeringar i denna står till förfogande för några få, och så kommer de och klappar sig själva på ryggen och menar på att de är de som bär upp kulturen, och inte kulturen som bär upp dem.

Nu förstår jag ingenting. Vadå "kultur" - hur kom "kultur" in i bilden, och vad är egentligen "kultur"? Det är väl när kommunister får pengar för att spela teater, mingla på gallerier, måla tavlor eller bygga offentliga statyer, om jag inte tar miste.

Då är det väl bara att leva som den parasit man tvingas vara, när förmågan att leva i och av naturen inte är ett arv vi tar del av längre. Då är det väl bara att kasta sin moral och leva som rovdjuret på savannen.

Alla människor har en moraluppfattning, oavsett om man lever efter den eller inte. Att leva i strid med sin egna moral leder bara till ångest. Även om man hittar på fåniga rationaliseringar när skammen är som störst, så tror man inte på dem innerst inne.
Om du vill leva som parasit så stå för det istället för att hitta på tramsiga förklaringar om att det elaka "samhället" tvingar dig etc. Att parasitera behöver väl inte vara nåt fel.

Vad är alla betesdjur värda för lejonet annat än som föda? Lejonet är utanför kulturen.

Nej, lejonet upplever sig själv inte som outsider. Det gör däremot de som vuxit upp under 70-talets rebell-idéal. I klungor om tusental väller dessa fram på woodstock eller under Första Maj, likt kloner, och svamlar om hur "utstötta" de är. Eller hur. Du är nog inte mer utstött än att du skulle bli satt på piedestal om du klev in på nån kulturnämnd eller nån journalistredaktion.

Barnbidrag är en preventiv åtgärd för att slippa personer som belastar samhället, alltså inte är anpassade till det.

Det förstod jag inte.

Vill du att vi skall göra samma sak med polis? Föredra dem framför preventiv bekämpning?

Det beror på om det går att bekämpa brott preventivt. Att brott skulle begås i nån sorts desperation eller protest över att samhället inte är tillräckligt trevligt för socialistsympatisörer, stämmer inte. Så beräknande eller politiskt motiverade, är inte folk. Folk begår typiska brott i 90% av fallen för att de är dumma, oftast för att de är förblindade av ångest.

Hoppas att fylla fängelserna istället för att slippa fylla dem?

Absolut inte, jag är som sagt utilitarisk, inte värdekonservativ. Hade det varit möjligt att polisen bara kunde kyssa yxmördarna och därmed få dem att lova att aldrig mer begå några brott, hade jag solklart valt denna lösning. Fast tyvärr lever vi i verkligheten och där går ju inte det.

[Makterna]

Och återigen: fenomenet "hemlös", den vanlige killen som plötsligt står utan bostad och tvingas börja sälja Faktum, är en socialistisk myt. De "hemlösa" är i själva verket psykiskt sjuka, de flesta som följd av substansmissbruk (oftast narkotika).

= värdelösa?

Va? Nä, det är ju just det jag säger hela tiden - varför ska man värdera människor? Jag ser inget behov av att värdera och därmed kan jag varken påstå att någon är "värdelös" eller motsatsen, värdefull. I politiska resonemang måste man förhålla sig värderingsneutral. Hur kan man annars representera alla, mänsklighetens sammanlagda välbefinnande?
Värderingar kan jag ha när det gäller mina personliga preferenser däremot. Fast nu pratar vi väl politik.

Det verkar som att så fort man ifrågasätter det politiskt korrekta, så uppfattas man som raka motsatsen, nån sorts Hitler som bara vill gasa och utrota allt och alla. Är det så svårt att inse att det faktiskt finns en tredje väg också?

[Makterna]

Det sæger nog en del om din mænniskosyn. Vi skall inte verka før att løsa våra medmænniskors problem, vi skall utrota problemen. Menar du nu  utrota problemn eller de mænniskor som "ær problem"? Det ena kanske inte uteslkuter deta andr? Jag kommer osøkt att tænka på en viss tysk politiker under 30- och 40-talen som hade ordet utrota i sin svokabulær.

Nu tycker jag du är tramsig.

Ær det tramsigt och barnsligt  med associationer? Ær det inte så hjærnan fungerar?[/quote]

Jovisst, och röven fungerar så att den bajsar, men det betyder väl inte att allt som har med bajs att göra automatiskt alltid är lämpligt. Nu diskuterade vi ju logiskt och då är väl inte poetiska associationer relevant (eller?). Lika lite som att logik är nödvändigt när det gäller att skriva dikter.

Det är lika barnsligt som att jag skulle tycka att dina åäö har en klang av Christiania-haschrök och anarkistkravaller och säger något om din människosyn.

Om du verkligen får de associationerna, væl bekomme - det stør inte mig. Inte tycker jag det ær barnsligt heller att associera. Det ær ju så vi kan finna de dolda sanningarna. Så keep on!

Det du kallar "dolda sanningar" kan också kallas fördomar. Fördomar stämmer ibland, men det kan vara farligt att alltid förlita sig på dem.

Jag ser dig inte som en Mini-Hitler utan førestæller mig dig som en vælmenande borgerlig person med siktet instællt på att hjælpa till att løsa samhællsproblemen, teoretiskt och /eller praktiskt  utifrån sinborgerliga mænniskosyn, utilitarism och ideologi men som har tæmligen låga tankar om vænstern och vænsterns politik.

Tack, det stämmer.

Du anklagar mig här för att vara ute i primärt syfte att strunta i vissa grupper, och att jag som en av flera tänkbara metoder använder "spela ut mot varandra" som metod, är det rätt uppfattat?

Ja, det var så jag tolkade "på bekostnad av andra grupper".

Det primära är inte att "spela ut" (vad det nu betyder), utan att väga ditt mot datt, för att se vilket vägval som bäst maximerar det yttersta målet - den gemensamma lyckan. Avvägningar är ju något man gör dagligen i alla beslutsfattaryrken.

Ær staten fræmst en utilitaristisk institution med ett utilitaristiskt mål? Kan den ha andra syften?

Den kan ha massor av syften, t.ex. att maximera diktatorns personliga rikedom, att gagna en viss religion, att gagna en viss klan, ett visst kön, en viss nationalitet, en viss hudfärg e dyl - men den utilitariska staten är den enda legitima. Den där allas välbefinnande värderas lika högt av staten. Alla andra stater är som vilken annan väpnad organisation som helst, och bör förgöras.

Visst, statens kaka ær inte oændlig, men man kan spara enligt tårtbitsmetoden eller enligt osthyvelsmetoden, om du førstår vad jag menar. Se till att "alla får sin minimala beskærda del" och inte så att man kapar hela sektorer så att vissa blir helt utan. Nuførtiden ær det kapning medelst privatisering som tycks gælla. Ær det bra?

Vadå "vissa blir helt utan", det låter som du syftar på nåt speciellt? Vad är det som säger att t.ex. tårtkonstnärer måste ha pengar av staten bara för att de kallar sig en grupp? Utgångspunkten måste vara att staten ska vara så liten det går, och fokusera på sin kärnverksamhet, dvs sitt enda och yttersta syfte - att maximera folkets välbefinnande. Domstolar, fängelser, poliser och nåt litet kontor för standardisering och sånt kanske behövs, men allt annat får andra klara. Staten kan inte vara nån sorts gemensam kassa, inte just för att det vore moraliskt fel, utan främst för att det helt enkelt inte fungerar!

Det är helt fel att jag skulle ha någon aversion mot "hemlösa", tvärtom, jag förespråkar uttryckligen att alla människors välbefinnande politiskt bör värderas lika högt. Politiskt är jag utilitarisk och är emot alla former av särintressen (t.ex. arbetarrörelsen, feminismen, nationalister etc).

Vems intressen skall då styra och vem skall verkstælla dessa intressen (som då alltså ej kan betecknas som særintressen). Kapitalet ær i så fall också ett særintresse. Eller ær det "objektivt"?

Bra fråga. Svaret är: ingens! Alla individer ska värderas lika högt! "Grupper" finns inte, de är en mänsklig konstruktion! Ingen grupp får göras mer sympatisk i statens ögon. Så är det tyvärr i (S)verige idag och därför är den svenska staten illegitim. Idag har man andra rättigheter om man t.ex. är homosexuell eller kvinna och därmed "diskriminerad" och därmed måste ha statens "tröst", än om man tillhör andra grupper. Denna "antidiskriminering" är högst välvillig, och just därför kan ideologerna inte inse sitt enorma misstag. De har ogiltligförklarat sin egna makt.
Staten ska såklart inte bestå av representanter för t.ex. arbetarklassen eller nåt sånt. De ska bestå av professionella styrelseledamöter som kan vara mörkhyade, ljushyade, kvinnor, män, homosexuella, eller vadsomhelst, men de ska isåfall inte driva sina egna intressen utan befolkningens!
Visst, homosexuella ska inte diskrimineras, det håller jag med socialisterna om till 100%, men varför ska andra sexuella minoriteter diskrimineras bara för att de inte har samma mäktiga lobbyingmakt som de homosexuella? (Detta togs bara upp som ett av många exempel) INGEN ska diskrimineras, och detta inte för att "bögar är snälla så de får man inte diskriminera, men diskriminera gärna alla andra", utan för att diskriminering är fel! Det är lika fel att diskriminera t.ex. en satanist, en rashatare, eller nån annan "dumskalle". Likhet inför lagen måste vara en paroll för en seriös stat! Den svenska staten däremot använder sin makt mot de som politikerna och väljarna tillsammans hatar, så därför är det ingen seriös stat utan en maktapparat gone berzerk, som bör motarbetas.

Vad ær det enligt dig som gær en person till missbrukare, førutom att man satts till världen i förorterna, fått en halvhjärtad uppfostran i barnbidragets namn, och vuxit upp med en ensam förälder som inte klarar av att ta det stora ansvar som barnuppfostran är? Ær det din førklaring till varfør man blir missbrukare eller hemløs? Vad grundar du den åsikten på?

Det kan förstås finnas oändligt många olika förklaringar till såna saker. Och visst kan även en snubbe med föredömlig uppfostran halka dit och bli missbrukare. Men det är väl inte intressant att jag skulle lista alla dem? Det relevanta är väl att jag vill föra fram sambandet med subventioner till barnanskaffande i en värld som många påstår är överbefolkad redan.

Sedan skriver du att det är den sociala uppväxten som är den största boven. Vad betyder det? Før lite disciplin och regler på dagis och skola? Før sen betygssættning? Før få poliser på stan? Slappa førældrar? Før mycket gæng? Dåligt sællskap? Før långt socialdemokratiskt styre? Att morgonbønen avskaffats? Att man mer och mer slutar hålla skolavslutningar i kyrkan? Før mycket invandring? Eller før lite av något?

På dina frågor låter det som att du tror att jag är konservativ? Fel - jag är emot aga, disciplin-tänkande, morgonböner eller andra religionsinslag.
Titta på miljonprogramsområdena. De offentliga platserna, skolorna etc domineras av "coola" ungdomsgäng. Den storslagna arkitekturen i kombination med vetskapen om att det är fattiga som bor här, skapar en väldigt speciell sorts ödesmättad känsla, och identitet. Det blir en ond spiral. Den man ser upp till är att blir farligast och våldsammast och galnast. Allt kommer att handla om att få denna sortens "respekt". Den tilltalar primitiva drifter som bottnar i testosteron, våld och att kvinnor vill bli erövrade. Men inte många svarar att det är denna sorts samhälle de egentligen vill ha.
Alla ser vad som håller på att hända men ingen vågar göra något. En handlingskraftig politiker skulle riva dessa områden redan nu, istället för att vänta 20-30 år eller hur lång tid det nu dröjer innan opinionen börjar inse att det är nödvändigt.
Gängkriminaliteten är ofantligt viktig att stävja redan i vaggan, men detsamma gäller all kriminalitet. Så ut med massvis av bevakningskameror på alla offentliga platser där polisen vet att det begås brott. Istället som idag, att polisen har gett upp hoppet om vissa zoner (t.ex. Hammarkullen) och rycker inte längre ut när folk ringer 112 och rapporterar att det inträffat grova brott där.

Har vi allttid tænkt igenom vad vi vill rædda dem till? Ofta tænker vi: Bara vi kan rædda dem! Men nær væl tvångsåtgærder m.m. satts in och haft verkan, vad har vi då att erbjuda, vi "duktiga samhællsmedborgare" som har både ett heltidsjobb och ett par extraknæck och som aldrig, eller næstan aldrig, jobbar svart?

När allt kommer omkring tror jag att var och en måste vara aktiv i hjälpandet av sig själv. Om man inte vet vad man vill med sitt liv, så kan man inte bli hjälpt, oavsett hur mycket hjälp man än får. Du har rätt i att en person som knarkar nog oftast har andra underliggande problem. Problem med samlivet, trauman från grejer man upplevt, fast i kriminalitet och hot och tvång, psykiska besvär, sömnproblem, skuldsättning, etc. Jag tror man kan klumpa ihop dessa olika underliggande problem och förenklat kalla det ångest, för det är själva ångesten som gör att man begår obetänksamma desperata saker, som t.ex. att inleda narkomani. En vanlig människa kan testa droger på nån enstaka fest, men klarar sig oftast från att hamna i narkomani eller andra destruktiva saker.

[Avantgardet]

Ska ta mig tid och svara ordentligt imorgon, nu undrar jag dock bara - efter en snabb genomläsning - varför en jämförelse med t.ex. Kalifornien eller Texas inte bekräftar din teori, Makterna, utan tvärtom (trots de större straffpåföljderna) visar dessa stater upp en betydligt mer oroande brottsstatistik, hur kan det komma sig? Vad har vi som man inte har där?

[J R Auk]

Makterna. Det som gör olika positioner i samhället attraktiva, och olika platser i världen attraktiva, är för att de ingår i vår kultur och anses tillfredsställa behov bättre än andra de som inte benämns attraktiva.

Det blir problematiskt när vi tittar på hur ägandet har fördelats. Vem äger rätt till marken inne i våra stadskärnor tex? Det är ju infrastrukturen, som betalats av alla, som ger dem dess attraktionskraft.

Vem skall ha rätt att ta resurser av våran natur?

Det är så lätt att säga att allt borde vara fritt. Men fritt för vem? Jag tycker det blir uppenbart att de enda fria marknaderna är de anarkistiska marknaderna. Intet centrum skall finnas för att skapa maktfördelningar utifrån en strukturs kraft. Enbart individers egen kraft kan tillåtas förse dem med resurser. Men är du beredd att gå så långt?

Nej för du säger dig så klart vilja maximera lyckan, eller vad det än är du har preferenser inför i din utilitarism.
Du värderar alltså något och vill göra anspråk på att det är det som skall vara tongivande för hur vi skall sköta fördelning och hur vi skall normera beteenden.

Men samtidigt säger du inte att vi skall värdera människor. Är det inte problematiskt?

Jag håller med dig om att bidragssamhället leder till oönskade effekter. Men om vi tittar på orsakerna till bidragssamhället så är det för att vi enskilda människor får så liten del av produktionsnyttan. Stora företag lyfter miljarder från våra gemensamma ansträngningar. Banker, försäkringsbolag, byggbolag osv.

Vill du att de skall få regera? Utan att ens en enskild person tillåts komma till tals. Vill du att bygget vi gör skall dikteras av vinsmaximering, eller marknadsandelsmaximering?

För så skulle det se ut om vi inte försökte snuva tillbaks det som den ekonomiska strukturens aktörer roffar åt sig i kraft av sin kulturellt förskansade makt av pengar.

Sen att staten idag gör ett idiotdåligt jobb med det är en annan femma. Men att rycka undan alla korrigerande institutioner är inte att lösa problemet. Då måste vi först krossa den struktur som gör att de redan besuttna innehar så mycket makt.

Betänk vad medellösa normalfamiljerna är i Sverige. De som de äger är lån, alltså plikt att ge avkastning till en investering.
Den makten över individer bryts inte för att vi tar bort marknadens regleringar, eller privatiserar alla samhällsfunktionsaktörer.

Jag är med dig på att det är ett förtryckande av individer som sker, men jag delar inte din mening att det bara är statens om förtrycker. Jag menar på att det finns många dolda strukturer som håller de flesta människor och deras beteende i ett järngrepp.
Kombinera det med sedlighet, normer, moral och lagar och det är inte många som är beredda att ta de steg som behövs för att göra sig till autonoma varelser.

Och är vi inte autonoma kan vi inte ha fullt ansvar. Varför det blir rationellt för oss att hjälpa andra, lägga våra resurser på dem.

[J R Auk]

Barnbidraget utgår faktiskt inte till de som skaffar barn, utan till de barn, eller deras förmyndare, som finns i vårat land.

Det är en stor skillnad. Sen att du menar att det leder till en effekt att olämpliga människor skaffar barn, vilket för övrigt verkar vara ett värderande av just människor, så som du säger dig inte göra.

Eller har du den objektiva skalan, kanske till och med Boken, där värden kan mätas mot?

[Algotezza]

Det sæger nog en del om din mænniskosyn. Vi skall inte verka før att løsa våra medmænniskors problem, vi skall utrota problemen. Menar du nu  utrota problemn eller de mænniskor som "ær problem"? Det ena kanske inte uteslkuter deta andr? Jag kommer osøkt att tænka på en viss tysk politiker under 30- och 40-talen som hade ordet utrota i sin svokabulær.

Nu tycker jag du är tramsig.

Ær det tramsigt och barnsligt  med associationer? Ær det inte så hjærnan fungerar?

Jovisst, och röven fungerar så att den bajsar, men det betyder väl inte att allt som har med bajs att göra automatiskt alltid är lämpligt. Nu diskuterade vi ju logiskt och då är väl inte poetiska associationer relevant (eller?). Lika lite som att logik är nödvändigt när det gäller att skriva dikter.[/quote]

Gudars skymning, var får du ditt dramatiska bildspråk från? Imponerande absurd poesi!.

Allt tænkande, både logiskt och mer emotionellt sådant, fungerar via associationer, assciationsbanor, inte bara det poetiska. Den association jag hade ang. ditt nyttjande av uttrycket "utrota" var vøl dessutom  knappast poetisk alls. Eller?

Det är lika barnsligt som att jag skulle tycka att dina åäö har en klang av Christiania-haschrök och anarkistkravaller och säger något om din människosyn.

Om du verkligen får de associationerna, væl bekomme - det stør inte mig. Inte tycker jag det ær barnsligt heller att associera. Det ær ju så vi kan finna de dolda sanningarna. Så keep on!

Det du kallar "dolda sanningar" kan också kallas fördomar. Fördomar stämmer ibland, men det kan vara farligt att alltid förlita sig på dem.

Det ær væl nærmast en mix av førdomar och intuition.

Ja, man kan inte førlita sig på detta førræn man gjort en analys av innehållet. Å andra sidan ær det bara bra om førdomarna kommer upp till ytan æn om de ligger och puttrar djupt i det førdolda før de riskerar ju ændå bli hemliga vægledere efør ns tænkande.

Jag ser dig inte som en Mini-Hitler utan førestæller mig dig som en vælmenande borgerlig person med siktet instællt på att hjælpa till att løsa samhællsproblemen, teoretiskt och /eller praktiskt  utifrån sinborgerliga mænniskosyn, utilitarism och ideologi men som har tæmligen låga tankar om vænstern och vænsterns politik.

Tack, det stämmer.

Dær ser du att associationer inte bara leder till førdomar!

Du anklagar mig här för att vara ute i primärt syfte att strunta i vissa grupper, och att jag som en av flera tänkbara metoder använder "spela ut mot varandra" som metod, är det rätt uppfattat?

Ja, det var så jag tolkade "på bekostnad av andra grupper".

Det primära är inte att "spela ut" (vad det nu betyder), utan att väga ditt mot datt, för att se vilket vägval som bäst maximerar det yttersta målet - den gemensamma lyckan. Avvägningar är ju något man gör dagligen i alla beslutsfattaryrken.

Vilken ær den gemensamma lyckan før Sveriges befolkning, menar du? Alltså mer konkret...

Ær staten fræmst en utilitaristisk institution med ett utilitaristiskt mål? Kan den ha andra syften?

Den kan ha massor av syften, t.ex. att maximera diktatorns personliga rikedom, att gagna en viss religion, att gagna en viss klan, ett visst kön, en viss nationalitet, en viss hudfärg e dyl - men den utilitariska staten är den enda legitima. Den där allas välbefinnande värderas lika högt av staten. Alla andra stater är som vilken annan väpnad organisation som helst, och bör förgöras.

På vilka grunder och enligt vilken bedømningsskala ær den legitim då? Varfør ær det bara den utilitaristuiska staten som kan kallas legitim?

Visst, statens kaka ær inte oændlig, men man kan spara enligt tårtbitsmetoden eller enligt osthyvelsmetoden, om du førstår vad jag menar. Se till att "alla får sin minimala beskærda del" och inte så att man kapar hela sektorer så att vissa blir helt utan. Nuførtiden ær det kapning medelst privatisering som tycks gælla. Ær det bra?

Vadå "vissa blir helt utan", det låter som du syftar på nåt speciellt? Vad är det som säger att t.ex. tårtkonstnärer måste ha pengar av staten bara för att de kallar sig en grupp? Utgångspunkten måste vara att staten ska vara så liten det går, och fokusera på sin kärnverksamhet, dvs sitt enda och yttersta syfte - att maximera folkets välbefinnande. Domstolar, fängelser, poliser och nåt litet kontor för standardisering och sånt kanske behövs, men allt annat får andra klara. Staten kan inte vara nån sorts gemensam kassa, inte just för att det vore moraliskt fel, utan främst för att det helt enkelt inte fungerar!

Varfær fungerar det inte att staten har hand om mer æn det du rubricerar  som dess kærnverksamhet? Beror det inte på hur det hela organiseras och strukutreras? Varfør skall staten f.ø. allsha hand om det du kallar kærnverksamhet? Kan inte allt privatiseras? Då blir det anarki, javisst. Men halvanarki dær girigheten styr och dær man lægger ner olønsam verksmahet ær OK - eller har jag missførstått nu igen?

Det är helt fel att jag skulle ha någon aversion mot "hemlösa", tvärtom, jag förespråkar uttryckligen att alla människors välbefinnande politiskt bör värderas lika högt. Politiskt är jag utilitarisk och är emot alla former av särintressen (t.ex. arbetarrörelsen, feminismen, nationalister etc).

Vems intressen skall då styra och vem skall verkstælla dessa intressen (som då alltså ej kan betecknas som særintressen). Kapitalet ær i så fall också ett særintresse. Eller ær det "objektivt"?

Bra fråga. Svaret är: ingens! Alla individer ska värderas lika högt! "Grupper" finns inte, de är en mänsklig konstruktion!

Det mesta i vårt samhælle ær våra egna konstruktioner. Vilka mænskliga konstruktionerr ær "bra" och vilka "dåloga", menar du? Att tænka i termer av grupper och kollektiv ær tydligen dåligt. Men att tænka att "individen ær samhællets minsta beståndsdel" ær en relativt sent påkommen idé, och i sig inte mer naturlig æn att tænka i fprm av grupper. Vi behøver ju inte tænka på grupperna som en gång før alla givna och med tæta skott mellan sig och totalt oførænderliga, om vi i blott tænker oss att dessa definieras utifrån vissa gemensamma temporæra egenskaper och/eller intressen. Ær det helt ologiskt? Eller skall vi låtsas att det inte finns grupperingar av detta slag och "sætta individen i centrum" av princip och liksom"glømma bort" att t.ex. starka individer ofta kan sluta sig samman før att bli ænnu starkare, men fortfarande utåt hævda att de agerar som individer,  men att svagare individer kanske inte gør det lika lætt...

Ingen grupp får göras mer sympatisk i statens ögon. Så är det tyvärr i (S)verige idag och därför är den svenska staten illegitim. Idag har man andra rättigheter om man t.ex. är homosexuell eller kvinna och därmed "diskriminerad" och därmed måste ha statens "tröst", än om man tillhör andra grupper. Denna "antidiskriminering" är högst välvillig, och just därför kan ideologerna inte inse sitt enorma misstag. De har ogiltligförklarat sin egna makt.

Men idag, med regeringens jobblinje i alla sammanhang, ær sjælvfallet i praktiken den som har jobb mer værd æn den arbetsløse.

Vilka rættigheter har kvinnor och homosexuella som heteromannen ej har? På vilket sætt får dessa grupper "trøst" menar du? Genom att man strævar efter att ej diskriminera dem? Genom att man vill førændra så vi får en kønsneutral æktenskapsbalk? Eller handlar trøsten om att man vill att alla skall ha samma rættigheter som heteromannen, vars stændiga trøst och førdelar från samhællets sida ær petrifierad... Eller handlar snedførdelningen vad gæller høgre chefer inom privat och offentlig sektor bara om att gubbarna ær så mycket bættre? Handlar det faktum att kvinnor inte bara førvæntas yrkesarbeta utan också skøta hem och hushåll i større utstræckning æn gubbarna om något "av naturen givet"?

Allas lika værde ær en formel næstan alla i Sverige skriver under på men det ær viktigare att se hur det ser ut i praktiken æn i den vackra teorin.

Staten ska såklart inte bestå av representanter för t.ex. arbetarklassen eller nåt sånt. De ska bestå av professionella styrelseledamöter som kan vara mörkhyade, ljushyade, kvinnor, män, homosexuella, eller vadsomhelst, men de ska isåfall inte driva sina egna intressen utan befolkningens!

Ær  det Platons stat som føresvævar dig? Demokratin ær en ineffektiv styrelsemetod, menar du? Man kanske inte behøver ha allmæn røstrætt heller før att ta reda på vilka intressen befolkningen har? Det vet proffsen av sig sjælva, kanske...

Visst, homosexuella ska inte diskrimineras, det håller jag med socialisterna om till 100%, men varför ska andra sexuella minoriteter diskrimineras bara för att de inte har samma mäktiga lobbyingmakt som de homosexuella? (Detta togs bara upp som ett av många exempel) INGEN ska diskrimineras, och detta inte för att "bögar är snälla så de får man inte diskriminera, men diskriminera gärna alla andra", utan för att diskriminering är fel! Det är lika fel att diskriminera t.ex. en satanist, en rashatare, eller nån annan "dumskalle". Likhet inför lagen måste vara en paroll för en seriös stat! Den svenska staten däremot använder sin makt mot de som politikerna och väljarna tillsammans hatar, så därför är det ingen seriös stat utan en maktapparat gone berzerk, som bör motarbetas.

Hur går du tll væga nær du motarbetar Staten?

Vad ær det enligt dig som gær en person till missbrukare, førutom att man satts till världen i förorterna, fått en halvhjärtad uppfostran i barnbidragets namn, och vuxit upp med en ensam förälder som inte klarar av att ta det stora ansvar som barnuppfostran är? Ær det din førklaring till varfør man blir missbrukare eller hemløs? Vad grundar du den åsikten på?

Det kan förstås finnas oändligt många olika förklaringar till såna saker. Och visst kan även en snubbe med föredömlig uppfostran halka dit och bli missbrukare. Men det är väl inte intressant att jag skulle lista alla dem? Det relevanta är väl att jag vill föra fram sambandet med subventioner till barnanskaffande i en värld som många påstår är överbefolkad redan.

Kan du nærmare utreda sambandet mellan barnbidrag och drogmissbruk, tack!

Sedan skriver du att det är den sociala uppväxten som är den största boven. Vad betyder det? Før lite disciplin och regler på dagis och skola? Før sen betygssættning? Før få poliser på stan? Slappa førældrar? Før mycket gæng? Dåligt sællskap? Før långt socialdemokratiskt styre? Att morgonbønen avskaffats? Att man mer och mer slutar hålla skolavslutningar i kyrkan? Før mycket invandring? Eller før lite av något?

På dina frågor låter det som att du tror att jag är konservativ? Fel - jag är emot aga, disciplin-tänkande, morgonböner eller andra religionsinslag.
Titta på miljonprogramsområdena. De offentliga platserna, skolorna etc domineras av "coola" ungdomsgäng. Den storslagna arkitekturen i kombination med vetskapen om att det är fattiga som bor här, skapar en väldigt speciell sorts ödesmättad känsla, och identitet. Det blir en ond spiral. Den man ser upp till är att blir farligast och våldsammast och galnast. Allt kommer att handla om att få denna sortens "respekt". Den tilltalar primitiva drifter som bottnar i testosteron, våld och att kvinnor vill bli erövrade. Men inte många svarar att det är denna sorts samhälle de egentligen vill ha.
Alla ser vad som håller på att hända men ingen vågar göra något. En handlingskraftig politiker skulle riva dessa områden redan nu, istället för att vänta 20-30 år eller hur lång tid det nu dröjer innan opinionen börjar inse att det är nödvändigt.
Gängkriminaliteten är ofantligt viktig att stävja redan i vaggan, men detsamma gäller all kriminalitet. Så ut med massvis av bevakningskameror på alla offentliga platser där polisen vet att det begås brott. Istället som idag, att polisen har gett upp hoppet om vissa zoner (t.ex. Hammarkullen) och rycker inte längre ut när folk ringer 112 och rapporterar att det inträffat grova brott där.

Jag motsæger inte din beskrivning - det ær den gængse mediabilden. David Eberhard som skrivit om tryggehetsnarkomani ger en delvis annorlunda bild av farligheten i dagens samhælle. Medias bilder av samhællet, skolan, vården, utgør också en negativ spiral dær vi ser det vi "vill" se, utifrån medias rapportering, vilket resuterar i sjælvbekræftande utsagor.

Har vi allttid tænkt igenom vad vi vill rædda dem till? Ofta tænker vi: Bara vi kan rædda dem! Men nær væl tvångsåtgærder m.m. satts in och haft verkan, vad har vi då att erbjuda, vi "duktiga samhællsmedborgare" som har både ett heltidsjobb och ett par extraknæck och som aldrig, eller næstan aldrig, jobbar svart?

När allt kommer omkring tror jag att var och en måste vara aktiv i hjälpandet av sig själv. Om man inte vet vad man vill med sitt liv, så kan man inte bli hjälpt, oavsett hur mycket hjälp man än får.

Hær håller jag helt med! Det som sker idag i samhællet ær "ingens skuld" - dærfør att skuldbelægga ær bara ett gammalt kristet-kyrkligt knep før att "sælja den kristet-kyrkliga idén".

Jag ær hær inne på existentialismens tankar om vars och ens ansvar før sitt liv. Men detta individuella ansvar kan ibland på ett effektivare sætt delvis så att sæga distribueras via det gemensamma æn om individen måste "fixa allt sjælv". Detta gemensamma inte behøver vara statligt organiserat (men væl legalt reglerat naturligtvis) utankan  mycket væl ske privat. Jag førespråkar att den "part"/ "aktør" som effektivast kan handha en viss fråga bør handha densamma, oavsett om det sker statligt eller privat. Problemet idag ær mænniskans monumnetala girighet och egoism som ofta sætter kæppar i hjulen før långsiktiga privta løsningar av mer gemensamma samhællsfrågor. Hær ær reglering via lagar samt kontroll att dessa føljs oerhørt viktiga. Denna kontroll kan dock inte ske i privat regi - då hamnar vi i en infinit regress av privta kontrollinstanser!

Du har rätt i att en person som knarkar nog oftast har andra underliggande problem. Problem med samlivet, trauman från grejer man upplevt, fast i kriminalitet och hot och tvång, psykiska besvär, sömnproblem, skuldsättning, etc. Jag tror man kan klumpa ihop dessa olika underliggande problem och förenklat kalla det ångest, för det är själva ångesten som gör att man begår obetänksamma desperata saker, som t.ex. att inleda narkomani. En vanlig människa kan testa droger på nån enstaka fest, men klarar sig oftast från att hamna i narkomani eller andra destruktiva saker.

Ja, det ør væl det som vi bør beakta, individuella bakomliggande orsaker, om vi vill hjælpa andra. Samt kan det, før att støtta sjælvkænslan, ínte sællan vara fallet att samhællets olycksbarn  odlar ett førakt før "svensson-livet", æven om man kanske i djupet av sin sjæl de facto længtar dit! Kaos på alla fronter ær oerhørt destruktivt, øven på kort sikt. Man behøver någon plattform i det yttre eller i det inre av lugn, ordning och trygghet før att bemæstra livets inneboende kaostendenser. En mycket kort tids totalkaos kan man stå ut med men inte ett permanent kaos, en petrifierad total otrygghet, ty det ingår ju i kaosets natur att man inte kan vænja sig vid det, eftersom man tappat kontrollen totalt. Att vænja sig kan  i bæsta fall ju vara førsta steget till att kæmpa sig till kontroll, (men det kan ocksp vara ett steg mot att bli færblidnnd och gå mot sin undergång), men det krævs inte sællan stød från omgivningen, en førsta knuff i rætt riktning, hjælp till sjælvhjælp - før viljan finns dær djupt inne, tror jag... Den kalllas sjælvbevarelsedrift!

MVH

Algotezza

[magicadehex]

Om staten hade lagt ner sina fristäder för knark, de så kallade "soc-lägenheterna"

Ska de lägga ner Nordstan också?

Framför ett svenskt Kristiania!

[Makterna]

Ska de lägga ner Nordstan också?

Nej. Skillnaden är att i Nordstan så ingriper polisen om de får nys om att det pågår narkotikaförsäljning.

Visst, jag har inget emot legalisering av knark för rekreationellt bruk, under förutsättning att;
1. det inte drabbar minderåriga eller såna som pga psykiska problem eller annat inte kan ta hand om sig själva (dvs som är eller borde vara omyndiga)
och
2. att såna som fastnat i missbruk och skadar sig själv eller andra, lätt kan få LVM.

Det vore betydligt bättre om knark vore lagligt överallt, än att det ska vara olagligt men att förbudet i praktiken bara används när snuten vill sätta dit nån som de ogillar (det är t.ex. populärt att trakassera rika människor på Spy Bar för att de gillar att festa och ha kul, medan snutarna själva måste jobba).

Innan man går så långt att man legaliserar knark för rekreationellt bruk, finns det dock flera andra steg att ta. T.ex. att legalisera "knark" som inte egentligen är knark, t.ex. piller som hobbybodybuilders behöver för att få den kropp de vill ha, anabola och efedrin etc.

[Makterna]

Barnbidraget utgår faktiskt inte till de som skaffar barn, utan till de barn, eller deras förmyndare, som finns i vårat land.

Det är en stor skillnad. Sen att du menar att det leder till en effekt att olämpliga människor skaffar barn, vilket för övrigt verkar vara ett värderande av just människor, så som du säger dig inte göra.

Du tolkar mig fel om du tror att jag resonerar "fattiga människor är sämre människor tycker jag, såna människor ska minsann inte få ha barn för jag hatar dem!". Resonemanget var "statistiken visar att om en grupps eventuella barn sannolikt kommer hamna i livsstilskriminalitet, bör inte staten aktivt utföra handlingar som underlättar för denna grupp att skaffa dessa barn".

Tänk att det ska vara så svårt i Sverige att kritisera socialismen utan att fördenskull bli uppfattad som en "baklänges-socialist" (med "baklänges-socialist" menar jag någon som tänker precis som socialisterna (det där med att det finns sympatiska och osympatiska grupper) fast baklänges, dvs han hatar fattiga, homosexuella, mörkhyade etc). Jag är ingen baklänges-socialist utan en liberal. Som hävdar att alla bör vara lika inför lagen; att staten ska vara värderingsneutral. Oavsett om man är miljonär, knarkare, hemlös, brottsling, homosexuell, greve, kvinna eller whatever.

Eller har du den objektiva skalan, kanske till och med Boken, där värden kan mätas mot?

Nån sån bok behövs inte, eftersom staten inte bör syssla med moraliska värden/värderingar överhuvudtaget.

[Marksa]

Eller har du den objektiva skalan, kanske till och med Boken, där värden kan mätas mot?

Nån sån bok behövs inte, eftersom staten inte bör syssla med moraliska värden/värderingar överhuvudtaget.

Vill bara påpeka att staten (riksdagen) stiftar de lagar som vi skall vara lika innför. Så en hel del känsla för vad som anses vara rätt bör ju finnas  där, alltså samhällets värderingar och moral.

[Algotezza]

Barnbidraget utgår faktiskt inte till de som skaffar barn, utan till de barn, eller deras förmyndare, som finns i vårat land.

Det är en stor skillnad. Sen att du menar att det leder till en effekt att olämpliga människor skaffar barn, vilket för övrigt verkar vara ett värderande av just människor, så som du säger dig inte göra.

Du tolkar mig fel om du tror att jag resonerar "fattiga människor är sämre människor tycker jag, såna människor ska minsann inte få ha barn för jag hatar dem!". Resonemanget var "statistiken visar att om en grupps eventuella barn sannolikt kommer hamna i livsstilskriminalitet, bör inte staten aktivt utföra handlingar som underlättar för denna grupp att skaffa dessa barn".

Tänk att det ska vara så svårt i Sverige att kritisera socialismen utan att fördenskull bli uppfattad som en "baklänges-socialist" (med "baklänges-socialist" menar jag någon som tänker precis som socialisterna (det där med att det finns sympatiska och osympatiska grupper) fast baklänges, dvs han hatar fattiga, homosexuella, mörkhyade etc). Jag är ingen baklänges-socialist utan en liberal. Som hävdar att alla bör vara lika inför lagen; att staten ska vara värderingsneutral. Oavsett om man är miljonär, knarkare, hemlös, brottsling, homosexuell, greve, kvinna eller whatever.

Eller har du den objektiva skalan, kanske till och med Boken, där värden kan mätas mot?

Nån sån bok behövs inte, eftersom staten inte bör syssla med moraliska värden/värderingar överhuvudtaget.

Allt vad den s.k. staten føretar sig bygger væl på værderingar? Demokrati, allas lika værde, tolerans,...etc.Vad menar du med att staten inte skall syssla med værderingar? Måste inte dess verksamhet inte bygga på værderingar? Måste inte all verksamhet dær andra æn en sjælv ær inblandade bygga på værderingar? Eller har du funnit den værderingsfria, objektiva och absoluta  moralen, næmligen - din egen?

undrar Algotezza

[J R Auk]

Barnbidraget utgår faktiskt inte till de som skaffar barn, utan till de barn, eller deras förmyndare, som finns i vårat land.

Det är en stor skillnad. Sen att du menar att det leder till en effekt att olämpliga människor skaffar barn, vilket för övrigt verkar vara ett värderande av just människor, så som du säger dig inte göra.

Du tolkar mig fel om du tror att jag resonerar "fattiga människor är sämre människor tycker jag, såna människor ska minsann inte få ha barn för jag hatar dem!". Resonemanget var "statistiken visar att om en grupps eventuella barn sannolikt kommer hamna i livsstilskriminalitet, bör inte staten aktivt utföra handlingar som underlättar för denna grupp att skaffa dessa barn".

Tänk att det ska vara så svårt i Sverige att kritisera socialismen utan att fördenskull bli uppfattad som en "baklänges-socialist" (med "baklänges-socialist" menar jag någon som tänker precis som socialisterna (det där med att det finns sympatiska och osympatiska grupper) fast baklänges, dvs han hatar fattiga, homosexuella, mörkhyade etc). Jag är ingen baklänges-socialist utan en liberal. Som hävdar att alla bör vara lika inför lagen; att staten ska vara värderingsneutral. Oavsett om man är miljonär, knarkare, hemlös, brottsling, homosexuell, greve, kvinna eller whatever.

Eller har du den objektiva skalan, kanske till och med Boken, där värden kan mätas mot?

Nån sån bok behövs inte, eftersom staten inte bör syssla med moraliska värden/värderingar överhuvudtaget.

Men statestik är tomt utan ett värderande. Det är bara siffror då. Vad som är kriminellt eller inte är ett värderande också.

"statistiken visar att om en grupps eventuella barn sannolikt kommer hamna i livsstilskriminalitet, bör inte staten aktivt utföra handlingar som underlättar för denna grupp att skaffa dessa barn"

Hur visar statistiken detta? Och vad är livsstilskriminalitet? Är jag en sådan då jag konsekvent bryter mot lagen och tar droger, olagliga substanser? Skulle inte mina föräldrar fått barnbidrag då, såhär i retrospektion?

Jag är också liberal, i den meningen att jag tycker att vi alla skall ha så mycket frihet som är möjligt. Jag tror inte att du är en bakåtsträvare eller att du menar dig hata andra människor. Men jag menar att du missar vissa saker, ditt egna värderande är en av sakerna. Det andra är vetenskapens, statistiskens värderanden.

Vi kan inte bara låtsas som att "bra" eller "gott" är självklarheter. Dessa "bra" och "gott" är normerande utsagor om vilka värderingsprinciper som föredras.

Du gör kategoriseringar av människor och menar att det är något som finns där ute och att det är något som du bara pekar på. Du missar att ditt pekande är det som skapar gruppen.

Jag har skrivit en längre uppsats om ämnet, som bland annat kritiserar detta med identitet i relation till särbehandling, kvotering och diskriminering. Är du intresserad kan jag skicka den eller så så kan du få ta del av lite längre argument angående problematiken där. För i grund och botten så är väl det vad frågan handlar om här? Vem som skall få eller inte få ta del av statens, samvarons, förskansade resurser.

Du får inte glömma heller att det finns en rasbevarande idé, eller folkbevarande (beroende på vilka termer man vill ha), bakom barnbidraget. Det vill säga folk skaffar inte barn för att deras ekonomiska situation är för osäker. Det söker man korrigera med riktade bidrag till de som skaffar barn. Sen är det förstås inte den enda anledningen.

Men jag tycker mig ana att du håller denna idé också, fast det är i en negativ bemärkelse. Du menar att samhällets dåliga element stödjs, något du menar borde upphöra. Det är en socialdarwinistisk idé som du framför i mina ögon.

[J R Auk]

(det är t.ex. populärt att trakassera rika människor på Spy Bar för att de gillar att festa och ha kul, medan snutarna själva måste jobba)

Jasså? Mig veterligen så är det snarare så att man gör detta för att det annars höjs så många röster om att det bara är de fattiga som åker dit. Det vill säga de som inte har råd att sitta i fina salonger och knarka utan är förvisade till trappuppgångar eller soprum, liknande härliga inrättningar.

Fast visst, det kanske är så att det är polisen som vill hämnas. Men då tror jag du tar fel om du tror att Spy Bar gäster är någon särskild grupp i det avseendet.