Vad tänker du på?

[David H]

Jodå, visst vill vi ha en god miljö att överlämna till barnen. Miljön i Sverige är god med tanke på den industriella epok som nu går mot sitt slut. Några sjöar är förstås förstörda och det finns en och annan gata som jag inte skulle vilja ha min bostad vid.

Globalt sett påverkar inte Sveriges utsläpp av CO2 på något mätbart sätt. Och frågan är om vi på diplomatisk väg kan åstadkomma så mycket.

Miljöpartisterna vinner politiska segrar, men om energiuppgörelsen har någon positiv inverkan på klimatet är diskutabelt. Flyget, de stora båtarna, en oändlig räcka med långtradare som knappast tankat grön diesel, landsbygden som blir allt glesare och dyrare, vad gör de åt det? Det finns förstås alternativ till miljöpartiets dyra vindsnurror.

Ja, jag vet inte heller. Kan väl ge dem cred för att de försöker i alla fall. Bara en sån sak kan ju vara betryggande. Sen om någon tycker sig ha bättre förslag om hur miljö och klimat värnas på bäst sätt tror jag faktiskt det finns många miljöpartister som är villiga att lyssna.

Något som jag inte hört nämnas nåt om är resursförbrukningen på ett sjukhus. Tänker bara en dag på jobbet för mig, hur mycket plast jag förbrukar. Varje patientkontakt ska användas ett nytt förkläde för, kan säkert gå åt uppåt 20 förkläden på en dag, lägg därtill ett antal gummihandskar. Alla sprutor i plastförpackningar, droppåsar, aggregat, adaptrar av de olika slag och så vidare. Jag vet inte hur väl motiverat detta är ur miljösynpunkt. All plastproduktion, vad den har för inverkan på miljön osv?

[Zokrates]

Samtidigt är människan en konservativ varelse, det innebär att vi är skeptiskt inställda mot nya mönster, förändringar då det stör vårt inrutade liv, [...]

Framför allt är det energibesparande att hålla fast vid sådant som fungerar bra. Stora samhällsförändringar är inte så vanliga. Men ibland händer det. Transistorn använd som komponent i logikkretsar förändrade människans villkor i grunden.

Att våra liv är inrutade av rutingöromål hindrar inte att människor tycker om lämpliga utmaningar. Få människor är så slappa att de endast låter sig fösas fram i livets mittfåra. Titta på alla ungdomar som nyligen slutat skolan och som planerar högre studier. Eller inom arbetslivet där folk ofta arbetar och sliter mer än deras hälsa i längden medger.

Om folk tänker självständigt eller är styrda av auktoriteters normer kan diskuteras. Vi kan ju inte ständigt revoltera så snart vi får en idé om att det skulle kunna vara på något annat sätt. I så fall vore det ju enklare att säga hur vi skall genomföra en god förändring än att klaga på människors oförmåga att tänka självständigt.

Ah, jag kryper till korset och låter en professor svara...dig.
"Men risken är stor att lallande positivitet tar överhanden. Man skapar en förljugen värld där kritiskt tänkande närmast är bannlyst och medvetenhet om motsättningar trollas bort av det blomsterspråk som organisationsledningar gillar och med få undantag utmärker visioner, värdegrunder, missionsprat och strategidokument.

Goda kunskaper i lallande positivitet (LP) är centralt för den karriärsmedvetne.

Detta medför och kräver en stark kompetens i funktionell dumhet – det innebär att man förförs av tjusigheter, inte ställer kritiska frågor, inte reflekterar över avgrundsdjupet mellan den lallande positiviteten och verkligheten." Skrev Mats Alvesson inatt.

Professor i organisationsforskning vid Lunds Universitet, studerar funktionell dumhet i arbetslivet. Utger i dagarna "The Stupidity Paradox. The Power and Pitfalls of Functional Stupidity at Work", med André Spicer. http://www.aftonbladet.se/debatt/article22978042.ab

[scirocco]

Revolter uppstår då folk vill uppnå något, det måste finnas något att vinna, t ex 1917 "Fred, jord och bröd!"

Jo, kanske stämmer. För egen del kanske jag är för nöjd. Men det finns ju komplicerade kamper. Som att motarbeta klimatförändringar, miljöförstöring. Det är ju sånt som angår alla, men ingen enskild särskilt. Det som kan vinnas är då inte så enkelt och konkret, ingen kortsiktigt synbar seger.

Jodå, visst vill vi ha en god miljö att överlämna till barnen. Miljön i Sverige är god med tanke på den industriella epok som nu går mot sitt slut. Några sjöar är förstås förstörda och det finns en och annan gata som jag inte skulle vilja ha min bostad vid.

Globalt sett påverkar inte Sveriges utsläpp av CO2 på något mätbart sätt. Och frågan är om vi på diplomatisk väg kan åstadkomma så mycket.

Miljöpartisterna vinner politiska segrar, men om energiuppgörelsen har någon positiv inverkan på klimatet är diskutabelt. Flyget, de stora båtarna, en oändlig räcka med långtradare som knappast tankat grön diesel, landsbygden som blir allt glesare och dyrare, vad gör de åt det? Det finns förstås alternativ till miljöpartiets dyra vindsnurror.

http://www.svensktnaringsliv.se/files/f ... m_10.2.png
Svensk industri är långt ifrån uträknad. Det är en anpassningsbar sektor.

[Anne]

Förra året vid advent hände underliga saker för mig. Det har hänt förut att jag har hört sånger i mitt inre, musik och texter jag aldrig hört. Men då i december eskalerade det. Musik dygnet runt. En sång ville att jag skulle tvätta mitt hår. Det gjorde jag och under tiden sjöngs det "vi ska tvätta ditt hår". Sedan dess har mitt hår blivit lockigt. Det kan jag inte förklara för mig själv, inte heller musiken då jag själv inte är särdeles musikalisk. Jag tror att änglarna verkar på vår jord nu.

[Pilatus]

Jag tror att änglarna verkar på vår jord nu.

"Änglar finns men dom e få, de e sällan dom syns men då o då kan man få se dom,
jag tror dom bor i Vilhelmina." Hasse & Tage

[Anne]

Kanske det Hur som helst frågade de mig (i min psykos om du nu vill det) en och en om jag ville ha deras hjälp. Jag sa ja. Sedan började de mässa på något språk jag inte kan, men jag tror det var latin. Efter det började de rabbla telefonnummer med manandet om att ringa gud.

[klorofyll]

så vad du menar med din fråga blir ungefär, vad får vissa att tänka kvalitativt mer genomtänkt än andra,

Jag tänker att en sådan sak som att sätta sig in i en annan människas tänkande, det är utvecklande... Ett exempel: Hur köper man en pra present till ett barn i födelsedagspresent? Eller: Hur lär man sig att argumentera? Genom att sätta sig in i en annans situation.

Vi får komma ihåg att människan är en härmapa i grund och botten, dvs. att vi lär oss genom att göra efter det andra gör vilket i sin tur innebär en relativt långsam inlärning, vi kan kosta på oss det med tanke på vår relativt långa barndom gentemot majoriteten av alla andra djurarter.

Varje person som ägnar sig åt ett intresse gör det med glädje, och det kommer idéer naturligt. Privilegiet med lång barndom kan ibland ha en baksida, att barndomen blir onaturlig och konstlad.

Ytterligare en aspekt i det hela är hur nyfikna vi är som individer,

Jag tror att alla barn är nyfikna så länge de inte tvingas till något eller lämnas helt vind för våg.

Men vi har nu en ny generation som kommer att ta över efter oss på alla områden, men de är ännu sämre rustade att kunna tänka kritiskt än tidigare generationer när det gäller att kunna ifrågasätta och se lösningar som inte bara är rimliga utan dessutom bra.

Som tillägg tror jag samhället blir mer decentraliserat, vilket jag ser som som en fördel.

Till viss del har jag svarat då din fråga, men svaret är inte fullständigt eftersom det alltid finns vissa människor som faller utanför normen, maskrosbarn, eller vad som. Människor som särskiljer sig i allt de gör, genier, människor med en viss form av manodepresivitet som är oerhört kreativa under vissa perioder men handlingsförlamade under andra, men dessa sammantaget ligger till stor del bakom det mesta av den teknologiska och kulturella utvecklingen och förnyelsen vi ges, alltsedan antikens dagar.

Ja, det är intressant. Ibland tänker jag att en viss typ av svårighet kan leda till framgång, om man lyckas överbrygga den, eftersom att man då har tillskansat sig ett annat perspektiv. Det är antagligen vanligt att människor, som är smartare än tänkas kan, även de misslyckas totalt. För att ta ett exempel: En individ kan ha ett så bra minne att det blir ett problem i vardagen...

[Zokrates]

Jag har säkert en IQ nivå som tangerar 150, men inte blir livet lättare för det, tvärtom, allt blir till ett rent helvete. Jag kan tänka ut det mesta som andra säger redan i förväg eller lista ut logiska slutsatser från det mesta och komplicerade ekvationer behövs alltså inte ens tas till för att se svaret, men det som slår mig mest är ändå det här med att andra människor faktiskt inte lyssnar på andra människor, på rätt sätt.

Vardagskonversationer är t.ex egentligen oftast inget annat än ett försvar för att hålla människor på avstånd och för bevara sin integritet genom all denna uppvisade ytlighet, men det ironiska är att ytliga människor generellt uppfattas som trevliga, men vad döljer sig egentligen under ytan?

Har du tänkt på det Klorofyll?

[Pilatus]

... men det ironiska är att ytliga människor generellt uppfattas som trevliga, men vad döljer sig egentligen under ytan?

Så är det säkert, utåtriktade människor är ofta något mer ytliga än mindre expressiva personer. Människor med ett lätt sinne har säkert lätt att få både vänner och jobb. Det har inte så mycket med begåvning att göra. Carl Jung skrev en del om introvert och extrovert. De ytliga och trevliga människorna har säkert ett gott liv och man behöver inte lägga någon nedlåtande värdering i det.

[Pilatus]

Omkretsen i den övre är 44 cm.

Jag kommer till samma resultat, 44 cm för den övre figuren.

Den nedre figurens omkrets (tror jag) skall vara 54 cm.

[klorofyll]

Jag har säkert en IQ nivå som tangerar 150, men inte blir livet lättare för det, tvärtom, allt blir till ett rent helvete.

Jag har kanske inte lika hög IQ, jag vet inte, men jag presterar inte så på tester. Men jag imponeras alltid av hög IQ, jag tycker att det är intressant med kompetens för jag älskar att lära mig saker. Jag tycker också att det är intressant med IQ-skala, d.v.s. att man kan säga att man är smart som 1 på 1000 o.s.v.

men det som slår mig mest är ändå det här med att andra människor faktiskt inte lyssnar på andra människor, på rätt sätt.

Jag tror det blir så när man omges av idioter, man slutar lyssna eller dör!

Vardagskonversationer är t.ex egentligen oftast inget annat än ett försvar för att hålla människor på avstånd och för bevara sin integritet genom all denna uppvisade ytlighet, men det ironiska är att ytliga människor generellt uppfattas som trevliga, men vad döljer sig egentligen under ytan?

Har du tänkt på det Klorofyll?

Jag tror, eller har en känsla av, att ytliga personer har just de problem man minst anar. Jag besökte en affär här om dagen och kvinnan som jobbade där verkade dryg, misstänksam och allmänt kort, det kändes inte bra, idag besökte jag affären igen, och fick ett bättre intryck, jag tror att problemet är att hon helt enkelt är blyg, men vad vet jag.

[Pilatus]

Kanske det Hur som helst frågade de mig (i min psykos om du nu vill det) en och en om jag ville ha deras hjälp. Jag sa ja. Sedan började de mässa på något språk jag inte kan, men jag tror det var latin. Efter det började de rabbla telefonnummer med manandet om att ringa gud.

Det verkar nästan drömlikt. Carl Fredrik Hill tecknade ju av de figurer som figurerade i hans föreställningsvärld. Vad som är verkligt tycks trängas undan i en konflikt om den inre upplevelsen.

Jag har inte tänkt tidigare på att de nervimpulser vi får från våra sinnen kan bli "överröstade" av andra centras associationsbanor. Inte så enkelt att förstå, om jag nu gör det?

[xion]

--

[Anne]

Jag spelar inte ens blockflöjt, så jag avstår nog från att försöka mig på att illustrera det, Pilatus. Dessutom var det ju så mycket att mitt minne saknar kapacitet att lagra det.

[Pilatus]

Jag spelar inte ens blockflöjt, så jag avstår nog från att försöka mig på att illustrera det, Pilatus. Dessutom var det ju så mycket att mitt minne saknar kapacitet att lagra det.

En gång i tiden målade jag ett antal bilder inspirerade av Samuel Becketts gubbar, Murphy, Malone, Molloy m fl. För ett tag sedan såg jag en av dessa målningar på en auktion. En man sitter i ett dunkelt upplyst rum, den ingav mig en obestämbar känsla, (tyckte jag verkligen att den var bra?) jag borde intresserat mig mer för koloriten. Jag tycker mer om målningar som har en fin kolorit, t ex Karl Isakson (nedan).