Harald Davidsson skrev:Då jag träffade den gamle shankarcharya i Kanchy puram 1992 ville han jag skulle stanna där, för jag är den förste utlänning som någonsin fått bott där, för då Paul Brunton kom till samman sankarcharya 60 år tidigare, sade han till honom att åka till Ramana Maharshi. Men jag underordnade mig inte makten i Kanchy puram, jag stack till Kodi Swamy i Puravi Palayam, som också ville jag skulle bo där.
Men då shankarcharya dog i mars 1993 och den nya trädde upp på tronen förklarade han krig emot mig. Redan 1993.
Och då jag byggde mitt ashram 1993 bildades den egentliga fiendegruppen emot mig, Gandhi Thever, Sankaracharya,
Kaliana Sundaram, vit brahmin präst i dindigul som fungerade som samordnare mellan Kanchy puram och Gandhi thever. Men också kyrkan förenades med denna gruppen, därför att jag kallade mitt ashram för Garuda, Jag var alltså en dissident, jag hade förått kyrkan och gått över till hinduismen, tänka om andra kristna följde mitt exempel resonerade kyrkan. Sedan 1998 förenades Sai Baba med denna gruppen. och Dalia Lama 2005. Och de engelsmänn som vistas här fattar inte varför jag följer hinduismen, de har alla gett pengar till fattiga Indier för att få deras namnteckning sänd till vatikanen att de koverterat till kristendom.
så här började det.
och då kan väl du sailor, nuddle, rekoj, zokrates, Kort osv.
förklara detta drama för mig. För istället för att anklaga mig kan ni väl försöka visa
inlevelse och ...
Ju större drömmar man har och ju högre man siktar desto mer motgång får man,
ingen kunskap eller visdom är gratis, inte heller välmående och rikedom men rikedom mäts inte i välmående och pengar,
motgången varar bara ett tag,
när man får belöning ger den många gånger fallt i utdelning,
detta gör mig fridfull och glad för jag förstår att jag simmar emot strömmen av en anldening,
livet är rättvist