att vara perceptuell

[Avantgardet]

Nu gör du samma misstag igen, du gör en identifikation med tanken, och tanken är, återigen, ett objekt (om än abstrakt). Medvetandet är också ett objekt. Att tänka är mycket riktigt en handling. Därför säger vi "jag är tänkandes" istället för "jag är tanken" eller "jag är tänkaren". Tanken, intellektet, medvetandet, allt detta är abstraktioner ur till-varon. Någon själ finns inte (själen är också den ett objekt), som jag ser det. Jag är inte behäftad med något alls, jag riktar mig mot olika ting (i tingvärlden) och använder mig av dem - handlar. Ett slags brännpunkt i virrvarret, där riktadheten fokuseras.

Att inte förändras är en omöjlighet, eftersom inget någonsin är detsamma.

[Morningstar]

-------

[magicadehex]

]aget är odefinierbart, eftersom vi hela tiden skapar och skapar om oss själva. Därför finns ingen mening i att ens försöka förklara jaget, eftersom det inom loppet av "lite tid" (kan inte bestämma mig för hur mycket  Confused ) kommer att vara omdefinierat.

Vi skapar inte om vår kärna, vi breddar vårt intellekt (kunskap), vårt känslospektrum (erfarenhet) och vår kroppsliga intelligens (dans, bilkörning, måla)... dessa saker är processer som utökar vår självuppfattning om vi förstår att de endast är funktioner/vapen och att JAGET är Herren över dessa.

Varför ska vi bredda vårt intellekt?, känslospektrum och kroppsliga intellekt? Jag skulle också vilja ha din förklaring på vad dessa funktioner (som du säger) ska fylla för syfte, alltså: Har vi nytta av dem till fullo? Har överjaget nytta av dessa funktioner?

Du talar om att jaget är herren över oss. Det finnes en annan benämning, överjaget kallas det. Och är en förklaringsmodell som är vanlig tex inom indisk filosofi odyl.

[Avantgardet]

Nu gör du samma misstag igen, du gör en identifikation med tanken, och tanken är, återigen, ett objekt (om än abstrakt). Medvetandet är också ett objekt. Att tänka är mycket riktigt en handling. Därför säger vi "jag är tänkandes" istället för "jag är tanken" eller "jag är tänkaren". Tanken, intellektet, medvetandet, allt detta är abstraktioner ur till-varon. Någon själ finns inte (själen är också den ett objekt), som jag ser det. Jag är inte behäftad med något alls, jag riktar mig mot olika ting (i tingvärlden) och använder mig av dem - handlar. Ett slags brännpunkt i virrvarret, där riktadheten fokuseras.

Att inte förändras är en omöjlighet, eftersom inget någonsin är detsamma.

Om vi tror att vi är denna handling i intellektet (tanken), står vi också under den, i dess grepp. Inre stillhet blir mycket svår att tillhandahålla (vi blandar ihop tankens abstraktioner med Medvetandet (jaget))

Detta menar jag är en avskiljningens markering ifrån intellektet; en av-identifikation; en kärleksförklaring till Jaget ---

Att inte förändras är en omöjlighet, eftersom inget någonsin är detsamma.

[...det handlar inte om att "inte" utvecklas eller förändras...] Varför (?)  - Jo, eftersom du identifierar dig med de saker du säger och uppriktigt tror att du  ----

---- inte [är] behäftad med något alls"

(PAUS --- OBSERVERA NU PROCESSEN!!!)

Vi skapar inte om vår kärna, vi breddar vårt intellekt (kunskap), vårt känslospektrum (erfarenhet) och vår kroppsliga intelligens (dans, bilkörning, måla)... dessa saker är processer som utökar vår livsuppfattning om vi förstår att de endast är funktioner/vapen och att JAGET är Herren över dessa.

intellektet, känslan och kroppen; dessa funktioner är ingenting att identifiera sig med - sätta sitt hopp till. Det leder till förvirring, utarmning, död.

Detta är mörkret du ser, Avantgardet, eftersom du visst identifierar dig med det hela, -

Begrunda detta, utan tankebruset du sätter upp för dig själv, mot dig själv. Jaget står inte att finna inom de saker jag nu ser att du tyr dig till; välkommen till Sanningens tomhet.

Jag är uppenbarligen inte förmögen att förklara Heidegger för dig, du måste nog läsa själv. Men jag ser inte hur dina argument på något sätt skulle vederlägga honom. Jag förstår överhuvudtaget inte vad du skriver, du använder ord på ett sätt som jag inte är van och heller inte har kommit i kontakt med tidigare. Ser tyvärr inte vad du försöker säga. Det enda jag utläser är att du har en essentialistisk syn på Jaget, som ett ting, och inget annat, vilket jag menar vara helt galet, men som du inte tycks vilja överge på något sätt. Detta är ju också anledningen att du känner (inbillar) dig att du "saknar" ett jag (depersonalisationen). Jag hävdar att inget sådant står att söka överhuvudtaget och att du jagar fantomer.

[Loke]

Det finns en vacker kvinnlighet som älskar vid sidan av de hårda distinktioner som reflekterar i ett mansdominerat filosofiforum.

[Avantgardet]

Jag har inte fått i mig nåt knark på länge. Punkt.

[Loke]

[Morningstar]

-------

[Morningstar]

----

[Morningstar]

----

[Avantgardet]

Jag är uppenbarligen inte förmögen att förklara Heidegger för dig, du måste nog läsa själv. Men jag ser inte hur dina argument på något sätt skulle vederlägga honom. Jag förstår överhuvudtaget inte vad du skriver, du använder ord på ett sätt som jag inte är van och heller inte har kommit i kontakt med tidigare. Ser tyvärr inte vad du försöker säga. Det enda jag utläser är att du har en essentialistisk syn på Jaget, som ett ting, och inget annat, vilket jag menar vara helt galet, men som du inte tycks vilja överge på något sätt. Detta är ju också anledningen att du känner (inbillar) dig att du "saknar" ett jag (depersonalisationen). Jag hävdar att inget sådant står att söka överhuvudtaget och att du jagar fantomer.

Tankar genererar antaganden ofta baserat på händelser i gårdagen vi inte kunde se klart och förstå; därför flyr vi i tiden genom att TRO och ANTA att "saker hela tiden kan hända".
Dessa tankemönster och antaganden kan brytas när vi förstår att vi - Jaget - inte kan revideras till dessa.
Vad som sker är, som skrivet, att vi får ångest (här kan de flesta sucka samtydigt in), vi blir utarmade stor energi, vi går emot döden.

Depersonalisationen är en blind identifikation med intellektet, känslan OCH kroppen - ALLA DESSA TRE FUNKTIONER, samtidigt som världen rasade runtomkring. Jaget föll i koma. Ju mer negativism jag mötte (av de människor som stod Jaget närmast); desto mer höll jag fast vid intellektet, känslan och kroppen - dessa "blev jag".

Jag förstår fortfarande inte vad du säger, skulle du kunna försöka uttrycka dig, om möjligt, ännu enklare?

Det jag sökte påvisa är något som föregår alla dessa abstraktioner (intellekt, känsla, kropp osv.), det vill säga vad som ligger under och före dem, vilket inte är ett ting (alltså inte en själ eller ett jag eller något annat, utan blott till-varo).

[Morningstar]

------

[Morningstar]

-----

[Morningstar]

-----

[Avantgardet]

Jag förstår fortfarande inte vad du säger, skulle du kunna försöka uttrycka dig, om möjligt, ännu enklare?

Det jag sökte påvisa är något som föregår alla dessa abstraktioner (intellekt, känsla, kropp osv.), det vill säga vad som ligger under och före dem, vilket inte är ett ting (alltså inte en själ eller ett jag eller något annat, utan blott till-varo).

Jag vet inte vad jag ytterligare ska förklara; på sida 3 ritade jag en bild av hur jag uppfattar läget.

Själen är inte ett ting. Till-varon är själen. Själen betraktar - kan ej "tas på" / "UPPLEVAS".

Synonymer.se till betrakta
" 1 se på, bese, beskåda, titta på, iaktta, åse, åskåda, skåda, betitta; ta under övervägande, studera  2 bedöma, anse"

Själ kan översättas till "varande". (medvetande, kärlek osv). Själen finns i alla. Detta har jag upplevt väldigt starkt i och med jag-frånvaron.

Att förhöja jagmedvetandet är att synkronisera sitt jag med själen-medvetandet. Frånvaro av jaget intensifierar själens betraktande (ingen upplevelse kan registreras).

Okej, då förstår jag dig bättre. Men, fortfarande, till-varon är inte någon själ. Det är inte något i dig, inte mer än det är något utanför dig, utan skall snarast betraktas som en relation till. Därför talar jag om riktadhet. Det är närvaron som form, om man så vill.

Och nej, det där är inte alls vad kristendomen menar. Kristendomen talar om en metafysisk själ, som skild från materien, jag talar om att den där distinktionen mellan materia och ande är felaktig. Sättet vi tar del av varat på är genom närvaro, inte materia eller ande, utan närvaro. Materia och ande är abstraktioner ur närvaro.