rekoj skrev:Men vem som helst kan väl hålla på och flumprata, bara för det blir man inte helig.
Harald pratade ju på sitt sätt. Jag tog honom sällan bokstavligt. Det är någonstans mellan lek och allvar, det blir ambivalent. Det där om Newtons andra lag till exempel, ja det var en festlig iakttagelse att han funnit en helt annan tillämpning. Men söker du nån form av allmängiltighet funkar det inte.
Det som var speciellt med Harald var ju också att han verkligen intresserade sig, för konst, musik, litteratur. Varje författare är ju speciell på sitt eget sätt, Nietzsche, Shakespeare, Hesse, Dostojevskij, Camus osv: de skiljer sig verkligen helt från varandra men är ändå alla fantastiska. Även nuddle tror jag är en egen unik personlighet.
Jag antar att Harald brydde sig om vanliga människor, och var hela tiden nyfiken på att lära känna dem bättre. Varför skulle han fortsätta att läsa bok efter bok efter bok, om han ansåg att han redan funnit sanningen? Nej, jag tror snarare på otillfredsställelsen, och det konstanta fortsatta sökandet. Sen om han uttalade sig i skrift på annat sätt, ja, men det är väl en annan sak.
En person kan uttrycka sig på ett sätt, men ändå mena något annat.
Newtons andra sats funkar faktiskt utmärkt på alla djur och natur osv.... alltså allt som följer logiskens lagar.
I kemin kan man se att allt händer av självviska skäl....
Människan tror jag däremot är bortom logiken....
Han pratade om att godhet inte var från denna värld, alltså bortom logiken och att det började i hjärtat (vilket människan var ensam om)
En människa behöver många saker för att vara fullständigt nöjd----
Jag kan inte säga att jag är nöjd... jag tror inte Harald var nöjd heller i det stora hela...
Många av de saker han pratade om måste man SJÄLV upptäcka för att förstå...