Shit. Jag har förlorat min INRE LIVSRELATION (som jag lite började minnas nu) -det var ungefär som om "Gud dog" -den relation till mig själv som jag under mitt liv skapat en ambition för, och jag har gått omkring så den senaste tiden, och överskuggat det med "makt", alltså försökt "hoppa till" mitt centrum -ganska sorgligt. Jag borde istället försökt uttrycka sorgen. Tror man måste lära sig att "besinna" sig, alltså återgå till det flytande inom sig.
Den nya händelsen utgjorde alltså denna kärna istället, dvs. förlusten och frågan -som bredde ut sig över allt det som jag hittils föreställt mig som helheten. Och jag "visste redan", men hade tappat den personliga meningen.
Mitt tillsånd
Moderator: Moderatorgruppen
-
Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
-
Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
-
Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
Aha. Nu fattar jag.
Förut hade jag HITTAT sanningen i tillvarons förankring genom personliga intellektuella ansträngingar, jag hade sökt inom ett specifikt problem (mitt horoskop -2/3 år sen) och visste vad jag såg.
Nu har jag samma sanning inom mig (förstås) men har blivit "avklippt" och står utanför. Saken är den att samma tillvaroförankring nu utgör mina villkor för insikten att finnas, därför "känns jag igen" -men jag har inte blivit "frågad".
Jag har alltså fortfarande samma hemliga programmering att jobba innifrån, men tappat respekten och därför ambitionen (maniskt planlöst irrande för att "lyckas" för sakens skull), allt innehåller alltså samma faktor, av "svårigheten".
Jag vet inte var jag vill komma längre, jag ser ingen "linje".
Alltså detta upplevs som jätteproblem för mig. Kanske mest JUST känslan av att inte ha en form att beskriva "hopplösheten" i, eftersom bilden är alldeles för komplex och för mig nu avlägsen.
Förut hade jag HITTAT sanningen i tillvarons förankring genom personliga intellektuella ansträngingar, jag hade sökt inom ett specifikt problem (mitt horoskop -2/3 år sen) och visste vad jag såg.
Nu har jag samma sanning inom mig (förstås) men har blivit "avklippt" och står utanför. Saken är den att samma tillvaroförankring nu utgör mina villkor för insikten att finnas, därför "känns jag igen" -men jag har inte blivit "frågad".
Jag har alltså fortfarande samma hemliga programmering att jobba innifrån, men tappat respekten och därför ambitionen (maniskt planlöst irrande för att "lyckas" för sakens skull), allt innehåller alltså samma faktor, av "svårigheten".
Jag vet inte var jag vill komma längre, jag ser ingen "linje".
Alltså detta upplevs som jätteproblem för mig. Kanske mest JUST känslan av att inte ha en form att beskriva "hopplösheten" i, eftersom bilden är alldeles för komplex och för mig nu avlägsen.
..::Quantum reinterpretation, breaking through zombiefication.. "I AM" the energy of me losing prenatal ground, with the grave to lean on, fuzzy freedom::..
-
Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
-
Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
Kolla vad dum i huvudet jag är!
Även FILOSOFI är ett kontaktsökande efter Gud/högre helande, även om man säger att det inte handlar om det.
Jag sitter liksom tvångsmässigt och vill "förstå saker" hela tiden och "berätta om det".
Här insåg jag vad jag höll på med: http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=4975
Saken är att orsken till min upplevelse av lidande började med en rent estetisk avsikt, jag började läsa saker och tyckte att existensiella tolkningar var vackra -"att förstå", och bröt igenom på det sättet kan man säga. Det estetiska inbjudandet till mina egna strukturer var den raka vägen som sig själv, och ultimat koncentration kunde alltså skapas. Nu är det alltså ännu värre i sin flyktighet.
Tycker försten att det jag skrivit på forumet ofta visar på grava språkliga brister.
Även FILOSOFI är ett kontaktsökande efter Gud/högre helande, även om man säger att det inte handlar om det.
synkroniceras genom den stora religiösa sanningen, genom min emotionella investering, för att jag ska släppa taget -relationen ÄR att FÖRSTÅ; eller börjar med.
Jag sitter liksom tvångsmässigt och vill "förstå saker" hela tiden och "berätta om det".
Här insåg jag vad jag höll på med: http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=4975
Saken är att orsken till min upplevelse av lidande började med en rent estetisk avsikt, jag började läsa saker och tyckte att existensiella tolkningar var vackra -"att förstå", och bröt igenom på det sättet kan man säga. Det estetiska inbjudandet till mina egna strukturer var den raka vägen som sig själv, och ultimat koncentration kunde alltså skapas. Nu är det alltså ännu värre i sin flyktighet.
Tycker försten att det jag skrivit på forumet ofta visar på grava språkliga brister.
..::Quantum reinterpretation, breaking through zombiefication.. "I AM" the energy of me losing prenatal ground, with the grave to lean on, fuzzy freedom::..
-
Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
-
Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=5099
"att vara skaparen av sig själv och se igenom det"..
Det känns faktiskt JOBBIGT att ha insett sådana här saker insåg jag nu, saker känns mindre verkliga.
Skulle vilja få verkliga filosofiska problem att TÄNKA mig in i istället, det måste finnas något att förstå.
Alltså jag måste fan skärpa mig.
Jag har blivit helt STÖRD pga. av detta, det är därför jag hållt på och blajjat på forumet så mycket, som en slags försvarsrektion, jag försöker typ "ta över" omedvetet.
Först hade jag ett naturligt SÖKANDE efter sanningen, sen nådde jag sanningen -och fick den bortsliten. Nu har jag alltså försökt göra både och, eftersom det är det enda jag identifierar mig med.
"att vara skaparen av sig själv och se igenom det"..
Det känns faktiskt JOBBIGT att ha insett sådana här saker insåg jag nu, saker känns mindre verkliga.
Skulle vilja få verkliga filosofiska problem att TÄNKA mig in i istället, det måste finnas något att förstå.
Alltså jag måste fan skärpa mig.
Eftersom jag förut medvetet hade valt att börja ett sökande upplevde jag att jag "byggde upp" filosofiska referenser, jag "förstod saker", fick svar som jag inte tidigare hade haft. Nu är det som om "jag själv och alla redan vet allting" -behovet är alltså förbrukat.
Jag har blivit helt STÖRD pga. av detta, det är därför jag hållt på och blajjat på forumet så mycket, som en slags försvarsrektion, jag försöker typ "ta över" omedvetet.
Först hade jag ett naturligt SÖKANDE efter sanningen, sen nådde jag sanningen -och fick den bortsliten. Nu har jag alltså försökt göra både och, eftersom det är det enda jag identifierar mig med.
..::Quantum reinterpretation, breaking through zombiefication.. "I AM" the energy of me losing prenatal ground, with the grave to lean on, fuzzy freedom::..
-
JimmyAberg
- Inlägg: 932
- Blev medlem: 05 aug 2008 01:56
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 29 och 0 gäster