Förutom de påfrestningar livet utsätter vissa av oss för, har även naturen påverkan på oss.
Vi kanske ibland är omedvetna om det, men naturen har under vissa förutsättningar förmåga att sätta sin prägel på oss människor.
Det jag tycker mig skönja är att naturen, när möjlighet ges, formar mer harmoniska och toleranta människor, än vad det renodlat
kapitalistiska samhället förmår.
Själv har jag tillbringat merparten av mitt liv vid Mälarens norra strand.
Här bor min fru och jag idylliskt under några stora ekar, i en gammal nedlagd by-skola,
http://www.deltakonceptet.se Den kringliggande bygden har karaktär av typiskt ”mälarlandskap”, med historiska anor.
Det är här som jag tillsammans med min far byggde båtar en gång i tiden.
Olaus Magnus skriver i ”Historia om de nordiska folken”, 1555,
I öfre Svealand ligger den märkliga sjö, som kallas Mälaren. Om denna har förut berättats åtskilligt anmärkningsvärt,
särskilt att den är det fiskrikaste bland alla vattendrag i Norden, och att vid dess stränder ligga flera borgar och slott,
tillhörande ädlingar och andra framstående personer och efter landets sed ganska ståtliga.
Dessutom finnas där några märkliga domkyrkor såsom Västerås och Strängnäs.
I denna trakt bedrevs i fordomtima en vidskeplig avgudadyrkan; där utkämpades ock väldiga strider mellan hjältar,
kämpar och resar, såsom man ännu kan se av de mäktiga stenhällar som från berg och fält ditflyttats och inlagts i
kyrkomurarna och på vilka sagda resars bragder stå att läsa i en lång slinga med götiska skriftecken ……
Apropå kärva uppväxtförhållanden tänker jag ofta på mina morföräldrar, och deras strapatsrika liv.
Morfars far var postiljon och blev rånmördad i tjänst. Min morfar och mormor bodde i en ensligt belägen liten stuga djupt inne
i skogen uppe i Kilsbergen gränsande till Finnmarker.
Stugan var mycket lik, nästan identisk med, ”Luossa house”, som syns på länken,
https://www.youtube.com/watch?v=RkriPebgemM Jag tror att det är nödvändigt att ha tillbringat en tid i detta skogslandskap för att förstå Dan Andersson, och den stämning han förmedlar.
Xion skriver ibland på ett sätt som får mig att tro att han förstår detta med Dan och de livsvillkor som då gällde.
Min mormor gick bort i början av förra seklet, endast 40 år gammal.
Det fanns inte el och rinnande vatten, utan man använde en fotogenlampa, och hämtade vatten
utomhus i en kallkälla. En vedspis i köket, och en järnkamin i rummet utgjorde värmekällorna.
Min mormor fick cancer, men knappa förhållanden gjorde att hon bodde kvar i hemmet trots sin sjukdom.
En sjuksköterska besökte henne sista tiden, och ant var det morfin hon fick mot smärtorna.
Hon avled i sängen i köket i närvaro av min morfar. Min mor och hennes två bröder sov i rummet intill.
Mina morbrödet 6 och 11 år, blev kvar hos morfar. Min mor tvingades mot sin vilja däremot som 10-åring
resa till sina morföräldrar där hon parallellt med skolgången fick arbeta hårt.
Morfar, vars far rånmördats och sedan tidigt förlorat sin fru, var utbildad trädgårdsmästare, försörjde sig därefter som lantbrevbärare,
varför mina morbröder tvingades klara sig själva på dagarna. Det blev jakt och fiske som dominerade.
När morfar var 80 år bodde han fortfarande ensam kvar i stugan, och var helt klar i tanken. När han då, som 80-åring,barfota högg ved
på vedbacken blev han biten av en huggorm i foten. Trots dessa omständigheter blev han 86 år.
Hans närmaste granne Per, var även han en av naturen formad krutgubbe, som blev 90 år.
Kännetecknade för dessa människor uti obygden var att de var rakryggade, hjälpsamma och genomärliga.
Det var naturen och en i övrigt kärv vardag som fostrade dessa människor.
I detta perspektiv var nog filosofi en lyx som fick stå tillbaka för mer påträngande överlevnadsbehov.
Det förefaller som att livsbetingelserna på mina förfäders tid genererade en bättre sorts människor, än dagens samhälle förmår.
/ Illusionen
Pax vobiscum.https://www.youtube.com/watch?v=IEN_0z4571M