Algotezza skrev:xion skrev:Ranchi skrev:Hur nära träffar språket det som verkligen är?
// Ranchi
Intressant.
När det gäller det som skrivs inom filosofi och i ännu högra grad politik, så får, åtminstone jag, en känsla av att det är mycket "snömos".
Textmassor som ger sken av förnuft och konsekvens, men som inte innehåller så mycket värdefull information.
När det gäller poesi så träffar det språket ofta mycket bättre "det som verkligen är", genom att vädja direkt till "känslan".
I filosofi och politik vädjar man på sätt och också till känslan men man låtsas vädja till förnuftet. Denna falskhet och oärlighet ger känslan av att det är just "snömos". Läs filosofi och politik som ett slags emotionellt laddad suggestiv lyrik fast utan rim och meter.
Ofta när vi tror att vi tänker handlar det om automatiskt utlöst känsloreaktioner på det vi förnimmer, både andras ord och handlingar, det som sker i världen. Vi tror att vi tänker det eftersom vi kan klä det i ord. Ibland - inte alltid.
Filosofin och Politiken har ju stora likheter med föräldraskap och chefsskap. Det handlar om att ta beslut i en värld som inte är naturvetenskapens snälla värld med mysiga små sanningar. Det handlar om människans värld, där det är sannolikheter och inte sanningar som gäller, finns inga fysikaliska lagar som styr.
Det som gör Politiken möjligen sjukare än de övriga ovan är just att människorna vill ha de mysiga små sanningarna även i människans värld. Som gärna vill ställa sig på en "sida" i en fråga där stora grupper av människor tycker olika. Som flyktingar. Svåra helvetes frågor vill man ha ett enkelt svar på. "Vi måste öppna våra hjärtan" eller "kasta ut packet". Det som är svårt, och det är det mesta av det som ligger bakom Trump, brexit, metoo, flyktingar, sjukförsäkringar och liknande vill folk gärna förenkla, suboptimera osv.
Jag blir galen då folk på aktuellt sitter och knuffar för något de ser som behjärtansvärt bara så där. Säg vad det kostar och vad du skall få pengarna från, vill jag säga till alla. Allt svårt är svårt, och det skall man inte försöka förenkla. Bara bidra till analysen, ge beslutsunderlag, och jag önskar att alla människor som yttrar sig alltid tydligt gav uttryck för att ordentligt ha sett båda sidor i problem som är av den här karaktären.
En nyttig hållning jag vill knuffa för i de här sammanhangen är den strukturkonservativa. Ändra försiktigt på allt. Även om det är fel och orättvist. Tänk om Gorbatjov lugnt och fint hade fått föra in Sovjetunionen i något betydligt mer strukturerat än det nuvarande. Om den arabiska våren inte skapat totalkaos i Syrien, om inte USA hade härjat i Irak och Afghanistan(ända sen 80-talet då mudjahedin var tappra krigare till häst). Och om man valt en försiktigare väg att hantera flyktingmottagningen i Sverige 2015(vilket man inte behövt om det gått försiktigare till i de länder där flyktingarna kommer från). Revolutionen låter ball för uttråkade överklassyngel som vill göra något med sitt liv, men för de vanliga människorna (en kategori som alla borde föras till) är ett tryggt och bra liv da shit. Det är enormt utmanande i dagens globaliserade värld! Kan den resan ske lika snyggt som det mest framgångsrika strukturkonservativa projektet jag har hört talas om - byggandet av folkhemmet i Saltsjöbadsanda?
