Vad tänker du på?

[klorofyll]

Jag läser lite grann l Åsa Nilsonnes bok "Vem är det som bestämmer i ditt liv?" Jag blev tipsad om den av socionom för ett par år sedan.

Jag tyckte först att det var meningslös text, klassisk självhjälpsbok, men jag tog upp den igår och jag har helt ändrat uppfattning, det är alltid roligt när man finner felaktiga bedömningar, gjorda av en själv...

Det är nog den bästa boken (har inte läst alltför mycket i den än dock) om psykologi som jag stött på!

[Anders]

Jag läser lite grann l Åsa Nilsonnes bok "Vem är det som bestämmer i ditt liv?" Jag blev tipsad om den av socionom för ett par år sedan.

Jag tyckte först att det var meningslös text, klassisk självhjälpsbok, men jag tog upp den igår och jag har helt ändrat uppfattning, det är alltid roligt när man finner felaktiga bedömningar, gjorda av en själv...

Det är nog den bästa boken (har inte läst alltför mycket i den än dock) om psykologi som jag stött på!

Läste den första gången för ungefär 10 år sen och har läst om den. Åsa och hennes polare Anna Kåver är the real deal. Inga kvackare. Hade faktiskt Annas lärling som shrink, hon har hjälpt mig oerhört.

Men tillbaka till boken - kommer alltid in på sidospår - det är sån min hjärna fungerar - associerar - men nu skall jag sluta med det, så, att:

Den här medvetna närvaron är ju grejen. KBT's mission liksom. Att ställa sig utanför sig själv och betrakta tankar. Så-helvetes-jävla-piss-kuk-fitta svårt men det är något som är otroligt välgörande. Då man liksom tar sig i kragen och inte låter tankarna döda sin dag. Inte värderar utan analyserar läget. Distansierar sig lite. Så mycket man orkar.

Sen finns det mycket smått och gott för specifika situationer. Hur man som rätt osocial kan angripa ett samtal, hur hanskas med känslor. Och lite bra regler, typ den här 10-80-10, uppmärksamheten på dåtid/nutid/framtid.

Jag gillar boken och kan bara skriva under på att den är bra. Kanske inte bästa psykologibok (Hayes, hennes läromästare, är bättre) men definitivt topp 5

[Anders]

Tänker ni ofta "jag tänker för mycket" ?
Det gör jag.

[xion]

---

[Esther]

Tänker ni ofta "jag tänker för mycket" ?
Det gör jag.

Nej, aldrig.
Jag älskar att tänka.

Att tänka är högt - att tänka rätt ... högre

[Anders]

Tänker ni ofta "jag tänker för mycket" ?
Det gör jag.

Nej, aldrig.
Jag älskar att tänka.

Då jag periodvis ligger skrikande om nätterna är det helt på grund av tankar i mitt huvud. Av hur universum är konstituerat och liknande.

[xion]

---

[xion]

---

[Pilatus]

Är inte det vi håller på med här en slags filosfiutbildning, väl så bra som vilken kurs som helst?

Det beror på om vi vill lära oss något. Utbildning är ju inte helt kravlös och jag tror man behöver litet bredvidläsning för att lära sig något nytt.

[Algotezza]

Är inte det vi håller på med här en slags filosfiutbildning, väl så bra som vilken kurs som helst?

Det beror på om vi vill lära oss något. Utbildning är ju inte helt kravlös och jag tror man behöver litet bredvidläsning för att lära sig något nytt.

Läsning kan ge dig verktygen att tänka utanför boxen - utanför verktygslådan. Man behöver input från omvärlden. En spark i röven då och då. Handgriplig inspiration.

[Algotezza]

Det är torsdag. Möten senare. I morgon utvecklingssamtal på eftermiddagen...

[xion]

---

[klorofyll]

Anders

Jag kikade lite i en bok av Hayes, jag tycker att det är samma ungefär, men jag tycker Nilsonne är både mer komplex och mer lättillgänglig...

Det är ju sådant här som är så svårt att ta till sig, det som påverkar vem du är... det ruckar på ens tillvaro.

[Algotezza]

Det beror på om vi vill lära oss något. Utbildning är ju inte helt kravlös och jag tror man behöver litet bredvidläsning för att lära sig något nytt.

Läsning kan ge dig verktygen att tänka utanför boxen - utanför verktygslådan. Man behöver input från omvärlden. En spark i röven då och då. Handgriplig inspiration.

Det här är väl också "omvärlden". Vi kan visserligen inte sparka varann i röven bokstavligt, men väl verbalt.

Ja, det här är cyberomvärlden som analogiseras på skärmen. Sedan tänker jag mer på omvälvande händelser som kan inspirera och få en att tänka nytt snarare än ord och bokstavliga rövsparkar.

[klorofyll]

Den här medvetna närvaron är ju grejen. KBT's mission liksom. Att ställa sig utanför sig själv och betrakta tankar. Så-helvetes-jävla-piss-kuk-fitta svårt men det är något som är otroligt välgörande. Då man liksom tar sig i kragen och inte låter tankarna döda sin dag. Inte värderar utan analyserar läget. Distansierar sig lite. Så mycket man orkar.

Ja, jag förstår inte hur livet kan vara så banalt. Som barn var jag normen. Det är ju ganska häpnadsväckande att inte känna sig normal, ungefär som att inte känna sig svensk/europé/världsmedborgare. Livet har blivit så repetitivt. Det är samma strategiska tankar som man tänker hela tiden, man rablar samma ramsor minut för minut och låter dessa ta sig uttryck i ens blick när man möter andra.