Inläggav hakkapeliitta » 06 apr 2018 16:40
Den som är deprimerad året om känner inte av varken vår- eller höstdepression. Allt är jämntjockt och depressionen är jämnt fördelad året om.
Jag vill nu efter ihärdiga studier i ämnet "årstidsbundna depressioner" framkasta en egen hypotes om orsakssambandet mellan årstid/depression.
På vårkanten, när det blir ljusare och naturen vaknar upp, så förutsätts det automatisk att varje människa hänger med, blir mer positiv, livet är härligt!.
Denna agenda om positivism understöds av ruttna krafter i samhället som mer än gärna vill tuta i oss denna vridna positvism.
Samma dunkla krafter tycker att idealet för en människa är att vakna med tuppen vid sextiden på morgonen.
Dessa ruttna budbärare är parasiter som hetsar andra till att göra grovgörat, själv har de inget emot att dega i sängen till 12.
Jag tror den gemensamma nämnaren med årstidsbudna är att årstiden kräver en omställning. Kan vara nog så jobbigt om man är lite nere.
Våren är mest frekvent i dessa sammanhang, ganska förståeligt, på hösten krävs inte så mycket jobb, att gå i ide är lättare än vakna upp.
Jag tror kvinnor som råkar i depression efter barnafödande drabbas av samma orsak.