Problemlösning

[klorofyll]

Om man tycker att det är spännande att lösa problem så borde det medföra stora fördelar i livet. Om man å andra sidan gör allt för att slippa lösa problem så borde det medföra nackdelar. Tankar om det?

[Algotezza]

Om man tycker att det är spännande att lösa problem så borde det medföra stora fördelar i livet. Om man å andra sidan gör allt för att slippa lösa problem så borde det medföra nackdelar. Tankar om det?

Det är det faktum att vi kan skapa, upptäcka och lösa problem som gjort oss till människor, det vi är idag. Problemlösande utvecklar tänkandet. Tänkandet är all mänsklig kulturs, vetenskaps och tekniks yttersta grund. En annan drivkraft i utvecklingen är nyfikenhet, en tredje som ofta glöms bort är vår bekvämlighet. Religionen har mest satt käppar i hjulet och funkat som ett sätt att hålla tillbaka utvecklingen, genom att hindra folk från att tänka. Religion handlar inte om att på egen hand få kontakt med gud och uppleva den gudomliga dimensionen i tillvaron, som främst visar sig i naturen och rymden omkring oss, utan om präster och kyrka av olika slag som låtsas tala för Gud för att styra över mänskligt tänkande. Ett led i maktens förtryck. Men kyrkan och staten har varit viktiga och nödvändiga motståndare. Tänkandet och problemlösandet kräver motstånd för att utvecklas.


/Algotezza

[klorofyll]

Intressant! Jag tycker också att ofta är de galnaste idéerna de bästa. Ibland måste man ha en viss modell i huvudet för att kunna förstå lösningen till ett problem. Men vi är styrda av vissa ramar för hur vi tillåts tänka. Lösningar på många problem ligger närmare än vi tror. Vår mentala värld bygger ju på mentala förutsättningar som vi skapat för att kunna tolka verkligheten någorlunda bra. Vi vågar inte sätta foten utanför normen för då slutar vi samarbeta. Ett exempel från historien, Euklides femte postulat: "Om en rät linje skär två räta linjer och bildar inre vinklar på samma sida, vars summa är mindre än två räta vinklar, så kommer de två räta linjerna, om de utdras obegränsat, att skära varandra på den sida där de två inre vinklarna ligger." På senare tid har man kommit fram till att detta postulat inte alltid gäller. Ska vi tro på det. En sak är att vi inte riktigt är säkra på vad det vi upplever betyder.

[Algotezza]

Intressant! Jag tycker också att ofta är de galnaste idéerna de bästa. Ibland måste man ha en viss modell i huvudet för att kunna förstå lösningen till ett problem. Men vi är styrda av vissa ramar för hur vi tillåts tänka. Lösningar på många problem ligger närmare än vi tror. Vår mentala värld bygger ju på mentala förutsättningar som vi skapat för att kunna tolka verkligheten någorlunda bra. Vi vågar inte sätta foten utanför normen för då slutar vi samarbeta. Ett exempel från historien, Euklides femte postulat: "Om en rät linje skär två räta linjer och bildar inre vinklar på samma sida, vars summa är mindre än två räta vinklar, så kommer de två räta linjerna, om de utdras obegränsat, att skära varandra på den sida där de två inre vinklarna ligger." På senare tid har man kommit fram till att detta postulat inte alltid gäller. Ska vi tro på det. En sak är att vi inte riktigt är säkra på vad det vi upplever betyder.

En bra metod att utveckla sitt tänkande är att försöka formulera de axiom, självklarheter, som ens liv och tänkande bygger på. Ofta är vi blinda för och omedvetna om det vi stipulerar, oftast socialt, som självklarheter. Den som då pekar på dessa och ifrågasätter dem avfärdas som galen. Han är ett hot mot grundvalen i den sociala tillvaron. De flesta framsteg inom tänkandet och vetenskapen har gjorts när någon ifrågasatt det självklara.

När jag undervisar i filosofi brukar jag eleverna punkta upp sina tio främsta axiom i sina liv. Intressant övning!

/Algotezza

[Rotkiv]

Roligt ämne!

En viktig del i problemlösning är den fysiska handlingen. Att gå från att förstå att vi har problemet till att hitta lösning och sen lösa problemet.

Är idrottare problemlösare?

Det är ganska komplext ämne. De som går till historien på ett eller annat sätt har nog som enda gemensam nämnare: Problemlösning

Har problemlösning något med mod att göra?

Säg den som inte har haft en tanke, men håller inne den för att den är för dum!

Ett exempel skulle vara roligt. Handling konsekvens kan man säga. Så här skulle testet se ut. En start (A) och ett mål (B). Nu kommer det ett par hinder eller stopp på vägen. vi säger 4 stopp. Vid varje stopp får personen två val att välja mellan. Personen ska nu svara vilket val sen även vilken konsekvens som väntar efter det val som nu är gjort. Sen fortsätter detta i tre steg till och på detta sätt så kommer personen att lära sig problemlösning. Kuggen är att svaret på vilket val och vilken konsekvens som valet innebär måste komma inom 20 sek. Algotezza kanske kan komma in med erfarenhet av pedagogik och säga om detta kan fungera.

Vi har samma förutsättningar kan tyckas men det stämmer nog inte. Vi är olika bra på detta med problemlösning. Kanske vi kan träna upp det.

Problemlösning är fascinerande och kul.

[Zokrates]

Jag hamnar ofta i situationer där problem måste lösas, ja närapå dagligen. Jag brukar visualisera det hela,
jag skapar en vision av det framför mig, går igenom allt, vänder och vrider, rätt som det är ser jag en
lösning, därmed inte sagt att jag alltid tänker särskilt mycket, oftast ser och testar jag om det funkar
och funkar det virtuellt så gör det det således även i verkligheten. Jag har ett par unika förmågor, bl.a
minns jag allt jag hör, kan återupprepa det i mitt inre och saker jag ser minns jag nästan lika bra som
om jag hade det framför ögonen och även om jag inte vet om att jag sett det så kan jag gå tillbaka i
minnet och se vad jag missade vilket är en bra hjälp när jag t.ex spelar spel som Assasin creed,
ett spel som förövrigt innehåller en hel del småproblem som skall lösas, nog med skryt....

[Algotezza]

Roligt ämne!

En viktig del i problemlösning är den fysiska handlingen. Att gå från att förstå att vi har problemet till att hitta lösning och sen lösa problemet.

Är idrottare problemlösare?

Det är ganska komplext ämne. De som går till historien på ett eller annat sätt har nog som enda gemensam nämnare: Problemlösning

Har problemlösning något med mod att göra?

Säg den som inte har haft en tanke, men håller inne den för att den är för dum!

Ett exempel skulle vara roligt. Handling konsekvens kan man säga. Så här skulle testet se ut. En start (A) och ett mål (B). Nu kommer det ett par hinder eller stopp på vägen. vi säger 4 stopp. Vid varje stopp får personen två val att välja mellan. Personen ska nu svara vilket val sen även vilken konsekvens som väntar efter det val som nu är gjort. Sen fortsätter detta i tre steg till och på detta sätt så kommer personen att lära sig problemlösning. Kuggen är att svaret på vilket val och vilken konsekvens som valet innebär måste komma inom 20 sek. Algotezza kanske kan komma in med erfarenhet av pedagogik och säga om detta kan fungera.

Vi har samma förutsättningar kan tyckas men det stämmer nog inte. Vi är olika bra på detta med problemlösning. Kanske vi kan träna upp det.

Problemlösning är fascinerande och kul.

Problemlösning handlar bl.a. om att kunna tänka själv utifrån sina förutsättningar. Om man har löst liknande problem tidigare, behöver man inte tänka helt nytt, men man måste fatta att det är just ett analogt problem där man kan tillämpa en redan känd lösning. Kreativitet är att använda det man lärt på ett område på ett annat. Har man övat upp sin matematiska och logiska förmåga inom t.ex. ämnet matte, kan man använda detta för att snickra ihop en logisk och trovärdig berättelse i t.ex. svenska. Problemet är att många, både inom och utanför skolan, har täta skott mellan sina kunskapsområden, för ibland tänker man t.ex. inte på att litteraturhistoria handlar om samma förflutenhet som ordinär historia.

Elever idag matas för mycket. När man skall lära något nytt, låt oss säga en grammatisk regel, går man ofta först igenom regeln och sedan skall den tillämpas i övningar. Jag gjorde på ett annat sätt häromdagen. Jag gav övningarna först och litade på deras förkunskaper. Sedan fick de i uppgift att dra slutsatser och formulera en regel. Då blir eleverna problemlösare och inte idisslare, som bara tuggar om vad de matats med. Problemet i skolan idag, ett av dem i alla fall, är att man säger att eleverna skall lära sig tänka självständigt men hela tiden matas de. Men om lärarna själva matats, hur skall de kunna lära ut självständigt tänkande? Det går för övrigt inte att lära ut, men man kan utforma problem som ger möjlighet att öva upp tänkandet. Man kan alltså inte matas att tänka självständigt. Inte lära in det genom att råplugga. Det bästa är om det är verkliga problem eleverna sysslar med som sträcker sig bortom skolans ramar. T.ex. skriva till en verklig författare för att få spännande fakta och författarens syn på sina egna verk. Skriva riktiga insändare till riktiga tidningar. Twittra och blogga på riktigt utifrån uppgifter skolan gett dem. Där har jag långt kvar själv, när det gäller att skapa realistiska ramar.

/Algotezza

[Rotkiv]

Elever idag matas för mycket. När man skall lära något nytt, låt oss säga en grammatisk regel, går man ofta först igenom regeln och sedan skall den tillämpas i övningar. Jag gjorde på ett annat sätt häromdagen. Jag gav övningarna först och litade på deras förkunskaper. Sedan fick de i uppgift att dra slutsatser och formulera en regel. Då blir eleverna problemlösare och inte idisslare, som bara tuggar om vad de matats med. Problemet i skolan idag, ett av dem i alla fall, är att man säger att eleverna skall lära sig tänka självständigt men hela tiden matas de. Men om lärarna själva matats, hur skall de kunna lära ut självständigt tänkande? Det går för övrigt inte att lära ut, men man kan utforma problem som ger möjlighet att öva upp tänkandet. Man kan alltså inte matas att tänka självständigt. Inte lära in det genom att råplugga. Det bästa är om det är verkliga problem eleverna sysslar med som sträcker sig bortom skolans ramar. T.ex. skriva till en verklig författare för att få spännande fakta och författarens syn på sina egna verk. Skriva riktiga insändare till riktiga tidningar. Twittra och blogga på riktigt utifrån uppgifter skolan gett dem. Där har jag långt kvar själv, när det gäller att skapa realistiska ramar.

/Algotezza

Det första fet-markerade. Det där verkar vara kul. Hur blev resultatet? Som du väntat dig eller något helt annat?

Det andra. Det är en väldigt bra idé. En vän börjar nu föreläsa om "ditt personliga varumärke på jobbet". Tänk här att skolan skulle ha en kurs "Ditt personliga varumärke på nätet". För du kan göra dig till en person som många vill läsa eller komma till och du kan strunta i det och bara köra på.

Det testet som jag skrev om tidigare är kanske uppbyggt på samma sätt som du pratar om. Att låta elerverna lösa problemen och komma fram till svaret.

[Algotezza]

Elever idag matas för mycket. När man skall lära något nytt, låt oss säga en grammatisk regel, går man ofta först igenom regeln och sedan skall den tillämpas i övningar. Jag gjorde på ett annat sätt häromdagen. Jag gav övningarna först och litade på deras förkunskaper. Sedan fick de i uppgift att dra slutsatser och formulera en regel. Då blir eleverna problemlösare och inte idisslare, som bara tuggar om vad de matats med. Problemet i skolan idag, ett av dem i alla fall, är att man säger att eleverna skall lära sig tänka självständigt men hela tiden matas de. Men om lärarna själva matats, hur skall de kunna lära ut självständigt tänkande? Det går för övrigt inte att lära ut, men man kan utforma problem som ger möjlighet att öva upp tänkandet. Man kan alltså inte matas att tänka självständigt. Inte lära in det genom att råplugga. Det bästa är om det är verkliga problem eleverna sysslar med som sträcker sig bortom skolans ramar. T.ex. skriva till en verklig författare för att få spännande fakta och författarens syn på sina egna verk. Skriva riktiga insändare till riktiga tidningar. Twittra och blogga på riktigt utifrån uppgifter skolan gett dem. Där har jag långt kvar själv, när det gäller att skapa realistiska ramar.

/Algotezza

Det första fet-markerade. Det där verkar vara kul. Hur blev resultatet? Som du väntat dig eller något helt annat?

Det andra. Det är en väldigt bra idé. En vän börjar nu föreläsa om "ditt personliga varumärke på jobbet". Tänk här att skolan skulle ha en kurs "Ditt personliga varumärke på nätet". För du kan göra dig till en person som många vill läsa eller komma till och du kan strunta i det och bara köra på.

Det testet som jag skrev om tidigare är kanske uppbyggt på samma sätt som du pratar om. Att låta elerverna lösa problemen och komma fram till svaret.

Resultatet blev lite överraskande och samtidigt uppmuntrande. Eleverna tog sig an uppgiften med mer energi än vanligt. Jag hade upptäckt att jag skrivit fel på ett ställe och började därför med orden: "Det finns ett fel på ett ställe. I stället för att rätta och kopiera en ny upplaga, tänkte jag på hållbar utveckling och delar nu ut era papper med det är skrivfelet. Läs igenom noggrant så ska den som kan peka ut felet få en spänn." Så läste de snabbt igenom och en tjej hittade felet, fick slanten. Det var ju inte för pengarna utan för tävlingsmomentet som blev verkligt genom kronan, inte bara "äran".

En kille som är rätt slö för det mesta skärpte sig och formulerade en korrekt grammatisk regel. Det roliga var att en tjej fick rätt svar men hade kommit fram till en felaktig regel. Hon trodde att man sätter "jag/han/hon/de" i början av en mening och "mig/honom/henne/dem" i slutet av meningen.

Det är en intressant iakttagelse att man kan få rätt resultat på något men utifrån en felaktig regel som råkar ge rätt svar just i den situationen. Detta har vidare syftning och man kan fråga sig hur många regler vi har och hur många mönster vi "sett" som bygger på felaktiga slutsatser utifrån empiri men som ändå hittills har fungerat väl i sak när vi tillämpat dem.

Fler kurser med direktnytta kanske skulle väcka mer liv i eleverna...

/Algotezza

[Anne]

Om man tycker att det är spännande att lösa problem så borde det medföra stora fördelar i livet. Om man å andra sidan gör allt för att slippa lösa problem så borde det medföra nackdelar. Tankar om det?

Jag håller med dig, men om man utvidgar konceptet problem till mysterium blir det väldigt kluvet för mig. Jag älskar mysterium - "Wow! Hur gick det där till?!" då blir jag väldigt nyfiken på att förstå och lösa mysteriet. Kruxet är ju bara *host* att ett löst mysterium inte är ett mysterium längre och jag älskar som sagt mysterium. Tjingsigt läge, eller hur?

[klorofyll]

Om man tycker att det är spännande att lösa problem så borde det medföra stora fördelar i livet. Om man å andra sidan gör allt för att slippa lösa problem så borde det medföra nackdelar. Tankar om det?

Jag håller med dig, men om man utvidgar konceptet problem till mysterium blir det väldigt kluvet för mig. Jag älskar mysterium - "Wow! Hur gick det där till?!" då blir jag väldigt nyfiken på att förstå och lösa mysteriet. Kruxet är ju bara *host* att ett löst mysterium inte är ett mysterium längre och jag älskar som sagt mysterium. Tjingsigt läge, eller hur?

Jag håller med dig, men det kan också kännas häftigt när man hör andra prata om något de inte begriper som man själv förstår. Sedan tror jag att det alltid finns nya svårare utmaningar, man kan t.ex. byta fält, från filosofi till ekonomi, idag kom det föresten ut en väldigt intressant bok, ni kan provläsa den här: http://www.roostegner.se/book.asp?ID=85 Ni kommer att märka att den är enkel att läsa men på samma gång djupt filosofisk och underhållande. Om jag hade levt för tusen år sedan så tror jag att jag hade haft svårt att föreställa mig att jorden var ett klot, jag förstår mig inte på gravitationen, jag kan inte med säkerhet säga att jorden är rund ens idag. Om vetenskapen anser att vi med större säkerhet kan avgöra jordens form idag, vad anser då vetenskapen om säkerheten om en miljon år framåt, om formen "ändras" så mycket på några århundraden, hur kan formen då se ut om en miljon år..

[klorofyll]

En viktig del i problemlösning är den fysiska handlingen.

Det här påpekandet är lysande!

Vi har samma förutsättningar kan tyckas men det stämmer nog inte. Vi är olika bra på detta med problemlösning. Kanske vi kan träna upp det.

Jag tror att det är viktigt att kunna hantera känslorna, så att man tänker klarare!

[Anne]

men det kan också kännas häftigt när man hör andra prata om något de inte begriper som man själv förstår.

Varför då? Det är inte sagt snorkigt utan undrande.

[klorofyll]

men det kan också kännas häftigt när man hör andra prata om något de inte begriper som man själv förstår.

Varför då? Det är inte sagt snorkigt utan undrande.

Man kanske känner en delaktighet och en meningsfullhet, en gemensamhet.

[klorofyll]

De som går till historien på ett eller annat sätt har nog som enda gemensam nämnare: Problemlösning

Bra sagt! Den inställningen borde vara mer närvarande i våra medvetanden.

Problemlösning är fascinerande och kul.

När ett problem visar sig svårt skall man inte bli modfälld utan inspireras av motståndet!