Anders skrev:Tänker på att det har varit rätt många debatter här på forumet. En del kartläggande också. Då ni gör inlägg här eller på annat sätt kommunicerar filosofi, vad är målet? Att få visa att ni har rätt i olika frågor? Att lära er nytt? Att provtrycka det som ni tagit ställning för?
De flesta, säkert jag också, ger ett intryck av att vara ganska färdigtänkta på vad som är lämplig moral, lämplig politisk åsikt, lämplig syn på materialism och hur man angriper olika filosofiska system. Men jag själv önskar att utveckla mitt tänkande och har åtminstone ambitionen att lyssna på åsikter som går stick i stäv med mina. Ok, ens åsikter och angrepssätt har lite karaktären av paradigm, det är inte lätt att byta eller bryta. Men då jag gjort det har jag utvecklats. Och ibland då jag är som mest provokativ (till exempel akademikerbarnens orättvisa rätt at fundera på vad de vill göra med sitt liv) är det nog oftast ett rop på mothugg.
En bra fråga du ställer.
Svårigheten med filosofi är inte att ge svar, utan att ställa bra frågor.
Du läser mycket filosofi har jag märkt.
Jag har också läst en del men jag tycker att mycket av det som skrivits har drag av "kejsarens nya kläder".
"Mycket väsen för lite ull"
Du undrar om jag lärt mig något.
Svårt att svara på. Man lär sig massor utan att man märker det.
Mycket av det som skrivits inom filosofin tycker jag som sagt är dravel. Det lämnar inga varaktiga och viktiga avtryck.
Man hittar lite guldkorn här och där som ibland kan göra mödan värd. Allt är förgänglighet, står det redan i "Predikaren" och i den meningen her inget ändrat sig.
Den viktigaste lärdomen har nog Antic gett mig. Ett par riktiga ögonöppnare. Inga "Kejsarens nya kläder" där inte. Den som försöker dölja att han inget har att säja bakom ordmassor och krångligt språk få inte min respekt. Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta. Det du inte kan säga på ett enkelt sätt förstår du inte själv. Bedrägeri sålunda.
Ibland måste man läsa "mellan raderna" för att få fram det viktiga i det man läser.