I natt drömde jag

[xion]

I natt drömde jag att jag befann mig i en väldig matta av människor som kröp uppför ett sluttande plan (Hades?)
Jag för sökte krypa över de andra för att hitta en bättre plats men kom istället utanför kanten i regnet...

[Anders]

Att det plötsligt blev typ inbördeskrig där jag bodde. Skitjobbigt!

[David H]

Häromnatten drömde jag att Pilatus hade flyttat flera inlägg som jag skrivit i tråden om Värde till psykologi-forumet, och jag ba'

Tack o lov var det ingen sanndröm

[hakkapeliitta]

Finns flera mardrömmar, dock upplevda i verkligheten.

Första och största var att jag var tvungen att sjunga inför klassen. Jag var väl 10-år gammal, vi hade nämligen sång på schemat och läraren var tvungen att sätta betyg.
Väl framme vid podiet, sänkte rösten till minimum för att ingen annan än läraren hörde nåt. Har inte sångröst för fem öre.
Läraren jobbade med harmonikan så svetten lackade. Fick godkänt.

Det här tangerar faktiskt ett inlägg av Anders där han ifrågasatte mer eller mindre varför lära ut matematik utöver de fyra räknesätten när man som ingenjör klarar sej med dessa enkla regler, kanske plus lite trigonometri.

Skolans uppgift och skyldighet är delvis att erbjuda ALLA, oavsett intresse, möjlighet för eleven att pröva allt möjligt och sen är det upp individens.
Hur skulle det annars skolan vara? Någon korvstoppningsmaskin som skiljer barnen från första klass, du vill bli ingenjör därför läs matte, du vill bli förskolelärare, läs inte matte, har du ingen nytta av.
Att begränsa elever på detta sätt är kontraproduktivt.

Sånglektionerna hade jag gärna skippat men det kunde inte skolsystemet veta i förhand.
Jag kanske är en blivande operasångare utan att veta det själv.

[David H]

Häromnatten drömde att jag pratade med ett par killar i 20-års-åldern. De berättade entusiastiskt om olika resor som de gjort ute i världen, och hela tiden tillade de fraser som: "tänk om du varit med", "du skulle ha varit där", eller "följ med nästa gång!". Jag var inte intresserad av att följa med dem på någon resa, men jag såg heller inget ont i dessa killar, och jag ville inte göra dem besvikna eller spoliera den glada stämningen. Istället berättade jag då entusiastiskt en egen historia... en historia om ett häftigt moln, som poff bara svalde mig, och så tillade jag nåt i stil med "...och ni förstår när man blivit svalt av ett moln, då kan man ju inte ge sig ut på nån resa!".
Och det verkade som det funkade hyfsat. Kanske killarna kollade lite konstigt på mig, men det verkade som de accepterade vad jag sa, och de visade ingen direkt besvikelse eller missnöje.

Sen kom en fd flickvän fram till mig, och tittade på mig med vänlig men allvarsam min, och det var något i hennes blick som frågade mig om jag kunde berätta vad som hänt. Och jag sa precis som jag nyss berättat för killarna "jag blev svald av ett moln", men jag klarade inte av att hålla upp den entusiastiska minen denna gång... Istället så brast jag ut i gråt.
Och moln som gråter har man väl hört talas om, i sångerna kallas det tårar och regn men det är bara vatten

[David H]

Drömmen igår natt handlade om att jag fick en förnimmelse om en väldigt speciell berättelse. Jag funderade om detta var en film eller en bok,,, men om det var det så var den mer berörande än någon annan film jag sett eller bok jag läst, och förnimmelsen var att denna berättelse var mer omfattande och längre än annan film eller bok. Det började med fruktansvärda händelser, någon form av hemsk och utdragen pina, men även nån slags uppresning från detta.
Och så hade jag även en förnimmelse om att detta är något som jag tagit del av förut. Det är något i detta som inte går ihop tänkte jag, så kanske handlar det om något jag drömt? Och kanske drömmer jag nu igen? Det kändes rimligt. Men i alla fall så tänkte det var nåt viktigt i denna dröm som jag inte vill gå miste om även när jag vaknade.
Jag fick då en idé. Jag gick fram till en person, en mörkhyad kille, som såg ut som en ung version av Eddie Murphy, och frågade honom vad är den här filmens titel? Han tittade lurigt på mig och log, och jag log tillbaka. Han sa filmens titel, och vi hann sen fistbumpa varandra snabbt innan jag blev utslängd från drömmen.

Sen när jag vaknade på morgonen så kunde jag titta på min telefon där jag skrivit ner en titel: ”dodile test”

[David H]

Natten innehöll ett par vårdpersonaldrömmar

1. Jag går genom korridoren på sjukhusavdelningen där jag jobbar och ser genom en öppen dörr till en patientsal att det är en mycket gammal patient, kanske 100 år, som har tappat sitt huvud. Jag ser en kropp och ett huvud som ligger bredvid och ett par anhöriga som sitter runtom och är ledsna. Detta var ju inte bra, tänkte jag, och nog borde jag göra något åt det….men samtidigt var det andra uppgifter som det var ganska bråttom med. Jag behövde till exempel få ut mediciner i tid till andra patienter, och här med den huvudlösa patienten det var ju egentligen inte mitt ansvar att ta hand om, tänkte jag. Det var ingen som bett mig att hantera den situationen
Men i alla fall, det var inte helt lätt att skaka bort vad jag sett tidigare, och efter en stund började jag att höra gråt och förtvivlan. Mitt samvete sa mig att jag behövde ta itu med detta med den huvudlöse patienten. Så jag gick in på salen där de anhöriga var kvar. De sa att de var upprörda över att ingen brydde sig. Sen berättade de om att patienten suttit uppe i sin rullstol…och de hade velat korrigera rullstolens nackstöd, men när de fällde bak nackstödet så följde även patientens huvud efter och trillade av från sitt fäste. Medan de berättade detta började de också skratta lite grand, och jag hade även själv svårt att hålla mig från skratt, trots att jag såg det olämpliga i situationen att göra det.
Trots denna fatala olycka var det anmärkningsvärt att jag inte kunde se en enda droppe blod.

2. Jag sitter på sjukhusavdelningens expedition, och hör kollegor som sitter och snackar skit om andra kollegor. De pratar om nån i personalen som struntar i sitt arbete, håller bara på med sin mobiltelefon och hjälper inte patienterna. Jag tänker då tyst för mig själv att de klagar för mycket, och jag tänker att de borde reflektera mer över sitt eget arbete, föregå med ett gott exempel. Och mitt bland all personal ser jag att det sitter en elev på praktik som är helt tyst och som inte ens har bytt om till vårdpersonalkläder trots att halva passet redan passerat. För en stund blir jag upprörd: varför tar de inte hand om eleven? Varför sätter de inte eleven i arbete så att eleven får chans att lära sig något? Varför pratar de inte ens med eleven???
Så slår mig tanken…vem är det egentligen som är huvudhandledare för avdelningens elever? Det är ju jag själv. Varför gör då inte jag någonting? Varför sätter inte jag eleven i arbete? Så jag ber då att eleven ska följa med mig till ett avsides rum, för att stämma av läget. Eleven brister då ut i ett raseri och börjar gråta: säger att det är en ”jävla Hitler-avdelning” hon kommit till där ingen bryr sig, och att det är något som också alla andra elever säger om ryktet avdelningen har. Det dyker även upp två andra elever som inte heller har bytt om för att arbeta, trots att det är vad de är här för. Jag säger då till eleverna att de måste nu direkt byta om till arbetskläder, och så får de sen följa med mig under resten av arbetspasset. Nu ska vi se till att ta hand om våra patienter så att inte en enda ska behöva känna sig missnöjd, försöker jag intala dem, och de verkar uppskatta engagemanget

[Algotezza]

Jag drömmer mer i form av stämningar än narrativ. De förflyktigas i regel vid uppvaknandet.

[David H]

Ett nedklottrat minne om drömmen natten innan:

Någon hade fått tillgång till en gammal dator som jag ägt, och där bland annat hittat diverse sånger som jag sjungit och spelat in i ljudfiler, och utifrån detta hade personen också skapat en cd-skiva. Och denna cd-skiva hade köpts av en kollega till mig på jobbet, som berättade att hon gett skivan i födelsedagspresent till sin son som hette ”Jordan”. Sedan var det ytterligare sånger som också spelats in som min kollega just fått nys om…och även dessa hade hon en tanke om att köpa och sen ge bort.
Detta tyckte jag var mycket pinsamt. Att det först spelats in en cd-skiva må ha varit OK, det var då sånger där jag ansträngt mig för att göra bra ifrån mig, och även om jag inte är någon sångare, må de ha varit så att sångerna innehöll viss charm i sin enkelhet som kunde uppskattas. Men dessa nya ljudfiler hon kommit över, det var ju sådant som jag sjungit helt ogenomtänkt, och nog utan att träffa en enda ton rätt. Och vem var då denna Jordan? Det var ju inte hennes sons riktiga namn.

När jag vaknade kom jag på att det är en av deltagarna i programmet Idol som heter Jordan, en ung kille som är mycket skicklig sångare.

Vidare drömde jag att jag börjat studera en kurs i Stadsvetenskap eller nåt liknande. Två av mina klasskamrater var också deltagare i tv-programmet Idol, nämligen Theo och Emil. Medan vi satt i klassrummet, råkade jag höra hur de pratade om mig sinsemellan. Jag tror att de hittat till tråden ”Vedergällning som etisk/rättslig princip” på filosofiforum, och de diskuterade vad de läste där med viss förundran och fascination. Det var smickrande tyckte jag… och jag tänkte att jag skulle gå fram till dem och förklara ännu tydligare vad jag menade säga i den tråden.
Men just som jag kom fram till dem insåg jag att jag var väldigt sjaskigt klädd, och den nya dator jag fått redan var på väg att slitas sönder… och återigen sköljdes jag av en känsla av pinsamhet. Hur ska jag kunna förklara något för dessa stiliga och propert klädda unga män, när jag själv står här och ser ut som en slusk? De tittade fortsatt vänligt på mig, men jag blev för distraherad av min egen skamsenhet för att riktigt förmå säga något vettigt.

[Anders]

Pinsamt är det alltsomoftast i mina drömmar, att man uppträder naken på olämpliga platser och liknande.

[David H]

Pinsamt är det alltsomoftast i mina drömmar, att man uppträder naken på olämpliga platser och liknande.

Vad tänker du om det sen när du vaknar på morgonen? Fortsätter du att vara samma person som du var kvällen innan, eller tar du med dig något från drömmen som gör att du anpassar ditt förhållningssätt under kommande dagen?

Apropå pinsamheter, det är ju just pinsamt, men mer farligt än så är det oftast inte? Ibland en pinsamhet kanske triggar igång en fly-eller-illa-fäkta-reflex, men blir man mer trygg i situationen inser man oftast att det är onödig reflex. Livet är fullt av barriärer som går att plocka ner med tillräcklig mental styrka tänker jag.

[Anders]

Pinsamt är det alltsomoftast i mina drömmar, att man uppträder naken på olämpliga platser och liknande.

Vad tänker du om det sen när du vaknar på morgonen? Fortsätter du att vara samma person som du var kvällen innan, eller tar du med dig något från drömmen som gör att du anpassar ditt förhållningssätt under kommande dagen?

Apropå pinsamheter, det är ju just pinsamt, men mer farligt än så är det oftast inte? Ibland en pinsamhet kanske triggar igång en fly-eller-illa-fäkta-reflex, men blir man mer trygg i situationen inser man oftast att det är onödig reflex. Livet är fullt av barriärer som går att plocka ner med tillräcklig mental styrka tänker jag.

Om något blir jag lite nedslagen av drömmen under dagen, det händer. Han aldrig tagit med mig något positivt tror jag mer än kanske, nu drömde jag jobbigt, jag är nog stressad.

Pinsamheter kan vara tunga, Om någon gör bort sig kan den, i tillräckligt tuffa habitat, få öknamn efter incidenten som kan vara nedvärderande för personen under lång tid.

[xion]

En sak som är bra med drömmar är att man ofta tänker: "Puh, vilken tur att det var en dröm"

Har ni någon gång funderat på varför vi drömmer?
Om man inte "reagerar" på drömmen så har man glömt den nästan på en gång.
Det kan alltså inte vara meningen att vi ska komma ihåg den.
Detta verkar dessutom logiskt. Det är ju onödigt att belasta minnet med minnen av händelser som inte har inträffat.

[David H]

Pinsamt är det alltsomoftast i mina drömmar, att man uppträder naken på olämpliga platser och liknande.

Vad tänker du om det sen när du vaknar på morgonen? Fortsätter du att vara samma person som du var kvällen innan, eller tar du med dig något från drömmen som gör att du anpassar ditt förhållningssätt under kommande dagen?

Apropå pinsamheter, det är ju just pinsamt, men mer farligt än så är det oftast inte? Ibland en pinsamhet kanske triggar igång en fly-eller-illa-fäkta-reflex, men blir man mer trygg i situationen inser man oftast att det är onödig reflex. Livet är fullt av barriärer som går att plocka ner med tillräcklig mental styrka tänker jag.

Om något blir jag lite nedslagen av drömmen under dagen, det händer. Han aldrig tagit med mig något positivt tror jag mer än kanske, nu drömde jag jobbigt, jag är nog stressad.

Pinsamheter kan vara tunga, Om någon gör bort sig kan den, i tillräckligt tuffa habitat, få öknamn efter incidenten som kan vara nedvärderande för personen under lång tid.

Håller med om att pinsamheter kan vara tunga. Men är det så att man inte förmår att göra något pinsamt - tänker jag att ett alternativ då kan vara att göra nåt som får andra omkring känna sig mindre skamsna…
visar man sig mottaglig för andras pinsamheter, kanske de lättare förmår berätta sådant som de tycker är pinsamt - och när de berättat om sina pinsamheter kan man själv oxå känna sig mer bekväm att berätta om sina egna pinsamheter

Det du nämner om habitat exempelvis, så kan det ju vara så att det inom vissa habitat finns sådant som är extremt pinsamt…och en annan som då inte befinner sig i just detta habitat, och inte har samma mentala spärrar, kan då ha extra viktig roll att spela för att personen i fråga ska kunna känna sig mer trygg

[Anders]

Har försökt drömma bättre och det funkar faktiskt. Även om man som alltid har ångest då man släcker lampan så upptog jag en gammal vana från 00-talet att köra en kort kroppsavslappning (spänna muskler i tur och ordning, sen slappna av i dem) och intala mig att drömma bra och det har en påverkan.