Felaktig representation av andras ståndpunkt

[David H]

Ganska ofta får jag höra en part som berättar något om vad en annan part tycker, utan att ge något närmare belägg för att andra parten verkligen tycker så.

För att ta ett exempel, så var det en bekant som hävdade häromdagen att de flesta som hen känner tror att allt som skrivs på MSM (main stream media) är 100% sant. Jag tyckte spontant att det lät konstigt. Själv har jag aldrig hört någon sagt att allt som påstås i media är 100% sant. Dessutom brukar det ofta betonas inom MSM (t ex SVT) att det är viktigt att tänka kritiskt, att man inte borde lita på något till 100%, så då borde ju inte heller den som följer t ex SVT mena att allt som påstås av SVT är 100% sant, menar jag.
Jag frågade sen personen om det är så att hen pratat med personer som faktiskt sagt att de tror att allt som påstås i MSM är 100% sant, eller om det bara är hur hen tolkat situationen. Jag fick dock inget svar på den frågan.

Detta är bara ett exempel, och nog inte särskilt bra exempel, men jag uppfattar ändå detta som ett väldigt utbrett fenomen: att påstå något om någon annans uppfattning, utan att den andra parten tillfrågas om saken. Och ofta resulterar det i påståenden som den andra parten själv aldrig skulle skriva under på.

Är det fler som upplever detta? Vad tror ni att det beror på?

[xion]

Ganska ofta får jag höra en part som berättar något om vad en annan part tycker, utan att ge något närmare belägg för att andra parten verkligen tycker så.

För att ta ett exempel, så var det en bekant som hävdade häromdagen att de flesta som hen känner tror att allt som skrivs på MSM (main stream media) är 100% sant. Jag tyckte spontant att det lät konstigt. Själv har jag aldrig hört någon sagt att allt som påstås i media är 100% sant. Dessutom brukar det ofta betonas inom MSM (t ex SVT) att det är viktigt att tänka kritiskt, att man inte borde lita på något till 100%, så då borde ju inte heller den som följer t ex SVT mena att allt som påstås av SVT är 100% sant, menar jag.
Jag frågade sen personen om det är så att hen pratat med personer som faktiskt sagt att de tror att allt som påstås i MSM är 100% sant, eller om det bara är hur hen tolkat situationen. Jag fick dock inget svar på den frågan.

Detta är bara ett exempel, och nog inte särskilt bra exempel, men jag uppfattar ändå detta som ett väldigt utbrett fenomen: att påstå något om någon annans uppfattning, utan att den andra parten tillfrågas om saken. Och ofta resulterar det i påståenden som den andra parten själv aldrig skulle skriva under på.

Är det fler som upplever detta? Vad tror ni att det beror på?

Ja vi har ju den populära "brunsmetningen"
Tidigare hade vi kommunistspöket (som kanske inte var något spöke?)
Det här är mer regel än undantag i den politiska debatten.
Med den här taktiken tvingar man motståndaren i försvarsposition men har ändå vunnit poäng genom felaktiga påståenden.

[Anders]

Tror Bourdieu kan vara till hjälp här. Den forskning han utförde om hur människor handlade i ett samhälle byggde inte på vad andra tyckte. Han tittade på handlande, traditioner och såg strukturer.

Lite själv försöker jag se så på människor i min närhet. Lyssnar på vad de faktiskt säger, kollar vad de gör. En sån enkel sak som vilka yrken människor har i en kommunitet, vilka åsikter de saluför.

Och försöker sedan förstå orsaker till att grupper gör som de gör. Så mycket occam som möjligt. Men att förstå individens inre, den enskildes ställningstaganden kräver nog långa terapisamtal med duktiga psykologer. Däremot är det ju alltid kul att prata kontroversiella ämnen med folk, utan att tro att man erövrat den andres inre. Mer att man själv får lite mer att tänka på.

I fallet med att tro på msm skulle man möjlighen kunna tro att det är en åsikt som ger kudos. Säger många faktiskt något liknande i en grupp människor kan man mer misstänka att man hittat lite av den spelplan människor i den gruppen rör sig på. Och om man stöter på en ny människa från den gruppen kan man ofta i förhand förutsäga vilka åsikter de kommer att torgföra. Däremed inte sagt att man vet vad de egentligen tycker.

[David H]

Ja vi har ju den populära "brunsmetningen"
Tidigare hade vi kommunistspöket (som kanske inte var något spöke?)
Det här är mer regel än undantag i den politiska debatten.
Med den här taktiken tvingar man motståndaren i försvarsposition men har ändå vunnit poäng genom felaktiga påståenden.

Ja, i förlängningen kan man nog säga att detta snarare är regel än undantag i politisk debatt. Men jag tänker också att det kan framställas på lite olika sätt. Dels har vi påståenden som tolkas som rena anklagelser, till exempel "brunsmetningen" av Sd... där det är uppenbart att Sd-representanter inte själva skulle skriva under beskrivningen att de är det bruna partiet.

Men sen finns det påståenden som snarare utger sig för att vara neutrala konstateranden. Om någon till exempel påstår att IPCC anser sig ha säker kunskap om hur människan påverkar klimatet, kan detta låta som en neutral upplysning. Som en slags obestridlig grundpremiss som det går att arbeta vidare med för andra resonemang. Men om man funderar närmare kan det väcka frågetecken. Innebär det att IPCC tar ställning emot den filosofiska skepticismen, tar de ställning emot David Hume och induktionsproblematiken? Känner de inte till Popper och relevansen av falsifikationsprincipen, att inte låsa dörr för olika alternativa svar etc? Hävdar de matematisk nödvändighet och bevisföring, eller arbetar de, i enlighet med övrig konventionell empirisk vetenskap, med sannolikhetskalkyler?

[David H]

Tror Bourdieu kan vara till hjälp här. Den forskning han utförde om hur människor handlade i ett samhälle byggde inte på vad andra tyckte. Han tittade på handlande, traditioner och såg strukturer.

Lite själv försöker jag se så på människor i min närhet. Lyssnar på vad de faktiskt säger, kollar vad de gör. En sån enkel sak som vilka yrken människor har i en kommunitet, vilka åsikter de saluför.

Och försöker sedan förstå orsaker till att grupper gör som de gör. Så mycket occam som möjligt. Men att förstå individens inre, den enskildes ställningstaganden kräver nog långa terapisamtal med duktiga psykologer. Däremot är det ju alltid kul att prata kontroversiella ämnen med folk, utan att tro att man erövrat den andres inre. Mer att man själv får lite mer att tänka på.

I fallet med att tro på msm skulle man möjlighen kunna tro att det är en åsikt som ger kudos. Säger många faktiskt något liknande i en grupp människor kan man mer misstänka att man hittat lite av den spelplan människor i den gruppen rör sig på. Och om man stöter på en ny människa från den gruppen kan man ofta i förhand förutsäga vilka åsikter de kommer att torgföra. Däremed inte sagt att man vet vad de egentligen tycker.

Bourdieu är intressant, men komplex. Bourdieu betonade vikten av empiri, dvs konkret insamling av data, rigoröst fältarbete. På sätt och vis kan man säga att detta blir en motpol till att själv hävda en annan parts ståndpunkt. Istället för att uttrycka egna uppfattningar, handlar det om att systematiskt samla in förmedla information som uttrycks av andra. Och det kan delvis förmedlas via systematisk objektiv metod.
Sen innebär det förstås en del tolkningsarbete i detta också, och det är klart att det kan bli något vinklat och förvrängt när man söker förklaringar.

Bästa motmedlet till felaktig representation av andras ståndpunkt, kan nog vara att låta andra parten själv komma till tals. Men hur stort intresse det finns för att lyssna kan nog variera en del.

[David H]

Ganska ofta får jag höra en part som berättar något om vad en annan part tycker, utan att ge något närmare belägg för att andra parten verkligen tycker så.

För att ta ett exempel, så var det en bekant som hävdade häromdagen att de flesta som hen känner tror att allt som skrivs på MSM (main stream media) är 100% sant. Jag tyckte spontant att det lät konstigt. Själv har jag aldrig hört någon sagt att allt som påstås i media är 100% sant. Dessutom brukar det ofta betonas inom MSM (t ex SVT) att det är viktigt att tänka kritiskt, att man inte borde lita på något till 100%, så då borde ju inte heller den som följer t ex SVT mena att allt som påstås av SVT är 100% sant, menar jag.
Jag frågade sen personen om det är så att hen pratat med personer som faktiskt sagt att de tror att allt som påstås i MSM är 100% sant, eller om det bara är hur hen tolkat situationen. Jag fick dock inget svar på den frågan.

Detta är bara ett exempel, och nog inte särskilt bra exempel, men jag uppfattar ändå detta som ett väldigt utbrett fenomen: att påstå något om någon annans uppfattning, utan att den andra parten tillfrågas om saken. Och ofta resulterar det i påståenden som den andra parten själv aldrig skulle skriva under på.

Är det fler som upplever detta? Vad tror ni att det beror på?

Jag anar att detta hör samman med ett ointresse för vad andra egentligen tycker och tänker. Det är nog ganska vanligt att vi är mer intresserade av våra egna tankar, än vad andra har för tankar. Och med den utgångspunkten kan det lätt bli att vi dels ger uttryck vad vi själva tycker och tänker, och dels ger uttryck för vad vi utgår från att andra tänker (att det är en felaktig representation av andra partens ståndpunkt, är vi då antagligen inte medvetna om, men vi bryr oss inte heller).. En avsaknad av nyfikenhet leder till en avsaknad av dialog...

[Pilatus]

Jag anar att detta hör samman med ett ointresse för vad andra egentligen tycker och tänker.

Jag kom att tänka på hur teve brukar lägga upp sina reportage. De har kanske fått tio minuter på sig att redovisa ämnena A, B och C. Bara det sistnämnda har något egentligt nyhetsvärde, de andra är något socialreportage om någon stackare som råkat illa ut. Tittarna får lida med de första reportagen innan man kommer fram till vad som har mer allmänt intresse.

Det är nog ganska vanligt att vi är mer intresserade av våra egna tankar, än vad andra har för tankar. Och med den utgångspunkten kan det lätt bli att vi dels ger uttryck vad vi själva tycker och tänker, och dels ger uttryck för vad vi utgår från att andra tänker (att det är en felaktig representation av andra partens ståndpunkt, är vi då antagligen inte medvetna om, men vi bryr oss inte heller).. En avsaknad av nyfikenhet leder till en avsaknad av dialog...

Det är ett flerdimensionellt problem. Dels kan det ju vara så att vi varit med om något speciellt som borde ha aktualitet och då kan det ju vara förståeligt med litet visad iver att få komma till tals. Känner vi inget intresse för att lyssna till andra borde vi kanske fundera litet på vad orsaken kan vara. Jag har en känsla av att med ökat ekonomiskt oberoende har behovet av djupare relationer med andra minskat påtagligt. Medaljens baksida kan ju vara att det leder till ensamhet då vi har behov av någon som lyssnar en stund.

[David H]

Det är nog ganska vanligt att vi är mer intresserade av våra egna tankar, än vad andra har för tankar. Och med den utgångspunkten kan det lätt bli att vi dels ger uttryck vad vi själva tycker och tänker, och dels ger uttryck för vad vi utgår från att andra tänker (att det är en felaktig representation av andra partens ståndpunkt, är vi då antagligen inte medvetna om, men vi bryr oss inte heller).. En avsaknad av nyfikenhet leder till en avsaknad av dialog...

Det är ett flerdimensionellt problem. Dels kan det ju vara så att vi varit med om något speciellt som borde ha aktualitet och då kan det ju vara förståeligt med litet visad iver att få komma till tals. Känner vi inget intresse för att lyssna till andra borde vi kanske fundera litet på vad orsaken kan vara. Jag har en känsla av att med ökat ekonomiskt oberoende har behovet av djupare relationer med andra minskat påtagligt. Medaljens baksida kan ju vara att det leder till ensamhet då vi har behov av någon som lyssnar en stund.

Det ena behöver dock inte utesluta det andra, tänker jag. Iver att själv få komma till tals behöver inte nödvändigtvis leda till en felaktig representation av andras ståndpunkt, men i vissa fall kan det vara bidragande orsak om man dessutom drar förhastade slutsatser och inte ägnar tid åt att lyssna vad den andra har att säga.

Att ta en funderare om varför man inte har intresse av att lyssna, kan nog vara klokt. För egen del kan jag då komma fram till att jag ibland inte lyssnar och inte visar nyfikenhet för att det riskerar att störa mitt sinnestillstånd och mina tankestrukturer. Att ställa frågor kan ibland vara läskigt för att jag riskerar att få svar som känns jobbiga att höra. Leder det till att jag representerar andras ståndpunkter på felaktigt sätt? Inte nödvändigtvis... men nog leder till en risk om felaktig uppfattning om andras ståndpunkter.

Centralt problem i detta sammanhang tänker jag dock har att göra med medvetande, eller rättare sagt bristen på medvetande. Den som inte lyssnar på andra, är nog ofta inte själv medveten om sin egen ignorans. Och det går inte att reflektera över varför man inte lyssnar, när man inte är medveten om att man inte lyssnar...

[hakkapeliitta]

Håller med att det är ett problem att inte orka lyssna på andra.
Å andra sidan är ofta så att man har lyssnat för mycket på andra och inte själv blivit hörsammat. Kanske tröttnar man då.