Jag har smaken av lycka i munnen igen!

[PopJimmy]

Jag har smakat på Uppvaknanadet, den totala självmedvetenheten och det fulländande utrotandet alla spår av det mänskliga tvivlet inför existensen.

När du tar dig ur fängelset, sinnets komplexa labyrinter, så kommer du skåda världen med nya ögon. Allt är så vackert och fulländat. Jag är inte romantiker, jag är inte sentimental, jag är inte naiv, jag är inte troende, jag är inte övertygad, jag är inte upplyst, jag är bara ödmjuk, öppen och nyvaken. Jag är skeptikern som slutat tvivla, jag är en troende utan något att tro på, en sökare utan något att finna. Subjektet utan objekt, Objektet utan subjekt. Jag är allt både/och.

Tvivlar du? Varför tvivlar du? Förstår du ditt inte ditt egna tvivel? När du förstår varför du tvivlar, behövs inte längre tvivlet, den rationella skeptiska metoden kanske behövs, men inte den känslomässiga upplevelsen av tvivlet. Tvivlet är det befängda i analysen. Det är uppdelningen mellan intryck och idé, subjekt och objekt. Det finns inga idéer att finna, inga fulländade objekt att skåda, ingen logik att lösa. Det finns ingen fulländad personlig identitet att hitta, den är redan där, har alltid funnits där. Har du seriösa existentiella problem så vet jag vart du ska vända dig. Det är bara att ringa hem.

Skit i sanningen, det är ändå ingen som någon gång har hittat den. Folk påtstår så gärna saker, men skit i det, allt de snackar om är bara saker de härmat av någon annan som inte fattade ett smack. Upplevelsen av total sanning och total helhet är mycket mer givande än uppgivenheten av rotandet, och det befängda i att småsinnt försöka hålla kvar i av relativa sanningar. Den totala sanningen är att du redan existerar. Sen om du inte vet vilken färg Hitler hade på sina kalsonger så är den sanningen lika stendöd som alla andra.

Sanningar skapas hela tiden, så varför går du omkring och samlar gammalt damm?



Nu måste jag glida vidare, jag har saker att fullborda, idéer att kläcka, låtar att skriva, spel att designa, öl att svepa, böcker att skriva, steg att dansa.

Två steg fram och ett steg bak är min takt, och min melodi går i 180 BPM dur.


Folk snackar om att livet är trist, men de fattar ingenting, de har helt enkelt inte börjar leva ännu. Det är bara det döda som är statiskt och stelt genom ärvt minne och auktoritet.

cyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!

[Stefan]

Trevligt med extatiska inlägg. Finns alldeles för få sådana. Har du läst "Bröderna Karamazov"? Där finns en del mystiska utgjutelser över tillvarons paradisiska skönhet (dock en liten del av boken). Har du inte läst den rekommenderar jag dig den, den torde passa ditt sinnelag. Varning för snårskogen av namn och snurriga intriger, men på det hela taget en av de bästa böckerna jag läst. Framförallt upplever jag den som oerhört känslomässigt och moraliskt omtumlande (liksom den mer lättlästa men för den skull inte sämre "Brott och Straff"). Dessa böcker är inte döda klassiker utan mycket mer värdefulla för den som vill lära sig om den moderna människan än allt som skrivs idag.