Det har pratats ganska mycket på senaste om objektivt och subjektivt, upplevelser. Inspirerad av andra trådar kände jag mig tvungen att posta en liten undran.
En färg kan objektivt vara en vågrörelse och kallas blå till exempel men hur vi upplever den kan säkert variera. Upplevelsen av ett läderbälte varierar säkert mellan den som blev slagen med det som barn och den som använde det som hopprep.
Vad är det som känns viktigast, vad saker är, eller upplevelsen man får av dem?
Jag tycker att upplevelsen man får av dem är det viktiga. Jag bryr mig ganska lite om t.ex. blått verkligen har den våglängd den skall ha för att per definition få kallas blå. Är den blå för mig så upplever jag den som blå.
Om vi antar att upplevelsen av något är det viktiga och inte vad någonting "egentligen" är, varför behöver vi då definiera allting? Jag har som många andra jag känner har ett vansinnigt starkt behov av att kategorisera och definiera. Om upplevelsen är det viktiga borde väl inte definitionen av något spela någon roll?
--- Djens språngbräda ---
1. Min tes om att folk värdesätter upplevelsen före sakers objektiva natur är fullständigt felaktig.
2. Det finns ingen motsättning mellan att tycka att det är viktigast med upplevelsen och med att definiera ting.
3. Definitioner av saker påverkar i högsta grad upplevelsen av dem.
/--- Djens språngbräda ---
Jag tror att upplevelsen av någonting är djupt sammankopplat med språket och definitionen av detta någonting. Hade vi inte haft språket är jag nästan säker på att upplevelsen av saker skulle vara helt anorlunda.
Ok, efter en massa tjat och dynga kommer vi till min frågeställning:
Hur påverkar definitionen av något hur vi upplever det?
Är min frågeställning felaktigt formulerad utifrån min (o)logiskt formulerade tankebana visa mig gärna hur den skall ställas.
Upplevelser och definitioner.
Moderator: Moderatorgruppen
Tja, du kan ju ta dig en titt på vad integral philosophy har att säga om saken. Observera att detta inte är direkt svar på din fråga, men det har ändå relevans i ämnet tror jag.
http://en.wikipedia.org/wiki/AQALEach holon has an interior perspective (an inside) and an exterior perspective (an outside). It also has an individual perspective and a collective (or plural) perspective. If you map these into quadrants, you have four quadrants, or dimensions.
To give an example of how this works, consider four schools of social science. Freudian psychoanalysis, which interprets people's interior experiences, is an account of the interior individual (or upper-left) quadrant. B. F. Skinner's behaviorism, which limits itself to the observation of the behavior of organisms, is an exterior individual (upper-right) account. Gadamer's philosophical hermeneutics interprets the collective consciousness of a society, and is thus an interior plural (lower-left) perspective. Marxist economic theory examines the external behavior of a society (lower-right).
Thus all four pursuits—psychoanalysis, behaviorism, philosophical hermeneutics and Marxism—offer complementary, rather than contradictory, perspectives. It is possible for all to be correct and necessary for a complete account of human existence. Wilber has integrated these four areas of knowledge through an acknowledgment of the four fundamental dimensions of existence.
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 8 och 0 gäster
