frigörelse

[tala fritt]

Svårigheten som son att bli känslomässingt fri från en pappa som aldrig har älskat en eller brytt sig om utan förgjort och tryckt ner.

Man kan vid första tanken tänka att det kan väl inte vara svårt att bli känslomässigt fri från en pappa som behandlat en så illa. Problemet är att smärtan är så fruktansvärt stark när man inser verkligheten och detta vill man helst inte se. Det är så känslomässigt svårt att ta emot känslan att vara förskjuten och förnekad av sin egen pappa.

För att kunna bli fri så är man tvungen att ta denna insikt och de känslor som den väcker. Det innebär att man måste gå där ifrån, lämna känslomässigt och inse att man som son aldrig varit älskad eller respekterad av sin egen pappa. Jag tror att man in i det sista stannar kvar för att slippa inse detta. Man kan tycka att det borde vara enkelt när någon behandlat en så illa men det är just det som är det stora problemet att man låter sig behandlas så illa för att slippa inse sanningen.

Man har utvecklat ett beteende som innebär att man aldrig vågar fråga efter något eller uttrycka sin egen åsikt, utan hela tiden är agerar man utifrån att bli accepterad och det gäller att be om acceptansen till vilket pris som helst.

Genom att skriva detta vill jag dela med mina erfarenheter till andra söner som har upplevt eller upplever samma fruktansvärda kamp där livet inte går att leva med mening innan man tagit sig igenom denna kamp och smärta.

En son på väg till frihet

[Snowdreams]

*sänder värme*

Hela livet försöker vi bearbeta vad som hände
när vi var små såvida vi inte hade en väldigt
bra uppväxt, men det är få förunnat.

Jag hade ingen schysst farsa heller, han spred
sådana lögner om min mamma att jag blev
rädd för henne och inte vågade träffa henne.
Han indoktrinade mig med lögner så jag det
tillslut kändes som om det var mot hela världen,
en tuff känsla att styras av när man är 7 år gammal!

Men i alla fall, jag har varit osynlig för min egna farsa,
blivit misshandel och nästan mist mitt liv, blivit bedragen
av min partner och missbrukat allt som missbrukas kan
men ändå går jag inte under. Jag har slutat identifiera
mig med mina problem. Jag vill inte längre sitta här och
se mig som ett offer för saker och ting som har inträffat
som jag själv inte kunnat påverka...

Bara en tanke..

*sänder värme till dig, för jag vet att du behöver den*

/Carl