Hejsan.
Ja, som titteln lyder så funderar jag starkt på att börja meditera. Jag har fått iden ifrån att ha läst några av Dalai Lamas böcker. Det är då altså någon form av buddistisk medditaion jag är ute efter. Om man nu kan säga att det finns olika sorters meditation, jag vet inte, är helt ny på området.
Eftersom det är så trendigt med Yoga och liknande så känns det utifrån mina fördomsfulla ögon som lite "kalle Anka" meditation med Yoga och liknande, men jag vet inte.
Det jag vill komma till är att jag söker hjälp i hur man kommer igång!
Vart kan man vända sig? Något band man kan lyssna på? Någon bok man kan läsa? Gärna buddistisk anknytning.
Kanske det finns ordnade gruppmeditationer?
Ge mig era personliga erfarenheter och reflektioner!
Nirvana here I come!
Att börja meditera.
Moderator: Moderatorgruppen
Att börja meditera.
Im just a soul whos intentions are good.
Okej jag kan börja med att säga att det finns en uppsjö av olika tekniker, men rent kortfattat så kan man egentligen säga att de sammanfaller till två stycken kategorier av meditation. Och det är vad man kanske skulle kunna kalla dels koncentrationsmeditation, och dels observationsmeditation. I koncentrationsmeditation försöker du kvarhålla något objekt i medvetandet, i observationsmeditaiton så försöker du bara observera allt "mentalt pladder" som dyker upp i medvetandet. Jag har själv bara hållt på med den sistnämda. Mantrameditation (upprepa ett ljud) tror jag går att platsa under koncentrationsmeditation.
Jag skulle inte kalla yoga för "kalle anka" meditation, eftersom yoga är ett extremt brett begrepp. Begrepp som betyder ungefär "yoke" eller "union" alltså förening, en förening mellan kropp och själ skulle man kunna säga.
Det är absolut inget fel med yoga.
Jag tror det är bra om du verkligen frågar dig själv varför du vill meditera, för att meditation är ingen "lätt" aktivitet. Det är för mig en övning i rå viljestyrka eller rå acceptans, det handlar om att bestämma sig att sitta och titta in i en vägg i en 40 minuter eller så utan att ge upp och utan att börja syssla med annat. Och det är det absolut svåraste jag någonsin gett mig in på, eftersom det är så enkelt men samtidigt kräver utthållighet - jag skojar inte! Om du inte förstår varför du mediterar så är jag rädd att du snabbt tröttnar och ger upp. Meditation är inte alltid så kul alla gånger. Måste säga att det är ungefär ganska exakt som att städa - man skjuter gärna på det. Och det är faktiskt precis vad meditationen gör - städar rent bland förvirrade tankar.
Om jag ska vara ärlig så tror jag att du verkligen måste ta reda på vad syftet med meditationen är. "Nirvana" är inget man så att säga snubblar in på efter några meditationspass (även fast det finns exempel på människor som kanske gjort det). Det kräver år av beslutsam träning. Men om du utövat i 10-15-20 år så kan jag garantera att det kommer att ha hänt endel spännande saker på vägen. Men i regel måste du vara desperat för att verkligen palla det. Folk som har haft släktingar som dött, varit nära döden själva eller blivit insjuknade i en dödlig sjukdom kan ofta söka sig ofta till meditation, och det kräver i regel en vilja att ge upp allt annat för att verkligen komma någon vart med meditationen - det måste bli en del av ens livsstil. Jag erkänner, jag är inte där ännu. Jag mediterar inte regelbundet även fast jag läst om buddhism (och liknande) till och från i över fem år nu. Men visst kan man meditera lite sporadiskt för att städa bland tankarna, men det är så att säga ganska meninglöst i längden eftersom man bara lurar sig själv. Att börja med meditation är ungefär som att sluta med heroin, det kräver samma typ av viljestyrka, och det är inte många som klarar det, men processen kan underlättas mha stöd. Men att börja med meditation är samtidigt ungefär som att börja med heroin, skillnaden är att att när man sniffar kommer ruset efter 10-15 minuter och tillskillnad från 10-15 år, men effekten är ungefär exakt densamma, jag citerar: "en känsla av att alla bekymmer försvinner, all smärta, ångest, tristess och leda är borta, och brukaren känner en varm våg av lättnad och intensivt välbefinnande". En fotnot är som sagt att man inte blir beroende av meditation och att effekten är permanent (eller snarare att vissa effekter är permanenta). En annan sak är att du även kan stöta på andra former av psykadeliska upplevelser genom meditation.
Bor du i en större stad finns är det med stor sannolikhet att det finns nån form av meditationsgrupp.
Detta är som sagt bara mina personliga små observationer. Det finns säkert många här på forumet som är mer insatta.
Jag skulle inte kalla yoga för "kalle anka" meditation, eftersom yoga är ett extremt brett begrepp. Begrepp som betyder ungefär "yoke" eller "union" alltså förening, en förening mellan kropp och själ skulle man kunna säga.
Det är absolut inget fel med yoga.
Jag tror det är bra om du verkligen frågar dig själv varför du vill meditera, för att meditation är ingen "lätt" aktivitet. Det är för mig en övning i rå viljestyrka eller rå acceptans, det handlar om att bestämma sig att sitta och titta in i en vägg i en 40 minuter eller så utan att ge upp och utan att börja syssla med annat. Och det är det absolut svåraste jag någonsin gett mig in på, eftersom det är så enkelt men samtidigt kräver utthållighet - jag skojar inte! Om du inte förstår varför du mediterar så är jag rädd att du snabbt tröttnar och ger upp. Meditation är inte alltid så kul alla gånger. Måste säga att det är ungefär ganska exakt som att städa - man skjuter gärna på det. Och det är faktiskt precis vad meditationen gör - städar rent bland förvirrade tankar.
Om jag ska vara ärlig så tror jag att du verkligen måste ta reda på vad syftet med meditationen är. "Nirvana" är inget man så att säga snubblar in på efter några meditationspass (även fast det finns exempel på människor som kanske gjort det). Det kräver år av beslutsam träning. Men om du utövat i 10-15-20 år så kan jag garantera att det kommer att ha hänt endel spännande saker på vägen. Men i regel måste du vara desperat för att verkligen palla det. Folk som har haft släktingar som dött, varit nära döden själva eller blivit insjuknade i en dödlig sjukdom kan ofta söka sig ofta till meditation, och det kräver i regel en vilja att ge upp allt annat för att verkligen komma någon vart med meditationen - det måste bli en del av ens livsstil. Jag erkänner, jag är inte där ännu. Jag mediterar inte regelbundet även fast jag läst om buddhism (och liknande) till och från i över fem år nu. Men visst kan man meditera lite sporadiskt för att städa bland tankarna, men det är så att säga ganska meninglöst i längden eftersom man bara lurar sig själv. Att börja med meditation är ungefär som att sluta med heroin, det kräver samma typ av viljestyrka, och det är inte många som klarar det, men processen kan underlättas mha stöd. Men att börja med meditation är samtidigt ungefär som att börja med heroin, skillnaden är att att när man sniffar kommer ruset efter 10-15 minuter och tillskillnad från 10-15 år, men effekten är ungefär exakt densamma, jag citerar: "en känsla av att alla bekymmer försvinner, all smärta, ångest, tristess och leda är borta, och brukaren känner en varm våg av lättnad och intensivt välbefinnande". En fotnot är som sagt att man inte blir beroende av meditation och att effekten är permanent (eller snarare att vissa effekter är permanenta). En annan sak är att du även kan stöta på andra former av psykadeliska upplevelser genom meditation.
Bor du i en större stad finns är det med stor sannolikhet att det finns nån form av meditationsgrupp.
Detta är som sagt bara mina personliga små observationer. Det finns säkert många här på forumet som är mer insatta.
Min viljestyrka och självdisiplin är mycket god och jag känner att jag är redo att lägga ner stor del av min energi på meditation.
Jag vill börja meditera för att jag tror att det kan hjälpa mig att bygga upp min person. Jag har mycket bra tankar och ideer som dyker upp i mitt huvvud ofta men som sedan försvinner med tiden, och jag tror att meditation skulle kunna hjälpa mig att hålla kvar dessa, fokusera. Jag skulle kunna påminna mig själv om saker jag tycker är bra, och slipa bort negativt beteende, på så vis tror jag att det skulle kunna hjälpa mig att bygga upp en bra grund i mig själv. Antar att det är mer "koncentrationsmeditation" jag är ute efter.
Så det rekomenderas ca 40 min/dag för bra effekt?
Vad mer precis har det fått för effekter på er?
Jag bor förövrigt i Stockholm.
Nivana here I come?
Jag vill börja meditera för att jag tror att det kan hjälpa mig att bygga upp min person. Jag har mycket bra tankar och ideer som dyker upp i mitt huvvud ofta men som sedan försvinner med tiden, och jag tror att meditation skulle kunna hjälpa mig att hålla kvar dessa, fokusera. Jag skulle kunna påminna mig själv om saker jag tycker är bra, och slipa bort negativt beteende, på så vis tror jag att det skulle kunna hjälpa mig att bygga upp en bra grund i mig själv. Antar att det är mer "koncentrationsmeditation" jag är ute efter.
Så det rekomenderas ca 40 min/dag för bra effekt?
Vad mer precis har det fått för effekter på er?
Jag bor förövrigt i Stockholm.
Nivana here I come?
Im just a soul whos intentions are good.
Jag tror du måste ta reda på mer om meditationen, vad den faktiskt gör.
Den 19e så har de introduktionsomgång på stockohlm zen center http://www.zazen.se/justnu/sweINTROD.htm#
kolla annars här http://www.stockholmsbuddhistcenter.nu/ ... index.html
och här http://www.buddhanet.net/euro_dir/eur_swe1.htm
Den 19e så har de introduktionsomgång på stockohlm zen center http://www.zazen.se/justnu/sweINTROD.htm#
kolla annars här http://www.stockholmsbuddhistcenter.nu/ ... index.html
och här http://www.buddhanet.net/euro_dir/eur_swe1.htm
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 14 och 0 gäster