Psykologisk statusrapport

[PopJimmy]

Jag har slutat äta min antidepp medicin för fem dagar sedan. Konstigt nog så har jag mått mycket bättre senaste dagarna.

Jag har på något sätt accepterat hur tom och innehållslös min vardag är, men på något sätt störs jag inte av det.

Senaste veckorna har jag sutit och spelat datorspel konstant, 16 timmar om dagen. Men just har jag inget behov av det.

Jag sover fortfarande ganska mycket, 10-12 timmar om dagen, igår kanske t.o.m. 16.


På något sätt så känns det som hela mitt liv just nu går ut på att acceptera att min utbildning går åt helvete, jag inte har några vänner jag umgås med regelbundet, att jag har fått permanenta fysiska skador på mitt könsorgan, att jag inte har några framtidsutsiker alls, att jag tröttnat på alla mina hobbies, t.o.m. läsningen, att jag inte orkar gå och handla mat, städa äta eller gå på toa, men att det är okej.

Jag har gett upp idéerna om att ta livet av mig. Jag har gett upp mitt tänkande, eller i alla fall reducerat det drastiskt. Jag skulle nog säga att tänkandet är mycket av orsaken till att jag mått dåligt.

Jag reflekterar inte längre att att jag är en meningslös människa som inte kommer göra något berikande bidrag till mänskligheten eller för någon annan människa i mitt liv.

Jag refleketerar inte över att min gamla flickvän bor i kina, har ny pojkvän, mår skitbra och har hennes bästa tid i sitt liv. Ibland tittar jag dock på gamla bilder på henne och saknar henne lite.
[img]http://g.helgon.net/g/{9F9/{9F914FB3-7B89-46A6-A441-3C975214AABA}.jpg[/img]




Jag har på någotsätt släppt mina begär av att sträva efter upplevelser.

Naturligtvis är jag till och från lite smått rastlös, men jag borde egentligen meditera mer, jag tror att rastlösheten skulle försvinna då.


Jag har inget behov av att leva, men inte heller något behov av dö. Jag skiter i allting och bara ser hur livet utvecklar sig. Går allt åt helvete och jag inte har någonstan att ta vägen, jaha tråkigt då, jag bryr mig inte. Jag känner att jag kan ta livet av mig när som helst så det finns egentligen inga riktiga problem.

Men jag erkänner att jag flyr från mitt exjobb. Jag måste ta tag i det på något sätt, annars kan jag lika gärna flytta från skövde på en gång.

Jag vågar inte ta tag i det. Jag funderar på om jag ska gå och snacka med studievägledaren eller kurator. Kanske gör det imorgon.

Egentligen borde jag prata med min psykolog också.

Och egentligen ringa sjukhuset och boka tid för den där pungbråcks operationen.

[Guds tjänare]

Jag skulle nog säga att tänkandet är mycket av orsaken till att jag mått dåligt.

Forsätt att tänka, att tänka är att leta (tro inte på rykten om en viss tro eller sanningen, du själv ska se om det stämmer) till slut hittar du någon sanningen. Sanningarna utmanar varann, hitta den största! Sanningen finns nånstans, tro mig, du letar aldrig för länge (jag var också som dig ett tag, jag tänkte mycket redan vid ungt ålder som: vad är menningen med livet, men tack o lov så hitta jag sanningen, för mig). Ge inte upp hoppet !

/Guds tjänare

[PopJimmy]

Vad är förresten sanning? Är inte tänkande bara ett symptom på att man inte hittar det man letar efter? Är det inte när tänkandet upphör som du hittar din "sanning"?

[Guds tjänare]

Vad är förresten sanning?

Sanning har ingen översättning direkt, för Islam är det (en del av det): Att tro på en gud och följa reglerna som han har skapat för människans egen skull.

Är inte tänkande bara ett symptom på att man inte hittar det man letar efter?

Nej, har du hittat en sanning så hitta den större sanningen, tills du hittar den största sannigen (vilket innehåller alla sanningarna).

Är det inte när tänkandet upphör som du hittar din "sanning"?

Hmm... Inte för mig, jag anser att jag har hittat den största sanningen, och den här sanningen säger till mig hur jag göra nåt, det räcker inte att veta sanningen, utan, inom Islam: besegra djävulen. Jag vet att det är fel att stjäla en cykel = Jag vet sanningen om detta, men jag kan ändån frestas att göra det, samma sak är det med den största sanningen, den har sin regler eller den säger till dig hur det skall va, sen väljer du själv om du följer detta eller inte, och enligt Islam(min största sanning)
så kommer du att straffas om du inte gör det (nästan som "stjälsanningen" )

Jag brukar skoja med mina kristna vänner när dem säger: "Jag har i alla fall hittat sanningen. Då säger jag: Är du säker att det är den största? (skratt)

När jag läser jag religion så ser jag att jag känner igen mig när jag tänker på Islam. många saker stämmer med Islam, men dem saknar mycket tycker jag, dem beskriver bara en del av sannningen=dem säger till bara en del av hur du skall va.
Medan Islam innehåller allt, hela sanningen. Det kanske därför det är svårt att förstå Koranen, eftersom det är för mycket sanningar i den.
för mycket sanningar, för liten bok= för svårt att förstå

/Guds tjänare

[Varney]

om du känner något annat än illamående 5 dagar efter du slutat.....^^

vad åt du för för något i så fall??