Pinsamma saker uppenbarar sig

Ventilera dina personliga funderingar om smått och stort.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Pinsamma saker uppenbarar sig

Inläggav PopJimmy » 20 jul 2006 14:04

Vad gör man när man än en gång upptäckt att allt det man skrivit på forumet plötsligt uppenbarar sig som akut pinsamt? Att man bara önskar att man kunde äta upp alla ord, och på något sätt kunde hjärntvätta, hypnotisera eller på annat sätt utrota alla band till ett existerat förflutet PopJimmy i andras minnesbanker.



Är det bara jag som drabbas av denna känsla? Känslor av akut pinsamhet?



Shit vad mycket jag lärt mig om mina egna fördomar tänker jag ibland då.

Det är skönt att ha något att bolla sina tankar mot, att bara få lite struktur på saker.

Jag har aldrig i hela mitt liv haft någon som förklarat någonting för mig, aldrig haft någon vän eller förälder som hjälp mig på traven. Men bara genom att häva ur mig massa skit så känns det så känns det som jag städat lite i bland fördomarna.


På något sätt är jag ledsen för allt jag säger som förvirrat människor, och gjort dem upprörda, men, jag tänker då att det är bättre att konflikterna ändå varit relativt "ytliga". Det är ju inte så att jag skadat någon för livet, eller get någon ett bistående trauma. Eller. Det kan jag ju aldrig veta.



Är det andra som brukar uppleva pinsamma känslor inför vad de tidigare skrivit på forumet? Eller är alla så pryda och stolta att ni inte vågar erkänna bristerna i era egna resonemang? Shit känner du aldrig någon pinsamhet, så tror jag du borde söka lite professionell hjälp, du kan vara psykopat - jag skojar inte! Är det något som utmärker Psykopater så är det att de inte kan känna pinsamhet inför något de gjort i sitt förflutna.


Nu känns det bättre. Inget går upp mot lite förolämpande och provocerande e-bikt :D

Varney
Inlägg: 625
Blev medlem: 05 jun 2005 10:10

Inläggav Varney » 20 jul 2006 14:34

jag tror att jag snarare har en psykiskt störning åt andra hållet.
visst, det finns befog för att skämmas om man är jag.
men inte så till den obskyra grad som jag gör.
jag har nämligen hela mitt liv kunnat få äckelkänslor av att påminnas om min existens, eller snarare min existens efterlämningar.
jag önskar mig tillbaka i tiden för att kunna skära halsen av den vidriga ungen på hemma-videofilmerna, eller alla patetiska brev jag skrev till släktingar och vänner som de SPARAT.
allt som är äldre än 2 minuter är i riskzonen. ord, bilder, (av eller på mig) relationer, känslor, uppfattningar, inget går säkert.

jag försöker förlåta mig själv, och se på den där lilla tjejen med ögon som en vuxen bör ha på ett barn, det går ok. men det börjar krisa sig i tonåren..
jag hade förmodligen skjutit mig om jag tvingades minnas all skit jag gjorde i mina gyllene tonår. som tur är är jag mästarinna på borttränging.....
(alltså, det är inte friskt:jag har utan vidare förlåtit alla andra som varit 13 år, eller 16. som gjort mycket mycket värre saker än mig. men,när det kommer till mig själv,är jag tydligen sjukligt långsynt...)
men, det är väldigt jobbigt när man måste konfronteras med någon som tex var med då det begav sig. f d kompisar, ex o sånt..det är väl kanske därför jag är så fantastiskt rotlös.för jag klarar förmodligen helt enkelt inte upprätthålla några vidare långtidsrelationer..eller ens se med öppna ögon på de som varit.
usch.

du är med andra ord inte ensam popjimmy.

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 21 jul 2006 16:56

Men du, det låter som du är på "ständig flykt".

Vad skäms du över egentligen?

Varney
Inlägg: 625
Blev medlem: 05 jun 2005 10:10

Inläggav Varney » 21 jul 2006 16:58

ja, onekligen. (men det har blivit bättre med åren)

det är vad jag inte kan begripa heller!

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 21 jul 2006 17:03

Är det någon annan som lobbat med kritik och alternativa idealbilder? Eller vad är så pinsamt?

Själv har jag skämts för mitt sociala arv. Det är inte speciellt "fint" att ha föräldrar som är missbrukare.

Men på något sätt har jag mer och mer börjat att acceptera att jag blivit "inkastad" i detta.


Sen är det massa andra idealbilder man har, man ska vara så snygg, stark, rik och smart etc etc

jag har aldrig varit något av dessa, kanske lite smart, men jag har använt min intelligens på saker som inte alls går stick i stäv med "det förväntade".

Varney
Inlägg: 625
Blev medlem: 05 jun 2005 10:10

Inläggav Varney » 21 jul 2006 17:38

nja, jag vet inte, tror inte jag fått nästan någon kritik i hela mitt liv, vilket jag antar är orsaken till att jag inte lärt mig hantera detsamma. ändå, känns det som att jag gått miste om motsatsen/berömmet också..men jag vet inte om det är jag som är mongo, eller om det verkligen var så i min uppväxt/att jag inte blev sedd, typ.
idealbilder...jag har förvisso många romantiska ideer, men jag kan inte riktigt relatera till det där "vanliga", de konventionella idealen,faktiskt..tror inte det är de som påverkar mig.
:?

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 21 jul 2006 17:49

Jag är rädd att jag upplever att det är miljöpåverkan som är den största faktoren till hur vi blir formade.

Vi tror att vi är "självständiga tänkare" och att vi valt våra värderingar "själv" och att det vi själva tycker är det som är "rätt" för alla människor.

Men vi är lurade, hela vårat sätt att resonera bygger på inlärda strukturer vi aldrig ifrågasatt. Våran "plattform" för självständigt tänkande bygger alltså på antaganden som vi själva aldrig valt, utan som vi härmat, men detta var innan vi hade förmågan att ifrågasätta saker. Problemet är bara att vi nu tror att denna "plattform" är det enda plattformen. Och att hela plattformen, hela våran struktur är "val" eftersom vi nu upplever att vi tänker självständigt. Men inget kunde vara mer felaktigt.

Vi upplever att vi är självständiga, men, skulle vi vara helt självständiga, skulle vi inte ha ett behöv av att fördömma saker över huvud taget.





Sen är Mycket kritik + Lite beröm är aldrig en bra kombination.


Jag blir ärligt talat riktigt ledsen över att människor inte kan behandla sina barn på ett vettigt sett, det gör att en destruktiv spiral hela tiden upprätthålls.

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 21 jul 2006 17:53

Varney, vet du vad? Du är BÄST!

suchanother
Avstängd
Inlägg: 4109
Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
Ort: Göteborg

Inläggav suchanother » 21 jul 2006 19:57

Hände en pinsamt grej idag. Jag skulle till bolaget men hade glöm knyta skorna ordentligt ! Tyckte att alla tittade på mej i kassakön. När jag väl betalade så fick jag panik; skorna fick plötsligt eget liv! What's going on? Har mina tofflor blivit intelligenta? Mitt skonummer är 45 och min IQ är 30?
Nå, tur att allt var bara en vanlig mardröm. Vaknade och i ren nervositet halsade en iskall pilsner. Gonatt. Sover gott och fantasierna är görhäftiga!

Rising
Moderator
Inlägg: 1100
Blev medlem: 03 jul 2006 15:00
Ort: Stockholm

Re: Pinsamma saker uppenbarar sig

Inläggav Rising » 21 jul 2006 20:26

PopJimmy skrev:Vad gör man när man än en gång upptäckt att allt det man skrivit på forumet plötsligt uppenbarar sig som akut pinsamt?


Man blir glad. "Kul att man utvecklas, i alla fall!"

Själv hade jag väldigt mycket att bevisa för en fem-sex år sedan. Jag hoppade in i trådar (alltså inte på det här forumet, men på de jag hängde på då) och attackerade verkligen mina meningsmotståndare. Inte med hårda ord eller förolämpningar, men väl med attityden att jag visste något de inte begrep och att jag hade rätten att omvända dem. Jag debatterade också ofta mot påhittade meningsmotståndare (genom att överdriva vad andra sagt) vilket jag idag tycker är ett rätt lumpet trick.

Öht så var jag väldigt inställd på att vinna diskussioner, vilket inte är lika intressant idag. När jag tittar tillbaka på det jag skrivit för bara ett par år sedan så kan jag alltså skämmas lite för det. Jag menar; jag var ju inte ett litet barn när jag betedde mig på det där sättet; jag borde ha vetat bättre. Men vafan; gjort är gjort och det kändes som den rätta strategin då. Det känns uppmuntrande att jag inte har något behov att rättfärdiga mina gamla inlägg, utan att jag kan erkänna att de ofta var dåligt riktade.

Däremot finns det vissa saker jag skrivit när jag varit på örat som slagit fel ordentligt, och i ett fall vet jag att en tjej jag pratade med tog väldigt illa vid sig; då jag råkade komma åt en del väldigt ömma punkter som hon dittills lyckats dölja väldigt väl. Vi pratade igenom det efteråt, visserligen, och hon förlät mig, men den händelsen känner jag mig ändå riktigt, riktigt rutten för.

Å så slår det mig att jag aldrig lärt mig hur man stavar till parallell.

Varney
Inlägg: 625
Blev medlem: 05 jun 2005 10:10

Inläggav Varney » 21 jul 2006 22:44

"Varney, vet du vad? Du är BÄST!"

tack jimmy, jag är glad att vi är flera som insett det.. :?
(anar jag något krystat bakom detta utrop?)

Varney
Inlägg: 625
Blev medlem: 05 jun 2005 10:10

Inläggav Varney » 21 jul 2006 22:49

"Jag är rädd att jag upplever att det är miljöpåverkan som är den största faktoren till hur vi blir formade........."

jag tror jag håller med om hela inlägget,(från vilket citatet ovan kom från) inget direkt att säga mer än att nicka..

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 21 jul 2006 22:55

Varney skrev:(anar jag något krystat bakom detta utrop?)
Hela min existens är framkrystad, jag har lixom inga andra alternativ :)

Varney
Inlägg: 625
Blev medlem: 05 jun 2005 10:10

Inläggav Varney » 21 jul 2006 22:59

:wink:

Användarvisningsbild
Zi
Inlägg: 256
Blev medlem: 05 mar 2005 23:34

Inläggav Zi » 22 jul 2006 00:01

PopJimmy skrev:Sen är det massa andra idealbilder man har, man ska vara så snygg, stark, rik och smart etc etc


Min idealbild är Rambo. Han har primitiv rå makt, godhet, disciplin. Han är [street] smart och handlingskraftig, rakt på sak. "No talk, all action" "Making things happen". Snygg och stark är han ju också med solbränna samt mycket muskler utan fett.
Det här grundar sig nog i att jag är uppväxt framför actionfilmer på TV. Även Hulken, Indiana Jones, Arnold, Bruce Lee med flera är förebilder.

Ja, jag tycker att det är pinsamt när jag misslyckas.


Återgå till "Tankar och känslor"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 5 och 0 gäster