Att få barn!

Ventilera dina personliga funderingar om smått och stort.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
sethny
Inlägg: 157
Blev medlem: 07 aug 2006 16:41
Kontakt:

Att få barn!

Inläggav sethny » 13 aug 2006 08:20

Hej allesammans är 22 år och jag och min tjej ska snart få vårt första barn , min tjej har nu gått en dag över det utsatta datumet.

man är så himmla förundrad över detta gudomliga fenomen jag fattar inte hur denna extrema kärlek som måste ligga bakom detta över huvud taget existerar det är fantastiskt =)


Man hör andra "citat" Ja det kommer blir jobbigt i början när ni inte kan sova eller ja vänta bara tills det blir tonåringar osv osv osv.

Allt detta gnäll om hur illa och jobbigt det kommer att bli.

Herregud för mig så känns det som att jag skulle kunna vara uppe hela livet om det vore så bara detta lilla väsen kommer til freds .

Jag kommer verkligen lägga ner hela min själ för att dela med mig av de positiva egenskaper jag själv har upplevt i livet, känner mig inte ett dugg rädd för att uppfostra ett barn.

Är visserligen lite nervös över förlossningen  osv men detta upplever jag i mitt nuvarande helt naturligt .

Många av er som har barn ?

Isåf berätta gärna lite om era positiva utveckling av att får barn.

Och även negativa om dessa existerar  :lol:

Ha en bra dag allesammans kram!

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5803
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 13 aug 2006 16:29

Jag har barn och jag kan lätt och ledigt säga att jag har blivit mer stresstålig genom detta. För mig har det blivit som att jag mer liknar en bläckfisk med många bollar i luften. Innan jag hade barn kunde jag förundras av att hälsa på hemma hos bekanta med barn och se hur de kunde göra 78 saker samtidigt; prata i telefon, kirra välling, torka en kladdig tjurig bäbis osv. Jag blev trött av att bara titta på  :shock: Men det är en vanesak, man lär sig helt enkelt. Dessutom har det gett mig otroligt mycket inspiration. Barn säger och gör så mycket som väcker känslor och man blir medveten om nya sidor av sig själv genom detta.

Lasarus
Inlägg: 356
Blev medlem: 30 nov 2004 09:55
Ort: Sthlm

Inläggav Lasarus » 13 aug 2006 16:39

Det är det största som har hänt mig här i livet och visst är det bra men det är också otroligt jobbigt. Nu är du man och då skall jag passa på och göra lite reklam för pappaledigheten. Den är toppen och se till att ta ut den, minst ett halvår. (själv hade jag ett år) Eftersom bäbisen av naturliga orsaker är närmast sin mamma så är pappaledigheten din möjlighet att knyta ett nära band till barnet.

PS. Köp ingen dyr liggvagn. DS.


Återgå till "Tankar och känslor"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 7 och 0 gäster