Dagen

[Damir]

Klockan 7.00 ringer min mobil, den som skall intervjua mig till det nya jobbet ringer. Han säger att han trots stormen kan köra in till stan. Igår kväll ringde han och berättade att han kanske inte kunde åka in, då han bor i någon byhåla, och om det snöar för mycket, tvingas han kanske stanna hemma. Intervjun går bra, jag intervjuas av två människor som jag lätt har koll på. De ställer frågor som jag vet kommer, jag försöker svara ärligt på alla, trots att de ställs på ett oärligt sätt. De säger att de ringer på fredag, jag är dock rätt likgiltig inför svaret. Att stämpla har säkert sina fördelar också. Sitta i kalsongerna hela dagen, spela dataspel och bara vila hjärnan.
Efter intervjun var det dags för jobbet, där kacklas det som vanligt på, idag var det nämligen arbetsplatsmöte. Massa kvinnor samlade, de flesta vill desperat göra sig hörda, de går upp en oktav när de vill uttala en åsikt. Jag djupdyker i mitt sinne och försöker hålla ut, för om jag lyssnar och försöker delta blir jag bara negativ. Jag bryr mig inte tillräckligt mycket, varför ska jag delta? Jag börjar undra om jag verkligen är på rätt arbetsplats. Then again, har jag någonsin känt mig hemma någonstans? Jag försöker gömma mig, för jag vet att snart kommer: hur gick det på intervjun? Flinet... Rädda rådjur ögon... ansikte som uttrycker: jag frågar bara för att vara vänlig, egentligen bryr jag mig inte. Jag svarar kort: "bra". Jag känner mig som en skolpojke som vill trotsa sin jobbiga fröken. Eller när jag ville göra mig omöjlig för min mamma. De tittar irriterat på mig och förväntar sig ett socialt accepterat svar som: "Jovars för fan, det gick svinbra. Jag hoppas att jag får det." Och sen avsluta med en blink blink. Under lunchen är det samma sak, frågorna haglar, som om de verkligen ville veta. De pratar ytligt om vädret, nåt de läste på aftonbladet och om sina barn som gjorde något gulligt igår kväll. Jag tittar ut genom fönstret, läser sporten, skapar melodier i huvudet, vill bara bort därifrån.
På förmiddagen skrev jag hela dagen och hann även med att ha två besök. Ett av besöken var en vacker tjej, som inte var av den överdrivet pratande sorten. Jag fick en energikick av det. Jag hoppas att varje ny vacker tjej ska upptäcka min kapacitet.
Efter jobbet ringer S, hon vill veta hur det gick på intervjun. S är mystisk, hon kan visa onormal värme den ena studen, och otrolig kyla och vasshet den andra. Jag tänker mycket på S, och vill spendera mycket tid med henne. Jag frågade om hon hann fika, hon sa nej, med en sylvass ton. Jag la på och kände ilska. Kvinnofientlighet...
Mat hemma, dega i soffan. Sätta på datorn.  www.filosofiforum.com. www.aftonbladet.se www.xperteleven.com.