Så upplever jag tillvaron

[Algotezza]

SÅ UPPLEVER JAG TILLVARON – MIN LIVSUPPLEVELSE

1. Martinus talar i sitt verk, Det Tredje testamentet, om begreppet livsupplevelse. Var och en av oss har ett individuellt sätt att uppleva livet, vår tillvaro. När det gäller att försöka tolka och förstå Martinus verk, det Tredje testamentet måste utgångspunkten vara det faktum att jag själv har en livsupplevelse samt det principiella, ej timliga och skiftande, innehållet i denna, alltså dess någorlunda stabila struktur, vad som är gemensamt för allt jag upplever. Den egna livsupplevelsen är formellt sett subjektiv men behöver inte vara det till innehållet, i bemärkelsen osaklig. Jag har som avsikt att här försöka beskriva min individuella livsupplevelse i yttre ordformer, att göra ett slags fenomenologisk beskrivning av densamma, så att andra kan jämföra sin beskrivning med hur de uppfattar sin egen livsupplevelse. Kanske kan det komma något intressant och allmängiltigt ur en sådan process, som alltså tar sin utgångspunkt i det subjektiva och individuella.

Här följer således en beskrivning av min livsupplevelse, så som jag uppfattar densamma. Underförstått i allt jag här skriver är att ”detta är så jag uppfattar det och därför beskriver jag det som jag gör”.

2. Jag upplever yttre processer (den fysiska omvärlden, den yttre dimensionen) och inre processer (den mentala världen, den inre dimensionen).

3. Min fysiska kropp är alltid närvarande när jag upplever såväl yttre som inre processer.

4. Yttre processer äger rum utanför min fysiska kropp, inre inuti min fysiska kropp. Jag kan se stora delar av min fysiska kropp, höra, smaka och lukta den. Samt inger den mig en stark känsla av ”min kroppsliga närvaro”, även om jag varken skulle se eller höra den.

5. Min fysiska kropp är således en ständigt närvarande faktor eller del vid upplevelsen av omvärlden, de yttre processerna, och en ständigt närvarande faktor, när jag upplever den mentala världen, de inre processerna.

6. Min fysiska kropp utgör förbindelselänken mellan de två dimensionerna, den inre och den yttre.

7. Med min fysiska kropps hjälp, i synnerhet dess fötter, kan jag förflytta mig rumsligt-geografiskt i den yttre fysiska omvärlden samt omskapa delar av dess materier, företrädesvis med mina händers och med min rösts hjälp.

8. När jag upplever omvärlden och dess processer via mina mot omvärlden inriktade sinnen, syn, hörsel, känsla/känsla, lukt och smak, omvandlas/transformeras detta omedelbart till tankar, minnen och känslor. Allt jag upplever ”utifrån” känslofärgas automatiskt.

Kanske är det mer logiskt att säga att det är min erfarenhet av omvärlden som omvandlas till detta, samt inte minst till den mentala bild jag ovan kallar just ”omvärlden” eller ”den yttre dimensionen”.

9. Mina tankar, känslor och minnen kan jag med hand och/eller röst överföra/transformera till yttre former, genom tal, skrift och bild. Med min röst kan jag skapa ljud, sång och talade ordformer. Med mina händer kan jag också utföra hushållssysslor, sköta min dagliga hygien, spela sällskapsspel, spela vissa instrument, nyttja dator eller penna. På så sätt kan jag påverka och kommunicera med min omgivning. Alla mina utåtriktade uttryck och inre viljestyrda processer är mer eller mindre medvetet och omedvetet känslofärgade.

10. Den fysiska kroppen blir därmed närmast en tvåvägs dimensionstransformator med vars hjälp jag kan transformera om det yttre till det inre, via upplevande, och det inre till det yttre, via skapande.

11. Medvetet viljemässigt kan jag delvis direkt styra min kropp och vad jag gör med dess hjälp i omvärlden, samt vissa mentala processer. Det som befinner sig bortom min fysiska kropp i omvärlden kan jag bara påverka indirekt med hjälp av röst, händer, fötter och kroppsspråk.

12. Riktar jag uppmärksamheten inåt kan jag lägga märke till en ständigt pågående inre process, ett slags ordlös tankeprocess som jag ej direkt kan styra med min medvetna vilja, på samma vis som det yttre händelseflödet i omvärlden bortom/utanför min fysiska kropp ej kan styras direkt via min medvetna vilja. Jag kallar denna process för ”det inre ordlösa tankeflödet”.

13. Med hjälp av vilja och koncentrationsförmåga i kombination kan jag ”hämta in” delar av detta flöde och verbalisera eller visualisera dem. Verbalisering sker via min ”inre röst” strax bakom mitt struphuvud och jag hör detta med min ”inre hörsel”, strax ”innanför mina öron”. Visualisering sker direkt ”bakom ögonen” i ”min inre syn”. Jag kan skapa inre ord och ljud med min inre röst för min inre hörsel, men jag kan inte skapa inre ljud direkt utan den inre röstens hjälp, men det misstänker jag att tränade musiker och kompositörer kan.

14. Parallellt med detta inre flöde har jag tillgång till mina gjorda erfarenheter, vilka inte utgör ett flöde utan mer ett stabilt inre arkiv som hela tiden fylls på. När jag riktar min vilja och koncentrationsförmåga mot detta, kan jag ur detta visualisera minnesbilder, eller klä dem i ord och med fantasin kombinera ihop dem till nya helheter, som också hamnar i arkivet i någon form, bild eller ord.

15. Det sker hela tiden ett samspel mellan vilja och koncentrationsförmåga samt inre tankeflöde och inre arkiv så att ord kan verbaliseras och bilder visualiseras. Men jag kan också momentant stänga av verbalisering och visualisering och ”vila i ordlösheten”.

16. Det inre tankeflödet påverkas av vad jag har ”hämtar upp” av detta flöde, alltså av vad jag har verbaliserar och visualiserar. Andra sätt att indirektpåverka detta flöde är att ställa mig olika frågor av skiftande natur. Då dyker ofta ett ordlöst svar upp omedelbart eller med viss fördröjning, inte sällan bit för bit, som jag måste verbalisera eller visualisera tämligen omgående för att det skall fastna id et inre arkivet och bli tillgängligt senare. Detta gäller i synnerhet frågor av ”kosmisk natur”. Fantasier kan också födas ur detta flöde.

17. Känslor, som härrör från inre eller yttre processer, ”äger rum” eller ”utspelar sig” i olika delar av min kropp, inuti huvudet (känslor av mer neutral natur), i hjärtat (glädje, sorg, nedstämdhet), i magen (irritation, nervositet, allmänt obehag) och i könsregionen (upphetsning, kättja)

18. I vaket tillstånd har jag lagt märke till att jag har två medvetandepositioner, en ytposition som jag vill kalla ”den både utåt- och inåtriktade, aktive viljeförarens position” och en djupposition som jag vill kalla ”den inre passive observatörens position”. Min vakna tillvaro bärs upp av dessa två, och det är dialektiken emellan dessa som möjliggjort denna beskrivning.

19. I mina mer visuella drömmar har jag en drömkropp av ”lättare” natur än den fysiska, det finns en omvärld, men jag är ej bunden till denna drömkropp utan kan träda ut och in ur den efter behag, liksom jag ofta med viljan kan påverka både min kropp och min omgivning. I mer stämnings- och känslopräglade drömmar finns ej denna kontrast mellan drömkropp och drömd omvärld, utan drömmen blir mer en enhet av diffusa känslor av behag eller obehag eller en mix av båda. Visuella drömmar kan gå över i mer stämningsmässiga och tvärtom.

20. När jag somnar går de två ovannämnda positionerna samman, den medvetna viljan styr allt mindre, och jag glider in i/ ned i ett ord- och bildflöde jag ej direkt kan dirigera.

21. Det yttre händelseflödet och det inre tankeflödet ser jag som min andliga eller mentala och emotionella näring och mina sexuella aktiviteter är grunden för min sexuellt-emotionella näring. Sexualiteten tar sig både fysiska och mentala/andliga uttryck, i form av inre bilder och ord, känslor och yttre handlingar.

22. Den fysiska födan är min fysiska näring, som min kropp tillgodogör sig, och överskottet som kroppen ej kan tillgodogöra sig blir avföring. Min fysiska kropp blir därmed också en mer fysiska materietransformator, som transformerar om fysisk föda till avföring, när den tillgodogör sig födans näringsämnen. Den fysiska födan utgör därmed potentialiteten för min kroppsliga framtid, då den näring jag intar vid en viss tidpunkt, bygger upp min framtida fysiska kropp.

23. För min överlevnad behöver min kropp och min mentalitet således både andlig och fysisk näring; båda är dock av materiell natur, andligt materiell och fysiskt materiell.

24. Livets eget tal, min Gudsdialog, innebär att på yttre och inre plan kommunicera med omvärlden, både den fysiska och den andliga på sätt som beskrivits ovan.

25. Min fysiska kropp är således ständigt närvarande i min dagliga och delvis i min nattliga tillvaro, både vad gäller inre och yttre processer som jag är involverad i. I form av sin ständiga närvaro i min livsupplevelse blir därmed min kropp ett slags upplevd ”fast punkt” i min tillvaro. Men om det är detsamma som det Martinus kallar ”jaget” vet jag inte.

26. Så vill jag beskriva min livsupplevelse.


A