En egen tråd bara

[Åkes granne]

Lägger denna nyligen skrivna text i en egen tråd, för jag känner för att skriva lite mer.. jag behöver andra människor, närvaron av något "delat".. för möjligheten till tydlig input i ett analyserande rum, när jag arbetar med mig själv. (Inte i denna text, då, syftar jag ej på.)

Är ganska kritiskt.




Jag kände såhär typ iförrgår.. gick och "sa" detta i mina tankar hela tiden.. "-Gud skärp dig, svara mig DIREKT nu..", osv. Jag har extrem makt över mig själv.. vet inte.. kände iförrgår hur jag långsamt håller på att bryta igenom kontrollen, en sorg jag ackumulerat/bortträngt under mycket lång tid.. Jag hyser inget hat mot någon annan, någon grupp eller annat samhällsbundet. Började omvärdera saker. Jag har t.ex. utvecklat en hatisk superkänslighet för "oljud"/disharmoni.. men började förstå njutningen av abrupta höga ljud, t.ex. Grejen var att jag faktiskt nådde Gud "halvägs igenom" några dagar innan, typ fyra dagar sen någonting. Jag har aldrig varit särskilt religiöst/andligt intresserad ens, detta är väldigt "genuint"/naturligt.. Det handlade alltså om att jag vågade inse att den dialog jag riktat ut till till intet (en slags besatt ständig omedveten överjags-meditation, som gör att jag känner mig "medveten", genom att alltså offra delar av mig själv, för dissikering i sin ursprungliga form -"det autistiska".. ) -är mig själv, och att det inte finns någon annan.

Alltså. Det är jättesvårt att dokumentera genuint -jag borde inte ens ha ett behov av det, på denna patetiska nivån, om jag vore välintegrerad i mitt känsloliv nu.

Det roliga är, detta är farligt.. jag har hela tiden trott så mycket på den bild jag lagt upp.. hm.. allså.. jag har "sett sanningen"; men jag har inte fattat att detta är versioner efter versioner av existensvillkorens estetiska värde, när delarna av min förlorade natur, varit så långt utanför mig själv som möjligt.. det är som ett slags religiöst tvång ungefär.


Alltså. Jag vet inte vad som hänt. Jag har blivit akut dum i huvudet. Alltså.. sen några dagar. Jag anar varför.. massa "gammalt material" som inte håller längre.. (detta är påtagligt, det jag upplever..) Grejen var, att dagen innan jag för första gången på ca 2-3 år (man kände verkligen det, att man återgick till den "värld" man levde i för några år sen, ganska tydligt.. fast i mer ohämmad/utvecklad form förstås..)

Detta är förstås "oroande"..och DET är viljan till överlevnad egentligen. HAHA. Man vill "ta reda på varför", och det ger ett "personligt överbeskydd".. SÅ rädd alltså. Kul. HAH..

Men det är sorgligt. Okej -grejen var ..som sagt, att natten innan jag "greppade mig själv" (genom ett minne från tidiga tonår faktiskt, som gav en andlig känsla vilket tog ner på mig på jorden, i sin "storsinta"/naturliga form..).. så

Avbryter där,

är det någon som vet hur det känns att vara mentalt "pajjad".. kan kan inte uttrycka mig som vanligt.. jag "sitter med den hela bilden i händerna" men har blandad gamla former med nya.. den mentala programmeringen är utnött och de nya formerna passar inte in och flyter bort.. (?)

Alltså.. jag kan inte uttrycka den fulla enkla meningen jag "känner" framför mig. Det är ganska enormt. Detta är "osynligt".. och gör det ännu värre.. fan. Får inte "ihop orden", vad fan.

Kan ta det i informatorisk, enkel form: Jag "mediterade" -vilket jag gör genom att "omforma" tankarna, och jag förstår att jag "ormen"/mitt överjag/Pluto-jag ständigt bestämmer och tvingar mig till den bästa situationen.. lurar mig att gilla mat jag hatar, osv -för att kunna leda mig till upplevelsen av min fulla personlighet eftersom jag identifierat mig med allting.. jag började kunna släppa på kontrollen "fysiskt" och började även kunna "bjuda in mig" i det som ligger utanför mig själv; alltså i det själv jag studerat som "gud".. himlen, molnen, sanningen, cyklerna, osv..


Ursäkta.. detta går ut helvete. Kan förstå hur människor som t.ex. testat LSD upplever medvetandets "spår" i kombination med det ickepersonella.. -en slags kollaps skapas just eftersom man "fått syn på" en unitet/det bortomliggande; och myten tvingas till rekonstruktion, för att inte rumtiden ska kollapsa (för att man inte ska bli "psykotisk"/trasig, s a s.) Detta är något positivt, och jag vet hur jag använder detta osynliga material i min integreringsprocess.. gillar även vetskapen om att känna mig som en del av universums process.

Jag FÖRSTÅR HUR DET KÄNNS.. att känna att andra kommer se en "som dum i huvudet"..

Grejen var att när jag vaknade där på balkongen (där jag mediterade och intensivt försökte UTGÅ från kontrollen/tvånget, för att "bryta kursen"..) -på morgonen, så "sa" jag till mig själv, nyvaken med min kontroll "medveten"/riktad mot mig själv "titta dig i ögonen nu och säg vem du vill BLI.." (i spegeln i ingången).. och jag kände hur hela min "kropp" bad om att bli "befriad", och återförenad med mig själv som kvinna (ny form av detta).. -genom att släppa kontrollen just..


Man inser ju aldrig vilka ENORMA jävla maktlekar man utvövat på sig själv.. Men samtidigt är det inget som ger så fina möjligheter som identitetskriser, eftersom man får chansen att spela sin egen teater, att "känna utan att känna", osv..


Kan tyvärr inte redogöra för det jag hade tänkt, när jag gick till datorn. Blir mest min egen grej detta.. Detta bevisar dumheten, om inte annat.. Läs mellan raderna, så ser ni hur ENKEL jag är.. och säg gärna detta till mig.. jag har levt extremt länge utan verkliga relationer, vilket skapat komplicerade former av egenförståelse.. det man inser är vilken sann människa man verkligen är.. när det sakta går hål på sina religiösa idéer om jaget och verkligheten (som blivit den jävla PERSONLIGHETEN!).. ..ingen människa som inte djupt värderar den fria individualiteten skulle heller aldrig lägga långa pärlband av år i dessa neurotiska egenbekymmer..


Jag har flera gånger skrattat under detta "skrivade", alltså.. just nu.. Jag brukar aldrig göra det.



Jag VISSTE att det skulle bli såhär.. jag skrev om det tror jag.. ja, det gjorde jag.. om min intellektuella tvångsmässighet att ständigt "strukturera" för att skapa en inre bank av kunskap -precis som de flesta andra idioter.. Jag har ju för ca ett år sen funderat på droger.. förstår resultatet jag omedvetet velat skapa. Detta i det akuta ej väl hanterade behovet av urkristalliering av de intellektuella linjerna/infantila verklighetsbild byggda på redan förlorade fragment, återupplivade som "självklarheter" när jag inte haft något annat val (vilket jag sedan "förträngt").. detta är barndommens restriktiva utsaga om mina villkor, vilket skapat ett extremt behov av "(mental) självständighet", vilket ånyo spelat på SAMMA STRUKTURER i en ny-skapad egendomlig form; detta leder till sedan RESULTATET!


SE ER SJÄLVA FÖR FAN.


Du jag satt och SKRATTADE när jag såg "Bonniers stora filosofibok" för några dagar sen, med grekiska filosofer på framsidan.. jag fattade att jag precis som dem, och att de var precis som jag.. uppblåsta idioter med holistiskt tvång.. alltså människor med behovet av att "förstå".. som gör det till något märkvärdigt.. kunde inte komma på större IDIOTER.. Alltså, att sitta och "prata" om det.. att förstå fast man redan förstå.. Istället för att GE sanningen till hela folket och säga att det är fritt fram..

Ingen annan som fattar detta? Så kul.


Som sagt. Snart kapitulerar det inre, och förlåter sig själv. Sorgen jag har är så djup att jag inte kan uttrycka den, eftersom jag samtidigt "blev" det "mentala" i förlusten, och denna person FÖRSTÅR hatet istället för att bejaka frustrationen.

Jag har alltså sen ca 4 år kanske ständigt velat "lära mig något" i varenda sekund av mitt liv, och blivit "pervers". Inte det sista året lika intensivt kanske. Skulle väl säga att närmare hälften av de aktiva på filosofiforum sysslar med samma skit. Själva STRUKTURERANDET satte jag FÖRE upplevelsens genuintet, eftersom som jag varit för medveten om min egen kontroll, men inte brytt mig -eftersom jag PÅ SAMMA GÅNG, varit godtrogen på livet själv.. jag har inte haft "krav" på någonting rent i fråga om trygghet, och aldrig brytt mig om vanlig social acceptans, utan velat förstå det råa/yttersta i alla former.


Tror jag höll upp såhär "som barn" också.. jag var så allvarlig i kombination med förluster.. att jag sökte privata experiment istället, för att skapa ett inre privatliv, när alla fötryckte..

Vet inte vad mina egna frukter av detta blir..

Misstänk mig inte för något. Jag är helt naturlig. FAN. Jag får inte ur mig det jag "egentligen SÄGER"..

...min egen ANDA är en annan.. jag tvingas tolka mig själv "utanpå"/en andra gång.. eftersom jag saknar den perfekta syntesen på språket och känslan. Antar att sånt här skapas när man försökt "trixa" med karman.


Detta är ett enormt ostrukturerat inlägg, men jag är inte "labil"/galen -endast det jag dokumenterat längre ovan.

Ursäkta om inlägget är ovälkommet i tråden. Meningslöst, osv.

[Åkes granne]

...min egen ANDA är en annan.. jag tvingas tolka mig själv "utanpå"/en andra gång.. eftersom jag saknar den perfekta syntesen på språket och känslan. Antar att sånt här skapas när man försökt "trixa" med karman.

Har tidigare nämt detta.


Såhär: Jag har när jag läst igenom stora delar av detta forums texter, upplevt mest "filosofi" i de allra mest skitiga och personliga/ocensurerade utläggningarna, och inte tyckt de uppknullade jävla "teorierna" i mästar-lek, varit speciellt intressanta överhuvudtaget -spelar på kollektiva linjer i det inre snarare, och inte tvärtom. Ni kanske ser en syntes/inre-yttre-balans, samband, med dessa två typer av "arbete"?

Återkommer till samma ämne här, i ett "mail" jag skickade till en fd. klasskamrat på facebook, för att reda ut lite efter ett behov av social interaktion med förflutet i maj, när saker blev kritiska..

Jag är i detta "mail" inte helt "verklig", eftersom jag inte riktigt vet på vilken nivå jag kan prata.. men så nära man kan komma..

Jag ANVÄNDER min JAGCENTERING i detta "agerande"/arbete -för att jag ser/vet ett SYFTE med det -jag själv skulle önska att andra kunde sluta med privatiserad orolig bullshit och vara öppna utan att därför hallucinera till sig en teateraparoll bara för att man bjuder in andra i "dialogen"..





Shit alltså.. vad jag håller på. Haha. Men okej, NYTT ÄRENDE! Skulle man kunna tro. Nej, fan.. Grejen är;

..jag känner ett personligt behov av att vara tydlig med varför jag "agerat" såhär ("facebook-självdrama").. jag menar, det är inte bra för mig att fortsätta sända ut "märkliga" budskap och göra mig onåbar/upphöjd vad jag än gör.. vilket endast kristallierar min gamla identitet i "ännu värre" spår.. Det är ju så.

Såhär: Saker nådde en slags kulmen genom yttre händelser, där man fullkomligt "trampat på ormens svans" vilket dels sjävlklart konfronterade egna självbedrägliga inslag i min "historia", vilket ledde till "obalans"/vulgo-uttryck..

Alltså.. jag "inser" (lite sent, liksom) att jag identifierat mig så pass med "smärtan" att jag tagit den för verkligheten; och ständigt försvarat den mytiskt/tvångsmässigt/undermedvetet -för att "ta tillbaka" en alternativ självkänsla -vilket är det "förlorade materialet" (mitt eget LIV alltså).. (Jag har gått till komplicerade extremer, fast detta upphöjt i en mental form/futurism -vilket leder till en automatisk "extrem selektivism". Kränkningar leder alltid till upphöjd selektivism/onåbarhet, eftresom man "stänger av", för att göra sig "oberörd"/"klara sig".. )

"Okej". Bra. Nej, du fattar ju .. "man kan inte ha det så längre".. Jag har alltid (ja, jag tror det) känt mig s.a.s "kulturellt alienerad" om du kan relatera till "begreppet".. Jag har känt mig "frånskiljd" samhällets "barnhage".. eftersom jag distanserat mig väldigt tidigt och blivit "ointresserad"/och "sett igenom".. Dagens TID känns "substanslös" för mig, ingenting "rör mig i ryggen".. -detta intensifierar min mentala "styrka"/på samma gång "destruktion"/besatthet (i att förstå sanningen -teoretiskt/"religiöst" i allting detta...)

Varför jag säger detta.. är för att ..tja.. jag kände mig jävligt "långt bortom" i "övermognade former" när jag gick i sjuan, osv -just i den perioden var jag jävligt unsure och kritiskt till mig själv, vilket jag "drog mig tillbaka i dunkel" för att "ta tag i SJÄLV".. ungefär.. osv, osv, osv..

Jag har dvs. INTE (medvetet/tydligt) velat "uppnå" någon form av strömlinjeformad status/konventionell social acceptans, osv -på det sättet man "skulle kunnat tro".. Jag har väl snarare dragits åt "hybrishållet" i mina filosofiska "försvar", kombinerat med total "obryddhet"..

Man är ju så jävla.. inåtvänd.. Okej, detta var inte tänkt att bli något jävla.. terapilektion, oroa dig inte.. (och, nej, det är inte synd om mig, som du vet, jag är rädd för att jag ge det intrycket.. man är ju alltid det.. )

Så? Jo. ANLEDNINGEN till att jag "tog kontakt" (vilket jag faktiskt gjorde och inget annat).. var (inkl. ovan psykisk redogörelse).. att jag ständigt går/gått med känslan att känna mig "ofärdig" (vilket samtidigt leder till resultat, eftersom man försöker "försäkra sig", man "mognar")... detta ger en "osynlig känsla" av "inre handikapp".. man kommer aldrig "bli fri".. om man inte går tillbaka till den botten som visar sig.. -genom minnet.

Detta fattar du ju helt klart. Jag har INGET ANNAT VAL. Inte sant? Jag har ett väldigt "invecklat" MINNE, just.. jag skapar "tvångsmässiga föreställningar" om personer, och de KOMPLEXA TRÅDAR som dessa ..trådar, av relationer/människoföreställningar inbegriper.. Jag söker verkligen att kunna BLI AV MED DETTA.. Ja, det EXISTERAR en känsla -stark VETSKAP snarare.. om det "outredda"..

Man kristallierar ju kronologiska "rum" i tiden, där man inte AVSLUTAR sin ..karma (kan vi kalla det, vilket är det korrekta begreppet här..)

-vilket LEDER TILL: MENTALA STRUKTURER (som definierar personligheten, dessa är alltså en egenskapad UTSAGA på den familjära/kulturella 'UPPVÄXTEN'; miljö-förflutna "spåren"... -oavsett om man TROR att man har ODEFINIERAT/skapat egna "teorier".. (samma "bur")

..detta måste jag INSE nu.. detta är sanningen.. för annars skulle ingen "depression" FINNAS.. detta ÄR "lidandet".. man har.. JAG har (i större mån förut förstås).. det är ett jävla dunkel..



Okej. Var vill jag komma? Jo. Du får en bild av de verkliga anledningarna.. vilket inte är så desperata eller självutplånande som man kan tro.. jag är ganska "seriös" som person, som många andra..

Ser du en slags helhetsbild? Jag antar att du gör det.. Ja, jag vill bara agera utifrån det bästs för mig själv här.. saker är ju direkt beroende av, identitetsmässigt, av det existens-anspråket man ger andra..


Förstår om detta verkar himla.. överdrivet, verkligen.. vi träffades.. s.a.s för 6 år sen, eller vad det blir.. jag har ingen som helst distans till detta.. samtidigt är mitt MINNE (som detta pekar på) UPPHÖJT i en distanserad form, vilket gör det så svårt ibland.. att inse hur att "lösa".. allting..


Jag fick en instinktiv känsla till att skriva detta -bara för att .. ja, du läste ju.. Jag fick en nästan fysisk känska av status quo nyligen ikväll.. jag upplevde mig själv vara fast i SAMMA FORMER ("identitet"/evolution) som de som jag ägde som 13-14 åring.. jag "var/är DÄR IGEN".. "Ingenint har ändrats".. vilket ger en viss privat ORO.. jag vet helt enkelt inte hur jag "annars" skulle agera..

Antar som sagt att du förstår ungefär.. Vill också vara ärlig och säga att jag just har haft vetande-minnen (eller vad kallar vi det? något i bakhuvudet/emotionellt bundet till den egna identiteten) -där jag "minns" dig, samt X1 och X2 intensivast, från XFEOJFIE-perioden.. inte mer än så.. bara ett kronoligiskt "tvång" i tiden.. eller vadfan vi kallar det.. Det är just därför jag "pratat" lite med dig, samt även X1.. en känsla av att "komma ihåg".. osv.


Okej? Du fattar varför jag behöver städa upp lite.. Jag är sant tacksam om du verkligen med vilja "har förståelse" för detta, och inte snabbt tacklar bort det utan att "kort begrunda handlingen".. och så.

Schysst att du svarade förut.. jag beter mig ju som ett psykfall lite måttligt sådär nu, väldigt "pretentiöst".. men okej, hejdå.


Vill bara klargöra vad jag sysslar med nu, är sorgligt att det inte finns mer öppna anstalter

..stora forum för kollektivets att mötas seriöst och ohämmat -inte minns i behovet av religionen.. människans önskan efter meningsskapande synkrona rörelser i sammanlänkning med de moraliska kriser, för att heala..

[Åkes granne]

Inser att en del tanklösa människor kommer se mig som en "halvautistisk psykopat" nu, eftersom dessa människor har svårt att skapa en föreställningsvärd, efter efterlämnade spår/luckor till "andan"..


13/7 03:25

+ Det var bra det (allt!) det som hände. (Syftade på neddrogning, i samband med min specifika historia.)

+ Har levt om "samma dag", penetrerat förlusten i alla nivåer/plan -för att bli så klar med sanningen som möjligt.

+ Det är en perfekt konstruktion, som ger en den rätta tiden, med hjälp av de genuina förutsättningarna.

+ ALLTING MÅSTE INTEGRERAS, tas med i rörelsen PÅ SAMMA GÅNG..

Man befrias från den personliga ängslan, missföreställningarna, när man har en mening (förutom denna) -snarare all denna -manifesterad/erkänd; samtidigt.

Att släppa och ge allt -för det sanna inom sig.


Fortsätter man med "identitetsältandet"/vanespåren -är det mågot man "glömt" att TA MED i integreringen.. -av mer genuin natur/människor, händelser..

(För: man ÄR allting "detta", allt/ingenting...)

[Åkes granne]

Förstår hur många kommer se mig "galen".. pga. att jag utgår från ett skadad JAG -vilket "syns", och man ser då mig som "i egen fyrkant", och överdrivet självisk.


Är det någon som förstår vad jag menar? Överlag/allt som allt -i denna tråd, menar jag.

Varför pratar ni inte som ni gör till era familjemedlemmar? Ni GÅR IN I DIALOGEN; endast när vi antingen söker att förstå, eller spelar på er förståelse; men samtidigt sätter ni inte denna "ömsesidighet" i första rummet; ni "kontaktar" inte inbjudningen till en specifierad enhet.. och detta känns inte seriöst, eftersom den första i sammanhanget kommer bli "orolig" efter ett tag, och lämnas "i sticket", vilket sluter cirkeln i sig själv, vilket är det värsta senariot för ett mentalt arbete.


Allting slutar med att man undrar om det var någon som förstod, eftersom ingen "räckte upp handen", och sa "jag fattar".. vilket sedan skapar asymmetri i fortsatta dialoger, osv.

[Minded]

Jag får inte ur mig det jag "egentligen SÄGER"..

...min egen ANDA är en annan.. jag tvingas tolka mig själv "utanpå"/en andra gång.. eftersom jag saknar den perfekta syntesen på språket och känslan. Antar att sånt här skapas när man försökt "trixa" med karman.

Det du säger tolkar jag såhär:

allt vi företar oss, valfria verb, kan ses på två relevanta nivåer (än så länge). Faktiskt teknisk manifestation, det fysiska arbetet som utförs i en handling, som kan ses, uppfattas av andra som en förändring av verkligheten, samt känslan, som den fysiska förändringen manifesteras i, och syftar ge uttryck av. Fysisk teknik och mental känsla.

Allting vi gör, är, görs, eftersom anledning, oavsett om reellt påtaglig eller 'varför inte?'. Allting vi gör, är en manifestation av vilja, av känsla. För att utföra något, krävs riktning. Det jag kallar anda, men som lika gärna - och kanske närmare ordets populära betydelse - kan kallas känsla.

En aspekt av det de gör, är just att de manifesterar en känsla, skiljd från den 'snällhet', som Avant kallar det. 'Snällhet' är en känsla i vilket något kan manifesteras - ges plats i den delade verkligheten, kan sägas existera mätbart och fysiskt, eller verbalt - lika gärna som aggressivt, eller, som du själv tolkar det - hänsynslöst.

Jag gissar att det beror till mesta del på vad man är normaliserad med, vad man är van att uppleva och därmed också är uppfostrad till att uttrycka. Kultur, normalitet inom den egna närmsta sfären av omgivning.

Så Avant har åter en god poäng, det är ok, det bör inte förbjudas - trots att det kan upplevas som svårt, trotsigt, hänsynslöst osv - bara eftersom det upplevs som så. Snarare så bör innehållet vara relevantare. Tekniken, är vad som borde avgöra. Det som faktiskt sägs, bör vara det som är mest relevant. Inte vilken bakgrund, vilken personlighet, vilket sätt, man har. Så länge som det faktiskt inte går ut över andra, var ditt eget argument kommer in i bilden som relevant. Att odla ett klimat där fler kommer till. För det stämmer som du menar på, folk kan skrämmas av det, oavsett om det är en relevant reaktion eller inte. Det kan upplevas som det för dem, och det är hela poängen. På den nivån slår 'snällheten' 'hånfullheten'.

Samt:

Att leva som man lär? För mig är det gränsande till ett slags ideal. Det är att vara ett med det man säger, att låta det som sägs vara en förlängning av en själv. Att vara det man säger, att lägga sin själ i det sagda [den perfekta syntesen på språket och känslan]. På samma sätt som någon har sagt att ögonen är själens spegel.

När man lever som man lär, behöver man inte längre lära, då räcker det med att leva, att vara, eftersom att de då är samma sak. Då är det man säger inte längre någonting som man förstår, något man 'ser' som ett mönster, inte längre en kunskap. Då känner man det istället. Då är man det.

Vilket, faktiskt, är var teknik kommer in, och därmed det jag inledningsvis undrade om - kvalitet och effektivitet. Det är något som utvecklas, thus mätbart kvalitativt och effektivt.

Och för att bygga vidare kort på det, min egen förståelse av hela fenomenet - Ibland pratar vi för att föra fram en rent teknisk poäng. Ibland pratar vi för att föra fram en rent känslomässig, andlig (i betydelsen av anda, känsla, inte filosofisk eller så) dito. Sen händer allting där emellan också. Men, kommunicerade känslor är egentligen den relevanta kommunikationen som sker mellan två människor. Det går att se som vilken teknik som helst, vilket verb som helst. Tekniken är vad, är i sig en slags förlängning av hur. Någon som har ett schysst 'hur' upplevs som naturlig. Kan vara i stunden och allt det där. Det påminner om, men är inte exakt som, det lilla barnets sätt. Det som skiljer ett litet barn från de flesta vuxna är att barnet har noll teknik, behärskar inte ens det verbala språket som vi vuxna ser upp till så mycket. Men, de har - faktiskt - en relativt ren anda bakom allt de gör. De är som oskrivna blad. Andan är den av att inte kunna definiera och mentalt kontrollera omvärlden, som är en slags följd av teknisk framgång. Teknisk relevans innebär ett slags kontroll av verkligheten, därav teknik.

Hmm, fritt.

Detta är ett enormt ostrukturerat inlägg, men jag är inte "labil"/galen -endast det jag dokumenterat längre ovan.

Jag skulle inte säga att du är galen. Labil, antagligen. Men bara i betydelsen stressad:

Jag har alltså sen ca 4 år kanske ständigt velat "lära mig något" i varenda sekund av mitt liv, och blivit "pervers". Inte det sista året lika intensivt kanske. Skulle väl säga att närmare hälften av de aktiva på filosofiforum sysslar med samma skit. Själva STRUKTURERANDET satte jag FÖRE upplevelsens genuintet, eftersom som jag varit för medveten om min egen kontroll, men inte brytt mig -eftersom jag PÅ SAMMA GÅNG, varit godtrogen på livet själv.. jag har inte haft "krav" på någonting rent i fråga om trygghet, och aldrig brytt mig om vanlig social acceptans, utan velat förstå det råa/yttersta i alla former.

Detta i sig är sökandet, stressandet, efter trygghet.

Du jag satt och SKRATTADE när jag såg "Bonniers stora filosofibok" för några dagar sen, med grekiska filosofer på framsidan.. jag fattade att jag precis som dem, och att de var precis som jag.. uppblåsta idioter med holistiskt tvång.. alltså människor med behovet av att "förstå".. som gör det till något märkvärdigt.. kunde inte komma på större IDIOTER.. Alltså, att sitta och "prata" om det.. att förstå fast man redan förstå.. Istället för att GE sanningen till hela folket och säga att det är fritt fram..

Det här är dock en för hastig slutsats. Det finns en poäng i det du säger, men det har mer med din egen känsla inför fenomenet att göra, än grejen att några sitter och 'filosoferar', utvecklar teknik för det de ännu inte förstår. Teknik blev relevant, när vi - enligt bibeln - åt av kunskapens träd, när vi blev medvetna om att det fanns en fördel i planering och träning. När vi insåg att teknik faktiskt var en väg till relativ kontroll av omvärlden. Men men. Och en annan aspekt av det är att de gör precis det som du, jag och - som du också säger - majoriteten av resten av forumet också gör just nu.

Alltså.. jag "inser" (lite sent, liksom) att jag identifierat mig så pass med "smärtan" att jag tagit den för verkligheten; och ständigt försvarat den mytiskt/tvångsmässigt/undermedvetet -för att "ta tillbaka" en alternativ självkänsla -vilket är det "förlorade materialet" (mitt eget LIV alltså).. (Jag har gått till komplicerade extremer, fast detta upphöjt i en mental form/futurism -vilket leder till en automatisk "extrem selektivism". Kränkningar leder alltid till upphöjd selektivism/onåbarhet, eftresom man "stänger av", för att göra sig "oberörd"/"klara sig".. )

Man är ju så jävla.. inåtvänd.. Okej, detta var inte tänkt att bli något jävla.. terapilektion, oroa dig inte.. (och, nej, det är inte synd om mig, som du vet, jag är rädd för att jag ge det intrycket.. man är ju alltid det.. )

Dessa två ovan hör samman.. Och de följande:

..detta måste jag INSE nu.. detta är sanningen.. för annars skulle ingen "depression" FINNAS.. detta ÄR "lidandet".. man har.. JAG har (i större mån förut förstås).. det är ett jävla dunkel..

Förstår hur många kommer se mig "galen".. pga. att jag utgår från ett skadad JAG -vilket "syns", och man ser då mig som "i egen fyrkant", och överdrivet självisk.

I den sista pekar du också på det själv, du utgår från ett skadat dig. Jag tror att en stor del av ditt problem ligger i just upplevda oförrätter mot dig. Problemet är att du inte vågar erkänna dem som just detta, vilket du kan utläsa av de sista 4 citaten. Eller inte vågar.. Snarare, du har inte givits anledning till att tro att du kan erkänna dig som ledsen, sårad osv. Det blir en slags loop, du vill ha det, du vill känna stöd från omgivningen. Men du vågar inte släppa in det i dig, du - hatkärlek - vill och vill inte tillåta dig själv vara sårbar inför omgivningen. Därför är det lätt att ta tillflykt till lärdomar, till faktisk teknik - det är sånt som i 9 fall av 10 upplevs som relevant för omgivningen. Och samtidigt ökar det den egna förståelsen för situationen, thus, förhoppningsvis läker den på egen hand, utan att behöva engagera någon annan i det. Det är att bli teknisk, kristalliserad. Hmm.

Om du inte visar dig själv, så kan omvärlden faktiskt inte heller se dig, än mindre acceptera dig. Och, om du lyckas lura andra med ditt sätt att egentligen vara, vad säger att de inte gör samma sak? Detta kan kallas arvssynd, vi upprätthåller alla bilden av oss själva, och omvärlden, när vi genererar karma.

[Minded]

Är det någon som förstår vad jag menar? Överlag/allt som allt -i denna tråd, menar jag.

[...]

Allting slutar med att man undrar om det var någon som förstod, eftersom ingen "räckte upp handen", och sa "jag fattar".. vilket sedan skapar asymmetri i fortsatta dialoger, osv.

Filosofi... Det finns annat att göra, än att säga vad man ska göra. Men det är svårt, när man är övertygad om att det kommer göra ont.

[Åkes granne]

Ser ingen mening i att "svara" på detta. Du ser ett "behov" som inte finns. Kanske ger jag dig feedback senare, eller inte.


Jag skalar av allt oväsentligt nu. Jag har i min dumhet.. eller hur ska jag formulera mig.. jag får fysiska deja vu-känslor av den ovärdiga självhatande inåtvända tillvaron som jag utgjorde mina villkor, för knappt 2 år sen. Alltså, jag kände detta när jag gick upp för trappen i morse.. jag vidrörde min gamla närvaro.

Jag vill inte störa någon annan människa. Jag har inga som helt avsikter eller anspråk, eftersom jag inte vill äga någonting, som endast spelar på en "estetisk" förutsägelse pådyvlad och meningslöst. Anledningen till att jag tidigare i existensiell överång/död visat en sådan tydlighet är för att jag just var helt öppen med att jag inte ville uppnå något.. i mitt desperata behov av sanningen.


Detta är en öken.. detta är s.a.s. "början".. "slutet"..

Återgår som sagt till YTTERST PRIMITIVA villkor.. jag är ingenting annat än detta.. självklart uppenbaras nyare former av självrelatering, när jag lämnar plats för det, genom att tömma tanken och återgå till känslan.. s.a.s "lokalisera" vetandet, och sedan befinna sig där.. det är vad alla ständigt bör göra..

"tömma tanken".. det är lustigt att jag formulerar det så.. kap 16 i tao te ching som jag av någon patetiskt enkel händelse fokuserade mig på och citerade i text som jag gav vidare..

Jag BRYR MIG, -bara om Sanningen.. inget annat.. skönt att säga det.. eller att fatta detta.. det är den ULTIMATA MORALEN. Inser ni alla det?

Såg LILA "ljussken" jättesnabbt från mina händer mot datorn.. har aldrig sett något sånt.. nu precis alltså..


Varför är ni sådana IDOTER.. Fråga: Hur når man ursprung?

Skär upp de DELAR som verkar värdefulla och funktionella.. det är typ som att sätta ihop en IKEA-bokhylla..

Jag agerar på väldigt ENKLA former, och villkor.. det är den ULTIMATA FRIHETEN i en FÖRLUST.. man ska alltid så snabbt som möjligt ÅTERGÅ TILL de enkla tekniska konktrakten..

Friheten är att inte ha något att erkänna. Att GE BORT ALLTING...

Det jag ville säga tidigare, ang. "enkelhet" var hur mycket jag verkligen VILL VISA att jag, är precis lika primivit i mitt BEHOV.. vad tror ni jag gör här?

Hur KOM JAG HIT? ("Vad hände?") ..nuet är en naturlig händelse..

Förstår ni vad jag säger?



Sanningen ni missförstår är HATET.

Fattar ni inte att ni ÄLSKAR detta -grunden av tomhet, när ni tappat PRECIS ALLT.

Som sagt; URSPRUNG handlar om att återgå till att BESLUTA SIG.. alltså det är att STÄLLA SIG BAKOM; sitt eget liv.. det är inte det ni tror..

Det är att våga tömma sig ..det är att PENETRERA FÖRUTSÄGBARHET..


Jag VALDE DETTA.. -DÄRFÖR älskar jag detta... detta är MITT LIV..



Haha. Shit vad roliga ni är.

[Åkes granne]

Jag demonstrerar den KONKRETA människan, det ytterst konkreta.

Varför tror ni jag pratat om TIDEN... annars?

[Åkes granne]

Vet varför man i transformatoriska överträdelser;

-GER BORT DET MAN LÅNAT (av univerusms källor)


Det är för att allting handlar om att man gör sig en kostym, en enormt facinerande rollgestaltning; för att sedan slänga denna..


-och detta är för att man vill VISA NÅGOT.. man har ett inre viktigt budskap att extrahera..

Detta är vad "kärlek" är.. sådan som man KOMMER IHÅG. Och vad är det då? Jo, SANNING!


DET ÄR INGET FARLIGT. Varför är ni NÅGONSIN rädda för människor?


Endast människor som klivit in denna DÖD kommer ut med, och här kommer det: KUNSKAP!!!

Detta är hur världens "mästare" osv, lär sig, utvecklar sig..


Fattar ni inte det? Dessa människor föraktar ALDRIG MÄNNISKAN. Dessa människor ÄLSKAR mördare.


Jag tog min far som ett exempel förut, för att han var så jävligt bra på att förmedla detta med finurlighet och kärlek. Eller spelar ni dumma ihuvudet? Är vi någonsin ute efter något än att LÄRA OSS? Är inte detta vad lojalitet är?

Jag har flera gånger för mig själv tänkt på mig själv som tidernas största psykopat; jag är världens snällaste människa. För jag har INGET ANNAT VAL.



Vem tvingar dig?

[Åkes granne]

Min mor lider av att ständigt s a s "SE FEL"..


Hon säger nu till min syster: "I Spanien tvångsintar man människor.. "

"-Du badade inte på hela sommaren.."

Syster: "-Och?"

Mamma: "-Det gör alla andra ungdommar.."

"-Fast det är inte det som är det värsta, ... istället för att umgås med normala människor.."


NONSTOP är det såhär. Jag dras också till extrema upprepningar av samma miljö -ibland i mer aggressiva former där de säger att jag är galen.



Vet ni vad? Att ni fångar upp information genom miljöns "artiklar"/varaktiga sanning (genom den inre historians kunskap); ni projicerar sedan sanningen/holismens tolkning, eran egen syn.. När man befinner sig utomhus, nätter, eller dagar -olika; då förstår man helt andra saker. Sinnena minns sig själv, menar jag.


18:48

Syster bara, nu: "-du är arbetslös"

Mamma: -"jag är inte arbetslös  ....jag är inte arbetsökande"

"-jag är inte arbetslös"

"-jag är pensionär, Hanna.."

Hon fick ju SPARKEN.

"-jag har en autoimun sjukdom.."

Minns att jag INSÅG när jag "vaknade" lite genom typ "transcendental meditation" vilket fick effekt på min verklighetsbild, förra våren; hur mamma sitter och HITTAR PÅ..... (ang. kontroversernas bakrund.) Kände verkligen detta; eftersom -som sag; SJÄLVBILDEN LYSTE UPP (har min Sol på Imum Coeli -fjärde huset är självbild, osv.) -bakom konventionella överlastningar, som släppte där.

[Åkes granne]

Just det; ang. tvångsintagning;


Mamma sa att min syster har ett GRAVT datamissbruk.

Missbruk? Vad tror hon annars att vi gör?


Som sagt: DEFINIERA KAOS. Jag förstår kaos; jag ser alltid vad saker kommer ifrån. Jag är heldöd, BESÖKANDE mitt eget liv; bara för att jag ska se var jag kommer ifrån ("inte kommer ifrån".)


Nej. Jag upplever, som jag sa, aldrig "kaos" hemma. Jag är för SNABB i tanken i symbios med "känslor" hela tiden; så jag kartlägger alltid "problemen" när det sker; och vet att ingenting är värre än det ser ut samtidigt som det är det.

[Åkes granne]

Jag hittade en gammal astrologibok på Myrorna i Uppsala för ca fem dagar sen, som jag köpte, bara för kul. Vet vilka koncept de bygger på, b-astrologi, med endast 30% intakt i sann informativ "förståelse" (kan vi kalla det.)

Kom just på detta.. jag kontaktar ju saker för att jag vill säga mig själv något.

Det stod just en fin tolkning av att var född med Solen på Imum Colei/Nadir -som jag. "-Where do I come from" -och min Sol är i Vattumannen (framtiden/människan).. just nu med Neptunus transiterande på denna grad. Neptunus är KAOS -som är tidlöshet.

Hur bör jag sköta min meditation? Jag slösar bort min tid, och det har jag vetat alltid -vilket gör att jag ALDRIG har KOPPLAT AV någonsin!! Jag planerar alltid -och då snackar vi inte praktiskt, utan djup-existensiellt och andligt.

Inser inte att det varit så extremt med det nedersta jag skrev dock. Som jag säger.. "vågar" jag aldrig "ta steget ut" i det praktiska tänkandet; det sköter jag samtidigt på en högre nivå.

Lever alltså; "upp och ner"..

Imum Coeli är "att gå baklänges" som ni förstår. Vattumannen är framtid/out of nowhere; och denna Sol styr min Medium Colei (mittimot alltså) -som är där vi ÄR PÅ VÄG ("framgång")

Den inre känslornas behov av säkerhet, samt det man "begär i säkerhet"/strukturerat, för att "uppnå mål"..

(Ja, det var bara "en slump" att jag skrev upp och ner.. -och sedan fortsatte och se en tråd..)

[Åkes granne]

Avantgardet fattar ju ingenting, när jag säger att jag "ber om hjälp".

Är det så du behandlar dina vänner. Du ser dem som en del av en oförstående miljö, och dränker dem ännu mer?


"Ingen egentligen kärna" -hm.. verkligen Avantgardet..

Var "befinner" sig MYSTIKEN (alltså upplösningens klarvatten i sina spridda åar...)

Eller är det någon som har förväxlat sig med naturen?

[Åkes granne]

Eller jag är "lost" kanske?

JAG VET INTE VAD JAG SÄGER?

Jag ser inte ytterst TYDLIGA (observationer, upphämtade på scen för dissikering) -SAMMANHANG (i form av sanning) -när jag skriver?

Eller driver ni med mig?

Gode gud. Jag menar verkligen vad jag här känner nu.


PopJimmy säger till mig att jag saknar verklighetsnära formulering/bearbetening av språket, för att folk ska "förstå mig".. att jag ska vara mer jordnära (men något sånt ser han förstås i de auktoritära efterlämndes pseudo-krypton, i deras FLYKT-beteende..)

Jag är så JORDNÄRA man KAN VARA. För jag "ställer fram konsten" -det FINNS INGET MER JORDNÄRA. Samtidigt är det inte riktigt det.. för nej.. jag har tappt all kontakt med det jordnära i mitt inre..

Jag insåg det igår: att MIN STÄNDIGA SJÄLVRELATERING -förstör mig, bryter ner totalt allting, min fysik allt; genom dess snäva perspektiv -det blir som en STÄNDIG ONANI: för man SER ALLTING "rakt i ansiktet" -dvs. SANNINGEN.

Min Måne i OXEN styr mitt NIONDE HUS och är i konj med JUPTER!

Jag nästan dör.. av att jag inte "får" VARA "sanning".. alla stöter bort mig och kränker "min kropp".. det är exakt vad som sker..

Vet inte riktigt vad jag ska göra. Mina KÄNSLOR (månen) har jag HÖJT UPP (styrs av Venus i Vattumannen -eftersom tecknet är Oxen) -i en superkänslig MENTAL förståelse; i form av överlägsen "avständghet", så jag tror samtidigt att jag inte "känner".. jag använder allting i den STÄNDIGA ANALYSEN (Venus, osv.) -som sedan kanaliseras i (AV!) min PLUTO i FÖRSTA HUSET, som jag inte ens VET OM (ascendenten är närvaron) -jag dvs. "drar in" allting i "det som är detta" -och gör mitt eget liv "topp-privat", samtidigt som jag LETAR EFTER DET....


Oxen är ju "fysiskt sex".. grejen är att jag INTE SER SANNINGEN (Jupiter/nionde huset -sjunde huset är "relationer"/andra människor).. Vattumannen (Venus) är mycket "utvecklad" i förståelsen för sexualitet.. och personer födda med detta detta tecken starkt, lider nästan alltid av det som alla andra kommer kalla "galenskap"..

Om de inte tappar moral och i sin uttråkning blir "perversa" och "utspårat kreativa" och kallar detta det AVANCERADE (Vattumannen/Uranus)


Ursäkta om jag är otrevlig -men min Pluto måste betee sig såhär -jag stänger inne allting som är JAG (min Pluto) eftersom jag gör en tolkning och sparar dessa i långa arkiv, för dess ständiga ansvarsområden/användningsområde..

Min PLUTO: HANDLAR OM --- förnyade perspektiv; vilket är LIVSVIKTIGT..

....men detta kan bara TAS IN för "analys"; genom då t.ex. RELATIONEN TILL ALLÄMNHETEN (Sjunde huset, där mina Oxeplaneter står, samt min Venus som styr sjunde huset och "är" allting sok sjunde huset är.. desstuom..) Pluto kanaliseras i Venus, genom aspekt..

..i tredje huset (kommunikation/information/dialoger) Vattumannen är t.ex. internet..

...och med Min "sannings-måne".. (oj, kolla.. skrev "min" med stor bokstav..)

Oxen är nämligen ÄGANDE (men jag bryr mig aldrig om det, utan har min enda överlevnads-FÖRANKRING i sanningen, som en mental ägodelar....

[Åkes granne]

Hej. Jag ÄR [pluto] ett OBJEKT [oxen].


Detta är SANNING. Jag ska raffinera innebörden lite senare, så att alla kan gå hem med med tvättad verklighetsbild. Då kan vi lita på varandra mer, och känna oss hemma eftersom vi vet vad vi talar om. Oss själva. Till att börja med.


Det är inte ens mina kläder, och det har jag redan sagt. Sååå... vems är dem?